{"id":120849,"date":"2018-10-29T14:17:50","date_gmt":"2018-10-29T13:17:50","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=120849"},"modified":"2018-10-29T16:56:27","modified_gmt":"2018-10-29T15:56:27","slug":"trollhattan-jazz-och-bluesfestival-ett-eldorado-for-musikalskare","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=120849","title":{"rendered":"Trollh\u00e4ttan Jazz- och Bluesfestival – Ett eldorado f\u00f6r musik\u00e4lskare"},"content":{"rendered":"

\"\"Ellen Andrea Wang trio <\/a><\/p>\n

26-27\/10 2018<\/strong><\/p>\n

Folkets Hus, Trollh\u00e4ttan<\/p>\n

Obs Samtliga foton tagna av Bitte Sj\u00f6holm<\/p>\n

Festivalen som anordnas f\u00f6r tredje \u00e5ret, drogs ig\u00e5ng av stadens kulturchef i samband med ett jubileum. I fjol skrev jag f\u00f6r b\u00e5de Kulturbloggen och Orkesterjournalen. \u00c4ven denna g\u00e5ng har de sammanst\u00e4llt ett program\u00a0 man blir m\u00e4kta imponerad av. Tyv\u00e4rr rumphuggen bevakning\u00a0 i \u00e5r, eftersom jag hade f\u00f6rhinder under festivalens andra dygn. Varje akt varar i 45-50 minuter, med undantag f\u00f6r avslutande grupp vars framtr\u00e4dande fick lov att p\u00e5g\u00e5 lite l\u00e4ngre. Begivenheterna alternerade mellan tre scener bel\u00e4gna n\u00e4ra varandra. Till ett anm\u00e4rkningsv\u00e4rt facilt pris kunde festivalpass inhandlas. Skapligt med folk f\u00f6rsta dagen. Under dag tv\u00e5 ut\u00f6kades enligt uppgift publiken.<\/p>\n

F\u00f6rst ut \u00e4r kultbandet FRANSKA TRION i Caf\u00e9et, gl\u00e4djespridare under ledning av Matti Ollikainen\u00a0 med en helt egen stil.\u00a0 Har gjort nio plattor och or\u00e4kneliga spelningar, men aldrig tidigare varit i Trollh\u00e4ttan. Har sett dem flera g\u00e5nger och kan d\u00e4rf\u00f6r j\u00e4mf\u00f6ra.\u00a0 Sn\u00e4ll, ganska konturl\u00f6s b\u00f6rjan.\u00a0 Blir dock v\u00e5ldsammare tong\u00e5ngar i p\u00e5f\u00f6ljande l\u00e5t, vilket klaviaturspelaren po\u00e4ngterar. Matti hanterar sitt elpiano likt en Jerry Lee , medan duktiga vapendragarna Viktor Tureg\u00e5rd p\u00e5 st\u00e5bas och Thommy Larsson bakom trumsetet, ledigt h\u00e4nger p\u00e5 utan n\u00e5gra som helst besv\u00e4r. Trion sysslar med andra projekt vid sidan om. N\u00e4r de sammanstr\u00e5lar live \u00e4r spelgl\u00e4djen p\u00e5taglig, vilket m\u00e4rks. Om jag \u00e4r r\u00e4tt underr\u00e4ttad skriver Ollikainen all musik och text. Texterna \u00e4r charmigt dr\u00e5pliga, ibland lika sorgsna som musiken, oavbrutet gjorda med glimten i \u00f6gat.\u00a0 L\u00e5tskrivarens s\u00e5ng \u00e4r str\u00e4v och svajig, vilket bara \u00f6kar underh\u00e5llningsv\u00e4rdet och lockar fram leenden. Franska Trions exakta driv, kompromissl\u00f6shet och skiftande st\u00e4mningsl\u00e4gen utg\u00f6r deras essens. Paradoxalt nog blir lyssnaren glad och uppfylld, trots att det \u00f6siga varvas med tonvis av vemod och Kjell H\u00f6glund-vibbar. Thommy Larsson \u00e4r som vanligt en underbart sprakande visuell trumslagare!\u00a0 Matti Ollikainen ensam p\u00e5 scen i en ruskigt sorglig visa sticker ut i ett v\u00e4l genomf\u00f6rt program. Upplyftande tillst\u00e4llning utan att vara s\u00e5 sansl\u00f6st fr\u00e4ck som andra g\u00e5nger jag sett dem.<\/p>\n

