{"id":119711,"date":"2018-08-25T19:25:28","date_gmt":"2018-08-25T18:25:28","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=119711"},"modified":"2018-08-25T19:25:28","modified_gmt":"2018-08-25T18:25:28","slug":"skivrecension-claus-sorensen-quartet-my-burning-valentine","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=119711","title":{"rendered":"Skivrecension: Claus S\u00f6rensen Quartet – My Burning Valentine"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a><\/p>\n

Artist: Claus S\u00f6rensen Quartet<\/p>\n

Titel: My burning Valentine<\/p>\n

Betyg: 4<\/p>\n

Releasedatum: 29\/6 2018<\/p>\n

Inspelad i Berno Studio Malm\u00f6<\/p>\n

Mix och Mastering: Berno Paulsson<\/p>\n

Producent: Claus S\u00f6rensen<\/p>\n

Egen utgivning<\/p>\n

42:35<\/p>\n

Jazzmusikern Claus S\u00f6rensen har jag h\u00f6rt tv\u00e5 g\u00e5nger live, d\u00e5 i egenskap av ledare f\u00f6r sk\u00e5nska XL Big Band.\u00a0 Han \u00e4r\u00a0 mycket produktiv n\u00e4r det g\u00e4ller arrangemang f\u00f6r fr\u00e4mst storband. N\u00e5gra av uppdragsgivarna har f\u00f6rutom XL Big Band (tre album), varit danska radions storband (DRBB), Monday Night Big Band, Peter Asplund, Fredrik Kronkvist, Sinne Eeg, Vivian Buzeck och Musica Vitae. Han undervisar p\u00e5 Musikh\u00f6gskolan i Malm\u00f6. Den 45-\u00e5rige dansken flyttade till Sverige efter studier p\u00e5 Fridhem och skolan d\u00e4r han nu undervisar. S\u00f6rensen sl\u00e4pper f\u00f6rsta skivan i eget namn, genom att kapa eventuella storbandsslicka\u00a0 f\u00f6rt\u00f6jningar och g\u00e5 loss med sin altsaxofon.<\/p>\n

Hans kvartett best\u00e5r av pianisten Sven-Erik Lundeqvist, Simon Pettersson p\u00e5 bas samt Hannes Olbers bakom trummorna. Av plattans sex l\u00e5tar\u00a0 \u00e4r samtliga utom\u00a0Wrong Side Of The Blue\u00a0<\/em>(Lundeqvist) skrivna av gruppens ledare. I bifogat pressutskick st\u00e5r att l\u00e4sa om hur mycket han sett fram emot att spela med denna beh\u00e4ndiga s\u00e4ttning, fokuserad p\u00e5 att mixa kompositionernas melodier med improvisatoriska inslag.<\/p>\n

Man inleder med en soft, bluesig sak som andas urbant 50-tal och fridfull natt. Genom att serena st\u00e4mningar m\u00e5las fram p\u00e5 saxofon, v\u00e4cks ett minne till liv hos mig fr\u00e5n tidiga ton\u00e5r: Sitter i baks\u00e4tet p\u00e5 f\u00f6r\u00e4ldrarnas bil nedf\u00f6r Hallands\u00e5sen och ser vacker solnedg\u00e5ng. Fr\u00e5n radion h\u00f6rs signaturen till Smoke Rings,\u00a0<\/em> kroppen signalerar en lyckok\u00e4nsla. Finns antydan till samma s\u00e4llsamma sk\u00f6nhet h\u00e4r, inte minst n\u00e4r ”Svempa” l\u00e4gger ett l\u00e4ckert pianosolo. Trummorna tar sig frimodigt in i ljudbilden efterhand. I titell\u00e5ten pockar b\u00e5ngstyriga toner p\u00e5 lyssnarens fulla uppm\u00e4rksamhet. Det blir fr\u00e4sande, snabb hardbop d\u00e4r S\u00f6rensens sax dominerar. En kr\u00e4vande l\u00e5t som formligen sprutar ur sig takter, vilket gjort mig en smula brydd. N\u00e4r jag lyssnar sk\u00e4rpt i h\u00f6rlurar funkar den.\u00a0 Den mogna debutanten har satsat\u00a0 h\u00e5rt p\u00e5 att f\u00f6rverkliga sina id\u00e9er,\u00a0 demonstrerar sin obestridliga f\u00f6rm\u00e5ga. Men samtidigt riskerar han emellan\u00e5t att bli en epigon, n\u00e5gon som \u00e4r alltf\u00f6r p\u00e5verkad av sina hj\u00e4ltar Coltrane, Dexter och Jackie McLean.<\/p>\n

