{"id":119904,"date":"2018-09-07T07:56:58","date_gmt":"2018-09-07T06:56:58","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=119904"},"modified":"2018-09-08T06:23:34","modified_gmt":"2018-09-08T05:23:34","slug":"teaterkritik-projekt-simone-weil-ett-intellektuellt-forsok-att-undanroja-partipolitisk-demokratin-men-som-gav-nagot-mer-sugmarken-an-ordentliga-bett","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=119904","title":{"rendered":"Teaterkritik: Projekt Simone Weil – Ett intellektuellt f\u00f6rs\u00f6k att undanr\u00f6ja partipolitisk demokrati – men som gav n\u00e5got mer sugm\u00e4rken \u00e4n ordentliga bett"},"content":{"rendered":"
\"\"
Foto: Jac Carlsson<\/figcaption><\/figure>\n

Projekt Simone Weil<\/strong>
\nTexter Zulmir Be\u010devi\u0107, M\u00e5rten Bj\u00f6rk, Johann Emanuelsson, Dmitri Plax, Anne-Marie P\u00e5lsson, Sharon Rider, Lucas Svensson och Simone Weil
\nId\u00e9\/koncept och dramaturgi Maria Ericson och Stella Larsson
\n\u00d6vers\u00e4ttning Eva Alexanderson, Thomas Andersson, Gunnel Vallquist
\nRegi Natalie Ringler
\nScenografi och kostym Martin Bergstr\u00f6m
\nPremi\u00e4r torsdagen den 6 september 2018
\nTeater \u00d62 , \u00d6stg\u00f6tagatan 2 p\u00e5 S\u00f6dermalm <\/p>\n

Att ber\u00e4tta, inspirera och motivera kring demokrati \u00e4r ingen l\u00e4tt match, men oerh\u00f6rt viktigt. S\u00e5 h\u00e4r n\u00e5gra dagar f\u00f6re valet k\u00e4nner man det \u00e4nnu tydligare. Framf\u00f6rallt \u00e4r det viktigt att inse att det inte bara \u00e4r en r\u00e4ttighet, utan \u00e4nnu mer en skyldighet om vi ska ha demokrati. Folkets r\u00e4tt att styra\/r\u00f6sta \u00e4r n\u00e5got som vi tar f\u00f6r givet s\u00e5 l\u00e4nge det \u00e4r l\u00e4tta beslut. Tyv\u00e4rr tar vi friheten f\u00f6r sj\u00e4lvklar och en del kosta p\u00e5 sig att inte g\u00f6ra sin r\u00f6st h\u00f6rd. Det \u00e4r farligt. <\/p>\n

F\u00f6rest\u00e4llningen talar ocks\u00e5 om f\u00f6r- och nackdelar med demokratin, byr\u00e5kratin, parlamentarismen och partipolitik. Fungerar det verkligen i v\u00e5rt samh\u00e4lle? \u00c4r det r\u00e4tt att vara politisk? Borde vi inte bara st\u00e5 p\u00e5 sanningens sida? Kan vi ens avg\u00f6ra den? Dessutom sl\u00e4nger man in lite existentialism, historik och filosofi. Snabba kast och f\u00f6rest\u00e4llningen \u00e4r inget f\u00f6r den som inte vill spetsa \u00f6ronen och vill t\u00e4nka och k\u00e4nna efter. Det h\u00e4r \u00e4r ingen sondmatning. Det h\u00e4r \u00e4r att f\u00f6rs\u00f6ka tugga i sig berg av fr\u00e5gor.<\/p>\n

Uppl\u00e4gget att inleda med det politikerf\u00f6rakt som USA och Europa har i dagsl\u00e4get gav verkligen den r\u00e4tta ing\u00e5ngen till att kunna och v\u00e5ga ifr\u00e5gas\u00e4tta om politik verkligen \u00e4r n\u00e5got att engagera sig i. Det f\u00f6ranleder att fr\u00e5ga sig vad vi skulle kunna ha ist\u00e4llet och vad v\u00e4rlden i stort egentligen beh\u00f6ver f\u00f6r att dess inv\u00e5nare ska kunna leva ett bra liv. D\u00e4remot kan jag inte dela tanken eller k\u00e4nslan att det som \u00e4r \u201dprovocerande \u00e4r inspirerande\u201d, s\u00e5 det f\u00e5r Weil st\u00e5r f\u00f6r sj\u00e4lv. D\u00e4remot k\u00e4ndes det m\u00f6jligt att kunna \u201d\u00e5tr\u00e5 sanningen, men vara f\u00f6rsiktig med tilliten\u201d.<\/p>\n

