{"id":121012,"date":"2018-11-05T17:08:02","date_gmt":"2018-11-05T16:08:02","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=121012"},"modified":"2018-11-06T09:37:03","modified_gmt":"2018-11-06T08:37:03","slug":"lysande-musikteater-formedlar-valbehovligt-perspektiv-madame-flod-aterkomsten-i-gastspel-hos-teater-uno-i-goteborg","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=121012","title":{"rendered":"Lysande musikteater f\u00f6rmedlar v\u00e4lbeh\u00f6vligt perspektiv – Madame Flod \u00e5terkomsten i g\u00e4stspel hos Teater Uno i G\u00f6teborg"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a>Foto Ines Sebalj<\/p>\n

Manus:\u00a0<\/strong>Malin Lindroth<\/p>\n

Regi:\u00a0<\/strong>Josefin Andersson<\/p>\n

Komposit\u00f6r:\u00a0<\/strong>Carita Jonsson<\/p>\n

S\u00e5ngtexter:\u00a0<\/strong>August Strindberg , Urval och bearbetning av Carita Jonsson<\/p>\n

Kostym & Scenografi:\u00a0<\/strong>Ina Nyholm<\/p>\n

Sk\u00e5despelare:\u00a0<\/strong>Lisbeth Johansson<\/p>\n

Musiker: Carita Jonsson<\/strong><\/p>\n

Urpremi\u00e4r 2\/5 G\u00f6teborgs Stadsteater<\/p>\n

 <\/p>\n

Att anv\u00e4nda motbilder \u00e4r smart, rent av n\u00f6dv\u00e4ndigt f\u00f6r att uppr\u00e4tth\u00e5lla ett pluralistiskt samh\u00e4lle.\u00a0 Syns\u00e4ttet var en ledstj\u00e4rna under mina \u00e5r som facklig redakt\u00f6r. Hand i hand gick tankeg\u00e5ngen om korrekt representation avseende k\u00f6n, d\u00e5 vi f\u00f6retr\u00e4dde ungef\u00e4r lika m\u00e5nga kvinnor som m\u00e4n. Kunde lyckas f\u00f6r att policyn var uttalad.\u00a0 Genom historien \u00e4r facit h\u00e4rvidlag uselt i exempelvis l\u00e4rob\u00f6cker och uppslagsverk, n\u00e5got\u00a0 pionj\u00e4rerna Yvonne Hirdman och Ebba Witt Brattstr\u00f6m skarpt kritiserat. Och Lydia i Den allvarsamma leken <\/em>kunde \u00e4ntligen tr\u00e4da fram i helfigur, f\u00f6rst i verk av Gun-Britt Sundstr\u00f6m p\u00e5 70-talet.<\/p>\n

N\u00e4r karismatiska kvinnors levnadsbana tecknas i sk\u00f6nlitteraturen, kvinnor som g\u00f6r avtryck genom att ta plats, d\u00e5\u00a0 slutar det n\u00e4stan alltid illa. T\u00e4nk Carmen,\u00a0 Madame Bovary, fr\u00f6ken Julie och Madame Flod. I en underh\u00e5llande\u00a0 bitsk text l\u00e5ter Malin Lindroth\u00a0 \u00e4nkan p\u00e5 Hems\u00f6 f\u00e5 komma till tals, ge sin version i en komisk tidsresa. Upps\u00e4ttningen, blandar\u00a0 en monolog med f\u00f6rhinder\u00a0 med s\u00e5nger byggda p\u00e5 Agust Strindbergs lyrik. Den skrevs som en slags pendang till v\u00e5rens storsatsning Hems\u00f6borna p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsteater (recenserad i Kulturbloggen). Det \u00e4r oerh\u00f6rt beg\u00e5vat gjort , lustfyllt och tankev\u00e4ckande.<\/p>\n

De som ska ta \u00e5t sig \u00e4ran \u00e4r enbart kvinnor, vilket\u00a0 man kan undra om\u00a0 August skulle ha godk\u00e4nt. Det konstn\u00e4rliga g\u00e4nget \u00e4r inga duvungar, utan har \u00e5tskilliga decennier av professionellt arbete bakom sig, fr\u00e4mst i V\u00e4stsverige. Johansson & Jonsson driver ett produktionsbolag som drar iv\u00e4g p\u00e5 turn\u00e9er. Senaste \u00e5ren har de varit aktuella med\u00a0Moa<\/em> (manus och regi Maria H\u00f6rnelius), vars succ\u00e9artade f\u00f6rest\u00e4llning jag haft f\u00f6rm\u00e5nen att se.\u00a0Madame Flod – \u00e5terkomsten\u00a0<\/em>har\u00a0 en av henne p\u00e5kallad seans i k\u00e4rlek som utg\u00e5ngspunkt, d\u00e4r r\u00e5den baseras p\u00e5 bittra erfarenheter. Ett av dem lyder f\u00f6rresten ”f\u00f6lj ditt hj\u00e4rta med m\u00e5tta”. Lisbeth Johansson bollar med publiken (som inte v\u00e5gar kommentera) och hennes p\u00e5stridiga karakt\u00e4r f\u00f6ruts\u00e4tter att vi \u00e4r f\u00f6rtrogna med\u00a0Hems\u00f6borna.<\/em> G\u00f6rs givetvis m\u00e5nga anspelningar p\u00e5 Carlsson och Gusten,\u00a0 som ju v\u00e4grar g\u00e5 i hennes ledband.\u00a0 Samma frihetliga h\u00e5llning intas av geng\u00e5ngaren, som fyndigt uppenbarar sig borta vid elpianot.\u00a0 Den sturska, ”tindrande” upphovsmannen i Carita Jonssons imposanta skepnad, har tilldelats roliga repliker och munhuggning med sin egen protagonist.\u00a0 Kvickt och rappt konstruerat med kvinnliga f\u00f6rtecken.<\/p>\n