Balladspelet \u00e4r av fint snitt, vilket exemplifieras glimrande i\u00a0No Match.\u00a0<\/em>Gillar n\u00e4r S\u00f6rensen str\u00e4cker ut i l\u00e5nga toner och blir matchad av en inspirerad pianist. Sedan finns tyv\u00e4rr n\u00e5gra anonyma sp\u00e5r. Visst \u00e4r det modigt att f\u00f6rlita sig p\u00e5 eget material, men hade g\u00e4rna sett n\u00e5gra standards. I The Bluesy Blues <\/em>heter den st\u00f6rsta beh\u00e5llningen Sven-Erik Lundeqvist. Hans bl\u00e5 toner n\u00e5r \u00e4nda ner i k\u00e4llaren. My Burning Valentine <\/em>binds ihop elegant med ett avslutande nummer, vars avskalade karakt\u00e4r p\u00e5minner om den softa inledningen.<\/p>\n

Ingen tvekan r\u00e5der om att skivan \u00e4r storbandsledarens eget projekt, \u00e4ven om plats reserverats f\u00f6r avancerat pianospel i skiftande tempo. ”Svempa”\u00a0 har ett fabul\u00f6st anslag!\u00a0 F\u00f6rst vid tre-fyra genomlyssningar f\u00e4ster jag mig vid trumslagaren Hannes Olbers (har\u00a0 haft egen kvartett med samma s\u00e4ttning som p\u00e5 f\u00f6religgande album). Blev v\u00e4ldigt imponerad och f\u00f6rtjust i hans spel, medan hans kollega i kompet tilldelats en alltf\u00f6r undanskymd roll, en uppfattning som inte rubbas av ett pregnant solo p\u00e5 slutet.<\/p>\n

Musikerna har oklanderlig teknik, akustiken \u00e4r fantastisk och spelgl\u00e4djen m\u00e4rks p\u00e5tagligt. Jazz \u00e4r ett musikaliskt spr\u00e5k som kvartetten beh\u00e4rskar till fullo. Hantverket \u00e4r synnerligen gediget, n\u00e5got som var avg\u00f6rande f\u00f6r min bed\u00f6mning. Att jag \u00e4nd\u00e5 vacklade, funderade p\u00e5 ett sn\u00e4pp l\u00e4gre betyg, berodde som framg\u00e5tt, p\u00e5 att vissa l\u00e5tar inte stack ut tillr\u00e4ckligt, saknade en innovativ kvalitet.<\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Artist: Claus S\u00f6rensen Quartet Titel: My burning Valentine Betyg: 4 Releasedatum: 29\/6 2018 Inspelad i Berno Studio Malm\u00f6 Mix och Mastering: Berno Paulsson Producent: Claus S\u00f6rensen Egen utgivning 42:35 Jazzmusikern Claus S\u00f6rensen har jag h\u00f6rt tv\u00e5 g\u00e5nger live, d\u00e5 i egenskap av ledare f\u00f6r sk\u00e5nska XL Big Band.\u00a0 Han \u00e4r\u00a0 mycket produktiv n\u00e4r det g\u00e4ller […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[22],"tags":[],"class_list":["post-119711","post","type-post","status-publish","format-standard","category-skivor","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/119711","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=119711"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/119711\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":119717,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/119711\/revisions\/119717"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=119711"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=119711"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=119711"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}