{"id":120564,"date":"2018-10-16T17:36:58","date_gmt":"2018-10-16T16:36:58","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=120564"},"modified":"2018-10-16T17:37:35","modified_gmt":"2018-10-16T16:37:35","slug":"skronornas-mastare-har-lamnat-oss-arto-paasilinna-har-dott","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=120564","title":{"rendered":"Skr\u00f6nornas m\u00e4stare har l\u00e4mnat oss &#8211; Arto Paasilinna har d\u00f6tt"},"content":{"rendered":"<figure id=\"attachment_120565\" aria-describedby=\"caption-attachment-120565\" style=\"width: 650px\" class=\"wp-caption aligncenter\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"size-full wp-image-120565\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/10\/14_PressImage1-1.jpg\" alt=\"\" width=\"650\" height=\"919\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/10\/14_PressImage1-1.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/10\/14_PressImage1-1-212x300.jpg 212w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption id=\"caption-attachment-120565\" class=\"wp-caption-text\">Arto Paasilinna 1942 &#8211; 2018<br \/>Foto: Ulla Montan, Brombergs bokf\u00f6rlag<\/figcaption><\/figure>\n<p>En man som l\u00e4mnar sin invanda och meningsl\u00f6sa plats i livet f\u00f6r att ist\u00e4llet f\u00f6lja en skadad hare ut i skogen. N\u00e4r jag fick bokens Harens \u00e5r i mina h\u00e4nder n\u00e5gon g\u00e5ng p\u00e5 nittiotalet var det som om f\u00f6rlupna pusselbitar ramlade \u00f6ver mig och tog sin plats. I rask takt l\u00e4ste jag sedan allt jag kom \u00f6ver av denne finske m\u00e4stare p\u00e5 skr\u00f6nor. Arto Paasilinna har gett ut 44 b\u00f6cker enligt bibliografin p\u00e5 Wikipedia, 26 av dessa har blivit \u00f6versatta till svenska. Jag har inte l\u00e4st alla men en betydande andel. Alla b\u00f6cker \u00e4r givetvis inte lika bra, en s\u00e5 massiv produktion har r\u00e4tt att vara lite svajig. Men faktum \u00e4r att inte ens den s\u00e4msta av de jag l\u00e4st, har varit s\u00e4mre \u00e4n den i Sverige om\u00e5ttligt hyllade &#8221;Hundra\u00e5ringen&#8230;&#8221;. Paasilinna \u00e4r v\u00e5r tid absoluta m\u00e4stare p\u00e5 humoristiska skr\u00f6nor med en stor portion allvar i botten. De jag n\u00e4rmast kommer att t\u00e4nka p\u00e5 som \u00e4r i niv\u00e5 med Paasilinna, \u00e4r faktiskt Torgny Lindgren och Lars Molin.<\/p>\n<p>Nu har Arto Paasilinna d\u00f6tt ifr\u00e5n oss, endast sjuttiosex \u00e5r gammal. Han led sedan 2009 av sviterna av en mycket sv\u00e5r hj\u00e4rnbl\u00f6dning. Det \u00e4r naturligtvis oerh\u00f6rt tr\u00e5kigt att en s\u00e5 stark ber\u00e4ttarr\u00f6st har l\u00e4mnat oss i relativt l\u00e5g \u00e5lder men jag \u00e4r o\u00e4ndligt glad \u00f6ver alla de fantastiska, tokroliga, allvarliga och vackert skildrande ber\u00e4ttelser han l\u00e4mnat oss att ta del utav.<\/p>\n<p>Trots mitt finska ursprung fick jag inte med mig spr\u00e5ket fr\u00e5n min far, men om det \u00e4r n\u00e5got som skapat ett sug i mig efter att l\u00e4ra mig finska, s\u00e5 \u00e4r det Paasilinnas b\u00f6cker eftersom jag \u00e4r \u00f6vertygad om att de \u00e4r \u00e4nnu vassare p\u00e5 originalspr\u00e5ket. N\u00e4r jag blir pension\u00e4r ska jag ta mig an hans b\u00f6cker p\u00e5 finska. Det borgar f\u00f6r att jag f\u00e5r en sylvass och sk\u00f6nt cynisk livsh\u00f6st.<\/p>\n<p>F\u00f6r dig som \u00e4nnu inte hunnit bekanta dig med f\u00f6rfattarens digra utgivning, rekommenderar jag att du b\u00f6rjar med &#8221;Kollektivt Sj\u00e4lvmord&#8221;, f\u00f6ljer upp den med &#8221;Harens \u00c5r&#8221; och &#8221;Livet \u00e4r kort, Rytk\u00f6nen l\u00e5ng&#8221;. Sen \u00e4r du ig\u00e5ng och kommer l\u00e4sa de andra i f\u00f6rtjusning.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>En man som l\u00e4mnar sin invanda och meningsl\u00f6sa plats i livet f\u00f6r att ist\u00e4llet f\u00f6lja en skadad hare ut i skogen. N\u00e4r jag fick bokens Harens \u00e5r i mina h\u00e4nder n\u00e5gon g\u00e5ng p\u00e5 nittiotalet var det som om f\u00f6rlupna pusselbitar ramlade \u00f6ver mig och tog sin plats. I rask takt l\u00e4ste jag sedan allt jag [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[3],"tags":[],"class_list":{"0":"post-120564","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-litteratur","7":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/120564","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=120564"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/120564\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":120567,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/120564\/revisions\/120567"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=120564"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=120564"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=120564"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}