{"id":119987,"date":"2018-09-15T17:48:10","date_gmt":"2018-09-15T16:48:10","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=119987"},"modified":"2018-09-15T18:20:23","modified_gmt":"2018-09-15T17:20:23","slug":"fortrafflig-regidebut-gor-uppfordrande-avtryck-smartan-pa-goteborgs-stadsteater","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=119987","title":{"rendered":"F\u00f6rtr\u00e4fflig regidebut g\u00f6r uppfordrande avtryck – Sm\u00e4rtan p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsteater"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a>Ola Kjelbye<\/p>\n

Av Marguerite Duras<\/p>\n

Scenbearbetning: Lucas Svensson<\/p>\n

Regi, scenografi, video och kostym: Emilie Strandberg<\/p>\n

Ljus\/ Videoteknik: Emily Laveb\u00e4ck (praktikant)<\/p>\n

Mask: Ingela Collin<\/p>\n

Komposit\u00f6r: Hans Appelqvist<\/p>\n

P\u00e5 scen: Carina Boberg och Emilie Strandberg<\/p>\n

Premi\u00e4r 14\/9 2018<\/p>\n

Spelas till och med 20\/10 p\u00e5 Lilla scen<\/p>\n

Har inte sett bioaktuella filmen baserad p\u00e5 samma ursprungsmanus, d\u00e4remot l\u00e4st boken n\u00e4r den kom p\u00e5 rea f\u00f6r m\u00e5nga \u00e5r sedan. Boken best\u00e5r av upphittade dagboksanteckningar fr\u00e5n andra v\u00e4rldskrigets slutskede, \u00e5tf\u00f6ljda av n\u00e5gra noveller med snarlik tematik.\u00a0 Den sjuttiofem sidor l\u00e5nga titelber\u00e4ttelsen i Sm\u00e4rtan<\/em> (utgiven p\u00e5 80-talet), s\u00e4ger Duras i f\u00f6rordet, att hon gl\u00f6mt bort att hon skrivit. M\u00e4rkligt men inte obegripligt, med tanke p\u00e5 det trauma som nedtecknas. N\u00e4r Paris \u00e4r p\u00e5 v\u00e4g att befrias v\u00e4ntar en ung, f\u00f6rtvivlad kvinna p\u00e5 sin man, han som varit motst\u00e5ndsman och blivit deporterad. Hon vet inte om hennes Robert har \u00f6verlevt. Ovissheten och upptagenheten av krigets barbari driver henne till galenskapens rand. Och n\u00e4r han till slut \u00e5terfinns \u00e4r han naturligtvis inte den samme, ist\u00e4llet utm\u00e4rglad och m\u00e4rkt f\u00f6r livet.<\/p>\n

N\u00e4r vi vandrar ner f\u00f6r spiraltrappan till f\u00f6rh\u00e5llandevis nya scenen i k\u00e4llaren, h\u00f6rs i bakgrunden en\u00a0 chanson fr\u00e5n 40-talet. Enaktaren b\u00f6rjar med att en d\u00f6rr sl\u00e5s igen, varvid huvudpersonen sittandes l\u00e4ngst bak p\u00e5 l\u00e4ktaren, beskriver hur hennes l\u00e4genhet ser ut. En g\u00e5ng till under f\u00f6rest\u00e4llningen s\u00e4tter sig Carina Boberg p\u00e5 samma plats. D\u00e5 f\u00f6r att ge oss dagboksf\u00f6rfattarens tankar om kollektiv skuld. Omv\u00e4rldens\u00a0 ansvar f\u00f6r att industrialiserad ondska kunnat p\u00e5g\u00e5 \u00e4r vittg\u00e5ende enligt Duras. Som Jenny Tunedal skriver i programh\u00e4ftet:\u00a0”Sm\u00e4rtan har inget slut\/ Den \u00e4r vad vi inte f\u00f6rm\u00e5r g\u00f6ra f\u00f6r varandra. Den \u00e4r vad vi g\u00f6r mot varandra,”. \u00a0<\/em>F\u00f6rfattaren och filmaren Marguerite Duras \u00e4r som regiss\u00f6ren angett, utan pardon n\u00e4r hon drabbar mottagaren med f\u00f6rt\u00e4rande\u00a0 passion och skoningsl\u00f6s precision. I Lucas Svenssons utomordentliga textbearbetning m\u00e4rks den sakliga tonen, en vidgad blick och filosofiska resonemang. De f\u00f6r en dagbok s\u00e5\u00a0 typiska k\u00e4nsloutbrotten \u00e4r det \u00e5 andra sidan ont om.<\/p>\n

