{"id":120872,"date":"2018-10-29T20:13:42","date_gmt":"2018-10-29T19:13:42","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=120872"},"modified":"2018-10-30T15:50:41","modified_gmt":"2018-10-30T14:50:41","slug":"kombinationen-buskis-och-skrackis-haltar-betankligt-kung-lear-pa-goteborgs-stadsteater","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=120872","title":{"rendered":"Kombinationen av buskis och skr\u00e4ckis haltar bet\u00e4nkligt – Kung Lear p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsteater"},"content":{"rendered":"

\"\"Foto Aorta<\/a><\/p>\n

Av William Shakespeare<\/p>\n

\u00d6vers\u00e4ttning: Britt G. Hallqvist<\/p>\n

Regi, scenografi, bearbetning: Pontus Stensh\u00e4ll<\/p>\n

Scenografi, kostym: Richard Andersson<\/p>\n

Mask: Ingela Collin<\/p>\n

Ljus: Max Mitle<\/p>\n

Musik: Simon Steensland<\/p>\n

I rollerna: Michalis Koutsogiannakis, Melina Tranulis, Ashkan Ghods, Bortas Josefine Andersson, Lars Carlsson, Lasse Beischer, Mattias Nordkvist, Johan Karlberg, Alexandra Nordberg, Carlone S\u00f6derstr\u00f6m, Jesper S\u00f6derblom och Per-Anders Ericsson plus gycklare och statister.<\/p>\n

Premi\u00e4r 27\/10 2018<\/p>\n

Spelas p\u00e5 stora scen G\u00f6teborgs Stadsteater till och med 31\/1 2019<\/p>\n

 <\/p>\n

Begreppet maktgalen har s\u00e4llan \u00e5sk\u00e5dliggjorts mer \u00f6vertydligt \u00e4n i Kung Lear, en minst sagt brutal och blodig tragedi vars transportstr\u00e4ckor inneh\u00e5ller \u00e5tskilliga lustifikationer. 1600-tals pj\u00e4sen om den engelske kungen som best\u00e4mmer sig f\u00f6r att dela upp riket i tre delar till sina d\u00f6ttrar av vilka den som betygar honom st\u00f6rst k\u00e4rlek ska bli rikligast bel\u00f6nad, sattes f\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan upp p\u00e5 Stockholms Stadsteater med Sven Wolter i huvudrollen. Vid en j\u00e4mf\u00f6relse var det en konventionell upps\u00e4ttning. Som regiss\u00f6r verkar Pontus Stensh\u00e4ll stimuleras av fantasifulla uppt\u00e5g, att ifr\u00e5gas\u00e4tta gr\u00e4nsen mellan fiktion och live\u00f6gonblick j\u00e4mte en salig blandning av skoj och seriositet. Inte konstigt\u00a0 att han d\u00e4rf\u00f6r ger sig i kast med denna m\u00e5ngbottnade Shakespearepj\u00e4s.\u00a0 Blir en utdragen process av preludier, innan positivhalaren och introdukt\u00f6ren Per-Anders Ericsson kan inviga publiken i det dramatiska skeendet – en syssla hans rollfigur har ocks\u00e5 i \u00f6ppnandet av andra akten. Gycklare upptr\u00e4der off stage, folk kommer avsiktligt sent och inspicientens kommando h\u00f6rs i h\u00f6gtalare. Det h\u00e4nder mycket! Under f\u00f6rest\u00e4llningens g\u00e5ng redovisas i tv\u00e5 runda gluggar ovanf\u00f6r dekoren vad som f\u00f6rsigg\u00e5r i sminklogen.\u00a0 Och minst tv\u00e5 medverkande rusar ner f\u00f6r salongens ena trappa f\u00f6r att ta sig upp p\u00e5 scen.<\/p>\n

Som sig b\u00f6r har avdelningarna f\u00f6r scenografi och kostym jobbat f\u00f6r h\u00f6gtryck och den tekniska personalen har mycket att bestyra. R\u00f6kmaskiner g\u00e5r p\u00e5 h\u00f6gvarv, nedhissad ljusrigg tas i anspr\u00e5k och kungens entr\u00e9 \u00e4r magnifik.\u00a0 S\u00e5ledes finns mycket \u00f6gongodis att besk\u00e5da. Men alla infall g\u00f6r samtidigt att laddningen pyser ut ur flera scener. Regiss\u00f6ren kr\u00e4ver f\u00f6r mycket av publiken, n\u00e4r han l\u00e5ter teaterleken fl\u00f6da ist\u00e4llet f\u00f6r att strama upp intrigen. Har man inte l\u00e4st p\u00e5 blir det besv\u00e4rligt att f\u00f6lja med. Ett bekymmer \u00e4r ju att regiss\u00f6r och konstn\u00e4rlig ledare \u00e4r samma person. Om konstn\u00e4rligt bollplank \u00e4nd\u00e5 funnits, \u00e4r det en funktion som inte framg\u00e5r. Blinkningarna till publiken och det medvetet teatrala draget \u00e4r tacksamma grepp, fast de blir dessv\u00e4rre tilltag som efter\u00e5t framkallar en k\u00e4nsla av tr\u00f6tthet. Blev inte upplivad eller tog med mig t\u00e4nkv\u00e4rda resonemang.<\/p>\n

