{"id":120584,"date":"2018-10-22T19:49:32","date_gmt":"2018-10-22T18:49:32","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=120584"},"modified":"2018-10-22T20:16:07","modified_gmt":"2018-10-22T19:16:07","slug":"stockholm-jazzfestival-del-ii","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=120584","title":{"rendered":"Stockholm Jazzfestival del II"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a>Shai Maestro trio – foto Magnus Palmquist<\/p>\n

Stockholm Jazzfestival 12-21\/10 2018<\/strong><\/p>\n

HORNCRAFT p\u00e5 Plugged Records (13\/10) inneb\u00e4r klangrik musik med annorlunda s\u00e4ttning.\u00a0 Nio personer tr\u00e4ngs p\u00e5 scen under ledning av sparsmakade bleckbl\u00e5saren\u00a0 H\u00e5kan Nyqvist. Konceptet kan s\u00e4gas vara brassensemble m\u00f6ter bopmusiker. Tre valthorn, trombon, trumpet, saxofon, piano, trummor och kontrabas \u00e4r instrumenten det kreeras en sp\u00e4nnande sammans\u00e4ttning toner av. I f\u00f6rsta introt\u00a0 f\u00f6rmedlas sofistikerade ackord av Torbj\u00f6rn Gultz vid pianot.\u00a0 Annars en smula trevande start, \u00e4r som om bl\u00e5sarna unisont letar efter r\u00e4tta uttrycket. Lyckligtvis hittas den utstakade v\u00e4gen ganska omg\u00e5ende. Veteranen Nyqvist st\u00e5r f\u00f6r\u00a0 arrangemang, originalkompositioner och upplysande, underfundigt mellansnack. Vill p\u00e5tala hur beg\u00e5vat arrangemangen utformats, med elegant st\u00e4mf\u00f6ring och raffinerade schatteringar. Ett antal musiker utf\u00f6r storstilade bedrifter, en ynnest att f\u00e5 lyssna till dem p\u00e5 n\u00e4ra h\u00e5ll. Skivaktuella utropstecknet, trumpetaren Erik Palmberg, var f\u00f6r mig en ny bekantskap, medan den sedan l\u00e4nge etablerade \u00d6rjan Hult\u00e9n \u00f6vertygade stort. Vilket betagande solo\u00a0 p\u00e5 sopransax! Gultz \u00e4r en melodisnickare av rang, medan kompet stod f\u00f6r de luftigt uppbyggda, energifyllda f\u00f6ruts\u00e4ttningarna. Arvid Jullander vikarierade f\u00f6rtj\u00e4nstfullt p\u00e5 bas och Peter Danemo bakom trumsetet var i sitt esse under en uts\u00f6kt konsert, som varade i halvannan timme. Man avslutade enligt uppgift med en slagd\u00e4nga fr\u00e5n 40-talet.<\/p>\n

Omsusade SHAI MAESTRO TRIO i en fullsatt h\u00f6rsal p\u00e5 Kulturhuset utforskar pianotrioformatet, vilket resulterar i en extraordin\u00e4r spelning som generade fantastisk respons. Folks h\u00e4nryckning i form av appl\u00e5d\u00e5skor efter solon och st\u00e5ende ovationer x tv\u00e5, blev extra t\u00e4ndv\u00e4tska f\u00f6r musikerna.\u00a0 Shai och hans nyrekryterade trumslagare Ofri Nehemya – b\u00e5da b\u00f6rdiga fr\u00e5n Israel – kompletteras med\u00a0 en j\u00e4mf\u00f6relsevis mer tillbakadragen kontrabasist vid namn Barak Mori.\u00a0 Maestro har ett knippe egna album att v\u00e4lja bland, men f\u00f6redrar live att inte i f\u00f6rv\u00e4g best\u00e4mma l\u00e5tlista.\u00a0Po\u00e4ngl\u00f6st eftersom vi sysslar med improviserad\u00a0 musik,\u00a0<\/em>s\u00e4ger han i sin introduktion. F\u00f6rbluffande skickliga partners snappar upp direkt efter varje intro, vilka l\u00e5tar som \u00e4r p\u00e5 tapeten. M\u00e4rkligt nog, s\u00e4tter de inte harmonier i\u00a0 f\u00f6rars\u00e4tet, utan s\u00e5dant som dynamik och kontraster, en viss kantighet och kreativa infall. Senaste skivan (recenserad i Kulturbloggen) rubricerade jag som egendomligt konturl\u00f6s. Det sagolika \u00e4r att n\u00e4r ytterligare dimension adderas live faller ALLT p\u00e5 plats. Toner \u00f6msom porlar vackert, \u00f6msom b\u00f6kar runt vilt och h\u00e4mningsl\u00f6st. \u00c5 ena sidan orgiastiskt l\u00f6ssl\u00e4ppt, \u00e5 andra sidan\u00a0 en intellektuell sk\u00e4rpa; vilket g\u00f6r publik salig av lycka. Definitivt m\u00e5ngfasetterad musik\u00a0 som ibland blir minimalistisk! Maestro har originell fingers\u00e4ttning och intar g\u00e4rna udda position v\u00e4nd ifr\u00e5n tangenterna. I en passage uppst\u00e5r ett lyriskt hovrande ( f\u00e5r mig att t\u00e4nka p\u00e5 Bobo Stenson trio), som f\u00e5r en extatisk publik att b\u00f6rja nynna allt h\u00f6gre. Trion besitter beundransv\u00e4rd teknik och trumslagaren \u00e4r helt fenomenal i sina kaskader. De spelar exempelvis\u00a0The Forgotten Village, Gal, From One Soul To Another.\u00a0<\/em>Allra sist levererar anf\u00f6raren sj\u00e4lv klassiska balladen Moon River<\/em>, en str\u00e5lande impressionistisk diamant. Inst\u00e4mmer i omd\u00f6met fr\u00e5n min v\u00e4n p\u00e5 Orkesterjournalen: Mycket minnesv\u00e4rd konsert!<\/p>\n

