{"id":119998,"date":"2018-09-16T07:55:54","date_gmt":"2018-09-16T06:55:54","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=119998"},"modified":"2018-09-16T07:55:54","modified_gmt":"2018-09-16T06:55:54","slug":"teaterkritik-nagra-av-oss-pa-riksteatern-skadespelarframgangar-med-underbara-overlevnadsstrategier","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=119998","title":{"rendered":"Teaterkritik: N\u00e5gra av oss p\u00e5 Riksteatern – Sk\u00e5despelarframg\u00e5ngar med underbara \u00f6verlevnadsstrategier"},"content":{"rendered":"
\"\"
Foto: Urban J\u00f6r\u00e9n<\/figcaption><\/figure>\n

N\u00e5gra av oss – Vedem magasin 1942-1944<\/strong>
\nManus Eva-Maria Dahlin
\nRegi M\u00e5ns Lagerl\u00f6f
\nScenografi och kostymdesign Johanna M\u00e5rtensson
\nKomposition och Ljuddesign Hampus Nor\u00e9n
\nLjusdesign Peter Stockhaus
\nPremi\u00e4r l\u00f6rdagen den 15 september 2018
\nRiksteatern i Hallunda, Stockholm<\/p>\n

Vi lever i en v\u00e4rld d\u00e4r vi ofta fr\u00e5gar oss sj\u00e4lva var all ondska kommer ifr\u00e5n. Hur kan m\u00e4nniskor vara s\u00e5 grymma och f\u00f6rf\u00e4rlig mot varandra? M\u00e4nskligheten verkar inte heller l\u00e4ra sig av historien. De som hade sett f\u00f6rsta v\u00e4rldskriget trodde inte att de skulle beh\u00f6va uppleva ett andra. Nu \u00e4r fr\u00e4mlingsfientligheten p\u00e5 framg\u00e5ng igen. Ska vi aldrig l\u00e4ra oss?<\/p>\n

En ung judisk pojke blir deporterad till Theresienstadts koncentrationsl\u00e4ger. D\u00e4r finner han i sin ensamhet v\u00e4nner att \u00f6verleva tillsammans med. D\u00e4rmed f\u00e5r vi i alla fall ett svar p\u00e5 vad vi m\u00e5ste g\u00f6ra n\u00e4r ondskan drabbar oss, om vi inte p\u00e5 en g\u00e5ng vill g\u00e5 under. Tillsammans skapar de en livssyn och ett uppdrag som reporters, som ger dem livskraft ut\u00f6ver det vanliga. De f\u00f6rtr\u00e4nger en del av sin verklighet och fokuserar p\u00e5 det som \u00e4r kreativt och livsbejakande i l\u00e4gret. De k\u00e4nner en livsuppgift att ber\u00e4tta sina upplevelser och andras historier i tidskriften Vedem. De g\u00f6r det f\u00f6r att deras liv inte ska k\u00e4nnas bortgl\u00f6mt och f\u00f6rg\u00e4ves. \u201dN\u00e4r vi kommer h\u00e4rifr\u00e5n ska vi vara b\u00e4ttre \u00e4n de d\u00e4rhemma\u201d och \u201dDet kollektiva minnet kommer att bli v\u00e5r historia\u201d. T\u00e4nk s\u00e5 r\u00e4tt de hade.<\/p>\n

Ber\u00e4ttartekniken i upps\u00e4ttningen var en av de saker som ber\u00f6rde mig mest. Publiken fick en f\u00f6r-, nu- och efter ber\u00e4ttelse av samma h\u00e4ndelsef\u00f6rlopp. Ibland \u00e5terkom man till att betona och ber\u00e4tta samma sak igen, men med mer kunskap sedan f\u00f6rut. Man skulle kunna tro att det gav obalans och f\u00f6rvirring, men var just precis tv\u00e4rtom. Precis som en rimmande rad som inv\u00e4ntar sin po\u00e4ng och v\u00e4ntar p\u00e5 en \u00e5terkommande refr\u00e4ng. Harmoniskt, smart och v\u00e4ldigt snyggt.<\/p>\n

