{"id":120957,"date":"2018-11-02T19:48:23","date_gmt":"2018-11-02T18:48:23","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=120957"},"modified":"2018-11-02T19:48:23","modified_gmt":"2018-11-02T18:48:23","slug":"omsorgsfullt-tillbakablickande-mest-via-standards-play-some-more-av-more-than-a-pair","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=120957","title":{"rendered":"Omsorgsfullt tillbakablickande mest via standards – Play Some More av More Than a Pair"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a>Design Mikael Dopico<\/p>\n

Artist: More Than a Pair<\/strong><\/p>\n

Titel: Play Some More<\/strong><\/p>\n

Betyg: 4<\/strong><\/p>\n

Inspelad februari 2018 SpinRoad Recording Studio i Lindome<\/p>\n

Mixad av Pedro Ferrira<\/p>\n

Mastrad av Ade Emsley, Table Of Tone<\/p>\n

Prophone Records<\/p>\n

45:11<\/p>\n

Release september 2018<\/p>\n

Andra albumet fr\u00e5n jazziga G\u00f6teborgsbaserade familjebandet vars medlemmar jag njutit av live, i b\u00e5de denna konstellation och andra. F\u00f6reg\u00e5ngaren r\u00f6nte positiv uppm\u00e4rksamhet i\u00a0 \u00e5rskr\u00f6nika av undertecknad i Kulturbloggen f\u00f6r ett par \u00e5r sedan. Sextetten \u00e4r centrerad kring trumpetaren Samuel Olsson, hans hustru Pernilla Andersson Eng vid s\u00e5ngmikrofonen och Samuels br\u00f6der William och Edward p\u00e5 saxofon\/ tr\u00e4bl\u00e5s respektive trummor.\u00a0 Tillf\u00f6r ytterligare spetskompetens g\u00f6r pianisten Stefan Wingefors och nytillskottet Yasuhito Mori p\u00e5 bas. \u00a0 Samuel ing\u00e5r sedan ett par decennier\u00a0 i f\u00f6rn\u00e4mliga Bohusl\u00e4n Big Band – ett modernistiskt storband med v\u00e4rldsrykte – tillsammans med bland andra Stefan och Yasuhito, medan William spelar het bebop i Windbag och Pernilla \u00e4gnar sig \u00e5t arty pop\/ visor p\u00e5 duo. Betr\u00e4ffande geografiskt ursprung kommer hela fyra av medlemmarna i More Than a Pair\u00a0 fr\u00e5n Sunne i V\u00e4rmland. Releasekonserten p\u00e5 Nefertiti f\u00f6ljdes upp av gig p\u00e5 Valand under vinjetten Classical jazz. D\u00e5 fanns tillg\u00e5ng till dansgolv.<\/p>\n

Gruppen anser\u00a0 att nya skivan \u00e4r lika charmigt underh\u00e5llande som debuten, men djupare, vackrare och coolare. Deras egna omd\u00f6men har fog f\u00f6r sig, eftersom man sammanst\u00e4llt en \u00f6verlag h\u00f6gklassig produktion, med tio listiga arrangemang av Samuel Olsson.\u00a0 N\u00e4r jag lyssnar noga i stereons h\u00f6rlurar, m\u00e4rker jag att albumet buktar ut \u00e5t flera h\u00e5ll, att vissa l\u00e5tar laddats med h\u00f6gre densitet \u00e4n andra.\u00a0 Vid f\u00f6rsta\u00a0 uppspelningen gjord f\u00f6r att f\u00e5 en rudiment\u00e4r helhetsuppfattning , ska erk\u00e4nnas att jag blev en smula besviken, tyckte musiken var f\u00f6r l\u00e4ttuggad. Den reaktionen har jag sedermera f\u00e5tt anledning att \u00e5tskilligt revidera.\u00a0 H\u00f6r ett f\u00f6r\u00e4dlat\u00a0 uttryck och ett breddat\u00a0 register. Avv\u00e4gningen mellan ensemblespel och features \u00e4r synnerligen delikat.<\/p>\n

F\u00f6rsta takterna p\u00e5 inledande\u00a0Can\u00b4t Help Falling In Love\u00a0<\/em>sjungs med tillgjord r\u00f6st, kanske som en blinkning till Elvis. Tack och lov f\u00f6rsvinner\u00a0 stilgreppet omg\u00e5ende. Redan i albumets \u00f6ppning noteras de genomarbetade l\u00e4ckra arrangemangen, j\u00e4mte vilket gener\u00f6st utrymme som bereds f\u00f6r solon av kortare och l\u00e4ngre omf\u00e5ng. Och ypperligt anf\u00f6rda av trumpetmannen demonstrerar musikerna sin goda teknik, spelgl\u00e4dje och gemensamma inriktning. Man \u00e4r sannerligen samspelta. I\u00a0Thou Swell\u00a0<\/em>(Rodgers\/ Hart) serveras oklanderlig fj\u00e4derl\u00e4tt s\u00e5ng,\u00a0 gungande piano och framf\u00f6r allt ett skimrande trumpetsolo, vars f\u00f6rl\u00e4ngning utvecklas till en fr\u00e4sch dialog med Pernillas r\u00f6st. Samuel bevisar h\u00e4r och i flera andra sekvenser, varf\u00f6r han kvalar in p\u00e5 tio i topp – listan \u00f6ver\u00a0 trumpetare i Sverige. Softa fulltr\u00e4ffen\u00a0A<\/em> Nightingale Sung In Berkeley Square\u00a0<\/em>l\u00e5ter som\u00a0 amerikansk\u00a0 jazzschlager, av samma sofistikerade\u00a0 snitt som Lena Horne\u00a0 exekverade med m\u00e4sterlig tons\u00e4kerhet. Glimrande inpass inom en given mall, levereras v\u00e4xelvis fr\u00e5n ensemblen. Stefan Wingefors ”regndroppsackord” blir en delikatess. S\u00e5ngen \u00e4r bl\u00e4ndande vacker i sin totala avsp\u00e4ndhet, f\u00e5r mig att dra paralleller till Linda Ronstadt\u00b4s klassiska samarbete med Nelson Riddle Orchestra.<\/p>\n

