{"id":120900,"date":"2018-10-30T13:23:32","date_gmt":"2018-10-30T12:23:32","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=120900"},"modified":"2018-10-31T22:30:23","modified_gmt":"2018-10-31T21:30:23","slug":"les-big-byrdes","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=120900","title":{"rendered":"&#8221;Det var tv\u00e5 stora egon som inte fick nog med plats&#8221;"},"content":{"rendered":"<figure id=\"attachment_120907\" aria-describedby=\"caption-attachment-120907\" style=\"width: 300px\" class=\"wp-caption alignnone\"><a href=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/10\/IMG_9266.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"size-medium wp-image-120907\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/10\/IMG_9266-300x200.jpg\" alt=\"\" width=\"300\" height=\"200\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/10\/IMG_9266-300x200.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/10\/IMG_9266-768x512.jpg 768w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/10\/IMG_9266-1024x683.jpg 1024w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/a><figcaption id=\"caption-attachment-120907\" class=\"wp-caption-text\">Pressbild: Joakim \u00c5hlund lirar gura i bandets studio vid Vitabergsparken.<\/figcaption><\/figure>\n<p><strong>Ur frustration och uppgivenhet f\u00f6ddes musiken. Iran Iraq IKEA, Les Big Byrds andra skiva, \u00e4r Jocke \u00c5hlunds hj\u00e4rteprojekt som han delar med resten av v\u00e4rlden.<\/strong><\/p>\n<p>Joakim \u00c5hlund \u00e4r producent och musiker som medverkat i band som Caesars och Teddybears Sthlm. Jocke \u00e4lskar sitt jobb, men brinner extra mycket f\u00f6r Les Big Byrd, hans egna krautinspirerade rockband som tagit v\u00e4rlden med storm. I bandets studiolokal vid Vitabergsparken tr\u00e4ffar Kulturbloggen honom. \u00d6ver en kopp kaffe ber\u00e4ttar Jocke om nya plattan, om frustration, melankoli och den knasiga titeln som h\u00e4mtats fr\u00e5n en lattjo slips i Berlin.<\/p>\n<p><strong>Ni sl\u00e4ppte nyligen er andra platta, Iran Iraq IKEA. Hur skiljer den sig fr\u00e5n f\u00f6rra alstret &#8211; They Worshipped Cats?<\/strong><br \/>\n&#8211; Det \u00e4r en vidareutveckling av v\u00e5rt sound som \u00e4r b\u00e5de poporienterat och filmiskt med fokus p\u00e5 de instrumentala och transcendentala.<\/p>\n<p><strong>Vissa partier \u00e4r avskalade, medans andra g\u00e5r \u00e5t det mer bombastiska h\u00e5llet med l\u00e5nga instrumentala bitar som bygger upp till crescendo.<\/strong><br \/>\n&#8211; Ja, det k\u00e4nns som en naturlig blandning f\u00f6r oss. Vi \u00e4lskar de filmiska David Lynchiga. Vi vill att v\u00e5r musik ska f\u00e5 ta tid p\u00e5 sig, att den ska f\u00e5 andas och ska kunna veckla ut sig. Vi vill bort fr\u00e5n kommersialismens 1A-format med korta tre minuters l\u00e5tar som ger pyttelite utrymme f\u00f6r improvisation. Men p\u00e5 samma vis\u00a0 som vi vurmar f\u00f6r de monotona, transaktiga s\u00e5 \u00e4lskar vi de enkla rena popmelodierna. Det \u00e4r bredden vi vill \u00e5t.<\/p>\n<p><strong>Det var g\u00e5tt dryga fyra \u00e5r sedan &#8221; They Worshipped Cats&#8221; sl\u00e4pptes. I musikens v\u00e4rld \u00e4r det en r\u00e4tt s\u00e5 l\u00e5ng tid att l\u00e4gga p\u00e5 att producera ny musik. Hur vart det s\u00e5?