\"\"<\/a>Anna Lundqvist Quintet<\/p>\n

I den \u00f6verl\u00e4gset b\u00e4sta lokalen Hebeteatern h\u00f6r jag ANNA LUNDQVIST QUINTET.\u00a0 Hon omger sig med eminenta musiker: Fabian Kallerdahl (piano), Bj\u00f6rn Almgren (saxofoner), Jon-Erik Bj\u00f6r\u00e4nge (trummor), Mattias Gr\u00f6nroos (bas) samt Krister Jonsson (gitarr) som s\u00e4rskild g\u00e4st. Alla uppr\u00e4knade har jag h\u00f6rt live ett antal g\u00e5nger, m\u00f6jligen med undantag f\u00f6r trumslagaren. Lundqvist\u00b4s s\u00e5ng mestadels sv\u00e4vande, ordl\u00f6s och arrangemangen sm\u00e5trixiga. Merparten av materialet h\u00e4mtas fr\u00e5n senaste lovordade skivan Mewee.<\/em> Noterar att Lundqvist ser\u00a0 sin r\u00f6st som ett av andra instrument, en r\u00f6st som bara ibland stannar kvar hos mig och\u00a0 genererar f\u00e4stytor. En h\u00f6jdpunkt infaller n\u00e4r Kallerdahl briljerar \u00e5terh\u00e5llsamt, medan \u00f6vriga snyggt tassar med.\u00a0Mindjoy\u00a0<\/em>\u00e4r en av alla original med profilerat uttryck, demonstrerar vilka uts\u00f6kta instrumentalister bandledaren har tillg\u00e5ng till. Krister Jonsson, l\u00e4rare n\u00e4r Anna\u00a0 gick p\u00e5 Skurup, fyrar av ett par fr\u00e4scha solon, ges utrymme att dra p\u00e5 med effektpedal i exempelvis titelsp\u00e5ret fr\u00e5n n\u00e4mnda platta.\u00a0 Tycker om det raffinerade kompet och i\u00a0Beauty And The Filth\u00a0<\/em>gifter sig tenoren fr\u00e5n Bj\u00f6rn Almgren (k\u00e4nd fr\u00e5n Augustifamiljen) med st\u00e4mman fr\u00e5n kvinnan i centrum. Musiken \u00e4r sval, med ett genomg\u00e5ende distanserat intryck. The <\/em>Goodbye Song\u00a0<\/em>med m\u00e4nnen p\u00e5 k\u00f6rs\u00e5ng, utvecklas till\u00a0 extatisk urladdning.<\/p>\n

