![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/10\/tully.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Filmen Tully med Oscarsbel\u00f6nade Charlize Theron i huvudrollen hade premi\u00e4r p\u00e5 Sundance Film Festival den 23 januari i \u00e5r och beskrivs som en m\u00f6rk komedi. Historien som \u00e4r regisserad av Jason Reitman \u2013 som bland annat st\u00e5r bakom filmer som Up in the Air, Thank you for smoking och hipsterhiten Juno \u2013 kretsar kring Tully trebarnsmamman Marlo som spelas av en \u00f6vertygande Charlize Theron.<\/p>\n
Som tittare sl\u00e4ngs vi p\u00e5 ett direkt s\u00e4tt in i Marlos kaotiska tillvaro. Med tv\u00e5 sm\u00e5 barn \u2013 varav ett verkar lida av funktionsneds\u00e4ttning liknande Aspergers (uttalas aldrig i filmen men kan anas mellan raderna) och ett p\u00e5 v\u00e4g har Marlo minst sagt fullt upp. I scener som v\u00e4xlar mellan h\u00e4mtningar och l\u00e4mningar av barn, matlagning, hush\u00e5llssysslor, m\u00f6ten med besv\u00e4rlig skolpersonal och graviditetskr\u00e4mpor f\u00e5r vi p\u00e5 ett n\u00e4rg\u00e5nget s\u00e4tt se Marlo k\u00e4mpa med det som klich\u00e9artat kallas livspusslet. F\u00f6r tittaren som p\u00e5 ett oh\u00e4mmat, naket och ofiltrerat s\u00e4tt f\u00e5r f\u00f6lja Marlos samtliga steg k\u00e4nns hon mest tr\u00f6tt. Maken Drew som p\u00e5 ett trov\u00e4rdigt s\u00e4tt spelas av sk\u00e5despelaren Ron Wilkinson tar minst lika mycket birollen i sin egen familj som sk\u00e5disen g\u00f6r i filmen. Sitt goda hj\u00e4rta och sina v\u00e4lvilliga intentioner till trots, verkar han n\u00e4ra n\u00e5got slags videospelsberoende. Han uppfattas i st\u00f6rre delen av filmen som fr\u00e5nkopplad – inte bara fr\u00e5n sitt egna emotionella liv men \u00e4ven fr\u00e5n Marlos och barnens.<\/p>\n
I takt med att handlingen fortskrider f\u00f6der Marlo sitt tredje barn, en flicka som f\u00e5r namnet Mia. H\u00e4r n\u00e5gonstans kulminerar huvudpersonens tr\u00f6tthet och livs\u00e5ngest p\u00e5 ett s\u00e4tt som n\u00e4stan k\u00e4nns pl\u00e5gsamt f\u00f6r tittaren att bevittna. Theron som inte s\u00e4llan brukar se slank, fr\u00e4sch<\/a> och gudinnelik ut p\u00e5 bioduken, g\u00e5r i st\u00f6rre delen av filmen runt med \u00f6verskottskilon, fl\u00e4ckiga mjukiskl\u00e4der och en gr\u00e5 och gl\u00e5mig uppsyn. N\u00e5got som f\u00e5r tittaren att relatera till, och sympatisera med hennes st\u00f6kiga tillvaro.<\/p>\n Efter ett antal s\u00f6mnl\u00f6sa n\u00e4tter best\u00e4mmer sig Marlo \u2013 p\u00e5 sin f\u00f6rm\u00f6gna brors inr\u00e5dan som erbjuder sig att betala \u2013 att anlita en nattsk\u00f6terska. Tittaren introduceras i mitten av filmen d\u00e4rmed f\u00f6r Tully, en livlig, energisk och empatisk kvinna i \u00f6vre 20-\u00e5rs\u00e5ldern som kommer in som en virvelvind i Marlos liv och till hennes r\u00e4ddning. Tullys tar \u00f6ver ansvaret f\u00f6r sp\u00e4dbarnet Mia nattetid s\u00e5 att Marlo kan f\u00e5 den v\u00e4lf\u00f6rtj\u00e4nta vila hon s\u00e5 desperat beh\u00f6ver. Det \u00e4r en roll som Tully beh\u00e4rskar med briljans. Hennes f\u00f6rm\u00e5ga att knyta an till Mia och p\u00e5 ett sj\u00e4lvklart och chosefritt s\u00e4tt ge familjen st\u00f6d skildras med v\u00e4rme och autenticitet. Med tiden djupnar bandet inte bara mellan Tully och Mia utan \u00e4ven mellan Tully och Marlo.