{"id":120896,"date":"2018-10-30T20:51:11","date_gmt":"2018-10-30T19:51:11","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=120896"},"modified":"2018-10-31T16:28:16","modified_gmt":"2018-10-31T15:28:16","slug":"mammarelationen-hyllas-oreserverat-dna-dansa-nara-anhorig-pa-backa-teater","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=120896","title":{"rendered":"Mammarelationen hyllas oreserverat – DNA dansa n\u00e4ra anh\u00f6rig p\u00e5 Backa Teater"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a>Ola Kjelbye<\/p>\n

Id\u00e9: Tove Sahlin\/ Shake It Collaborations<\/p>\n

Regi och koreografi: Tove Sahlin (i n\u00e4ra samarbete med konstn\u00e4rligt team och ensemble)<\/p>\n

Intervjuer, id\u00e9arbete, dramaturgi: Malin Holgersson<\/p>\n

Scenografi: Josefin Hinders<\/p>\n

Kostym: Josefin Hinders och Tommie X<\/p>\n

Musik: Malin Dahlstr\u00f6m fr\u00e5n Nikki & The Dove<\/p>\n

Med: Astrid Assefa, Hannah Alem Davidson, Eleftheria Gerofoka, Vasiliki Gerofoka, Mahnaz Kia, Ramtin Paravaneh, Emelie Str\u00f6mberg, Britt-Marie Str\u00f6mberg<\/p>\n

Spelas p\u00e5 Backa Teater i G\u00f6teborg till och med 14\/12 2018<\/p>\n

L\u00e5t mig direkt deklarera att produktionen \u00e4r i allra h\u00f6gsta grad sev\u00e4rd oavsett\u00a0 vilken vuxen generation du tillh\u00f6r. Den dokument\u00e4ra upps\u00e4ttningen riktar in sig p\u00e5 gymnasieklasser\/\u00e5rskurs nio fast\u00a0 betydligt \u00e4ldre\u00a0 har lika stor beh\u00e5llning, kan l\u00e4gga in sina perspektiv. Premi\u00e4ren gick av stapeln f\u00f6r en tid sedan d\u00e5 jag var p\u00e5 jazzfestival. Gavs ist\u00e4llet m\u00f6jlighet att titta p\u00e5 n\u00e4stkommande f\u00f6rest\u00e4llning 25\/10. Har i vanlig ordning legat efter med skrivandet och inte hunnit ta tag i mina reflektioner tidigare. Ovanligt nog har teatern lagt in paus, vilket \u00e4nd\u00e5 beh\u00f6vs eftersom speltiden \u00e4r p\u00e5 cirka tv\u00e5 timmar. \u00a0 Redog\u00f6r f\u00f6r helhetsintryck och minnesbilder som fastnat.<\/p>\n

Fyra sk\u00e5despelare hemmah\u00f6rande p\u00e5 teatern har med sig sina m\u00f6drar. Deras v\u00e4lformulerade svar p\u00e5 intervjuarens fr\u00e5gor, blir det s\u00e4tt varp\u00e5\u00a0 v\u00e4sentliga delar ur mammornas sj\u00e4lvbiografi avsl\u00f6jas. Svaren h\u00f6r\u00a0 vi i h\u00f6gtalarna. N\u00e5gra g\u00e5nger, framf\u00f6r allt inledningsvis, \u00e4r deras utsagor sv\u00e5ra att uppfatta n\u00e4r musik\u00a0 spelas f\u00f6r h\u00f6gt.\u00a0 Musiken \u00e4r f\u00f6rst\u00e5s en viktig ingrediens i\u00a0DNA<\/em>, markerar kulturell tillh\u00f6righet och blir en utg\u00e5ngspunkt f\u00f6r\u00a0 Tove Sahlins infallsrika koreografi. Tong\u00e5ngar fr\u00e5n Iran och Grekland, j\u00e4mte l\u00e5tar av ELO, Staple Singers och Santana kompletterar den specialskrivna techno-inspirerade dansmusiken. Inrepeterad sinnrik street dance som ett slags danskompani, originellt utformade individuella r\u00f6relser och den \u00f6msinta s\u00e5rbara relationen mor-barn via kroppskontakt. Tillsammans med koreografen har ensemblen f\u00e5tt till ett imponerande resultat, vars pendelr\u00f6relse best\u00e5r av hela skalan fr\u00e5n finmotoriskt utforskande till kollektiv extas.\u00a0 Mycket k\u00e4nslor och gemenskap f\u00f6rmedlas ordl\u00f6st. Ramtin Parvaneh shakar loss tillsammans med en stolt mamma efter att de suttit intill varandra p\u00e5 publikl\u00e4ktaren. Eleftheria Gerofoka ligger p\u00e5 mammans rygg i en k\u00e4rleksfull omfamning. Emelie Str\u00f6mberg tvekar l\u00e4nge om hon ska ta emot handen fr\u00e5n fembarnsf\u00f6r\u00e4ldern Britt-Marie. N\u00e5gra\u00a0 betydelseb\u00e4rande detaljer framplockade ur minnet.<\/p>\n

