![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/11\/deoroliga650.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
De oroliga<\/b> En helt underbar f\u00f6rest\u00e4llning om minnen, om l\u00e4ngtan, om att vara barn till tv\u00e5 stora konstn\u00e4rer, att vara mamma och samtidigt l\u00e4ngta till scenen, om k\u00e4rlekens m\u00e5nga former. Pernilla Augusti g\u00f6r debut om teaterregiss\u00f6r med dramatiseringen av Linn Ullmans roman De oroliga d\u00e4r hon ber\u00e4ttar om sin uppv\u00e4xt med sina tv\u00e5 ikoniska f\u00f6r\u00e4ldrar, Ingmar Bergman och Liv Ullmann. Premi\u00e4ren fick st\u00e5ende ovationer och det var alla medverkande, b\u00e5de p\u00e5 scen och regiss\u00f6r, scenograf med flera v\u00e4l v\u00e4rda. F\u00f6rest\u00e4llningen tar knappt tv\u00e5 timmar och \u00e4r tack och lov utan paus (en paus hade varit ett st\u00f6rande avbrott) och tiden bara fl\u00f6g iv\u00e4g. Scenen och sk\u00e5despelarna s\u00f6g in mig, det var som att jag var med d\u00e4r. D\u00e4r fanns inte en sekund d\u00e5 jag t\u00e4nkte p\u00e5 att jag satt i en stol i en salong.<\/p>\n Pernilla August \u00e4r en briljant, fokuserad och skicklig sk\u00e5despelare. N\u00e4r hon nu debuterar som teaterregiss\u00f6r litar hon p\u00e5 sina sk\u00e5despelare och v\u00e4ljer att g\u00f6ra en upps\u00e4ttning som \u00e4r totalt beroende av att sk\u00e5despelarna \u00e4r r\u00e4tt f\u00f6r sina roller. Och det har hon lyckats med. De tre p\u00e5 scen \u00e4r helt enast\u00e5ende. Rebecka Hemse, Ingela Olsson och Anita Ekstr\u00f6m. De g\u00e5r ut och in i olika karakt\u00e4rer och n\u00e4r Anta Ekstr\u00f6m \u00e4r den gamla fadern, Ingmar Bergman som en gammal man \u00f6ver \u00e5ttio \u00e5r \u00e4r hon denna \u00e5ldrade man i hela kroppen, i hela utstr\u00e5lningen. Jag tror detta aldrig hade fungerat lika bra om regiss\u00f6ren valt att ha en man i den rollen. Det \u00e4r n\u00e5got som g\u00f6r att dessa scener talar till mitt undermedvetna, till olika niv\u00e5er inom mig och de handlar b\u00e5de om dessa speciella personligheter men \u00e4r samtidigt n\u00e5got vi alla kan k\u00e4nna igen fr\u00e5n v\u00e5ra liv, om barndom, om att l\u00e4ngta efter sin mamma, om att \u00e5ldras, om att v\u00e4xa upp med f\u00f6r\u00e4ldrar p\u00e5 olika h\u00e5ll, om f\u00f6r\u00e4ldrar som \u00e4r fullt sysselsatta med sina karri\u00e4rer, pappan som m\u00e4ter upp en bildruta mellan sina h\u00e4nder n\u00e4r han har samtal med sin yngsta dottern f\u00f6r han m\u00e5ste alltid se p\u00e5 v\u00e4rlden som en m\u00f6jlig film att skapa.<\/p>\n Scenen \u00e4r uppbyggd som en stor vit byr\u00e5 med en m\u00e4ngd byr\u00e5l\u00e5dor. Tre sk\u00e5despelare ligger och vilar p\u00e5 varsin plat\u00e5, ikl\u00e4dd pyjamas. F\u00f6r det \u00e4r under natten timmar, under s\u00f6mnl\u00f6sheten, som minnena kan tala som starkast. N\u00e4r minnena ocks\u00e5 m\u00f6ter dr\u00f6mmarna och de befruktar varandra.<\/p>\n De minnen Linn Ullmans roman ber\u00e4ttar om \u00e4r sj\u00e4lvbiografiska men ocks\u00e5 f\u00f6r\u00e4ndrade, p\u00e5hittade. I programbladet till f\u00f6rest\u00e4llningen skriver hon: \u00c5ren innan Ingmar Bergman gick ur tiden tr\u00e4ffades han och hans nionde och yngsta barn, Linn Ullmann mycket d\u00e5 de skulle g\u00f6ra en bok tillsammans om \u00e5ldrande. Banden fr\u00e5n dessa samtal l\u00e5g l\u00e4nge utan att Linn Ullmann tog tag i dess inneh\u00e5ll. De \u00e4r en del av romanen och ocks\u00e5 en del i teaterupps\u00e4ttningen.<\/p>\n Jag erk\u00e4nner att jag inte l\u00e4st romanen. Men en v\u00e4n som var med p\u00e5 premi\u00e4ren hade nyligen l\u00e4st den och han sade att han tyckte teaterupps\u00e4ttningen \u00e4r till och med b\u00e4ttre \u00e4n boken.<\/p>\n De oroliga \u00e4r vacker, vemodig, sorglig, stark, ber\u00f6rande och f\u00f6rmodligen det vackraste p\u00e5 en svensk teaterscen p\u00e5 flera \u00e5r. Om minnen, om livet, om \u00e5ldrandet. Med tre helt suver\u00e4na sk\u00e5despelare som f\u00e5r utrymme att b\u00e4ra f\u00f6rest\u00e4llningen.<\/p>\n
\nBygger p\u00e5 roman av Linn Ullman
\nDramatisering Karen-Maria Bille
\nRegi Pernilla August
\nScenografi Magdalena \u00c5berg
\nLjusdesign Mira Svanberg
\nMusik och ljuddesign Anna S\u00f3ley Tryggvad\u00f3ttir
\nPeruk och mask Sofia Ranow Boix-Vives
\nUrpremi\u00e4r: 1 november 2018, Lilla scenen, Dramaten<\/p>\n![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/11\/rrebeckahemse400.jpg\")
![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/11\/anitaekstrom400.jpg\")
\n– Jag har alltid haft ett motst\u00e5nd i mig mot att tala om mina f\u00f6r\u00e4ldrar. Men nu har jag allts\u00e5 skrivit en bok om dem. Det \u00e4r nog mer sj\u00e4lvbiografiskt \u00e4n n\u00e5got jag har skrivit tidigare. Men vad \u00e4r det sj\u00e4lvbiografiska, och vad \u00e4r vara romanf\u00f6rfattare? \u00c4ven om jag ber\u00e4ttar min historia insisterar jag p\u00e5 att det \u00e4r en roman<\/em>.<\/p>\n![](\"https:\/\/4.bp.blogspot.com\/-2eTjfLH84tQ\/W9v4_qceUkI\/AAAAAAAAFg8\/PagYvvoDtP0cg_x4WpC_MJNfkHCEANKCACLcBGAs\/s1600\/dsc_3819.jpg\")
<\/a><\/p>\n<\/a><\/p>\n<\/a><\/p>\n<\/a><\/p>\n