\"\"<\/a>Knut Reiersrud Band<\/p>\n

Kan\u00a0 m\u00e4rkligt nog ha varit f\u00f6rsta g\u00e5ngen jag h\u00f6r norrmannen som konkurrerar om titeln nordens blueskung.\u00a0 Reiersrud har en oerh\u00f6rt omfattande skivproduktion p\u00e5 sin meritlista, plus sitt subtila samarbete med Ale M\u00f6ller och Erik Bibb (tv\u00e5 favoritmusikanter hos mig). Som man kunnat f\u00f6rutse \u00e4r det tungt komp i den stora salen, fast p\u00e5 hanterbar niv\u00e5. De f\u00f6ljer frontmannens stegringar och neds\u00e4nkningar ytterst kompetent utan att framh\u00e4va sig sj\u00e4lva. L\u00e5ter lite stelt, fast de \u00e4r omsorgsfulla med detaljer och samlat p\u00e5 sig stor rutin. Mest uppiggande komplement utg\u00f6rs av David Wallumr\u00f6d p\u00e5 orgel och andra klaviaturer. Hans groove tillf\u00f6r mycket, i en genre som annars l\u00e4tt kan bli\u00a0 statisk. Gitarrspelet \u00e4r distinkt utan excesser och med omv\u00e4xlande volymp\u00e5slag. Soundet \u00e4r attraktivt sammanh\u00e5llet och styrt av en auktoritet,\u00a0 \u00f6verlag \u00f6verraskande tillbakalutat och nyanserat. Mannen med hatten visar sig vara en god munspelare, f\u00f6rutom att ha en b\u00e4rkraftig r\u00f6st som sjunger engelskspr\u00e5kiga texter. F\u00e5ngar upp utm\u00e4rkta alster som Borrowed Time <\/em>och Sacred Mama<\/em>.\u00a0 KNUT REIERSRUD BAND k\u00e4nnetecknas av ett frapperande attribut: Kombinationen\u00a0 \u00f6siga h\u00f6gljudda l\u00e5tar och dess\u00a0 totala motsats.<\/p>\n

\"\"<\/a>Ellen Andrea Wang trio<\/p>\n

R\u00e5kar vara tredje g\u00e5ngen i \u00e5r jag h\u00f6r ELLEN ANDREA WANG, vilket jag fick chansen att meddela norskan efter\u00e5t. Recenserade i lyriska ordalag d\u00e5 de spelade i Ystad i somras. Trion best\u00e5r av Wang p\u00e5 kontrabas modell mindre, Erland Dahlen trummor\/ slagverk och\u00a0 Andreas Ulvo p\u00e5 piano och synth. Ellen Andrea bem\u00e4strar konsten att sjunga och lira bas samtidigt, har skrivit all text och musik och inf\u00f6rlivar h\u00e4nf\u00f6rande improvisationer fr\u00e5n sina kollegor i skrivandet. Blir som jag f\u00f6rmodat en ljuvlig konsert i idealiska Hebeteatern. I brist p\u00e5 b\u00e4ttre beteckning kan musiken beskrivas som nutida popjazz med elektroniska influenser. Polyrytmik, avigt sv\u00e4ng och raffinerade melodier naglar fast \u00e5h\u00f6rarna. Mixen akustiskt – elektroniskt \u00e4r betagande i en\u00a0 h\u00f6gklassig och nyskapande atmosf\u00e4r. Wangs vokala insatser fungerar fint inom hennes rytmiska koncept, fokuserar p\u00e5 artikulation och tajming. Dahlen firar triumfer oavbrutet, n\u00e5got som manifesteras i ett fyndigt solo.\u00a0 Noterar de pregnanta basg\u00e5ngarna, vars sjungande ton p\u00e5minner om Lars Danielssons adelsm\u00e4rke. Inte undra p\u00e5 att hon jobbat med ber\u00f6mdheter som Manu Katch\u00e9, Marilyn Mazur och Sting.\u00a0 I en repertoar utan svackor m\u00e4rks toppar som\u00a0Fjord Ferry, Perfect Danger, Electric, Heartbeat, Follow Me <\/em>samt\u00a0 A Change Of Heart.<\/em><\/p>\n

KYLA BROX BAND blir tyv\u00e4rr en rej\u00e4l missr\u00e4kning, \u00e4ven om de f\u00f6r undertecknad var ett oskrivet kort. F\u00f6rhandsreklam och smakprov utlovade stord\u00e5d. Visst har Kyla, uppv\u00e4xt i engelsk musikerfamilj, en m\u00f6rk fantastisk r\u00f6st. Men sammantaget \u00e4r det s\u00e5 pass j\u00e4mntjockt och tr\u00e5kigt att jag kliver ur den stora hallen, lyssnar p\u00e5 avst\u00e5nd samtidigt som jag vilar \u00f6ronen. Publiken f\u00e5r sig en \u00f6verk\u00f6rning av blues som tar i fr\u00e5n t\u00e5rna, inga halvhj\u00e4rtade anstr\u00e4ngningar. Men en alldeles f\u00f6r h\u00f6gt mixad bastrumma st\u00f6rde avsev\u00e4rt. Fram till finalnumret framf\u00f6rs endast egentillverkat material. D\u00e5 sker fullst\u00e4ndigt omslag i temperament. F\u00f6r tredje g\u00e5ngen i \u00e5r h\u00f6r jag live en kvinna tolka\u00a0Hallelujah\u00a0<\/em>(L. Cohen). L\u00e5ngt in i l\u00e5ten ackompanjeras Brox endast av gitarristen Paul Farr, en prestation som f\u00f6rtj\u00e4nar\u00a0 hedersomn\u00e4mnande.<\/p>\n

