{"id":119694,"date":"2018-08-25T07:34:09","date_gmt":"2018-08-25T06:34:09","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=119694"},"modified":"2018-08-25T07:34:09","modified_gmt":"2018-08-25T06:34:09","slug":"teaterkritik-fenix-pa-dramaten-sa-fargsprakande-att-jag-inte-kunde-ta-in-allt-forsta-gangen","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=119694","title":{"rendered":"Teaterkritik: Fenix p\u00e5 Dramaten – s\u00e5 f\u00e4rgsprakande att jag inte kunde ta in allt f\u00f6rsta g\u00e5ngen"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/p>\n

 <\/p>\n

Fenix<\/strong>
\nAv: Ann-Sofie B\u00e1r\u00e1ny
\nRegi: Suzanne Osten
\nScenografi och kostym: Anna Heymowska
\nLjusdesign: Torben Lendorph
\nMusik: Malin Dahlstr\u00f6m och Gustaf Karl\u00f6f fr\u00e5n Niki & The Dove
\nS\u00e5ng: Maria Johansson Josephson
\nVideoprojektion: Velourfilm
\nPeruk och mask: Mimmi Lindell, Nathalie Pujol
\nClown- och melodramainstrukt\u00f6r: Maria \u00d6ller
\nUrpremi\u00e4r 24 augusti 2018, Lilla scenen p\u00e5 Dramaten. Del av Bergmanfestivalen.
\nSpeltid: 2 timmar och 20 minuter, inklusive 10 minuters paus<\/p>\n

En visuell f\u00f6rest\u00e4llning som det sprakar om med budskap p\u00e5 flera niv\u00e5er. En kvinnlig poet i Ryssland 1918 s\u00f6ker kontakt med en stor teaterman mitt under brinnande inb\u00f6rdeskrig. Dramat \u00e4r skrivet av Ann-Sofie B\u00e1r\u00e1ny och skildrar m\u00f6tet mellan den ryska poeten Marina Tsvetajeva och den ryska teatermannen Evgenij Vakhtangov.<\/p>\n

\"\"
Siri Hamari i rollen som Marinas \u00e4ldsta dotter<\/figcaption><\/figure>\n

Det \u00e4r en sp\u00e4nnande epok i den ryska historien som s\u00e4nder v\u00e5gor ut och p\u00e5verkade hela Europa och hela v\u00e4rlden, egentligen. Revolutionen d\u00e4r har f\u00f6r\u00e4ndrat v\u00e4rldens historia. M\u00e5nga poeter, konstn\u00e4rer och kulturfolk st\u00f6dde revolutionen och bolsjevikerna i b\u00f6rjan, bland andra Vladimir Majakovskij<\/a>, men m\u00e5nga blev djupt ocks\u00e5 besvikna och \u00a0begick sj\u00e4lvmord n\u00e4r de sett hur revolutionen urartade till diktatur.<\/p>\n

Marina Tsvetajeva var d\u00e4remot skeptisk och kritisk redan fr\u00e5n b\u00f6rjan, \u00e4ven om hon gjorde en del f\u00f6rs\u00f6k att anpassa sig till den nya tiden. Hon var uppv\u00e4xt i en v\u00e4lb\u00e4rgad familj i centrala Moskva, hon var v\u00e4lutbildad och familjen slogs i spillror och blev av med sina tillg\u00e5ngar n\u00e4r bolsjevikerna tog makten. Hennes man krigade med de vita trupperna mot bolsjevikerna.<\/p>\n

En stor del av upps\u00e4ttningen ber\u00e4ttas ur Marinas ena dotters perspektiv, mycket bra spelad av Siri Hamari, som \u00e4r en av f\u00f6rest\u00e4llningens stora beh\u00e5llningar. Siri Hamari spelar med hela kroppen och f\u00e5r mig att k\u00e4nna med henne och alla barn som kommer i kl\u00e4m under krig och oro och med f\u00f6r\u00e4ldrar som egentligen inte vill ha ansvar \u00f6ver barn och familj.<\/p>\n

Visuellt \u00e4r f\u00f6rest\u00e4llningen enast\u00e5ende. Det visuella och musiken (nyskriven musik av Malin Dahlstr\u00f6m och Gustaf Karl\u00f6f fr\u00e5n Niki & The Dove) tillsammans \u00e4r enast\u00e5ende och jag kan sitta och bara njuta av alla f\u00e4rger, av scenbilder, av koreografin.<\/p>\n