Strandberg som jag sett i ett tiotal roller p\u00e5 teatern, k\u00e4nnetecknas av ett allvar som g\u00f6r henne till r\u00e4tt person.\u00a0 Gedigna efterforskningar har hon gjort, ocks\u00e5 i Frankrike. Vad som troligen \u00e4r t\u00e4nkt som en monolog, ut\u00f6kas i denna version med en kompletterande roll som f\u00f6rst\u00e4rker, fyller i och n\u00e5gon enstaka g\u00e5ng fungerar som samtalspartner. Strandbergs scenografi utg\u00f6rs av ett gigantiskt kuddberg, h\u00f6g med tidningspapper samt i mitten spektakul\u00e4rt uppstaplade bistrostolar. F\u00f6rem\u00e5l h\u00e4rifr\u00e5n anv\u00e4nds vid n\u00e5gra tillf\u00e4llen som rekvisita. Musik och video finns ocks\u00e5 med f\u00f6r att variera uttrycksformer, stryka under passager och ge en sammanfogad helhet. Hade funkat att enbart f\u00f6rlita sig p\u00e5 textens \u00e5terber\u00e4ttande, men jag uppskattar att en ambiti\u00f6s f\u00f6rstag\u00e5ngs-regiss\u00f6r vill g\u00f6ra n\u00e5got mer.<\/p>\n

Utseendem\u00e4ssigt \u00e4r Carina Boberg sl\u00e5ende lik den intellektuella glas\u00f6gonf\u00f6rsedda kvinna hon gestaltar, n\u00e5got som bekr\u00e4ftas ytterligare genom valet av kl\u00e4der\u00a0 (\u00e5terigen\u00a0 fulltr\u00e4ff av Strandberg). Antar att det \u00e4r till lika delar fyllt av lust och \u00e5ngest att n\u00e4rma sig en s\u00e5dan h\u00e4r\u00a0 roll i utsatt position. Vet inte om Boberg tidigare haft lika mycket text och befunnit sig i centrum under \u00e5ttio minuter. Om hon lyckats? Hon \u00e4r fullkomligt str\u00e5lande, med hela skalan av tonfall och kroppsspr\u00e5k. Hon som s\u00e5 ofta beh\u00f6ver vara snabb och kvick i sina tolkningar, lyckas p\u00e5 ett fantastiskt s\u00e4tt, – i par med beg\u00e5vade Strandberg, –\u00a0 komma fram till precis\u00a0 r\u00e4tt metodik.<\/p>\n

Mitt i f\u00f6rest\u00e4llningen noterar jag att det \u00e4r kn\u00e4pptyst, undantaget n\u00e5gon ofrivillig hostning. Utan yttre dramatik och med f\u00e5 gestaltande man\u00f6vrar, naglar firma Strandberg & Boberg fast publiken i stolarna.\u00a0 Inte minst f\u00f6r att nynazistiska och nationella r\u00f6relser poppat upp omkring oss\u00a0 p\u00e5 ett\u00a0 skr\u00e4mmande och ofattbart s\u00e4tt, beh\u00f6vs motgift.\u00a0 Denna scenversion av Sm\u00e4rtan<\/em> har alla f\u00f6ruts\u00e4ttningar att bli en storartad framg\u00e5ng, en pj\u00e4s man inte skakar av sig ity den g\u00e5r under huden.<\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Ola Kjelbye Av Marguerite Duras Scenbearbetning: Lucas Svensson Regi, scenografi, video och kostym: Emilie Strandberg Ljus\/ Videoteknik: Emily Laveb\u00e4ck (praktikant) Mask: Ingela Collin Komposit\u00f6r: Hans Appelqvist P\u00e5 scen: Carina Boberg och Emilie Strandberg Premi\u00e4r 14\/9 2018 Spelas till och med 20\/10 p\u00e5 Lilla scen Har inte sett bioaktuella filmen baserad p\u00e5 samma ursprungsmanus, d\u00e4remot l\u00e4st […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,31,13624],"tags":[],"class_list":["post-119987","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","category-teaterrecension","category-toppnytt","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/119987","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=119987"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/119987\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":119997,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/119987\/revisions\/119997"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=119987"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=119987"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=119987"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}