Tar mig vidare till klaustrofobiska Glenn Miller Caf\u00e9 d\u00e4r JONAS KNUTSSON BAND & FRIDA SELANDER lirar. Hinner vara med om tv\u00e5 kortare set.\u00a0 Saxofonisten Knutsson, lika hemma i v\u00e4rldsmusik som jazz, \u00e4r ett destillat av\u00a0 livemusik\u00a0 jag uppskattar. Han och hans mannar Rafael Sida (trummor), Christian Spering (bas) samt Anders Persson (piano) kan veckla ut sig till ett oemotst\u00e5ndligt sv\u00e4ngg\u00e4ng, f\u00f6r att d\u00e4rp\u00e5 skifta\u00a0 till l\u00e5ngsamma betagande alster.\u00a0 Nyss prisade Knutsson, tr\u00e4ffade den djupa popartisten Frida Selander p\u00e5 Ume\u00e5 jazzfestival, en festival\u00a0 omtalad f\u00f6r att pusha kvinnor fr\u00e5n besl\u00e4ktade genrer. Efter spelningen f\u00e5r jag reda p\u00e5 att poetiskt sinnelag \u00e4r en gemensam utg\u00e5ngspunkt. H\u00f6r inledningsvis sprudlande up tempo med saxofon i framkant,\u00a0 Sida l\u00e4gger ut gungande ljudmattor och Spering hakar p\u00e5. Ovant, men funkar absolut att bandet ackompanjerar en egenartad poppig l\u00e5tskrivare och gitarrist.\u00a0 Som vokalist m\u00e5 80-talisten ha ett sn\u00e4vt omf\u00e5ng, vilket uppv\u00e4gs av ett personligt avtryck hemmah\u00f6rande i en optimistisk animism. Filosofiskt, naturn\u00e4ra mellansnack binder ihop l\u00e5tarna. Set 3 kickstartar med glimrande\u00a0 finesser i flera polskor,\u00a0 vilka banar v\u00e4g f\u00f6r Anders Perssons briljanta pianoackord.\u00a0 N\u00e4r han och Frida musicerar som duo sk\u00e4lver det om henne.\u00a0 Sin vana trogen spelar Sida med ena handen p\u00e5 trumsetet, medan den andra h\u00e5ller ig\u00e5ng en cajon till publiken of\u00f6rst\u00e4llda gl\u00e4dje. Rivig besj\u00e4lad blues d\u00e4r Knutsson l\u00e4gger ribban skyh\u00f6gt avrundar ordinarie l\u00e5tlista.\u00a0 Bifall renderar i extranummer, en repris fr\u00e5n tidigare p\u00e5 kv\u00e4llen. Visar sig vara en innerlig naturromantisk visa, d\u00e4r Selander sjunger k\u00e4nsligt och plockar f\u00f6rsynt\u00a0 p\u00e5 elgitarren.\u00a0 Jordn\u00e4ra berikande upplevelse!<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Shai Maestro trio – foto Magnus Palmquist Stockholm Jazzfestival 12-21\/10 2018 HORNCRAFT p\u00e5 Plugged Records (13\/10) inneb\u00e4r klangrik musik med annorlunda s\u00e4ttning.\u00a0 Nio personer tr\u00e4ngs p\u00e5 scen under ledning av sparsmakade bleckbl\u00e5saren\u00a0 H\u00e5kan Nyqvist. Konceptet kan s\u00e4gas vara brassensemble m\u00f6ter bopmusiker. Tre valthorn, trombon, trumpet, saxofon, piano, trummor och kontrabas \u00e4r instrumenten det kreeras en […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16],"tags":[],"class_list":{"0":"post-120584","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-recension","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/120584","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=120584"}],"version-history":[{"count":12,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/120584\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":120690,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/120584\/revisions\/120690"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=120584"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=120584"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=120584"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}