{"id":120315,"date":"2018-10-01T12:16:36","date_gmt":"2018-10-01T11:16:36","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=120315"},"modified":"2018-10-02T08:52:39","modified_gmt":"2018-10-02T07:52:39","slug":"kronika-divorna-briljerar-pa-arets-cinema-queer","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=120315","title":{"rendered":"Kr\u00f6nika: Divorna briljerar p\u00e5 \u00e5rets Cinema Queer"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a><\/p>\n

Queerfilm \u00e4r en genre med m\u00e5nga definitioner. Vissa menar att s\u00e5 fort HBTQ-personer \u00e4r i centrum s\u00e5 blir det automatiskt queert. Andra p\u00e5st\u00e5r att det finns ett krav p\u00e5 att man g\u00e5r bortom klyschorna och att man lyfter fram personer i ett mer positivt ljus. Historiskt har queerfilm f\u00f6r\u00e4ndrats. P\u00e5 80-talet i k\u00f6lvattnet av AIDS-epidemin skildrades HBTQ-personer inte s\u00e4llan som offer. Men p\u00e5 90-talet i och med Gus van Sants ”My Private Idaho” f\u00f6r\u00e4ndrades bilden och fokus blev ist\u00e4llet den sexuella driften och \u00e5tr\u00e5n. Gays, transpersoner och lesbiska skildrades som m\u00e4nniskor, med b\u00e5de svagheter och styrkor. De var varken \u00e4nglar, offer eller marod\u00f6rer. Bara m\u00e4nniskor, men som p\u00e5verkades av samh\u00e4llet normer och politik. Jag tilltalas av det queera s\u00e4ttet att visa upp HBTQ, deras liv och varande. I \u00e5rets Cinema Queer finns ett g\u00e4ng s\u00e5dana dramer. Men oket av filmer som skildrar hindren och begr\u00e4nsningarna i vardagen dominerar. Inte konstigt d\u00e5 vi lever i en v\u00e4rld som p\u00e5 m\u00e5nga vis \u00e4r homofobisk, b\u00e5de i hur lagar och politik formas och i hur m\u00e4nniskor beter sig och agerar gentemot personer som tillh\u00f6r ”normen”.<\/p>\n

I ”Mario” \u00e4r huvudrollsinnehavaren fotbollsspelare. Som gay tvingas han tackla de tuffa machoideal och homofobiska tendenser som finns ute p\u00e5 spelplan. I ”Las Chunta” f\u00f6ljer dokument\u00e4rfilmaren Genevieve Roudan\u00e9 med folket i en liten mexikanska by som varje \u00e5r anordnar en stor parad d\u00e4r m\u00e4n kl\u00e4r ut sig till kvinnor. Och f\u00f6r byns queera community \u00e4r Las Chunta en m\u00f6jlighet att f\u00e5 g\u00e5 p\u00e5 stadens gator ikl\u00e4dd kl\u00e4der i sprakande f\u00e4rger och detta utan att f\u00e5 d\u00f6mande blickar tillbaka. Men flera av de grupper som deltar i paraden \u00e4r motvilliga till queercommunityts deltagande. Det blir pl\u00f6tsligt j\u00e4tteviktigt f\u00f6r m\u00e4nnen i paraden att f\u00e5 h\u00e4vda sin k\u00f6nsstereotypa identitet: ”Jag \u00e4r minsann ingen riktigt cross-dresser\u201d. ”Las Chuntas” \u00e4r en sp\u00e4nnande film om machoideal och tradition kontra reformation.<\/p>\n

Divorna multipliceras p\u00e5 \u00e5ret festival och h\u00e4r kommer de queera in i bilden. ”Devine Divas” av Leandra Leal f\u00f6ljer ett g\u00e4ng brasilianska transvestiter som b\u00e4r kvinnligt kodade kl\u00e4der och upptr\u00e4der p\u00e5 scen. De var stora p\u00e5 60-talet. Som 60-plussare \u00e5terv\u00e4nder g\u00e4nget f\u00f6r en sista reunion-show. Det \u00e4r kraftfullt att f\u00e5 se dessa m\u00e4nniskor som med mod ber\u00e4ttar sina historier. De \u00e4r fullblodsproffs som sjunger och dansar som att de inte gjort annat.\u00a0De \u00e4r divor i dess klassiska bem\u00e4rkelse. Transvestiterna kivas om vem som \u00e4r b\u00e4st p\u00e5 att showa. De avbryter varandra och tar stor plats. Det \u00e4r befriande att f\u00e5 se transvestiter skildras p\u00e5 det h\u00e4r respektingivande och m\u00e4ktiga vis. Livet har aldrig varit enkelt, men p\u00e5 scen gl\u00f6ms alla bekymmer. Pl\u00f6tsligt \u00e4r de den sol som alla planeter kretsar kring. Men divornas diva \u00e4r \u00e4nd\u00e5 Chavela Vargas\u00a0 Brasiliens stolthet, den s\u00f6nderkramade och legendf\u00f6rklarade croonern. I mansdominerad machov\u00e4rld \u00e4r hon en del. Med oerh\u00f6rt sm\u00e4rta och inlevelse sjunger hon ut om livets h\u00e5rda skola. Hon snor de manliga musikernas fruar och f\u00f6rf\u00f6r alla runtikring sig. Under en begr\u00e4nsad tid \u00e4r hon Frida Kahlos musa tills intresset svalnar och Vargas g\u00e5r vidare\u00a0 till n\u00e5t annat. Hon tar f\u00f6r sig och ber aldrig om urs\u00e4kt. Hon \u00e4r macho, s\u00e5som man m\u00e5ste f\u00f6r att \u00f6verleva i den mexikanska musikbranschen. Vargas alkoholism s\u00e4tter k\u00e4par i hjulet, men hon ger inte upp i f\u00f6rsta taget. ”Chavelas” \u00e4r en fascinerande, v\u00e4lgjord och detaljrik dokument\u00e4rfilm om en av Brasiliens verkligt stora.<\/p>\n

Att f\u00e5 h\u00f6ra dessa historier om divorna som oavsett motst\u00e5nd k\u00e4mpar p\u00e5 \u00e4r verkligen inspirerande. Cinema Queer ger oss f\u00f6rebilder att se upp till och inspireras av, personer som raserar normer och som v\u00e4grar ta p\u00e5 sig offerkoftan.<\/p>\n

Petter Stjernstedt<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Queerfilm \u00e4r en genre med m\u00e5nga definitioner. Vissa menar att s\u00e5 fort HBTQ-personer \u00e4r i centrum s\u00e5 blir det automatiskt queert. Andra p\u00e5st\u00e5r att det finns ett krav p\u00e5 att man g\u00e5r bortom klyschorna och att man lyfter fram personer i ett mer positivt ljus. Historiskt har queerfilm f\u00f6r\u00e4ndrats. P\u00e5 80-talet i k\u00f6lvattnet av AIDS-epidemin […]<\/p>\n","protected":false},"author":40,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[50,44,62,13624],"tags":[],"class_list":{"0":"post-120315","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-filmfilm","7":"category-chadie","8":"category-medie-och-kulturpolitik","9":"category-toppnytt","10":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/120315","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/40"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=120315"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/120315\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":120333,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/120315\/revisions\/120333"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=120315"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=120315"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=120315"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}