{"id":120498,"date":"2018-10-13T11:38:32","date_gmt":"2018-10-13T10:38:32","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=120498"},"modified":"2018-10-13T11:38:32","modified_gmt":"2018-10-13T10:38:32","slug":"teaterkritik-fordringsagare-pa-teater-galeasen-starkt-om-karlekens-morka-sidor","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=120498","title":{"rendered":"Teaterkritik: Fordrings\u00e4gare p\u00e5 Teater Galeasen – starkt om k\u00e4rlekens m\u00f6rka sidor"},"content":{"rendered":"
\"\"
Foto: John Gripenholm<\/figcaption><\/figure>\n

Fordrings\u00e4gare<\/strong>
\nAv August Strindberg
\nRegi Johan Wahlstr\u00f6m
\nLjus Jonatan Winbo
\nRum Joakim Bayoumi Karlsson
\nKostym Matilda Hyttsten
\nMask Anna Olofson
\nRekvisita Yvonne Brax Kjellstr\u00f6m
\nMusik Fabian Grytt
\nPremi\u00e4r p\u00e5 Teater Galeasen, Stockholm, 12 oktober 2018<\/p>\n

Ett starkt och snyggt framf\u00f6rt triangeldrama om tv\u00e5 m\u00e4n och en kvinna skrivet av August Strindberg \u00e5ren 1888\u20131889. Dramat visar med ohygglig tr\u00e4ffs\u00e4kerhet hur b\u00e5de m\u00e4n och kvinnor blir offren i ett samh\u00e4lle med oj\u00e4mlikhet. B\u00e5da k\u00f6nen drabbas i ett samh\u00e4lle d\u00e4r kvinnor inte \u00e4r j\u00e4mst\u00e4llda med m\u00e4n. Det riktigt kryper in under huden p\u00e5 mig och den \u00e4r lika aktuell idag som d\u00e5 den skrevs.<\/p>\n

Tekla \u00e4r en sprallig kvinna som har br\u00e5kat med sin nuvarande make, konstn\u00e4ren Adolf, innan hon gav sig av p\u00e5 en resa p\u00e5 \u00e5tta dagar. Adolf g\u00e5r omkring i rummet p\u00e5 badorten de tagit in p\u00e5 och \u00e4ltar deras br\u00e5k om och om igen. Medan frun, Tekla, \u00e4r bortrest, har han l\u00e4rt k\u00e4nna en n\u00e5got \u00e4ldre man, Gustav. De tv\u00e5 blir f\u00f6rtrogna och v\u00e4nner, upplever Adolf det som. Adolf l\u00e4ttar sitt hj\u00e4rta mer och mer f\u00f6r Gustav.<\/p>\n

Adolf tycker att problemet med hans \u00e4ktenskap \u00e4r att det \u00e4r frun, Tekla, som \u00e4r den starkaste. Tekla \u00e4r som en man ska vara i ett \u00e4ktenskap, menar han. Han ber\u00e4ttar om den man Tekla hade d\u00e5 hon tr\u00e4ffade Adolf. Den mannen var en tyrann, enligt Adolf. Vi i publiken anar f\u00f6rst\u00e5s ganska snart att Gustav \u00e4r den mannen som Tekla \u00f6vergav f\u00f6r Adolf. <\/p>\n

Dramat skildrar k\u00e4rlekens avigsida med svartsjuka, h\u00e4mndbeg\u00e4r och \u00e4gandekomplex. Den skrevs f\u00f6r mer \u00e4n hundra \u00e5r sedan men har fortfarande mycket att s\u00e4ga dagens m\u00e4nniskor.<\/p>\n

Regiss\u00f6ren har valt att l\u00e5ta sk\u00e5despelarna tala ett n\u00e5got \u00e5lderdomligt spr\u00e5k, exempelvis tilltalar makarna varandra inte med du. Trots det \u00e5lderdomliga spr\u00e5ket k\u00e4nns pj\u00e4sen aktuell. Det blir bara starkare att k\u00e4nna f\u00f6rbindelsen bak\u00e5t i historien, att patriarkatets makt \u00e4r ur\u00e5ldrig.<\/p>\n

