{"id":120040,"date":"2018-09-18T13:19:20","date_gmt":"2018-09-18T12:19:20","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=120040"},"modified":"2018-09-18T13:19:20","modified_gmt":"2018-09-18T12:19:20","slug":"teaterkritik-visselblasaren-harligt-feta-kangor-som-vrider-yttrandefriheten-och-svensk-sexualitet-till-nya-heta-breddgrader","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=120040","title":{"rendered":"Teaterkritik: Visselbl\u00e5saren &#8211; H\u00e4rligt feta k\u00e4ngor som vrider yttrandefriheten och svensk sexualitet till nya heta breddgrader"},"content":{"rendered":"<p><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/09\/visselblasaren.jpg\" alt=\"\" width=\"800\" height=\"1200\" class=\"aligncenter size-full wp-image-120041\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/09\/visselblasaren.jpg 800w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/09\/visselblasaren-200x300.jpg 200w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/09\/visselblasaren-768x1152.jpg 768w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/09\/visselblasaren-683x1024.jpg 683w\" sizes=\"auto, (max-width: 800px) 100vw, 800px\" \/><\/p>\n<p>Visselbl\u00e5saren &#8211; Vagina dentata<br \/>\nManus Jens Ganman<br \/>\nRegi Fredrik Hiller<br \/>\nLjud- och videoproducent Roland Sundell<br \/>\nProducent Annika Bolm\u00e9<br \/>\nF\u00f6rest\u00e4llning 17 september 2018<br \/>\nTeater Studion Lederman<\/p>\n<p>Att Julian Assange som gjort sig k\u00e4nd f\u00f6r att f\u00f6respr\u00e5ka yttrandefriheten, lyckas g\u00f6ra sig \u00f6k\u00e4nd genom att totalt misstolka tv\u00e5 kvinnors sexuella yttringar, kan ses b\u00e5de som sorgligt och f\u00f6rv\u00e5nansv\u00e4rt. \u201dN\u00e4r jag f\u00f6rst kom till Sverige var jag en hj\u00e4lte\u201d s\u00e4ger Julian. L\u00e4rdomen \u00e4r d\u00e4rmed att det \u00e4r skillnad mellan teori och praktik. Det h\u00e4r med tydlighet mellan parter \u00e4r ju en f\u00f6ruts\u00e4ttning f\u00f6r att friheten ska vara fri f\u00f6r samtliga och inte enbart f\u00f6r n\u00e5gon. Huruvida Assange v\u00e5ldtog kvinnorna ur ett lagligt perspektiv eller inte \u00e4r sv\u00e5rt att veta och det ska vi l\u00e5ta vara osagt. Kvinnorna k\u00e4nde sig dock kr\u00e4nkta efter\u00e5t n\u00e4r de visade sig att de inte var ensamma i h\u00f6gen av er\u00f6vringar som Wikileaks grundaren gav sig h\u00e4n \u00e5t. Han ville ha fri sexualitet i Sverige de liberalaste landet p\u00e5 jorden eftersom han k\u00e4nde sig som en \u201drockstj\u00e4rna\u201d. <\/p>\n<p>Inledningsvis fr\u00e5gade jag mig varf\u00f6r det var viktigt att Dahlstedt skulle spela alla rollerna p\u00e5 scen sj\u00e4lv. Det \u00e4r ju inte bara s\u00e5 att han har samtal mellan tv\u00e5 karakt\u00e4rer p\u00e5 scen i v\u00e4xelverkan, det kommer ocks\u00e5 upp filmreportage, intervjuer och proklamationer d\u00e4r sk\u00e5despelaren \u00e4ven g\u00f6r alla dessa roller. Till en b\u00f6rjan ska erk\u00e4nnas att jag tyckte det var v\u00e4ldigt stressande som publik och jag \u00f6mmade ocks\u00e5 f\u00f6r sk\u00e5despelarens arbetssituation. Borde n\u00e5gon l\u00e4xa upp regiss\u00f6ren och kolla att Rasmus f\u00e5tt ordentligt betalt? Men med tiden v\u00e4xer bilderna av rollerna och de satiriska budskapen tydligare. Det finns en m\u00f6jlighet med enbart en sk\u00e5despelare, att inte tydligt beh\u00f6va v\u00e4lja sida av situationer n\u00e4r han h\u00e4tskt driver, h\u00e4cklar, ironiserar och trycker h\u00e5rt p\u00e5 karakt\u00e4rerna och samh\u00e4llsapparaten med satir. Less is more, heter det ju s\u00e5 sl\u00e5ende. Rasmus Dahlstedt \u00e4r dessutom beg\u00e5vad med att kunna h\u00e4rma r\u00f6ster och dialekter p\u00e5 ett s\u00e5dant vis att inte vem som helst skulle kunna g\u00f6ra det i hans st\u00e4lle. Det enda som retar en smyg religi\u00f6s \u00e4r att det \u00e4r skillnad p\u00e5 rollen och kl\u00e4dseln mellan en pr\u00e4st och en diakon ( Anna Ardin \u00e4r diakon), \u00e4ven om kyrkans m\u00e4n och kvinnor ibland kan dras \u00f6ver samma kam n\u00e4r de ska h\u00e4cklas. <\/p>\n<p>F\u00f6rest\u00e4llningen \u00e4r ett \u00f6ppet samtal mellan parter som \u00e4r en del av det svenska samh\u00e4llet. Tolkningen av huruvida Julian Assange kan vara skyldig tvistar den vise. Verklighetens faktum om han skulle bli utl\u00e4mnad till USA om han kommer till Sverige speglar ocks\u00e5 f\u00f6rest\u00e4llningen. Det \u00e4r mycket bitande satir p\u00e5 skilda niv\u00e5er och ingen samh\u00e4llspart kommer undan sitt ansvar i tolkningarna. Vissa saker skrattar man glatt \u00e5t och andra tr\u00e4ffar h\u00e5rdare. Det frimodiga f\u00f6rslaget att Assange skulle beh\u00f6va tv\u00e5ngskastrering f\u00f6r att feminismen ska bli n\u00f6jd \u00e4r naturligtvis en morbid tanke. Fast det kan nog vilken m\u00e4nniska som helst fantisera om med en enkla skitst\u00f6vel som uppf\u00f6r sig som en dryg \u201dpenis p\u00e5 tv\u00e5 ben\u201d.