{"id":120575,"date":"2018-10-18T18:14:26","date_gmt":"2018-10-18T17:14:26","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=120575"},"modified":"2018-10-18T18:43:32","modified_gmt":"2018-10-18T17:43:32","slug":"stockholm-jazzfestival-2018-del-i","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=120575","title":{"rendered":"Stockholm Jazzfestival 2018 del I"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a>Magnus Palmquist<\/p>\n

Stockholm Jazzfestival 12-21 oktober<\/p>\n

Jazzfesten i huvudstaden \u00e4r i full swing. Under tisdagskv\u00e4llen delades de s\u00e5 kallade Jazzkatterna ut, vilket ni kunde l\u00e4sa om i Kulturbloggen. Undertecknad \u00e4r press p\u00e5 festivalen f\u00f6r fj\u00e4rde eller femte \u00e5ret. D\u00e5 jag bor p\u00e5 v\u00e4stkusten v\u00e4ljer jag\u00a0 godbitar ur programmet under helgerna och planerar in resor d\u00e4refter. Till skillnad fr\u00e5n Ystad f\u00e5r en finna sig i krockar och att endast kunna tillgodog\u00f6ra sig en br\u00e5kdel av utbudet. Under f\u00f6rsta helgen var ju v\u00e4dret str\u00e5lande. Passade under lediga stunder p\u00e5 att vandra till b\u00e5de nyinvigda\u00a0 Nationalmuseum och Moderna. Men det \u00e4r en annan historia. Jazzfestivalen invigdes av dess chef Eric Birath p\u00e5 Kulturhusets st\u00f6rsta scen inf\u00f6r ett fullsatt auditorium.\u00a0 Antalet scener har ut\u00f6kats.\u00a0 Man ansvarar denna g\u00e5ng f\u00f6r omkring hundra\u00e5ttio programpunkter.<\/p>\n

JAN GARBAREK \u00e4r en monumental musiker , har varit protypen f\u00f6r ECM-soundet i mer \u00e4n fyra decennier. Jag har haft n\u00e5gra vinyl och h\u00f6rde honom p\u00e5 Liseberg f\u00f6r cirka trettio \u00e5r sedan. Sedan dess ingen st\u00f6rre koll ska erk\u00e4nnas. Det nordiska vemodet finns kvar, r\u00e4nderna har inte g\u00e5tt ur. Dock har han blivit en uppfriskande genre\u00f6verskridare. F\u00f6r det kuri\u00f6sa med Jan Garbarek Group \u00e4r att en norrman besj\u00e4lad av karga \u00f6dsliga landskap, omger sig med en tysk klaviaturspelare, en indisk slagverkare samt en elbasist fr\u00e5n Brasilien. Medlemmarna tilldelas flera solistavsnitt av varierande l\u00e4ngd. De h\u00e5ller p\u00e5 uppemot tv\u00e5 timmar, vilket n\u00e4stan blir f\u00f6r l\u00e5ngt. F\u00f6ga f\u00f6rv\u00e5nande yttrar inte Garbarek ett enda ord, tackar ist\u00e4llet genom att bocka j\u00e4mte en utstr\u00e4ckt hand i riktning mot sina kamrater.\u00a0 Har s\u00e5ledes ingen info om vad som spelades. Tyckte mig f\u00f6rsta halvtimman k\u00e4nna igen temat, skulle kunna vara fr\u00e5n He Comes From The North,\u00a0<\/em>i s\u00e5 fall baserat p\u00e5 en jojk. Satt f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen p\u00e5 balkong. Ljudet var delikat, lagom volym och reverb som gav trolsk efterklang. 71-\u00e5rige pionj\u00e4ren har en omissk\u00e4nnlig ton oavsett om han hanterar sopran- eller tenorsax. I ett l\u00e5ngsamt stycke f\u00e5r han mig \u00e4nd\u00e5 att t\u00e4nka p\u00e5 s\u00e5dana som Ben Webster och Zoot Sims. \u00a0 Vackra expanderande klanger mixas med episkt ensemblespel och lagom utmanande fri form -skrynkliga tendenser. \u00c4r inte hela tiden l\u00e4ttillg\u00e4ngligt, men blandningen av suggestiva mjuka melodier, virtuos v\u00e4rldsmusik och en skv\u00e4tt avantgarde \u00e4r definitivt \u00f6rongodis.\u00a0 Trogne medarbetaren Rainer Br\u00fcninghaus hade flera fina solon p\u00e5 piano, medan slagverkaren Trilok\u00a0 Gurtu gavs \u00e4nnu l\u00e4ngre tid f\u00f6r att skapa fr\u00e4cka\u00a0 rytmer och (vatten) ljud. Ska till\u00e4ggas att bandledaren hade lagt in flera fruktbara duetter, varav den med honom p\u00e5 s\u00e4lgfl\u00f6jt(?) och Gurtu p\u00e5 tablas var extravagant.<\/p>\n

