{"id":120307,"date":"2018-10-01T17:12:19","date_gmt":"2018-10-01T16:12:19","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=120307"},"modified":"2018-10-01T17:20:39","modified_gmt":"2018-10-01T16:20:39","slug":"skoningslos-kaftsmall-formedlas-ruskigt-avertygande-dogville-pa-folkteatern-i-goteborg","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=120307","title":{"rendered":"Skoningsl\u00f6s k\u00e4ftsm\u00e4ll f\u00f6rmedlas ruskigt \u00e4vertygande – Dogville p\u00e5 Folkteatern i G\u00f6teborg"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a>Mats B\u00e4cker<\/p>\n

Av: Lars von Trier (Scenversion: Christian Lollike)<\/p>\n

Bearbetning: Frida R\u00f6hl och Magnus Lindman<\/p>\n

\u00d6vers\u00e4ttning: Staffan Jul\u00e9n<\/p>\n

Regi: Frida R\u00f6hl<\/p>\n

Scenografi och kostymdesign: Charlotta Nylund<\/p>\n

Ljusdesign: Carina Persson<\/p>\n

Komposition och livemusik: Joel Igor Hammad Magnusson (Californiaman)<\/p>\n

Koreograf: Carl Olof Berg<\/p>\n

R\u00f6st: Barish Firatli<\/p>\n

Sverigepremi\u00e4r 29\/9 2018<\/p>\n

Spelas p\u00e5 stora scen Folkteatern i G\u00f6teborg till och med 12\/12<\/p>\n

Lars von Trier kan tvekl\u00f6st kallas kontroversiell filmskapare, en auteur med fr\u00e5nst\u00f6tande v\u00e4rldsbild. Ing\u00e5r i hans koncept att skaka om \u00e5sk\u00e5daren, ifr\u00e5gas\u00e4tta vedertagna konventioner.\u00a0 P\u00e5 festivalen i Cannes f\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan gick som bekant provokationen f\u00f6r l\u00e5ngt. Ett otillb\u00f6rligt uttalande resulterade i att han blev portad.\u00a0 Har sett honom i\u00a0 panelsamtal p\u00e5 filmfestivalen i G\u00f6teborg, vid den tiden han var aktuell med tevesucc\u00e9n\u00a0 Riket och\u00a0Breaking The Waves. \u00a0<\/em>Sist n\u00e4mnda tunga ber\u00e4ttelse med sin m\u00e4rkliga offerproblematik blev en stor framg\u00e5ng f\u00f6r Unga Folkteatern i regi av Kim Lantz 2010. I samma byggnad som panelsamtalet\u00a0 \u00e4gde rum, spelas nu en scenversion av von Triers m\u00f6rka fantasi om USA. Den som utg\u00f6r f\u00f6rsta delen i en trilogi betitlad USA – m\u00f6jligheternas land.<\/p>\n

Den existentiellt inriktade dansken m\u00e5 vara egensinnig och medgrundare till de restriktioner som format Dogma-estetiken. Men han ing\u00e5r samtidigt i en tradition tillsammans med regiss\u00f6rer som Peter Greenaway, Quentin Tarantino, Micael Haneke och i viss m\u00e5n Martin Scorsese (Taxidriver) .\u00a0<\/em>Noterar i programh\u00e4ftets miniess\u00e4 av Gabriella H\u00e5kansson om den v\u00e5g av ”skr\u00e4ckel” (boom f\u00f6r seriem\u00f6rdare, detaljerade v\u00e5ldsbeskrivningar med mera) som uppstod p\u00e5 90-talet, att tv\u00e5 av namnen f\u00f6rekommer i hennes text.<\/p>\n

Dogville<\/em> \u00e4r historien om en jagad kvinna som p\u00e5 vad det visar sig, fullst\u00e4ndigt or\u00e4ttf\u00e4rdiga premisser till\u00e5ts g\u00f6mma sig i en byh\u00e5la n\u00e4ra Klippa Bergen p\u00e5 30-talet.\u00a0 Varf\u00f6r Grace flytt och vilka som \u00e4r efter henne f\u00f6rblir l\u00e4nge oklart. Omg\u00e5ende tr\u00e4ffar hon en naiv f\u00f6rfattare in spe som inte bara blir hennes ciceron och v\u00e5r guide, utan d\u00e4rtill p\u00e5st\u00e5r att han \u00e4lskar henne. \u00a0 Inv\u00e5narna hastar \u00f6ver scenen med sina bestyr, f\u00f6r att inpr\u00e4nta i deras ”skyddsling” att alla m\u00e5ste slava f\u00f6r br\u00f6df\u00f6dan, trots att det f\u00f6rmodligen var en s\u00f6mnig tillvaro innan den annorlunda Grace d\u00f6k upp. Hos \u00e4ppelodlare och\u00a0 chauff\u00f6r blir hon utsatt f\u00f6r brottsliga \u00f6vergrepp,\u00a0 kvinnorna fyller p\u00e5 med\u00a0 f\u00f6rtal. H\u00e4mnden \u00e4r ljuv heter det, varf\u00f6r den f\u00f6ruts\u00e4gbara\u00a0 uppr\u00e4ttelsen kommer med besked, i dramats crescendo.<\/p>\n

