{"id":120713,"date":"2018-10-26T08:52:56","date_gmt":"2018-10-26T07:52:56","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=120713"},"modified":"2018-10-26T08:59:29","modified_gmt":"2018-10-26T07:59:29","slug":"filmrecension-tornet","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=120713","title":{"rendered":"Filmrecension: Tornet"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a>
\nTornet
\nBetyg 4
\nSvensk biopremi\u00e4r: 16 november
\nRegiss\u00f6r: Mats Grorud
\nManus:Mats Grorud, Trygve Allister Diesen och St\u00e5le Stein Berg
\nR\u00f6ster: Layla Najjar, Makram Khoury och Naheda Azzam m.fl
\nLand: Norge\/Sverige
\nProduktions\u00e5r 2018
\nL\u00e4ngd: 74 min
\nDistribut\u00f6r: Folkets Bio<\/p>\n

I libanesiska flyktingl\u00e4gret Bourj-el-Barajne bygger man hus p\u00e5 h\u00f6jden i hopp om att en dag n\u00e5 Gud. M\u00e5nga \u00e4r de palestinier vars strimma av hopp f\u00f6r l\u00e4nge sedan tynat. Varf\u00f6r \u00e4r det s\u00e5?<\/p>\n

Wardi \u00e4r en ung ton\u00e5rig flicka, f\u00f6dd och uppv\u00e4xt i det libanesiska flyktingl\u00e4gret. Hennes skolbetyg pekar mot en lysande framtid som doktor eller jurist. Men gammelfarfar Sidi som som st\u00e5r f\u00f6r det ekonomiska\u00a0 tvingas att v\u00e4lja – medicinen eller Wardis skolg\u00e5ng. Det \u00e4r en tuff verklighet i nutidens och d\u00e5tidens Libanon som vi f\u00e5r inblicka. Vi f\u00f6ljer Wardi p\u00e5 hennes dagliga strapats. Hon trampar runt i smutsen p\u00e5 stadens gator och torg. P\u00e5 v\u00e4gen st\u00f6ter hon p\u00e5 bekanta, familj och v\u00e4nner som alla f\u00f6rt\u00e4ljer sin historia. Varje ber\u00e4ttelse blir ytterligare en pusselbit att l\u00e4gga f\u00f6r att l\u00f6sa g\u00e5tan som \u00e4r den komplexa Palestina-Israel konflikten. Hur f\u00f6rst\u00e5r vi det ogreppbara och hur kan vi utan pekpinnar och moralkakor n\u00e4rma oss sanningen? Regiss\u00f6r Mats Grorud vet svaret.<\/p>\n

Pedagogisk guidar han oss genom historien. Efter att palestiniernas land ockuperats b\u00f6rjar de steg f\u00f6r steg, sten f\u00f6r sten, att bygga p\u00e5 n\u00e5got nytt. \u00c5r 1948 s\u00e4tts det f\u00f6rsta t\u00e4ltet upp i l\u00e4gret. Idag bor det i Bourj-el-Barajne \u00f6ver 21 000 m\u00e4nniskor, varav 40 procent \u00e4r barn. Hit har \u00e4ven 20 000 syriska flyktingar s\u00f6kt sig. Tillsammans delar de p\u00e5 en kvadratkilometers yta. Alla sitter de p\u00e5 en dr\u00f6m om ett b\u00e4ttre liv. Wardis syster planerar l\u00e4mna l\u00e4gret f\u00f6r Sverige, trygghetens och v\u00e4lst\u00e5ndets land. Sidi, vars motivation till att forts\u00e4tta leva bygger p\u00e5 guvanatr\u00e4dets blomster, ser hoppet i barnets \u00f6gon. Under hans f\u00f6rsta dag i flyktingl\u00e4gret l\u00e5ter han s\u00e5 ett tr\u00e4d i f\u00f6rhoppning om att frukten en dag ska kunna f\u00f6rs\u00f6rja hela hans familj. Blommor och v\u00e4xtlighet blir hans livlina. Runt halsen b\u00e4r han en nyckel, en nyckel som symboliserar moderlandet. En dag ska han eller hans avkomma f\u00e5 \u00e5terv\u00e4nda dit.<\/p>\n