I paus reflekterar jag \u00f6ver fr\u00e5nvaron av ob\u00f6nh\u00f6rlig tragik, ett tomrum som f\u00f6rst\u00e5s fylls med r\u00e5ge i andra akten, ju mer dramat t\u00e4tnar i och utanf\u00f6r scenens dimrid\u00e5er. Vansinne och egocentriskt beteende g\u00e5r hand i hand. Michalis Koutsogiannakis (k\u00e4nd fr\u00e5n\u00a0Det nya landet\u00a0<\/em>och en m\u00e4ngd andra filmroller) bem\u00e4strar v\u00e4l att spela f\u00f6rvirrad kung, vars\u00a0 despotiska l\u00e4ggning och nyckfulla framtoning blir hans fall. Melina Tranulis gestaltar hysteri och psykos, med man\u00e9r som bara hon kan driva till motsvarande spets. Johan Karlberg \u00e4r lika skicklig p\u00e5 att vara imposant som \u00f6mklig. En som excellerar i flera festliga stilbrott \u00e4r Mattias Nordkvist – aktuell i V\u00e5r tid \u00e4r nu – <\/em> med sina trubadurposer\u00a0 \u00e1 la Lundell och sitt oh\u00e4mmade kurtiserande. V\u00e4ldigt roligt, men \u00e5terigen borde Stensh\u00e4ll inte ha str\u00f6sslat s\u00e5 mycket med avledande humor. N\u00e5got som hade st\u00f6rande inverkan p\u00e5 pj\u00e4sens utformning var den bristf\u00e4lliga artikulationen fr\u00e5n flera sk\u00e5despelare. Inser att det kan vara knepigt med intonationen i tempofyllda sekvenser, men ibland var det h\u00e4pnadsv\u00e4ckande underm\u00e5ligt.\u00a0 Ett f\u00f6red\u00f6me som andra borde ta l\u00e4rdom av \u00e4r Caroline S\u00f6derstr\u00f6m som spelar mellansystern. Repliker och agerande fr\u00e5n henne \u00e4r alltid omsorgsfullt utf\u00f6rda. En annan observation h\u00e4mtad ur manus har att g\u00f6ra med manliga och kvinnliga egenskaper. Kvinnorna i Kung Lear (enligt vissa k\u00e4llor finns en dokument\u00e4r bakgrund) \u00e4r listiga och dominanta, medan m\u00e4nnen framst\u00e5r som mj\u00e4kiga f\u00f6rlorare.<\/p>\n

1 2 3 Schtunk – frigruppen som \u00e4gnar sig \u00e5t Commedia dell\u00b4arte – har gjort en kortversion av Kung Lear (minns inte om jag sett, d\u00e4remot sett ett collage av crazytolkningar p\u00e5 Shakespeare). Relevant att n\u00e4mna eftersom tv\u00e5 ledande sk\u00e5despelare d\u00e4rifr\u00e5n f\u00f6rekommer i\u00a0 upps\u00e4ttningen p\u00e5 Stadsteatern. Dels Bortas Josefine Andersson vars roll best\u00e5r i att vara den \u00e4ldsta systern, vilket g\u00f6rs oklanderligt. Dels Lasse Beischer som tilldelats ett prima k\u00f6ttstycke att glufsa i sig, eftersom han f\u00e5r husera som narr, i och vid sidan av manus i ett utdraget solostycke. Vidare \u00e5terkommer han med giftiga stickrepliker och f\u00f6rvandlas p\u00e5 slutet till n\u00e5gon annan. Han r\u00e4ddar inte pj\u00e4sen p\u00e5 egen hand, \u00e4r \u00e4nd\u00e5 en stor del av beh\u00e5llningen. Beischer beg\u00e5r en skrattframkallande balansakt. Likt den historiska hovnarren \u00e4r han immun,\u00a0 kommer\u00a0 undan med\u00a0 of\u00f6rsk\u00e4mda p\u00e5hopp p\u00e5 personer l\u00e4ngst fram (m\u00f6jligen vidtalade),\u00a0 p\u00e5talar upprepade g\u00e5nger\u00a0 att 42 publikplatser slopats, f\u00f6r att sk\u00e5despelarna\u00a0 l\u00e4ttare ska kunna etablera publikkontakt, likas\u00e5 spinner han p\u00e5 eventuell premi\u00e4rnervositet Humoristen beter sig som en inspirerad jazzimprovisat\u00f6r, med den skillnaden att vad han g\u00f6r bygger p\u00e5 spetsfundig kommunikation.<\/p>\n

\"\"<\/a>Ola Kjelbye<\/p>\n

\"\"<\/a>Ola Kjelbye<\/p>\n

 <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Foto Aorta Av William Shakespeare \u00d6vers\u00e4ttning: Britt G. Hallqvist Regi, scenografi, bearbetning: Pontus Stensh\u00e4ll Scenografi, kostym: Richard Andersson Mask: Ingela Collin Ljus: Max Mitle Musik: Simon Steensland I rollerna: Michalis Koutsogiannakis, Melina Tranulis, Ashkan Ghods, Bortas Josefine Andersson, Lars Carlsson, Lasse Beischer, Mattias Nordkvist, Johan Karlberg, Alexandra Nordberg, Carlone S\u00f6derstr\u00f6m, Jesper S\u00f6derblom och Per-Anders Ericsson […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,31],"tags":[],"class_list":["post-120872","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","category-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/120872","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=120872"}],"version-history":[{"count":15,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/120872\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":120926,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/120872\/revisions\/120926"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=120872"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=120872"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=120872"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}