![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/10\/30127743_1609474492481548_6764702871546030033_n1-300x300.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Tysta i klassen<\/strong> Jag kan inte l\u00e5ta bli att t\u00e4nka p\u00e5 Moli\u00e9res (franska klassicismens fader och levde under 1600-talet) karakt\u00e4r Alceste i Misantropen n\u00e4r jag l\u00e4ser programmet till kv\u00e4llens f\u00f6rest\u00e4llning. I programmet st\u00e5r det \u201d…hur p\u00e5verkas vi av det extroverta idealet…och behovet av att bara ha det totalt tyst ibland…\u201d. Fransmannen l\u00e4t sin karakt\u00e4r fr\u00e5ga sig \u201dvad \u00e4r det f\u00f6r en konstig v\u00e4rld vi lever i d\u00e4r vem som helst vill kalla vem som helst sin v\u00e4n ?… Jag kallar s\u00e5dant hyckleri och det \u00e4r ingenting f\u00f6r mig\u201d. F\u00f6r det \u00e4r ju de sociala koderna, festerna och sammankomster g\u00e5r ut p\u00e5, vi ska alla g\u00e5 omkring och l\u00e5tsas som att vi \u00e4r v\u00e4nner och g\u00e4rna vill umg\u00e5s med varandra konstant. Den som vill eller beh\u00f6ver dra sig undan verkar alltid lite bisarr och kanske till och med konstig. F\u00f6r skam den som vill g\u00e5 p\u00e5 bio sj\u00e4lv och vet skillnaden mellan att vara sj\u00e4lv eller ensam.<\/p>\n F\u00f6rest\u00e4llningen b\u00f6rjar p\u00e5 en m\u00f6rk scen med tv\u00e5 vita l\u00e5dor och in kommer tv\u00e5 unga kvinnor i svart. Man blir lite l\u00e4tt orolig, f\u00f6r hur sjutton ska tv\u00e5 personer h\u00e5lla ig\u00e5ng ett glest publikantal och f\u00e5 oss att orka lyssna i 60 minuter. Men det tar enbart n\u00e5gra sekunder och man f\u00f6rst\u00e5r att manus och id\u00e9 kommer att skifta s\u00e5 pass mycket i tempo att sk\u00e5despelarna kommer att f\u00e5 tiden att rusa iv\u00e4g. Dessutom k\u00e4nner man, att det kommer att vara v\u00e4rt varenda minut.<\/p>\n Uppbyggnaden av f\u00f6rest\u00e4llningen \u00e4r tematisk och sk\u00e5despelarna angriper problemet, \u201datt vara introvert\u201d ur skilda perspektiv och nyanser. D\u00e4rmed finns det inte en naturlig b\u00f6rjan, mitt eller slut p\u00e5 f\u00f6rest\u00e4llningen. Varje del st\u00e5r f\u00f6r sig sj\u00e4lv och upplevs som sketcher i verkligheten. Ibland \u00e4r sj\u00e4lvdistansen stor och ibland blir fr\u00e5gest\u00e4llningarna n\u00e4rg\u00e5ngna av privat natur. Det \u00e4r en laddad blandning som g\u00f6r att budskapen n\u00e5r fram och inget blir n\u00e5gonsin tr\u00e5kigt eller tungt, trots det allvarliga budskapet. Den r\u00f6da tr\u00e5den \u00e4r kanske inte den tydligaste, men det spelar faktiskt inte n\u00e5gon roll.<\/p>\n \u201dTyst i klassen\u201d f\u00f6rannonserar att budskapet handlar om det s.k. introverta beteenden. Temat f\u00f6r hela f\u00f6rest\u00e4llningen \u00e4r ocks\u00e5 att inte kunna, inte vilja och inte beh\u00f6va vara d\u00e4r ute bland vem som helst och st\u00e4ndigt bjuda p\u00e5 sig sj\u00e4lv i alla l\u00e4gen. Men det kostar p\u00e5 att beh\u00f6va s\u00e4ga nej. F\u00f6r vi ska vara social f\u00f6r att verka normala, men ofta orkar man inte helt enkelt. S\u00e5 varf\u00f6r f\u00f6rsvarar vi oss med undanflykter vid tillf\u00e4llen d\u00e5 vi verkligen inte vill tr\u00e4ffa andra. Mestadels g\u00f6r vi det f\u00f6r att det inte socialt accepterat att vara introvert utan ist\u00e4llet skyller vi p\u00e5 \u201dgrejen med grejen\u201d som hindrar oss fr\u00e5n att deltag. Samtidigt kommer det d\u00e5liga samvetet bankande, f\u00f6r framg\u00e5ngsrika och betydelsefulla m\u00e4nniskor ska ju ha vackra social liv, eller?<\/p>\n Titeln p\u00e5 f\u00f6rest\u00e4llningen f\u00f6rbryllar mig n\u00e5got. I mina tankem\u00f6nster \u00e4r det kanske n\u00e5got l\u00e5ngs\u00f6kt med namnet. Fast kanske \u00e4r det meningen att det vanligaste extroverta skrikandet fr\u00e5n en l\u00e4rare eller elev \u201dtyst i klassen!