Att den erfarna svarta sk\u00e5despelaren och aktivisten Astrid Assefa med chefsuppdrag p\u00e5 meritlistan, \u00e4r adoptivmamma f\u00f6r Etiopienf\u00f6dda Hannah Alem Davidsson var en nyhet f\u00f6r undertecknad. Om de andra biologiska f\u00f6r\u00e4ldrarna har en naturlig ing\u00e5ng till dans & drama \u00e4r oklart. Uppenbart \u00e4r i alla fall att de vill ber\u00e4tta sin historia, historier om s\u00e5dant som sj\u00e4lvmord och strapatsrik flykt, och l\u00e5ta sig besk\u00e5das. Vasiliki Gerofoka tolkas fr\u00e5n grekiska av sin dotter, l\u00e4ser ur barnbok som alla medverkande tar repliker fr\u00e5n. Hennes dr\u00f6m: att studera och inte vara fattig. \u00a0 Fr\u00e5n \u00f6mse h\u00e5ll kommuniceras energistr\u00f6mmar av k\u00e4rlek, vilket g\u00f6rs extra p\u00e5tagligt p\u00e5 slutet. D\u00e5 dansar n\u00e4mligen mammorna kl\u00e4dda i svart i grupp medan deras barn betraktar dem. Effekten f\u00f6rst\u00e4rks av att\u00a0Black Magic Woman\u00a0<\/em>spelas.\u00a0 Det f\u00f6rsta uttalandet jag snappar upp handlar om\u00a0 ordet mamma, vars definition st\u00e5r f\u00f6r n\u00e5got omslutande, mestadels varmt.<\/p>\n

Intervjuerna kretsar kring \u00e4mnen som mod och r\u00e4dsla, umb\u00e4randen och trygghet, skuld samt den laddade fr\u00e5gest\u00e4llningen om mammorna f\u00e5tt offra mycket f\u00f6r att deras avkomma ska f\u00e5 optimala f\u00f6ruts\u00e4ttningar. Intressant med s\u00e5dan introspektion!\u00a0 Den flashiga scenografin och ljuss\u00e4ttningen \u00e4ndrar skepnad i andra akten, n\u00e4r kl\u00e4der och lakan i ljusa f\u00e4rger inramar. Och mammorna f\u00e5r f\u00f6rdjupa sitt ber\u00e4ttande om sig sj\u00e4lva och relationen till sina sk\u00e5despelande barn. Har teorier om k\u00f6n och etnicitet vad betr\u00e4ffar en av Sveriges absolut ledande scener f\u00f6r barn och ungdomar, en generalisering som ofta st\u00e4mmer med gjorda iakttagelser. Sk\u00e5despelare med bakgrund i annan kulturell identitet k\u00e4nner sig hemma h\u00e4r, f\u00f6ljdriktigt faller sjuttiofem procent av sk\u00e5despelarna in i en s\u00e5dan kategori. En annan lika m\u00e4rkbar, men sj\u00e4lvfallet h\u00f6gst subjektiv, observation som bekr\u00e4ftas av\u00a0DNA dansa n\u00e4ra anh\u00f6rig,<\/em> r\u00f6r det f\u00f6rh\u00e5llandet att det p\u00e5 scen mest \u00e4r kvinnor som visar framf\u00f6tterna.\u00a0 Jag som f\u00f6r inte l\u00e4nge sedan bj\u00f6d med min 85-\u00e5riga mamma p\u00e5 premi\u00e4r hos Backa Teater, kan verkligen rekommendera en uppriktig redovisning i ord och r\u00f6relser om ett livsl\u00e5ngt lidelsefullt\u00a0 f\u00f6rh\u00e5llande.<\/p>\n

\"\"Ola Kjelbye<\/a><\/p>\n

\"\"<\/a>Ola Kjelbye<\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Ola Kjelbye Id\u00e9: Tove Sahlin\/ Shake It Collaborations Regi och koreografi: Tove Sahlin (i n\u00e4ra samarbete med konstn\u00e4rligt team och ensemble) Intervjuer, id\u00e9arbete, dramaturgi: Malin Holgersson Scenografi: Josefin Hinders Kostym: Josefin Hinders och Tommie X Musik: Malin Dahlstr\u00f6m fr\u00e5n Nikki & The Dove Med: Astrid Assefa, Hannah Alem Davidson, Eleftheria Gerofoka, Vasiliki Gerofoka, Mahnaz Kia, […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,31],"tags":[],"class_list":["post-120896","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","category-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/120896","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=120896"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/120896\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":120948,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/120896\/revisions\/120948"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=120896"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=120896"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=120896"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}