\"\"<\/a>Hawk On Flight<\/p>\n

G\u00f6teborgsbaserade fusionsgruppen HAWK ON FLIGHT minns jag fr\u00e5n f\u00f6rsta halvan av 80-talet, har kvar en vinylskiva fr\u00e5n\u00a0 storhetstiden och kommer ih\u00e5g gig fr\u00e5n ett regnigt Liseberg p\u00e5 2000-talet. Deras ledare Matz Nilsson (elbas) hade plockat ihop en ny upplaga best\u00e5ende av tidigare medlemmen Ove Ingmarsson p\u00e5 tenorsax och EWI (en slags elektrisk klarinett\/sax), gitarristen Rolf Jardemark, trumslagaren Per Bokvist samt Per Johansson p\u00e5 klaviaturer. Inledningsvis registreras smeksamma slingor uppbyggda av l\u00e5nga str\u00e5k.\u00a0 Tar ett tag innan den nya konstellationen hittar sina roller.Varje instrument f\u00e5r efterhand sin stund i rampljuset n\u00e4r strukturer bryts upp. Inspirerade solon kreeras fr\u00e5n i f\u00f6rsta hand Ove Ingmarsson j\u00e4mte Per Johansson.\u00a0 \u00d6verst pumpar elegant elbasen som ett signifikativt raster. Allt sitter perfekt med fr\u00e4na \u00f6verg\u00e5ngar och samst\u00e4mmiga slut. \u00c4nd\u00e5 blir konserten en halv besvikelse. \u00c4r det tidens tand som gnagt p\u00e5 deras David Sanborn-aktiga l\u00e5tar? Ibland \u00e5stadkoms fr\u00e4cka beats och klanger, men lika ofta saknas nerv. Alla l\u00e5tar har tyv\u00e4rr inte tillr\u00e4cklig lyster f\u00f6r att gripa tag i mig. Nytt och gammalt varvas om vartannat p\u00e5pekar bandledaren. Vi serveras titlar som River Field <\/em>(anspelar p\u00e5 \u00c4lv\u00e4ngen), S\u00e5ng till Palle, While The City Sleeps, <\/em>fina balladen Snowfall<\/em> och deras hit Bermuda Triangle. <\/em><\/p>\n

Under en inneh\u00e5llsrik l\u00f6rdag medverkade bland andra Lucy Woodward & Chris Gray and the Bluesband, Arild Andersen trio, Marius Neset Quintet, Louise Hoffsten och Peter Asplund Aspiration med Lars Jansson<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Ellen Andrea Wang trio 26-27\/10 2018 Folkets Hus, Trollh\u00e4ttan Obs Samtliga foton tagna av Bitte Sj\u00f6holm Festivalen som anordnas f\u00f6r tredje \u00e5ret, drogs ig\u00e5ng av stadens kulturchef i samband med ett jubileum. I fjol skrev jag f\u00f6r b\u00e5de Kulturbloggen och Orkesterjournalen. \u00c4ven denna g\u00e5ng har de sammanst\u00e4llt ett program\u00a0 man blir m\u00e4kta imponerad av. Tyv\u00e4rr […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16],"tags":[],"class_list":["post-120849","post","type-post","status-publish","format-standard","category-musik","category-recension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/120849","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=120849"}],"version-history":[{"count":15,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/120849\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":120871,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/120849\/revisions\/120871"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=120849"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=120849"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=120849"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}