\u201d ska f\u00e5 lov att betyda just det som den introvert beh\u00f6ver i plugget, d.v.s. helt tyst i klassen. Problemet \u00e4r dock att f\u00f6rest\u00e4llningen inte riktigt handlar om hur den introverte har det i skolan, utan mestadels i alla andra milj\u00f6er och d\u00e5 fr\u00e4mst p\u00e5 fester.<\/p>\n Det \u00e4r med stor gl\u00e4dje och komik som jag ser tjejerna kl\u00e4 upp sig f\u00f6r fest. I peppande anda masar de sig in n\u00e5got glittrigt och tight f\u00f6r att se ut som partydrottningar. Jag ser deras m\u00f6da och jag ler \u00e5t det faktum hur man sj\u00e4lv ibland har anstr\u00e4ngt sig ut\u00f6ver det vanliga f\u00f6r att folk ska tycka att man \u00e4r vackrare p\u00e5 utsidan \u00e4n vad man k\u00e4nner att man har lust att bjuda p\u00e5 med insidan. Jag \u00e4r inte ensam om att le \u00e5t det h\u00e4r faktumet och vi skrattar m\u00e5nga i mjugg. Bilden blir ocks\u00e5 tydlig av musiken, \u201dHigh way to hell\u201d.<\/p>\n N\u00e5gra delar av samtalen ges p\u00e5 engelska. Jag har till en b\u00f6rjan inte helt klart f\u00f6r mig varf\u00f6r, men n\u00e4r klyschorna som \u201dyou got to be the change\u201d eller \u201dIF you choose happiness, happiness will choose you\u201d k\u00e4nns det rimligt att samh\u00e4llets inbyggda och tramsiga klyschor kanske m\u00e5ste levereras med en annan r\u00f6st och i detta fallet ett annat spr\u00e5k. Jag vet inte hur f\u00f6rest\u00e4llningen blir f\u00f6r den som inte f\u00f6rst\u00e5r engelska, men dumheten kanske kr\u00e4ver en annat tonl\u00e4ge kort och gott.<\/p>\n Jag tycker inte att man m\u00e5ste uppleva sig sj\u00e4lv eller definiera sig som introvert, f\u00f6r att k\u00e4nna igen sig i f\u00f6rest\u00e4llningen. Min tolkning \u00e4r nog att vi alla till mans verkligen inte orkar med det h\u00f6ga tempot av information och socialt n\u00e4tverkande som ibland kr\u00e4vs av oss. Jag tror inte att jag som extrovert exempelvis \u00e4r ensam om att planera in dagar d\u00e5 jag inte ska planera n\u00e5got. Budskapet i f\u00f6rest\u00e4llningen \u00e4r str\u00e5lande. Vi m\u00e5ste v\u00e5ga s\u00e4ga nej till det som blir f\u00f6r mycket f\u00f6r oss och inte k\u00e4nna att vi beh\u00f6ver f\u00f6rklara varf\u00f6r vi g\u00f6r det. De m\u00e4nniskor vi vill ha i v\u00e5ra liv f\u00e5r vi f\u00f6rlita oss p\u00e5, vill ha oss som vi \u00e4r och v\u00e5gar ocks\u00e5 s\u00e4ga nej n\u00e4r de inte orkar<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Tysta i klassen Id\u00e9 och manus och medverkande Emma Kraft, Hanna Adolfsson F\u00f6rest\u00e4llning den 27 oktober 2018 Teater Pero Jag kan inte l\u00e5ta bli att t\u00e4nka p\u00e5 Moli\u00e9res (franska klassicismens fader och levde under 1600-talet) karakt\u00e4r Alceste i Misantropen n\u00e4r jag l\u00e4ser programmet till kv\u00e4llens f\u00f6rest\u00e4llning. I programmet st\u00e5r det \u201d…hur p\u00e5verkas vi av det […]<\/p>\n","protected":false},"author":32,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31,13624],"tags":[12285,4955,12288,5645,7643,12289],"class_list":{"0":"post-120845","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-recension","7":"category-film","8":"category-teater","9":"category-teaterrecension","10":"category-toppnytt","11":"tag-recension","12":"tag-scenkonst","13":"tag-teater","14":"tag-teater-pero","15":"tag-teaterkritik","16":"tag-teaterrecension","17":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/120845","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/32"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=120845"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/120845\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":120947,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/120845\/revisions\/120947"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=120845"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=120845"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=120845"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}
\nId\u00e9 och manus och medverkande Emma Kraft, Hanna Adolfsson
\nF\u00f6rest\u00e4llning den 27 oktober 2018
\nTeater Pero<\/p>\n