\"\"Gruppfoto fr\u00e5n hemsida<\/a><\/p>\n

Nostalgitrippen i form av en egentillverkad svensk s\u00e5ng,\u00a0 vars syfte stavas Melodifestivalen ( ratades av t\u00e4vlingens urvalsjury), ser jag mest som en kul bagatell, ett duktigt hantverk som\u00a0 passerar f\u00f6rbi.\u00a0 Pernilla har f\u00f6rklarat att deras bidrag handlar om att sprida gl\u00e4dje och inte tappa bort det fina i livet. Tolkningen av\u00a0I Could Write A Book<\/em> \u00e4r fyndig, inneh\u00e5ller en v\u00e4v av\u00a0 skiftande m\u00f6nster. Medryckande\u00a0 melodislinga garneras med l\u00f6diga solon, s\u00e4rskilt fr\u00e5n tenorsax och trumset.\u00a0 L\u00e4ckra rumbaliknande beats f\u00f6rmedlas av Edward.<\/p>\n

Skivans mittpunkt och kr\u00f6n avviker fr\u00e5n deras g\u00e4ngse mood, adderar fler dimensioner. F\u00f6rst i form av en avskalad, innerlig version av If I Should Lose You<\/em> som Nina Simone hade p\u00e5 repertoaren. Fantastisk s\u00e5ng och dito musicerande, vars full\u00e4ndning mycket v\u00e4l matchar Isabella Lundgrens inspelning.\u00a0 Det dr\u00f6jande soundet \u00f6ppnar upp. Med of\u00f6rst\u00e4lld, ren vokalkonst fylld av smeksam frasering och en bottenplatta av f\u00f6ljsamt ackompanjemang n\u00e5s\u00a0 ett avsev\u00e4rt djup, vilket g\u00f6r framf\u00f6randet till ett popjazzigt tidl\u00f6st m\u00e4sterverk. En l\u00e5t med\u00a0 anstrykning\u00a0 av sl\u00e4pig soul har h\u00e4mtats fr\u00e5n Erykah Badu, vilket funkar hyfsat.\u00a0 Antar att det varit en stimulerande utmaning att ta sig an en samtida svart innovat\u00f6r (har haft f\u00f6rm\u00e5nen att se Badu live).\u00a0 I framkant p\u00e5 Green Eyes<\/em>\u00a0 originellt nog klarinett och kontrabas. Summertime <\/em>k\u00e4nnetecknas av minimalistisk melodi p\u00e5 piano, k\u00e4nsliga leveranser fr\u00e5n bl\u00e5sarna och en ljuvlig r\u00f6st med\u00a0 temperament. Utan att vara sensationell helt klart en mycket lyckad interpretation vars slut tonas ut m\u00e4rkligt abrupt.<\/p>\n

A Beautiful Frienship<\/em> \u00e4r en trevlig\u00a0 v\u00e4lgjord bit. Kan definieras i termer av friktionsfri up- tempo som\u00a0 surfar runt p\u00e5 ytan.Pernillas eminenta tajming sticker ut, liksom pregnanta basg\u00e5ngen fr\u00e5n baslegendaren Yasuhito Mori. Play Some More <\/em>avrundas behagligt och smeksamt med Chaplin\u00b4s of\u00f6rargliga Smile. <\/em>Skivan har som framg\u00e5tt bildligt talat tv\u00e5 sidor, den l\u00e4ttsamma auran i den ena v\u00e5gsk\u00e5len och i den andra en djupverkande mer komplex inriktning. Beundransv\u00e4rt att de grejar att kombinera glada och obekymrade tong\u00e5ngar med sv\u00e4rta och eftert\u00e4nksamhet. Emellan\u00e5t kan det bli f\u00f6r polerat, men eftersom de nu \u00e4r swingorienterade och pr\u00e4glade av s\u00e5ngtexter mestadels rotade i\u00a0 standards, ligger det inte i konceptet att bete sig lika \u00e4ventyrligt r\u00f6jigt som somliga av dem kan g\u00f6ra i andra sammanhang.<\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Design Mikael Dopico Artist: More Than a Pair Titel: Play Some More Betyg: 4 Inspelad februari 2018 SpinRoad Recording Studio i Lindome Mixad av Pedro Ferrira Mastrad av Ade Emsley, Table Of Tone Prophone Records 45:11 Release september 2018 Andra albumet fr\u00e5n jazziga G\u00f6teborgsbaserade familjebandet vars medlemmar jag njutit av live, i b\u00e5de denna konstellation […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,22],"tags":[],"class_list":{"0":"post-120957","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-skivor","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/120957","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=120957"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/120957\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":120981,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/120957\/revisions\/120981"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=120957"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=120957"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=120957"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}