{"id":120989,"date":"2018-11-07T19:58:16","date_gmt":"2018-11-07T18:58:16","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=120989"},"modified":"2018-11-08T17:40:45","modified_gmt":"2018-11-08T16:40:45","slug":"mustig-kompott-med-mangsidig-refrangsangare-ett-ord-till-mina-polare-av-claes-janson","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=120989","title":{"rendered":"Mustig v\u00e4rmande kompott med m\u00e5ngsidig &#8221;refr\u00e4ngs\u00e5ngare&#8221; &#8211; Ett ord till mina polare av Claes Janson"},"content":{"rendered":"<p><a href=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/11\/claes.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignnone size-medium wp-image-120990\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/11\/claes-300x300.jpg\" alt=\"\" width=\"300\" height=\"300\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/11\/claes-300x300.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/11\/claes-150x150.jpg 150w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/11\/claes.jpg 315w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/a>Stewen Quigley<\/p>\n<p><strong>Artist:\u00a0<\/strong>Claes Janson<\/p>\n<p><strong>Titel:\u00a0<\/strong>Ett ord till mina polare<\/p>\n<p><strong>Betyg:\u00a0<\/strong>4<\/p>\n<p>Producent: Lasse Zackrisson<\/p>\n<p>Mix och Mastring: Per Hallgren,\u00a0 Konfonium Audio<\/p>\n<p>Inspelad i Muns\u00f6, Uppsala och V\u00e4llingby<\/p>\n<p>Skivbolag: Vax Records<\/p>\n<p>62:06<\/p>\n<p>Release 26\/10 2018<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p>Claes Janson \u00e4r en mycket erfaren m\u00e5ngsysslare s\u00e5v\u00e4l inom musiken som inom andra gebit, n\u00e5got Jan Olsson rekapitulerar i den upplysande biografi som f\u00f6reg\u00e5r albumets texth\u00e4fte. Good Morning Blues Band, enligt mig\u00a0 \u00e5rets konsert 2001, som han frontar har firat 50-\u00e5rs jubileum.\u00a0 71-\u00e5ringen har befunnit sig i t\u00e4tposition som f\u00f6rmedlare av l\u00e5tar, oftast med hemvist i jazz, blues eller kategorin visa. Som bekant \u00e4r han inte n\u00e5gon Tommy K\u00f6rberg-typ \u00e4ven om r\u00f6sten kan ha kl\u00f6s i sig. Ist\u00e4llet f\u00e4rgl\u00e4gger han s\u00e5nger med personlig patina och f\u00f6red\u00f6mligt textande, i arrangemang som vanligtvis har n\u00e5got sofistikerat och ombonat i sig.<\/p>\n<p>Senast i somras recenserade jag i lyriska ordalag\u00a0 Jansons medverkan i Falkenbergs jazzdagar, ett evenemang han f\u00f6r\u00e4rat med sin n\u00e4rvaro \u00e5tskilliga g\u00e5nger. D\u00e4rut\u00f6ver har jag h\u00f6rt honom i Stockholm, G\u00f6teborg, p\u00e5 Visings\u00f6\u00a0 i Ljungskile och antagligen\u00a0 fler st\u00e4llen.\u00a0 P\u00e5 sist n\u00e4mnda ort blev det\u00a0 b\u00e5de recension och ett gemytligt m\u00f6te backstage. Fast jag \u00e4ger hans Ray Charles-tribute, har han\u00a0 f\u00f6r mig s\u00e5ledes mest varit en framst\u00e5ende liveartist.<\/p>\n<p>F\u00f6rsta intrycket cd:n ger upphov till \u00e4r att det l\u00e5ter livsbejakande r\u00f6jigt. I den m\u00e5n man ang\u00e5ende s\u00e4ttning kan tala om en grundstomme, best\u00e5r den av Thomas Arnesen p\u00e5 smakfullt kvidande gitarr\u00a0 och Anders Hellqvist p\u00e5 hammondorgel, vars toner b\u00e4ddar in soundet p\u00e5 m\u00e5nga av plattans fjorton(!) l\u00e5tar. Deras samspel firar allra st\u00f6rst triumfer i mycket varsamt framf\u00f6rda\u00a0<em>Golden Star.<\/em> Vilken fr\u00f6jd att f\u00e5 ta emot Arnesens subtila ackord! Kjell Gustavsson (trummor) och Bj\u00f6rn Lundquist (bas) bildar antingen p\u00e5drivande eller tillbakah\u00e5llet komp. Efter inledande rivig blues \u00e4ndrar <em>Ett ord till mina polare<\/em> inriktning, det f\u00f6rsta av \u00e5tskilliga lappkast.\u00a0 En finst\u00e4md visa om \u00e5rstider tar vid, i arrangemang av Anders Neglin. H\u00e4r h\u00f6rs f\u00f6rutom dennes pianospel, str\u00e5kar och Leif Lindvalls flygelhorn. Och i tredje sp\u00e5ret, en nostalgisk ballad om filmhj\u00e4ltar, m\u00e4rks Anders Widmark k\u00e4nsliga piano. Han far Hasse, har \u00e5terigen varit textleverant\u00f6r \u00e5t sin kr\u00e4sne uttolkare, ett samarbete som fungerat ypperligt under decennier.