![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/09\/teaterbarbara.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Kom igen, Caritha! – en existentiell show om livet som det blev<\/strong> Det \u00e4r f\u00e5 saker vi m\u00e4nniskor kan vara helt s\u00e4kra p\u00e5 h\u00e4r i livet. Jag vill inte vara en \u201dparty pooper\u201d men det \u00e4r i alla fall s\u00e4kert att vi blir \u00e4ldre med tiden och en dag ska vi d\u00f6. F\u00f6r ju n\u00e4rmare vi kommer den d\u00e4r livslinjen som kallas livets slut, desto mer aktuellt blir det att l\u00e4gga i hop pusslet och se om bitarna g\u00e5r ihop och bildar tydliga m\u00f6nster. Det \u00e4r inte konstigt att det finns livskriser som g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng p\u00e5minner oss om att, jajamensan snart \u00e4r det nog dags att s\u00e4tta n\u00e4san i v\u00e4dret och s\u00e4ga hejd\u00e5 och goodbye.<\/p>\n Rollkarakt\u00e4ren Caritha sitter i sin l\u00e4genhet och g\u00f6r sin enmansshow. Hon intervjuar sitt inre jag och f\u00f6rs\u00f6ker st\u00e4lla b\u00e5de smarta fr\u00e5gor och komma med livsbejakande svar. F\u00f6r hur hon \u00e4n v\u00e4nder och vrider p\u00e5 sig, s\u00e5 betyder de dryga 50+ att \u201dnedr\u00e4kningen har b\u00f6rjat\u201d. Samtidigt sl\u00e5s ju karakt\u00e4ren av att trots att hon \u00e4r i sin \u00e5lder s\u00e5 k\u00e4nns livet \u00e4nd\u00e5 som om kompassen \u00e4r helt borta. F\u00f6r vad h\u00e4nde med alla dr\u00f6mmar om livet och de meningar man trodde att man skulle st\u00f6ta p\u00e5? <\/p>\n F\u00f6rest\u00e4llningen ger ett trov\u00e4rdigt f\u00f6rs\u00f6k att bejaka det som en medel\u00e5lders kvinna kan st\u00e5 inf\u00f6r. Inledningsvis f\u00f6rbereds publiken dessutom p\u00e5 att fr\u00e5gor kommer att st\u00e4llas till oss under kv\u00e4llen. Dessa styrda uttalanden f\u00e5r vi reagera hur vi vill p\u00e5 d.v.s det finns utrymme att tycka h\u00f6gt eller inte alls. Publiken \u00e4r dock v\u00e4ldigt blygsam (tyv\u00e4rr) och det kanske kan bero p\u00e5 att sk\u00e5despelaren \u00e4r ensam p\u00e5 scen, salongen liten och vi k\u00e4nner oss redan v\u00e4ldigt intima med varandra p\u00e5 gott och ont. Kanske hade publiken kunnat uppmuntras att ta en st\u00f6rre del av svaren? Eller s\u00e5 fanns det en po\u00e4ng i tystnaden som blev efter de obesvarade fr\u00e5gorna? Panik \u00f6ver tystnaden och fr\u00e5nvarande av integration satt mer hos mig \u00e4n hos sk\u00e5despelaren p\u00e5 scen ska till\u00e4ggas. Jingrot lyckas genom sin energi att ge Caritha b\u00e5de det lugn och den panik som rollkarakt\u00e4ren beh\u00f6ver f\u00f6r att verka trov\u00e4rdig i sin tolkning. Det finns ju bra dagar och mindre bra dagar och ingen m\u00e4nniska \u00e4r enbart det ena i en p\u00e5g\u00e5ende utvecklingsprocess. Det \u00e4r ocks\u00e5 gl\u00e4djande att niv\u00e5er av sj\u00e4lvkritik och ironi finns hos karakt\u00e4r och sk\u00e5despelare som g\u00f6r att man m\u00e5ste skratta \u00e5t sig sj\u00e4lv och andra, \u201drisken \u00e4r att jag hinner d\u00f6 innan mitt liv blir sp\u00e4nnande\u201d.<\/p>\n N\u00e4r Caritha ber\u00e4ttar om sin cancersjuka v\u00e4n och hur livet verkligen kan utveckla sig, f\u00e5r varje \u00e5ldersnojig \u00e5h\u00f6rare en stor kn\u00e4pp p\u00e5 n\u00e4san. F\u00f6r i den villervalla vi har som kallas livets vederv\u00e4rdig s\u00e5 \u00e4r d\u00f6den fr\u00e5n den betydligt mer hemskt \u00e4n att faktiskt bli gammal och gr\u00e5are. Det finns verkligen ett budskap d\u00e4r som skriker att vi ska vara otroligt glada och tacksamma f\u00f6r det liv vi har f\u00e5tt och kan f\u00e5 lov att leva. Det \u00e4r en g\u00e5va och en n\u00e5d.<\/p>\n P\u00e5 v\u00e4ggen p\u00e5 scen finns tv\u00e5 vita linjer ritade\/tejpade. Dit g\u00e5r Caritha vid flera tillf\u00e4llen. Det ser ut som om hon v\u00e4ntar vid en skiljev\u00e4g och att hon aldrig kommer f\u00f6rbi dem. Det ger k\u00e4nslan av att vi kanske inte m\u00e5ste komma vidare fullt s\u00e5 fort som vi f\u00f6rv\u00e4ntar oss. Livets mening g\u00e5r inte att stressa fram och om vi g\u00f6r det gl\u00f6mmer vi att faktiskt njuta just nu. Caritha verkar trots sina beskymer ganska n\u00f6jd med att inte veta allt och \u00e4nd\u00e5 trampa p\u00e5. Livet g\u00e5r inte att fly oavsett inneh\u00e5ll och faktum kvarst\u00e5r , \u201ddet finns ingen \u00e5lder jag vill ha tillbaka\u201d<\/p>\n P\u00e5 scen Carina Jingrot<\/p>\n
\nRegi Malin Morgan
\nManus Lotta Erikson
\nMusik Peter Reynolds
\nTeknik & Ljus Rickard Folke
\nKostym Ninni Hasselberg
\nLjuddesign Klara Erikson
\nTeater Barbara
\nUrpremi\u00e4r 14 september 2018
\nF\u00f6rest\u00e4llning som recenseras: 28 september 2018<\/p>\n
\nCaritha s\u00f6ker fakta i kampen mot klockan och \u00e5ldrandet. Kunskap kanske kan stoppa den vardagliga tristessen och pressen \u00f6ver att man aldrig blev den d\u00e4r l\u00e4karen i Afrika eller den d\u00e4r uppt\u00e4cktsresande i Brasilien? F\u00f6r en sak \u00e4r s\u00e4ker om livet, \u201ddet blir s\u00e4llan som du vill\u201d. <\/p>\n
![](\"https:\/\/1.bp.blogspot.com\/-VsFp2A6eh5c\/W68t9Bmb-dI\/AAAAAAAAFN0\/OuDUOMjwfzUScVWQf0Jt9ULByyAVjxj_gCLcBGAs\/s1600\/_DSC7236.jpg\")
<\/a><\/div>\n