{"id":120719,"date":"2018-10-24T19:37:26","date_gmt":"2018-10-24T18:37:26","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=120719"},"modified":"2018-10-25T15:28:02","modified_gmt":"2018-10-25T14:28:02","slug":"stockholm-jazzfestival-del-iv","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=120719","title":{"rendered":"Stockholm Jazzfestival del IV"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a>Magnus Palmquist<\/p>\n

Stockholm Jazzfestival 12-21\/10 2018<\/strong><\/p>\n

Meriterade Oddjobs sidoprojekt heter JAZOO. Under detta flagg genomf\u00f6r man tv\u00e5 bejublade\u00a0 f\u00f6rest\u00e4llningar vid lunchtid i Kulturhuset, inf\u00f6r en exalterad publik best\u00e5ende av sm\u00e5 barn och deras f\u00f6r\u00e4ldrar. Innan de g\u00e5r p\u00e5 h\u00f6rs f\u00e5gelkvitter i h\u00f6gtalarna.\u00a0 Min\u00a0 favvokvintett spelar och ber\u00e4ttar under en trekvart om underliga djur, fantasifullt utrustade med k\u00e4nslor och behov. De styrs p\u00e5 scen av orkesterns kvinnliga djursk\u00f6tare och exponeras via roliga animationer. Ny skiva \u00e4r p\u00e5 g\u00e5ng f\u00e5r vi veta. Allt \u00e4r gjort med glimten i \u00f6gat, lustfyllt och vederkvickande. Bandmedlemmarna som anspr\u00e5ksl\u00f6st presenterar sig, har repat in manus med engagerande repliker och kroppsspr\u00e5k. Per Rusktr\u00e4sk Johansson agerar boss och sammanh\u00e5llande ciceron. Noterbart \u00e4r att de vare sig maskerar eller ger avkall p\u00e5 sin lysande musikalitet.\u00a0 Vi f\u00f6rl\u00e4nas kvalificerad jazzmusik, inklusive kul trudelutter. Givetvis passar de p\u00e5 att introducera n\u00e5gra udda instrument och den sordinerade trumpeten fr\u00e5n Goran Kajfes passar perfekt f\u00f6r att illustrera kackel i h\u00f6nsg\u00e5rden. I en otroligt vacker komposition fokuseras p\u00e5 en filosoferande \u00f6rn, dansande pingviner ger sig till k\u00e4nna i sm\u00e5busig gladjazz medan luriga apor ges funkig 70-tals dr\u00e4kt i extranumret. Varierat tonspr\u00e5k fr\u00e5n sk\u00f6nt sv\u00e4ngigt\u00a0 till skimrande spel! Deras show pr\u00e4glas av avsp\u00e4nd atmosf\u00e4r, tv\u00e4ra k\u00e4nslokast,\u00a0 uppfinningsrikedom och respektfull h\u00e5llning gentemot den unga m\u00e5lgruppen.<\/p>\n

Tar mig med hj\u00e4lp av SL l\u00e4ngs gr\u00f6na linjen till BAS (Bandhagen Art Studio), en sliten l\u00e4genhet med v\u00e4nlig atmosf\u00e4r som drivs av ljudn\u00f6rdar. D\u00e4r spelar NORDSTR\u00d6M\/ DANIELSSON\/ RUNDQVIST.\u00a0 En av alla dessa saxofonister d\u00f6pta till Fredrik ger h\u00e4r en gener\u00f6s konsert uppbackad av legendaren Palle Danielsson och fylligt\u00a0 spelande Fredrik Rundqvist bakom trummorna.. Trion kreerar sp\u00e4nnande harmonier och rytmer utifr\u00e5n rubriken Svensk standard. Fredrik Nordstr\u00f6m p\u00e5 tenor och baryton presenterar repertoaren, spelar kontrollerat och beg\u00e5vat i en stil p\u00e5minnande om giganten Ornette Coleman. Trion startar med en s\u00f6t melodi som buktar ut, fast den \u00e4nd\u00e5 h\u00e5ller ihop tack vare goda musikanter. Kompet med sina runda toner och ljusa klanger, \u00e4r f\u00f6ljsamt n\u00e4r saxofonerna breder ut sig. Oldtimern Palle spelar alltid precis r\u00e4tt antal takter, besitter \u00e4nnu m\u00e4sterliga egenskaper, medan Rundqvist (ing\u00e5r i Daniel Karlssons trio) v\u00e4xlar fint mellan offensivt och utforskande spels\u00e4tt. Den lilla publiken lyssnar uppm\u00e4rksamt p\u00e5\u00a0 kompositioner av B\u00f6rje Fredriksson, Georg Riedel, Staffan Linton, Alice Tegn\u00e9r, Jan Johansson, Lars Gullin, Lars F\u00e4rnl\u00f6f samt Palle Danielsson. L\u00e5tarna spelas efter noter, fast trummisen verkar ha ett friare f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4tt. Det utomordentliga ensemblespelet r\u00f6r sig i cirklar, ink\u00e4nnande och beslutsamt. Gillar den v\u00e4xelverkan Nordstr\u00f6m demonstrerar mellan l\u00e5nga och kortare fraser. Melodin \u00f6verges aldrig, trots frihetliga utvikningar. I det l\u00e5nga loppet blir det personligen f\u00f6r mycket saxofon i fr\u00e5nvaro av melodislingor p\u00e5 piano. Vill dock betona att musikerna \u00e4r kolossalt duktiga och p\u00e4rlbandet av l\u00e5tar valt med omsorg. SR spelade in i en lokal med ypperlig ljud\u00e5tergivning.<\/p>\n