Mats Grorud baserar filmen p\u00e5 sin mammas upplevelser fr\u00e5n l\u00e4gret. P\u00e5 1980-talet arbetade hon som sjuksk\u00f6terska. Hon kommer hem till Norge och ber\u00e4ttar f\u00f6r Mats och hans syskon om barnen i flyktingl\u00e4gret. Dessa barn \u00e4r utan r\u00e4ttigheter, har inga m\u00f6jligheter till jobb eller dr\u00e4glig bostad. I v\u00e4ntan p\u00e5 att en politisk l\u00f6sning ska ske \u00e4r de fast i gettot.<\/p>\n

Tornet \u00e4r en stark ber\u00e4ttelse om palestiniernas h\u00e5rda kamp om r\u00e4ttvisa, om hopp, hoppl\u00f6shet och uppgivenhet. Mats backar inte f\u00f6r de tunga \u00e4mnena. Han visar en vardag d\u00e4r vinande kulor, cirkulerande milit\u00e4rhelikoptrar och ond br\u00e5d d\u00f6d \u00e4r sk\u00e5pmat. Men framf\u00f6rallt \u00e4r Tornet ett varmt, humant drama om folket som negligeras, men som forts\u00e4tter att k\u00e4mpa. Filmen ger perspektiv och djupare f\u00f6rst\u00e5else f\u00f6r palestinernas situation. Med enkla medel lyckas Mats att f\u00f6rklara komplexa skeenden. Att anv\u00e4nda animation och dockor som visuella redskap\u00a0f\u00f6r ber\u00e4ttelsen fungerar v\u00e4l och det blir
\nenklare att ta till sig ber\u00e4ttelsen.<\/p>\n

Med Mats effektiva ber\u00e4ttande och bankande hj\u00e4rta f\u00f6rst\u00e5r vi flyktingarnas situation och sv\u00e5ra val. I kontrollerade Bourj-el-Barajne finns ingen framtid. Och ja, det \u00e4r ljusare p\u00e5 andra sidan kullen och ja, det \u00e4r v\u00e4rt den riskfyllda f\u00e4rden \u00f6ver stormiga hav. Om detta m\u00e5 vi ber\u00e4tta. P\u00e5 pressvisningen st\u00f6tter jag p\u00e5 en filmkonsulent som ser filmen f\u00f6r att \u00f6verl\u00e4gga om den ska anv\u00e4ndas som pedagogiskt verktyg i skolan. Jag hoppas att hon likt jag grips av person\u00f6dena och att hon v\u00e4ljer att visa Tornet p\u00e5 bred front i alla Sveriges skolor. Det \u00e4r den v\u00e4l v\u00e4rd.<\/p>\n

Petter Stjernstedt<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Tornet Betyg 4 Svensk biopremi\u00e4r: 16 november Regiss\u00f6r: Mats Grorud Manus:Mats Grorud, Trygve Allister Diesen och St\u00e5le Stein Berg R\u00f6ster: Layla Najjar, Makram Khoury och Naheda Azzam m.fl Land: Norge\/Sverige Produktions\u00e5r 2018 L\u00e4ngd: 74 min Distribut\u00f6r: Folkets Bio I libanesiska flyktingl\u00e4gret Bourj-el-Barajne bygger man hus p\u00e5 h\u00f6jden i hopp om att en dag n\u00e5 Gud. […]<\/p>\n","protected":false},"author":40,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[50,51,16,13624],"tags":[],"class_list":{"0":"post-120713","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-filmfilm","7":"category-filmer","8":"category-recension","9":"category-toppnytt","10":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/120713","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/40"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=120713"}],"version-history":[{"count":7,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/120713\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":120779,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/120713\/revisions\/120779"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=120713"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=120713"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=120713"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}