\u00a0 Stilar och s\u00e4ttningar skiftar s\u00e5lunda p\u00e5 ett f\u00f6rbluffande s\u00e4tt. Skivbolaget har sannerligen inte sparat p\u00e5 krutet, verkar ha haft oanade resurser. Beroende p\u00e5 inst\u00e4llningen hos lyssnare, kan resultatet ses som rikt varierat eller som spretigt och sv\u00e5r\u00f6verblickat.<\/p>\n<p>Merparten av materialet \u00e4r nyskrivet.\u00a0 Flitigast av l\u00e5tskrivarna har Jocke Jonsson och Thomas Arnesen varit, medan covers har h\u00e4mtats fr\u00e5n Ray Charles j\u00e4mte Tony Joe White. D\u00e4rtill har en\u00a0 skridande hymn, anv\u00e4nd vid amerikanska inb\u00f6rdeskriget, inf\u00f6rlivats f\u00f6r att ber\u00e4tta en sorglig historia om en rumlares bortg\u00e5ng.\u00a0 St\u00e4mningen av ob\u00f6nh\u00f6rligt allvar f\u00f6rdjupas i n\u00e4sta ballad betitlad\u00a0<em>Stj\u00e4rnfall\u00a0<\/em>och bibeh\u00e5lls i uts\u00f6kta, spr\u00f6da\u00a0<em>Spela din s\u00e5ng.\u00a0<\/em>Den ruffiga fartfyllda euforin som dominerade inledningsvis, \u00f6verg\u00e5r allts\u00e5, f\u00f6rv\u00e5nansv\u00e4rt nog, i sin diametrala motsats. Str\u00e5ket av melankoli fullbordas i titelsp\u00e5ret som obevekligt lunkar fram, ledsagad av Karin Hammars uttrycksfulla trombonspel.<\/p>\n<p><a href=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/11\/20180719_213928-720.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignnone size-medium wp-image-121049\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/11\/20180719_213928-720-225x300.jpg\" alt=\"\" width=\"225\" height=\"300\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/11\/20180719_213928-720-225x300.jpg 225w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/11\/20180719_213928-720.jpg 720w\" sizes=\"auto, (max-width: 225px) 100vw, 225px\" \/>Magnus Karlsson<\/a><\/p>\n<p>\u00d6verlag l\u00e5ter det\u00a0 helgjutet och ett f\u00e5ng l\u00e5tar f\u00f6rtj\u00e4nar beteckningen femstj\u00e4rnig. Arrangemang, texter och instrumentalister tillf\u00f6r ansenliga kvaliteter.\u00a0 Huvudpersonen sj\u00e4lv, vokalt vid mycket god vig\u00f6r, kan uppr\u00e4tth\u00e5lla en avsp\u00e4nd f\u00f6rbindelse med musikerna eftersom alla involverade\u00a0 \u00e4r i samklang.\u00a0 Vi tror oavkortat p\u00e5 sympatiske Claes och vad han f\u00f6rmedlar. Han b\u00e4r fram varje textrad med beundransv\u00e4rd intonation och inlevelse. Dock har jag haft avsev\u00e4rda problem med att tillgodog\u00f6ra mig ett par l\u00e5tar mitt i, vars vibbar av gl\u00e4ttig country och utsl\u00e4tade dansbandsharmonier gjort mig brydd.\u00a0 F\u00f6rst efter sju-\u00e5tta genomlyssningar upph\u00f6r jag att studsa till, b\u00f6rjar v\u00e4nja mig. Nicke Wid\u00e9n f\u00f6rekommer p\u00e5 pedal steel fyra l\u00e5tar p\u00e5 raken, varav en blek vals och en Cash-doftande bagatell\u00a0 k\u00e4nns mest malplacerade.\u00a0 Det \u00e4r ist\u00e4llet fulltr\u00e4ffar\u00a0 som\u00a0<em>En s\u00e5ng<\/em> (skulle kunna bli efterfr\u00e5gad p\u00e5 begravningar) ,vars text och musik\u00a0 skrivits av far och son Widmark, som g\u00f6r\u00a0 interpreten Claes Jansson och hans kollegor r\u00e4ttvisa.<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Stewen Quigley Artist:\u00a0Claes Janson Titel:\u00a0Ett ord till mina polare Betyg:\u00a04 Producent: Lasse Zackrisson Mix och Mastring: Per Hallgren,\u00a0 Konfonium Audio Inspelad i Muns\u00f6, Uppsala och V\u00e4llingby Skivbolag: Vax Records 62:06 Release 26\/10 2018 &nbsp; Claes Janson \u00e4r en mycket erfaren m\u00e5ngsysslare s\u00e5v\u00e4l inom musiken som inom andra gebit, n\u00e5got Jan Olsson rekapitulerar i den upplysande [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,22],"tags":[],"class_list":{"0":"post-120989","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-skivor","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/120989","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=120989"}],"version-history":[{"count":6,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/120989\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":121068,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/120989\/revisions\/121068"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=120989"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=120989"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=120989"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}