Dramaturgiskt k\u00e4nde jag att f\u00f6rest\u00e4llningen kanske tar upp f\u00f6r m\u00e5nga sp\u00e5r, kanske spretar den \u00e5t f\u00f6r m\u00e5nga h\u00e5ll. Den tar upp fr\u00e5gor kring teaterkonst kontra poesi, den tar upp fr\u00e5gor om vad fantasi ger oss, det st\u00e4ller fr\u00e5gor om poesins och skaparenergin i f\u00f6rh\u00e5llande till v\u00e5rt materiella liv: hur mycket m\u00e5ste en konstn\u00e4r, en poet, offra f\u00f6r att kunna skapa? Allt utspelas med bakgrund till krigslarm fr\u00e5n inb\u00f6rdeskriget. Jag skulle vilja se denna upps\u00e4ttning minst en g\u00e5ng till innan jag skriver n\u00e5got om den, egentligen. Den har s\u00e5 mycket att uppt\u00e4cka, s\u00e5 m\u00e5nga detaljer, den \u00e4r s\u00e5 f\u00e4rgsprakande att jag inte kunde ta in allt f\u00f6rsta g\u00e5ngen.<\/p>\n

Handlingen i korthet fr\u00e5n Dramatens hemsida:
\nMarina Tsvetajeva (1892 – 1941), var en hyllad rysk poet, i pj\u00e4sen besatt av tanken p\u00e5 att ta sig in p\u00e5 teatern med sin sinnliga poesi och nya teman. Bev\u00e4pnad med sin nyskrivna pj\u00e4s Fenix, om en flicka och en \u00e5ldrad Casanova, jagar hon stadens mest upptagna manliga teatergeni Jevgenij Vachtangov (1883 \u2013 1922). Samtidigt p\u00e5g\u00e5r den ryska revolutionen som omkullkastar hennes och allas borgerliga tillvaro. Hon k\u00e4mpar f\u00f6r sin sj\u00e4ls och sina barns \u00f6verlevnad.<\/em><\/p>\n

Om regiss\u00f6ren:<\/strong>
\nSuzanne Osten, \u00e4r en av Sveriges mest framst\u00e5ende och inflytelserika teater- och filmregiss\u00f6rer som i egenskap av regiprofessor undervisat flera generationer \u2013 om bland annat commedians estetik och just Vachtangov. P\u00e5 Dramaten har hon tidigare regisserat Falla ur tiden.<\/p>\n

Medverkande:<\/strong>
\nTh\u00e9r\u00e8se Brunnander, Siri Hamari, Emelie Jonsson, Elin Klinga, Hannes Meidal, Simon Norrthon, Martin Selze<\/p>\n

<\/a><\/p>\n

<\/a><\/p>\n

 <\/p>\n

<\/a><\/p>\n

<\/a><\/p>\n

<\/a><\/p>\n

<\/a><\/p>\n

<\/a><\/p>\n

<\/a><\/p>\n

<\/a><\/p>\n

<\/a><\/p>\n

<\/a><\/p>\n

<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

  Fenix Av: Ann-Sofie B\u00e1r\u00e1ny Regi: Suzanne Osten Scenografi och kostym: Anna Heymowska Ljusdesign: Torben Lendorph Musik: Malin Dahlstr\u00f6m och Gustaf Karl\u00f6f fr\u00e5n Niki & The Dove S\u00e5ng: Maria Johansson Josephson Videoprojektion: Velourfilm Peruk och mask: Mimmi Lindell, Nathalie Pujol Clown- och melodramainstrukt\u00f6r: Maria \u00d6ller Urpremi\u00e4r 24 augusti 2018, Lilla scenen p\u00e5 Dramaten. Del av […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31,13624],"tags":[1366,12285,4955,12288,7643,12289],"class_list":{"0":"post-119694","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-recension","7":"category-film","8":"category-teater","9":"category-teaterrecension","10":"category-toppnytt","11":"tag-dramaten","12":"tag-recension","13":"tag-scenkonst","14":"tag-teater","15":"tag-teaterkritik","16":"tag-teaterrecension","17":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/119694","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=119694"}],"version-history":[{"count":11,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/119694\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":119707,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/119694\/revisions\/119707"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=119694"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=119694"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=119694"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}