\"\"<\/a>Foto Jonatan Fast<\/p>\n

DONNY Mc CASLIN blev en extraordin\u00e4r upplevelse p\u00e5 Fasching. Saxofonisten har en l\u00e5ng karri\u00e4r i ryggen med ett dussintal skivor, blev ett namn p\u00e5 m\u00e5ngas l\u00e4ppar n\u00e4r David Bowie anlitade honom p\u00e5 sista plattan som bandledare. I hans liveband ing\u00e5r keyboardspelare, basist, trumslagare och s\u00e5ngare vars gitarr anv\u00e4nds relativt sparsamt. Man gick ut\u00a0 stenh\u00e5rt i experimenterande rock med doft fr\u00e5n Berlins alternativscen, tyv\u00e4rr ganska jobbig s\u00e5ng. Elbasisten Owen Briddle\u00a0 pumpade p\u00e5 h\u00f6gt i registret med markerade basg\u00e5ngar, ett genomg\u00e5ende drag under giget. \u00c4r som mest f\u00f6rdelaktig n\u00e4r hans tunga beats gifter sig med toner fr\u00e5n andra \u00e4ndan, det vill s\u00e4ga sk\u00e4rande diskant.\u00a0 I par med sin kollega i kompet, dominerande Zach Danziger p\u00e5 trummor, piskar de flera g\u00e5nger fram ett infernaliskt\u00a0 sound \u00e1 la drum & bass. \u00d6vriga med Mc Caslin i spetsen h\u00e4nger vid s\u00e5dana rusiga tillf\u00e4llen p\u00e5. Danziger\u00b4s\u00a0 furi\u00f6sa explosioner matchar frontmannens vitala saxspel, fast jag hade f\u00f6redragit en rytmsnubbe som inte spelat s\u00e5 ettrigt och bastant. De intensiva perioderna varvas med l\u00e5ngsam electronica, j\u00e4mte f\u00f6rh\u00e5llandevis konventionella pops\u00e5nger, flera med inlevelsefull nyanserad s\u00e5ng. N\u00e4stan allt material h\u00e4mtas fr\u00e5n alldeles nya skivan\u00a0Blow<\/em>, fast\u00a0 extranumret hedrar Bowie med\u00a0 fri tolkning av\u00a0Look Back In Anger (<\/em>1979) fr\u00e5n\u00a0Lodger.<\/em> Fr\u00e4sigt driv, smattrande bas och l\u00f6digt lir p\u00e5 tenorsax, men den vokala insatsen \u00e4r tveksam. I paus f\u00f6rmedlar ett heavy metal – fan att han \u00e4r helt golvad av bland det b\u00e4sta han h\u00f6rt. Sj\u00e4lv \u00e4r jag mer splittrad, \u00e4ven om jag mycket uppskattar exempelvis den frenetiska gasen-i-botten-\u00f6verk\u00f6rningen innan \u00f6ronen f\u00e5r vila.\u00a0 Ett l\u00e4ngre samplat avsnitt har vibbar av Brian Eno\u00a0 och\u00a0My Life in The Bush Of Ghosts.\u00a0<\/em>Som konstellation utstr\u00e5lar man auktoritet och medvetenhet. (S\u00e5ngaren Jeff Taylor har p\u00e5 sig t-shirt med foto fr\u00e5n prisceremonin p\u00e5 200 m i OS -68.) \u00a0 Anser att de stundtals snubblar \u00f6ver sina tekniska f\u00e4rdigheter,\u00a0 att tillr\u00e4ckligt b\u00e4rkraftiga l\u00e5tar emellan\u00e5t saknas. Gruppen inriktar sig v\u00e4l mycket p\u00e5 solourladdningar\u00a0 och som kollektiv drar de\u00a0 mot ekvilibristik in absurdum. Till deras ”f\u00f6rsvar” m\u00e5ste s\u00e4gas att spelgl\u00e4djen och viljan att leverera \u00e4r o\u00f6vertr\u00e4ffbar.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Magnus Palmquist Stockholm Jazzfestival 12-21\/10 2018 Meriterade Oddjobs sidoprojekt heter JAZOO. Under detta flagg genomf\u00f6r man tv\u00e5 bejublade\u00a0 f\u00f6rest\u00e4llningar vid lunchtid i Kulturhuset, inf\u00f6r en exalterad publik best\u00e5ende av sm\u00e5 barn och deras f\u00f6r\u00e4ldrar. Innan de g\u00e5r p\u00e5 h\u00f6rs f\u00e5gelkvitter i h\u00f6gtalarna.\u00a0 Min\u00a0 favvokvintett spelar och ber\u00e4ttar under en trekvart om underliga djur, fantasifullt utrustade […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16],"tags":[],"class_list":{"0":"post-120719","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-recension","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/120719","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=120719"}],"version-history":[{"count":6,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/120719\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":120764,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/120719\/revisions\/120764"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=120719"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=120719"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=120719"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}