<\/p>\n<p>De olika sp\u00e5ren mellan de skilda samh\u00e4llsinstitutionerna och ansvarsniv\u00e5erna var mycket roande, men n\u00e5got f\u00f6rvirrande. Handlingen var inte direkt tydlig och sj\u00e4lvklar. Vi flera tillf\u00e4llen trodde vi i publiken att f\u00f6rest\u00e4llningen var slut och d\u00e4r kunde den ocks\u00e5 ha satt punkt. Manusf\u00f6rfattaren hade dock d\u00e5 valt att g\u00e5 en v\u00e4nda till ur ett annat perspektiv. Ibland k\u00e4ndes det upprepande \u00e4ven om det var roligt hur den svenska pr\u00e4ktigheten med v\u00e5r \u201dytterst fina v\u00e4rdegrund\u201d g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng fastslogs.<\/p>\n<p>Det \u00e4r en stor bedrift att f\u00f6ra en monologliknande f\u00f6rest\u00e4llning under s\u00e5 l\u00e5ng tid som Rasmus g\u00f6r. Dock ska han ha \u00e4nnu st\u00f6rre beundran f\u00f6r att han kan beh\u00e5lla sig lugn i rollkarakt\u00e4rerna och tappa bort sig, komma av sig och beg\u00e4ra replik, utan att tappa fokus eller energi. Dessutom ska det erk\u00e4nnas att jag inte var medveten om att han kunde sjunga och spela p\u00e5 lika h\u00f6g niv\u00e5 som sitt agerande. Kom nu inte bara och s\u00e4ga att mannen kan dansa ocks\u00e5, f\u00f6r d\u00e5 f\u00f6rlorar vi honom till Assanges hemland USA.<\/p>\n<p>Jag tar med mig funderingar kring Sverige och v\u00e5rt samh\u00e4lles behov av att st\u00e4ndigt vilja vara lite mer \u00e4n alla andra. Hur vi g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng vill vara f\u00f6reg\u00e5ngare och oftast tror oss veta b\u00e4st. Vi bor i en av v\u00e4rldens mest civiliserade l\u00e4nder och vi tar g\u00e4rna till pekpinnar och pekar och talar om f\u00f6r alla andra hur de ska leva. Ibland kanske man enbart ska fokusera p\u00e5 sig sj\u00e4lv och genom handlingar vara f\u00f6rebilder ist\u00e4llet f\u00f6r sj\u00e4lvgoda \u201dknows-it-all\u201d. Men \u201dSveriges roll \u00e4r ju inte att vara rolig utan att vara ordningshen\u201d. Jag t\u00e4nker att om Sverige var en person skulle vi aldrig f\u00e5 ligga. <\/p>\n<p>I rollerna Rasmus Dahlstedt ( Julian Assange, Nyhetsuppl\u00e4sare, Anna Ardin, Gunnel Arrb\u00e4ck, Alice Bah Kuhnke, Cyndee Peters, Dan Eliasson, Rasombudsmannen, Stefan L\u00f6fv\u00e9n, Carl Bildt, Morgan Johansson och Fr\u00e4lsningssoldat )<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Visselbl\u00e5saren &#8211; Vagina dentata Manus Jens Ganman Regi Fredrik Hiller Ljud- och videoproducent Roland Sundell Producent Annika Bolm\u00e9 F\u00f6rest\u00e4llning 17 september 2018 Teater Studion Lederman Att Julian Assange som gjort sig k\u00e4nd f\u00f6r att f\u00f6respr\u00e5ka yttrandefriheten, lyckas g\u00f6ra sig \u00f6k\u00e4nd genom att totalt misstolka tv\u00e5 kvinnors sexuella yttringar, kan ses b\u00e5de som sorgligt och f\u00f6rv\u00e5nansv\u00e4rt. [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":32,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,30,31,13624],"tags":[4955,12288,7643],"class_list":["post-120040","post","type-post","status-publish","format-standard","category-recension","category-teater","category-teaterrecension","category-toppnytt","tag-scenkonst","tag-teater","tag-teaterkritik","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/120040","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/32"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=120040"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/120040\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":120042,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/120040\/revisions\/120042"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=120040"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=120040"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=120040"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}