WOLFGANG HAFFNER BAND med g\u00e4sten RIGMOR GUSTAFSSON i Nisse Landgrens h\u00f6rna gjorde ingen besviken, tv\u00e4rtom. Fick rusa till n\u00e4sta uts\u00e5lda konsert i samma byggnad n\u00e5gra v\u00e5ningar l\u00e4ngre upp. Om denna sprudlande tillst\u00e4llning och ”talkshow” har jag skrivit i Orkesterjournalen, p\u00e5 deras hemsida. I somras premi\u00e4rlyssnade jag p\u00e5 detta band i toppklass lett av en mycket produktiv renommerad trumslagare. Man lirar allt m\u00f6jligt\u00a0 – fusion , bebop, klassiskt, funk, swing – med stil och finess.\u00a0 De genommusikaliska tyskarna var f\u00f6ga f\u00f6rv\u00e5nande p\u00e5 bejublat spelhum\u00f6r, tillsammans med v\u00e4nnerna Landgren och Gustafsson.\u00a0 H\u00e4rligt lirat p\u00e5 vibrafon,\u00a0 Simon Oslender p\u00e5 klaviatur g\u00f6r underbara saker medan skicklige Haffner h\u00e5ller\u00a0 grytan kokande. Landgrens r\u00f6da trombon medverkar lite h\u00e4r och var med distinkta sv\u00e4ngiga toner. S\u00e5ngf\u00e5geln Rigmor Gustafsson f\u00f6rekommer anm\u00e4rkningsv\u00e4rt sparsam, fast n\u00e4r hon medverkar g\u00f6r hon det med besked.\u00a0 Hon \u00e4ger scen i de tre vokala inhopp hon har till f\u00f6rfogande. Livemusiken interfolierades av ganska ostrukturerat och avsp\u00e4nt samtal mellan de tre sistn\u00e4mnda (antecknade en del).<\/p>\n

Den s\u00e5 kallade L\u00d6NNKROGEN i Scalateaterns k\u00e4llare drivs i till\u00e5tande, bekymmersfri anda under ledning av charmige trumslagaren Daniel Fredriksson.\u00a0 Den vilda l\u00f6ssl\u00e4ppta st\u00e4mningen ska p\u00e5minna om\u00a0 halvhemlig dekadens\u00a0 under dixieland-eran i USA. Superproffs levererar glad jazz, kryddad med sting och sv\u00e4rta.\u00a0 Sent p\u00e5 aftonen var lokalen kn\u00f6kfull. Omgiven av stimmig uppmuntrande publik lirar Daniel sv\u00e4ngiga vibrerande toner, tillsammans med bland andra Niklas Fernqvist, Filip Ekestubbe, Klas Lindquist, Fredrik Lindborg och Johan \u00c5str\u00f6m.\u00a0 Flera spetsiga solon h\u00f6rdes fr\u00e5n bl\u00e5sarna.\u00a0 H\u00f6gsta betyg utdelas till Klas p\u00e5\u00a0 klarinett och Johan p\u00e5 ”dragbasun”, tv\u00e5 sk\u00f6na snubbar\u00a0 som absolut inte softade p\u00e5 halvfart. Noterade att en sl\u00e4pig melodi p\u00e5 slutet gjorde st\u00f6rst avtryck hos den sorlande publiken. L\u00f6nnkrogen \u00e4r en livsbejakande otvungen m\u00f6tesplats. Den kr\u00e4ngande musiken med improvisatoriska inslag pr\u00e4glas av rummet, blir kvar d\u00e4r. Den \u00e4r kanske inget man tar med sig hem, utan det \u00e4r sj\u00e4lva st\u00e4mningen som utg\u00f6r h\u00e5gkomsten av timmarna i k\u00e4llaren. Det \u00e4r kul att vistas h\u00e4r och f\u00e5 ryckas med av vildvuxen livemusik.<\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Magnus Palmquist Stockholm Jazzfestival 12-21 oktober Jazzfesten i huvudstaden \u00e4r i full swing. Under tisdagskv\u00e4llen delades de s\u00e5 kallade Jazzkatterna ut, vilket ni kunde l\u00e4sa om i Kulturbloggen. Undertecknad \u00e4r press p\u00e5 festivalen f\u00f6r fj\u00e4rde eller femte \u00e5ret. D\u00e5 jag bor p\u00e5 v\u00e4stkusten v\u00e4ljer jag\u00a0 godbitar ur programmet under helgerna och planerar in resor d\u00e4refter. […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16],"tags":[],"class_list":{"0":"post-120575","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-recension","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/120575","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=120575"}],"version-history":[{"count":7,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/120575\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":120590,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/120575\/revisions\/120590"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=120575"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=120575"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=120575"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}