Scenografin, scenbilden, \u00e4r en blandning av ett realistiskt uttryck och dr\u00f6mliknande. Framtill p\u00e5 scenen till h\u00f6ger ett gammaldags skrivbord och till v\u00e4nster en ljus divan d\u00e4r Gustav slagit sig ner. En divan som f\u00e5r oss att associera till Freund och psykoanalys. Bakre delen av scenen \u00e4r avsk\u00e4rmad av ljusa tygstycken som ger en fladdrig dr\u00f6mk\u00e4nsla. Det fungerar mycket bra med att blanda dessa tv\u00e5 uttryck. <\/p>\n

Teater Galeasen skriver om pj\u00e4sen p\u00e5 hemsidan:
\nGustav triggar Adolfs pyrande tvivel i syfte att splittra dem, vilket s\u00e4tter ig\u00e5ng en komplex spiral av k\u00e4rlek, svartsjuka och h\u00e4mndbeg\u00e4r. Det finns en tidl\u00f6s relationsdramatik i Strindbergs text, en omedelbarhet liksom bortom de f\u00f6rgrovade genuskoderna och sin tragikomiska patriarkalism. N\u00e5got dr\u00e5pligt m\u00e4nskligt lyser fram och s\u00e4ger ocks\u00e5 n\u00e5got intressant om dramatikerns komplexa f\u00f6rh\u00e5llande till sina roller. Sj\u00e4lv ans\u00e5g Strindberg att just ”Fordrings\u00e4gare” var ett storslaget och dj\u00e4rvt sorgespel, han skrev stycket 1889 alldeles efter ”Fr\u00f6ken Julie”.
\nFordrings\u00e4gare \u00e4r en pj\u00e4s f\u00f6r var och en som intresserar sig f\u00f6r relationer \u2013 f\u00f6r bekr\u00e4ftelsebehovens och stolthetens konster.<\/em><\/p>\n

Pj\u00e4sen hade urpremi\u00e4r den 9 mars 1889 p\u00e5 Dagmarteatern i K\u00f6penhamn. Svensk premi\u00e4r hade den 1 mars 1890 p\u00e5 Svenska teatern i Stockholm. Den har ocks\u00e5 filmatiserats. 1961 spelades den in som finl\u00e4ndsk TV-teater i regi av Kerstin Nylander, och 1968 spelades den som TV-teater med Gertrud Fridh som Tekla och Keve Hjelm som b\u00e5de Gustav och Adolf. 1988 filmatiserades pj\u00e4sen med \u00e5terigen Keve Hjelm som Gustav men med Tomas Bolme som Adolf och Bibi Andersson som Tekla. Bolme bel\u00f6nades med en Guldbagge f\u00f6r b\u00e4sta sk\u00e5despelare f\u00f6r sin rollprestation. 2008 gjordes en ny version av Fordrings\u00e4gare f\u00f6r TV i regi av Thorsten Flinck, med regiss\u00f6ren sj\u00e4lv i rollen som Gustav, Henrik Schyffert som Adolf och Elin Klinga som Tekla.<\/p>\n

Medverkande
\nAnders Berg, Carl Magnus Dellow, Lina Englund<\/p>\n

<\/a><\/p>\n

<\/a> <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Fordrings\u00e4gare Av August Strindberg Regi Johan Wahlstr\u00f6m Ljus Jonatan Winbo Rum Joakim Bayoumi Karlsson Kostym Matilda Hyttsten Mask Anna Olofson Rekvisita Yvonne Brax Kjellstr\u00f6m Musik Fabian Grytt Premi\u00e4r p\u00e5 Teater Galeasen, Stockholm, 12 oktober 2018 Ett starkt och snyggt framf\u00f6rt triangeldrama om tv\u00e5 m\u00e4n och en kvinna skrivet av August Strindberg \u00e5ren 1888\u20131889. Dramat visar […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,30,31,13624],"tags":[12285,4702,4955,12288,7643,12289],"class_list":{"0":"post-120498","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-film","7":"category-teater","8":"category-teaterrecension","9":"category-toppnytt","10":"tag-recension","11":"tag-relationer","12":"tag-scenkonst","13":"tag-teater","14":"tag-teaterkritik","15":"tag-teaterrecension","16":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/120498","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=120498"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/120498\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":120504,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/120498\/revisions\/120504"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=120498"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=120498"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=120498"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}