<\/p>\n I samtalen mellan de tv\u00e5 kvinnliga huvudkarakt\u00e4rerna finns en slags okonstlad intimitet och autenticitet som g\u00f6r att hela filmen lyfter. Tittaren f\u00e5r se Marlo lysa upp i v\u00e4nskapen med Tully, samt sk\u00f6nja sp\u00e5r av den person hon en g\u00e5ng var, innan diskberg och familjeansvar. Handlingen tar mot slutet en oanad v\u00e4ndning n\u00e4r Tully, efter en viss tid best\u00e4mmer sig f\u00f6r att l\u00e4mna familjen.<\/p>\n Det som g\u00f6r Tully till en av \u00e5rets mest sev\u00e4rda filmer \u00e4r fr\u00e4mst dess befriande s\u00e4tt att portr\u00e4ttera kvinnor p\u00e5. Filmen v\u00e4jer inte f\u00f6r att skildra Theron p\u00e5 ett s\u00e4tt som vare sig \u00e4r insmickrande eller glamoriserat. Det verkliga livet \u00e4r fullt av kvinnor som inte passar in i ett f\u00f6renklat och typiskt \u201dfeminint\u201d narrativ<\/a>, s\u00e5som Malin Pettersson den 32-\u00e5riga piloten som delar sitt liv p\u00e5 Instagram med mer \u00e4n 100 000 f\u00f6ljare, eller svenska pokerdrottningen Emma Wikberg<\/a> som slagit igenom inom ett klassiskt mansdominerat omr\u00e5de. F\u00f6rhoppningsvis inser Hollywood s\u00e5 sm\u00e5ningom (i fler filmer \u00e4n Tully) v\u00e4rdet i att ber\u00e4tta m\u00e5ngbottnade historier om kvinnor f\u00f6r kvinnor.<\/p>\n Avslutningsvis \u00e4r en stor vinning med filmen dess \u00e4rliga skildring av familjeliv. Eller r\u00e4ttare sagt det familjeliv som p\u00e5g\u00e5r bakom kameran och som s\u00e4llan visas upp p\u00e5 f\u00f6r\u00e4ldrarmagasinens glansiga omslag. Reitman problematiserar kring begreppen f\u00f6r\u00e4ldraskap och moderskap. Blir livet verkligen b\u00e4ttre efter barn? \u00c4r k\u00e4rnfamiljen n\u00e5got man n\u00f6dv\u00e4ndigtvis trivs i \u2013 existerar den ens? Kan man vara en dedikerad k\u00e4rleksfull mor utan att hamna i den s\u00e5 kallade kvinnof\u00e4llan. Se filmen \u2013 om inte annat f\u00f6r en givande diskussion l\u00e5ngt efter att lamporna i biosalongen t\u00e4nts.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Filmen Tully med Oscarsbel\u00f6nade Charlize Theron i huvudrollen hade premi\u00e4r p\u00e5 Sundance Film Festival den 23 januari i \u00e5r och beskrivs som en m\u00f6rk komedi. Historien som \u00e4r regisserad av Jason Reitman \u2013 som bland annat st\u00e5r bakom filmer som Up in the Air, Thank you for smoking och hipsterhiten Juno \u2013 kretsar kring Tully […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[50],"tags":[],"class_list":["post-120535","post","type-post","status-publish","format-standard","category-filmfilm","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/120535","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=120535"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/120535\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":120537,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/120535\/revisions\/120537"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=120535"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=120535"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=120535"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}