Scenen bestod av ett antal fyrkantiga l\u00e5dor med sm\u00e5sten som sk\u00e5despelarna satt p\u00e5 inledningsvis och flyttade sig emellan. Montern bakom l\u00e5dorna visade dess formateringarna uppifr\u00e5n. Alla som sett ett koncentrationsl\u00e4ger genom flygfoton kunde l\u00e4tt konstatera att man fick den k\u00e4nslan av bilden. Varje l\u00e5da var ett s\u00e5dant barack. I Min v\u00e4rld blev stenarna alla de m\u00e4nniskor som ger ber\u00e4ttelserna tyngd och sj\u00e4lar vi beh\u00f6ver bli p\u00e5minda om som bott d\u00e4r. Det var b\u00e5de vacker och horribelt p\u00e5 samma g\u00e5ng. Ibland \u00e4r det enklaste det allra skarpaste.<\/p>\n

Peter Perski g\u00f6r en energisk och sprudlande gestaltning av Petr Ginz. Att en vuxen man kan utstr\u00e5la s\u00e5 mycket fin och sprallig ton\u00e5ring \u00e4r sv\u00e5rt att f\u00f6rst\u00e5. Att dessutom lyckas trollbinda oss genom l\u00e5nga partier av monolog, kr\u00e4ver sj\u00e4l och hj\u00e4rta ut\u00f6ver det vanliga. Han trollband mig. <\/p>\n

Att kunna \u00e5terber\u00e4tta en grym historia som kan fastna kr\u00e4ver ett bra manus och god regi. Det skulle kunna vara s\u00e5 l\u00e4tt att med horribla ljud, skrik och sanna bilder \u00e5terge massmorden p\u00e5 miljontals m\u00e4nniskor. Man tar det ot\u00e4ckaste man har och trycker det i ansiktet p\u00e5 publiken. Men om du genom din ber\u00e4ttelse, som i den h\u00e4r upps\u00e4ttningen, faktiskt vill ber\u00f6ra s\u00e5 mycket du kan innan efterv\u00e4rlden flyr finns andra s\u00e4tt. Det \u00e4r d\u00e5 du ska du fokusera p\u00e5 att delge skr\u00e4cken i sm\u00e5 doser och under en l\u00e4ngre tid som i kv\u00e4ll. D\u00e4mpa den h\u00f6gljudda och blodt\u00f6rstande metodiken. Vi precis ton\u00e5rspojkarna i koncentrationsl\u00e4gret klara inte av att leva med den fasan allt f\u00f6r n\u00e4ra inp\u00e5 innan f\u00f6rsvarsmekanismer sl\u00e5r till och f\u00f6rtr\u00e4ngningen \u00e4r ett faktum. Upps\u00e4ttningen lyckades br\u00e4nnm\u00e4rka oss s\u00e5 att k\u00e4nslan och tankarna finns kvar l\u00e5ngt efter\u00e5t.<\/p>\n

Vi kan inte sticka huvudet i sanden och gl\u00f6mma det som en g\u00e5ng h\u00e4nde. Vi kan inte heller f\u00e5 tillbaka de m\u00e4nniskor som d\u00e5 dog \u00e4ven om vi lider nu. Det b\u00e4sta vi kan g\u00f6ra \u00e4r att se till att ber\u00e4ttelser som kv\u00e4llens f\u00f6rest\u00e4llning, f\u00e5r leva vidare och trycka p\u00e5 de ansvar vi har f\u00f6r att massmord av dessa slag inte f\u00e5 h\u00e4nda igen. \u201dV\u00e4rlden l\u00e5ter mig inte bli fullbordad\u201d s\u00e4ger Petr och det \u00e4r tragiskt och han fick inte bli mer \u00e4n 16 \u00e5r. Vill vi d\u00e5 g\u00f6ra n\u00e5got v\u00e4rdigt och fruktsamt \u00e4r att k\u00e4mpa f\u00f6r att det aldrig mer f\u00e5r h\u00e4nda f\u00f6rintelser p\u00e5 det h\u00e4r s\u00e4ttet.<\/p>\n

Medverkande p\u00e5 scen M\u00e5rten Andersson (Hanus Hachenburg), Per Burell (Jirka Brumi), David Lenneman (Kurt Lenneman), Peter Perski (Petr Ginz).<\/p>\n