\u00a0<\/strong><br \/>\n&#8211; Ja det har varit en l\u00e5ngt ifr\u00e5n friktionsfri resa f\u00f6r oss att kunna f\u00e4rdigst\u00e4lla v\u00e5rt andra album. Jag hade en id\u00e9 om att jag som producent skulle avlastas genom att l\u00e5ta utomst\u00e5ende f\u00e5 sk\u00f6ta producentbiten. I det scenariot kunde jag l\u00e4gga all min vakna tid \u00e5t att skriva l\u00e5tar och p\u00e5 att sjunga. Pete \u00bbSonic Boom\u00ab Kember och Anton Newcombe \u00bbThe Brian Jonestown Massacre \u00ab tillfr\u00e5gades och b\u00e5da tackade ja till samverkan. Men vad som p\u00e5 pappret s\u00e5g ut som lyckad kombo visade sig inte alls fungera. Det var tv\u00e5 stora egon som inte fick nog med plats. Det vart br\u00e5k och st\u00f6k och det hela slutade med att Pete och Anton l\u00e4mnade oss. Kvar var jag, Nino Keller, Frans Johansson och Martin &#8221;Konie&#8221; Ehrencrona, de fyra i bandet, med vrakdelarna till en skiva som inte alls var vad vi hoppats p\u00e5.<\/p>\n<p><strong>Oj, det l\u00e4t tufft. Vad h\u00e4nde efter det att Anton och Pete best\u00e4mt sig f\u00f6r att l\u00e4mna skutan?<\/strong><br \/>\n&#8211; Vi tappade allt sug och det tog flertalet m\u00e5nader innan jag kom till insikt. Jag f\u00f6rstod att ska bli bli n\u00e5t album s\u00e5 ligger ansvaret p\u00e5 mig. Jag tog \u00f6ver producentspakarna och vi gjorde om musiken fr\u00e5n grunden. Det gick v\u00e4gen. Idag h\u00e5ller jag i min hand v\u00e5rt kanske b\u00e4sta album n\u00e5gonsin och jag \u00e4r stolt som tuppen.<\/p>\n<p><strong>Hur k\u00e4nner du nu inf\u00f6r att samverka med andra?<\/strong><br \/>\n&#8211; Historiskt har jag ing\u00e5tt i flera samverkansprojekt. I Teddybears \u00e4r vi tre pers, som alla har v\u00e4ldigt starka viljor. Men vi f\u00e5r det att fungera Men Les Big Byrd \u00e4r mer personligt. Det \u00e4r mitt hj\u00e4rteprojekt, mitt intryck, min musik, mina l\u00e5tar. Och d\u00e5 vill man liksom inte kompromissa.<\/p>\n<p><strong>P\u00e5 vilket s\u00e4tt k\u00e4nns Les Big Byrd som ett mer personligt verk?<\/strong><br \/>\n&#8211; Jag skriver alla l\u00e5tar, producerar och sjunger. I Caesars var jag den som stod f\u00f6r texterna men jag hade en annan person som levererade p\u00e5 scen. H\u00e4r \u00e4r det annorlunda. Det \u00e4r jag som st\u00e5r l\u00e4ngst fram och ska leverera skiten. D\u00e5 m\u00e5ste det bara funka. Det \u00e4r inget fel p\u00e5 samarbeten. Men i ett s\u00e5 personligt projekt blir det extra k\u00e4nsligt. D\u00e5 till\u00e5ts inga fails eller errors. Och dynamiken Anton och Pete mellan gjorde att vi aldrig kom fram\u00e5t.<\/p>\n<p><strong>Det m\u00e5ste vara l\u00e4skigt att ta sig an ett projekt med s\u00e5 pass starkt symbolv\u00e4rde?<\/strong><br \/>\n&#8211; Ja, verkligen. Man tar ju en risk och k\u00e4nner sig b\u00e5de utel\u00e4mnad och naken. Och det fakto att vi nu b\u00f6rjat att framf\u00f6ra svenska l\u00e5tar. D\u00e5 tar man liksom bort ytterligare ett filter.<\/p>\n<p><strong>Mannen utanf\u00f6r \u00e4r enda svenska l\u00e5ten p\u00e5 nya albumet.<\/strong><br \/>\n&#8211; Jepp. det \u00e4r onekligen en konst att skriva p\u00e5 svenska, men lyckas man s\u00e5 \u00e4r bel\u00f6ningen stor. Man n\u00e5r b\u00e5de ut och in. Jag gl\u00f6mmer aldrig texter som \u201cVi borde prata men det \u00e4r f\u00f6r sent\u201d och \u201cTwo Man Gang\u201d och f\u00f6rsta g\u00e5ngen vi repade \u201cMannen utanf\u00f6r\u201d s\u00e5 satt texten fr\u00e5n f\u00f6rsta stund. De svenska l\u00e5tarna \u00e4r mer direkta och det \u00e4r om\u00f6jligt att inte lyssna till vad som s\u00e4gs.<\/p>\n<p><strong>Nya albumet har en lustig titel- &#8221;Iran Iraq IKEA&#8221;. Hur kommer det sig?