M\u00e5nga leenden lockas fram, inte minst n\u00e4r n\u00e4tdejting och Carlssons fysiska f\u00f6retr\u00e4den avhandlas. Varken legendariske Allan Edwall eller \u00d6zz N\u00f6jen betraktas som n\u00e5gra sexobjekt. I manus utdelas n\u00e5gra v\u00e4lriktade k\u00e4ngor till upphovsmannen sj\u00e4lv, som en listig maktanalys.\u00a0 Strindberg och nutida kulturgiganter drabbas f\u00f6r att de har blivit f\u00e4der p\u00e5 \u00e4ldre dar. Dragningen till yngre fagra kvinnor har de gemensamt med Carlsson och antagligen med en f\u00f6rkrossande majoritet m\u00e4n i \u00f6vre medel\u00e5ldern bland publiken.<\/p>\n

Tons\u00e4ttningar \/ texturval\u00a0 har gjorts med stor omsorg om s\u00e5 v\u00e4l Strindbergs spr\u00e5kkonst som svensk folkvisa. Vad Lisbeth Johansson med s\u00e4ker st\u00e4mma sjunger, har h\u00e4mtats fr\u00e5n b\u00e5de diktsamlingar och dramatik.\u00a0 N\u00e4r strofer ur\u00a0D\u00f6dsdansen\u00a0<\/em>slungas emot oss kan en niv\u00e5h\u00f6jning sk\u00f6njas, laddningen intensifieras.\u00a0 S\u00e5ngens allvar varslar om att nu \u00e4r det slut med l\u00e4ttsinne och skojerier. Sk\u00e4mten om att vinna b\u00f6nder och pr\u00e4stvigda i teve, har en f\u00f6rsm\u00e5dd Madame lagt bakom sig. Frilansaren Lisbeth Johansson, som medverkat i ett flertal uppskattade teveserier, \u00e4r en m\u00e5ngdimensionell sk\u00e5despelare. Lika kapabel p\u00e5 att framst\u00e5 som stursk som s\u00e5rad, v\u00e4xlar\u00a0 obehindrat emellan att befinna sig i besk\u00e4ftigt \u00f6verl\u00e4ge och sorglig utsatthet. Hon g\u00f6r sannerligen en flerskiktad roll r\u00e4ttvisa.<\/p>\n

Scenografin har sparsmakad touch, med\u00a0 en f\u00e5t\u00f6lj i centrum som ”Floden” undviker att sitta i. Kostymeringen \u00e4r \u00e5 andra sidan helgjuten p\u00e5 ett f\u00f6rv\u00e4ntat s\u00e4tt. \u00a0 Nyanserad gestaltning, snitsig regi, skarpsinnigt och kul manus samt\u00a0 angen\u00e4m musikalisk dr\u00e4kt som f\u00e5ngar upp och f\u00f6rt\u00e4tar. Kontentan av dessa goda, samverkande ingredienser blir musikteater av b\u00e4sta sort.<\/p>\n

 <\/p>\n

\"\"<\/a>Ines Sebalj<\/p>\n

 <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Foto Ines Sebalj Manus:\u00a0Malin Lindroth Regi:\u00a0Josefin Andersson Komposit\u00f6r:\u00a0Carita Jonsson S\u00e5ngtexter:\u00a0August Strindberg , Urval och bearbetning av Carita Jonsson Kostym & Scenografi:\u00a0Ina Nyholm Sk\u00e5despelare:\u00a0Lisbeth Johansson Musiker: Carita Jonsson Urpremi\u00e4r 2\/5 G\u00f6teborgs Stadsteater   Att anv\u00e4nda motbilder \u00e4r smart, rent av n\u00f6dv\u00e4ndigt f\u00f6r att uppr\u00e4tth\u00e5lla ett pluralistiskt samh\u00e4lle.\u00a0 Syns\u00e4ttet var en ledstj\u00e4rna under mina \u00e5r som facklig […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,31,13624],"tags":[],"class_list":["post-121012","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","category-teaterrecension","category-toppnytt","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/121012","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=121012"}],"version-history":[{"count":7,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/121012\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":121026,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/121012\/revisions\/121026"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=121012"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=121012"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=121012"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}