Avst\u00e5ndet mellan att vara sig sj\u00e4lv och spela en roll i f\u00f6rest\u00e4llningen \u00e4r inte l\u00e5ngt. Trots att sk\u00e5despelarna inledningsvis pedagogiskt och med god didaktik f\u00f6rbereder oss p\u00e5 vilka personer vi kommer att m\u00f6ta, vilka influenser de ger och vilken tidsepok de ber\u00f6r, s\u00e5 k\u00e4nns det inte s\u00e5 viktigt. Det \u00e4r mest blandade r\u00f6ster som i tur och ordning svarar p\u00e5 fr\u00e5gor som \u00e4r uppskrivna p\u00e5 stora banderoller. Jag vet inte om tydligare roller och en rak historia hade f\u00e5tt mig att k\u00e4nna mer och engagera mig mer. Kv\u00e4llens framtr\u00e4dande upplevdes mest som sm\u00e5 kanap\u00e9er. Goda budskap, men sj\u00e4lvstyrande och inte helt m\u00e4ttande om man inte fick mer inneh\u00e5ll.<\/p>\n

Ljuset i lokalen k\u00e4ndes all f\u00f6r platt och h\u00e5rt f\u00f6r \u00f6gonen. Kanske var det meningen att allt det vita som skapades p\u00e5 scen skulle g\u00f6ra akt\u00f6rernas svarta siden pyjamaser mer svarta? Men samtalen gav verkligen inte ett sken av att vara direkt svarta och vita. I mina \u00f6gon fanns inte det behovet i storyn. Kanske symboliserade det str\u00e4van efter att \u00e5sikter och levnadsm\u00f6nster skulle vara mer de det ena eller det andra? I mina \u00f6gon blev ljuset tyv\u00e4rr n\u00e5got kirurgiskt trist och \u00f6gonen orkade inte riktigt fokusera under de 90 minuterna. Koncentrationen f\u00f6ll och jag kunde inte heller h\u00e5lla lyssnandet p\u00e5 topp eftersom jag var tvungen att blunda ibland.<\/p>\n

F\u00f6rest\u00e4llningen utgick fr\u00e5n filosofen Simone Weils (1909-1943) liv och livssituation som judinna fram till hennes d\u00f6d. Hennes exentriska liv, \u00e5sikter och tankar skulle i sig kunna skapa en hel f\u00f6rest\u00e4llning och d\u00e4rf\u00f6r blev det lite sv\u00e5rt att f\u00f6rst\u00e5 varf\u00f6r man m\u00e5ste ber\u00f6ra Immanuel Kant och andra stora f\u00f6rfattare, politiker och samh\u00e4llsdebatt\u00f6rer. Jag tror att upps\u00e4ttningen skulle ha tj\u00e4nat p\u00e5 att renodlat just Weil vars tankar minst sagt kan st\u00e5 f\u00f6r sig sj\u00e4lv. <\/p>\n

Upps\u00e4ttningen smartaste och b\u00e4sta val, var inl\u00e4ggen av dans, musik och s\u00e5nger i f\u00f6rest\u00e4llningen. F\u00f6r att en publik ska kunna ta till sig det sv\u00e5ra budskapet var det klockrent att l\u00e4gga in l\u00e4ttsamma s\u00e5nger, satirisk komik, l\u00e5ngsam dans och rytmik. Det l\u00e4ttade inte enbart upp st\u00e4mningen av den tuffa filosofiska andan, utan gav oss utrymme att se all v\u00e5r br\u00e4cklighet. Inget piggar upp s\u00e5 mycket som att vi kan skratta \u00e5t oss sj\u00e4lva och v\u00e5r egen d\u00f6dlighet i en v\u00e4rld vi gjort s\u00e5 komplicerad.<\/p>\n

P\u00e5 Scen<\/strong> Hanna Edh, Maria Ericson, Vincent Grahl och Mattias Redbo<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Projekt Simone Weil Texter Zulmir Be\u010devi\u0107, M\u00e5rten Bj\u00f6rk, Johann Emanuelsson, Dmitri Plax, Anne-Marie P\u00e5lsson, Sharon Rider, Lucas Svensson och Simone Weil Id\u00e9\/koncept och dramaturgi Maria Ericson och Stella Larsson \u00d6vers\u00e4ttning Eva Alexanderson, Thomas Andersson, Gunnel Vallquist Regi Natalie Ringler Scenografi och kostym Martin Bergstr\u00f6m Premi\u00e4r torsdagen den 6 september 2018 Teater \u00d62 , \u00d6stg\u00f6tagatan 2 […]<\/p>\n","protected":false},"author":32,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31,13624],"tags":[12285,12288,7643],"class_list":{"0":"post-119904","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-recension","7":"category-film","8":"category-teater","9":"category-teaterrecension","10":"category-toppnytt","11":"tag-recension","12":"tag-teater","13":"tag-teaterkritik","14":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/119904","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/32"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=119904"}],"version-history":[{"count":6,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/119904\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":119927,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/119904\/revisions\/119927"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=119904"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=119904"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=119904"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}