<\/strong><br \/>\n&#8211; Ja, det \u00e4r en konstig story. Jag var p\u00e5 turn\u00e9 med Caesars i Berlin. D\u00e4r gick jag in i en kl\u00e4daff\u00e4r f\u00f6r alternativt mode och hittade en slips med gummiband, en s\u00e5n d\u00e4r\u00a0som man tr\u00e4r direkt \u00f6ver huvudet. P\u00e5 slipsen stod inpr\u00e4ntat med stora bokst\u00e4ver- Iran Iraq IKEA. Jag gillade det och har sedan dess v\u00e4ntat p\u00e5 ett tillf\u00e4lle att i n\u00e5got sammang, i en l\u00e5ttitel eller p\u00e5 ett album, f\u00e5 anv\u00e4nda de orden. Till en b\u00f6rjan var jag skeptisk till att anv\u00e4nda det som albumtitel. \u00c4r det inte lite f\u00f6r humoristiskt ? Kan det uppfattas som f\u00f6r roligt, som att man klacksparkar bort allvaret? Skivan \u00e4r ju l\u00e5ngt ifr\u00e5n n\u00e5got sk\u00e4mt. Jag testade rubriken p\u00e5 ett g\u00e4ng svenska musiker, bland annat Lorentz i \u00bbGo-Kart-Mozart\u00ab. Han \u00e4r en r\u00e5cool snubbe, ett modelejon med helt egen stil. N\u00e4r vi s\u00e5gs hade han en piketr\u00f6ja med bokst\u00e4verna IKEA. \u201cI hate IKEA\u201d, s\u00e4ger Lorentz. &#8221;Vilken slump. Vi t\u00e4nkte d\u00f6pa v\u00e5rt album till Iran Iraq IKEA, ber\u00e4ttar jag. Det var fan den b\u00e4sta albumtiteln jag h\u00f6rt, s\u00e4ger Lorentz\u201d. D\u00e4rmed var saken klar och det fanns ingen tvekan om vad albumet skulle heta.<\/p>\n<p><strong>Finns det en koppling mellan musiken och den kryptiska titeln?<\/strong><br \/>\n&#8211; N\u00e4, vi tyckte bara det l\u00e4t fr\u00e4nt. Det k\u00e4nns politiskt, men \u00e4nd\u00e5 inte plakatbudskaps-politiskt. H\u00e4r finns ett visst element av humor och ett visst element av det suggestiva, subtila. Det l\u00e5ter lite argt, men man f\u00f6rst\u00e5r inte riktigt varf\u00f6r? Jag gillar otydligheten i det hela. Dessutom passar det v\u00e4l in med v\u00e5r albumcover.<\/p>\n<p><strong>P\u00e5 omslaget till nya albumet ser vi Gunnar Thor\u00e9ns portr\u00e4tt av frihetsgudinnan, vars tv\u00e5 \u00f6gon har l\u00e4mnat kroppen. De flyger iv\u00e4g i luften likt tv\u00e5 helikoptrar.<\/strong><br \/>\n&#8211; Ja, det \u00e4r n\u00e5n slags humor. Det \u00e4r j\u00e4vligt skruvat och det s\u00e4tter precis som titeln ig\u00e5ng tankar.<br \/>\n<a href=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/10\/LBB.jpeg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignnone size-medium wp-image-120908\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/10\/LBB-300x300.jpeg\" alt=\"\" width=\"300\" height=\"300\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/10\/LBB-300x300.jpeg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/10\/LBB-150x150.jpeg 150w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/10\/LBB-768x768.jpeg 768w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/10\/LBB.jpeg 1000w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/a><br \/>\n<strong>Utifr\u00e5n titel och albumcover kan man l\u00e4tt f\u00e5 f\u00f6r sig att skivan ska vara laddad med politiskt spr\u00e4ngstoff, men riktigt s\u00e5 \u00e4r det inte?<\/strong><br \/>\n&#8211; Nej. Tv\u00e4rtom \u00e4r l\u00e5tarna h\u00f6gst personliga betraktelser. Det handlar om f\u00f6rlust, sorg, misslyckande och om att bli gammal. Att ha framtiden bakom sig. Titeln har inget med texternas inneh\u00e5ll att g\u00f6ra. Det var bara ett s\u00e4tt att locka till\u00a0 lyssning.\u00a0I texterna finns mycket sorg och melankoli. Ofta \u00e4r det det som griper tag. Det har liksom inte varit en skitmunter tid det h\u00e4r \u00e5ren. Plattan blev mitt s\u00e4tt att deala med det.<\/p>\n<p><strong>Sk\u00f6nt att den v\u00e4rsta tiden \u00e4r \u00f6ver. Vad h\u00e4nder h\u00e4rn\u00e4st?