\"\"<\/a>Mats B\u00e4cker<\/p>\n

Finns p\u00e5tagliga likheter med Lars Nor\u00e9ns Orestien, den tragedi som invigde ombyggda Folkteatern. T\u00e4nker p\u00e5 att publiken sitter l\u00e4ngs med scenen p\u00e5 tre sidor p\u00e5 vadderade tr\u00e4b\u00e4nkar. Vi kommer n\u00e4ra inp\u00e5, fast p\u00e5 bekostnad av att \u00e5tskilliga repliker f\u00f6rsvinner n\u00e4r de uttalas med ryggen emot. T\u00e4nker vidare p\u00e5 monologerna, en moralisk kompass\u00a0 ur funktion och den chockerande v\u00e5ldsspiralen. Det \u00e4r ett mycket erfaret kvinnligt team som har hand om regi, scenografi, ljusdesign, kostym, mask, peruk och den ovanliga sysslan rumsligt grundkoncept. G\u00e4nget med regiss\u00f6r Frida R\u00f6hl i spetsen f\u00f6rm\u00e5r nagla fast publiken i en helaftonsf\u00f6rest\u00e4llning. Extra guldstj\u00e4rna till den som ansvarar f\u00f6r\u00a0 sepiaf\u00e4rgade ljuss\u00e4ttningen, som i varierande utstr\u00e4ckning framkallade skuggor.<\/p>\n

Verket v\u00e4cker funderingar. Vad \u00e4r syftet med detta knepiga och makabra narrativ? Medf\u00f6ljande fr\u00e5gest\u00e4llning \u00c4r du tillr\u00e4ckligt arrogant f\u00f6r att f\u00f6rl\u00e5ta?,\u00a0<\/em>underl\u00e4ttar knappast f\u00f6rst\u00e5elsen eller ger nycklar till\u00a0 bevekelsegrunder. Avsnittet om stoicism \u00e4r sv\u00e5rsm\u00e4lt.\u00a0 F\u00f6rvisso alstrar den ob\u00f6nh\u00f6rliga pj\u00e4sen obehag och f\u00f6rvirring, men den stora f\u00f6rtj\u00e4nsten handlar om att den planterar ett ondskefullt f\u00f6rlopp, p\u00e5visar hur ett tr\u00e5ngsynt, till synes gudfruktigt samh\u00e4lle , f\u00f6rg\u00f6rs n\u00e4r h\u00e4mnd utkr\u00e4vs.\u00a0 N\u00e4r det blivit dags att sk\u00f6rda som den cyniske h\u00e4mnaren s\u00e4ger.\u00a0 F\u00f6r von Trier best\u00e5r mots\u00e4ttningen i att vara utl\u00e4mnad till andra eller att \u00e4ga makt.<\/p>\n

\"\"<\/a>Mats B\u00e4cker<\/p>\n

Ensemblen \u00e4r extremt heterogen utseendem\u00e4ssigt,\u00a0 p\u00e5 ett trov\u00e4rdigt s\u00e4tt har man tagit sina roller i besittning. Andrea Edwards passar perfekt i sin genomg\u00e5ende sj\u00e4lvutpl\u00e5nande huvudroll.\u00a0 Blev n\u00e5got av \u00e5terseendets gl\u00e4dje att se David Fukamachi\u00a0 Regnfors som misslyckad filantrop, sk\u00e5despelaren vars gestaltning av Klas \u00d6stergrens alter ego var grandios. N\u00e4r avg\u00f6randet infaller g\u00f6r\u00a0 oldtimern Kim Lantz entr\u00e9 med sin myndiga st\u00e4mma, visar var sk\u00e5pet ska st\u00e5 utan pardon. Utan tvivel befinner sig hans monologkonst p\u00e5 h\u00f6gsta niv\u00e5 , en njutning att lyssna p\u00e5.\u00a0 Nyutbildade Emma \u00d6sterl\u00f6f utm\u00e4rker sig\u00a0 genom att f\u00e5 ur sig flera avgrundsvr\u00e5l, hj\u00e4rtsk\u00e4rande skrik som skulle ha f\u00e5tt en otr\u00e4nad person att tappa r\u00f6sten. I \u00f6vrigt\u00a0 goda prestationer n\u00e4r akt\u00f6rerna ger liv \u00e5t sina missunnsamma, f\u00f6rgr\u00e4mda typer.<\/p>\n

Musiken komponerad av ”Californiaman” g\u00f6r sitt till f\u00f6r att invagga oss i den olycksb\u00e5dande st\u00e4mningen, l\u00e5ter som en mix av nedvarvad surfpop och americana. Det mesta \u00e4r f\u00f6rinspelat, men kompletteras pregnant med Hammad Magnussons spel p\u00e5 elgitarr och fiol under f\u00f6rest\u00e4llningens g\u00e5ng.<\/p>\n

MEDVERKANDE: Andrea Edwards, David Fukamachi Regnfors, Anna Harling, Kristofer Kamiyasu, Kim Lantz, Lena B Nilsson, Helmon Solomon, Per \u00d6hagen, Emma \u00d6sterl\u00f6f, Tuva Jagell, Siri Lindevinge, Vera Hamnebo, Sarah Nagle M\u00e5rtensson, Mattias Mirgalou, Isak Struck, Calle Wahlgren<\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Mats B\u00e4cker Av: Lars von Trier (Scenversion: Christian Lollike) Bearbetning: Frida R\u00f6hl och Magnus Lindman \u00d6vers\u00e4ttning: Staffan Jul\u00e9n Regi: Frida R\u00f6hl Scenografi och kostymdesign: Charlotta Nylund Ljusdesign: Carina Persson Komposition och livemusik: Joel Igor Hammad Magnusson (Californiaman) Koreograf: Carl Olof Berg R\u00f6st: Barish Firatli Sverigepremi\u00e4r 29\/9 2018 Spelas p\u00e5 stora scen Folkteatern i G\u00f6teborg till […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,31],"tags":[],"class_list":["post-120307","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","category-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/120307","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=120307"}],"version-history":[{"count":7,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/120307\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":120325,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/120307\/revisions\/120325"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=120307"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=120307"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=120307"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}