<\/strong><br \/>\n&#8211; Vi ska g\u00f6ra v\u00e5r absolut f\u00f6rsta Sverigeturn\u00e9. Vi har turn\u00e9rat runt i England, Europa och USA. Men aldrig i det egna hemlandet. Nu blir det av med stopp p\u00e5 sm\u00e5 orter som Bor\u00e5s, Borl\u00e4nge och \u00d6rebro. Det kommer att bli skitfett! Alla i bandet \u00e4r peppade p\u00e5 att f\u00e5 spela och komma ut. Det \u00e4r speciellt det d\u00e4r med att spela ihop. Man bygger upp n\u00e5got och f\u00f6r var spelning man g\u00f6r blir man ett sn\u00e4pp vassare.<br \/>\nDet \u00e4r lite som med landslaget. I semifinalen j\u00e4mf\u00f6rt med gruppspelet \u00e4r teamet betydligt b\u00e4ttre. Efter flera heat har de gaddat ihop sig och blivit ett sammansvetsat g\u00e4ng. F\u00f6r var spelning Les Big Byrd g\u00f6r blir vi mer och mer samspelta och vi riktar v\u00e5ra kompasser mot samma m\u00e5l. Just nu k\u00e4nner vi att vi har flow. Vi g\u00f6r massa bra grejer och vi vill forts\u00e4tta med det. F\u00f6rhoppningsvis dr\u00f6jer det inte ytterligare fyra \u00e5r innan n\u00e4sta albumsl\u00e4pp.<\/p>\n<p>Les Big Byrd spelar p\u00e5 Vasateatern i Stockholm p\u00e5 onsdag 31 oktober.<\/p>\n<figure id=\"attachment_120910\" aria-describedby=\"caption-attachment-120910\" style=\"width: 300px\" class=\"wp-caption alignnone\"><a href=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/10\/IMG_9278.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"size-medium wp-image-120910\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/10\/IMG_9278-300x200.jpg\" alt=\"\" width=\"300\" height=\"200\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/10\/IMG_9278-300x200.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/10\/IMG_9278-768x512.jpg 768w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/10\/IMG_9278-1024x683.jpg 1024w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/a><figcaption id=\"caption-attachment-120910\" class=\"wp-caption-text\">Les Big Byrd repar i sin studiolokal. Fyra \u00e5r tog de f\u00f6r dem att f\u00e4rdigst\u00e4lla nya albumet &#8221;Iran Iraq IKEA&#8221;.<\/figcaption><\/figure>\n<p>Petter Stjernstedt<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Ur frustration och uppgivenhet f\u00f6ddes musiken. Iran Iraq IKEA, Les Big Byrds andra skiva, \u00e4r Jocke \u00c5hlunds hj\u00e4rteprojekt som han delar med resten av v\u00e4rlden. Joakim \u00c5hlund \u00e4r producent och musiker som medverkat i band som Caesars och Teddybears Sthlm. Jocke \u00e4lskar sitt jobb, men brinner extra mycket f\u00f6r Les Big Byrd, hans egna krautinspirerade [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":40,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[5,7,13624],"tags":[],"class_list":{"0":"post-120900","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-intervju","7":"category-musik","8":"category-toppnytt","9":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/120900","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/40"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=120900"}],"version-history":[{"count":18,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/120900\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":120951,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/120900\/revisions\/120951"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=120900"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=120900"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=120900"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}