![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/08\/ensasong650.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
En s\u00e4song i Frankrike
\nBetyg 2
\nPremi\u00e4r 24 augusti 2018
\nRegi: Mahamat-Saleh Haroun<\/p>\n
Att v\u00e4nta p\u00e5 asyl, att v\u00e4nta p\u00e5 bostad och att v\u00e4nta i k\u00f6n hos Migrationsverket. Vad inneb\u00e4r det? Oro och hoppl\u00f6shet blandat med vardagens gl\u00e4dje\u00e4mnen. Samtidigt som man v\u00e4ntar skall man f\u00f6rs\u00f6ka etablera sig i det nya landet och gl\u00f6mma minnena fr\u00e5n hemlandet.<\/p>\n
F\u00f6r Abbas fr\u00e5n Centralafrikanska republiken \u00e4r Frankrike inte fr\u00e4mmande. Han har varit l\u00e4rare i franska och han k\u00e4nner spr\u00e5ket. Med sina tv\u00e5 barn f\u00f6rs\u00f6ker han bygga upp en ny tillvaro sedan hans maka d\u00f6dats under flykten. Men livet \u00e4r inte l\u00e4tt. Han har ett jobb p\u00e5 en fruktmarknad och han har en tillf\u00e4llig bostad. Till och med en flickv\u00e4n har han f\u00e5tt i sin kollega Carole. I 19 m\u00e5nader har han v\u00e4ntat p\u00e5 beslut om att f\u00e5 stanna.<\/p>\n
Filmen skildrar Abbas liv och v\u00e4ntan. Att han saknar sin fru och dr\u00f6mmer om henne p\u00e5 n\u00e4tterna. Barnen g\u00e5r till skolan och dr\u00f6mmer om en fast bostad.<\/p>\n
Filmen \u00e4r som en dokument\u00e4rfilm och man vill man veta mer. Vad han t\u00e4nker om framtiden och varf\u00f6r han flydde. Hur han klarar sig med barnen. Hur de lever sitt vardagsliv. Jag saknar deras tankar och k\u00e4nslor. Filmen blir f\u00f6r neutral och ber\u00f6r inte. Med en historia som \u00e4r s\u00e5 aktuell i dagens Europa och ber\u00f6r s\u00e5 m\u00e5nga m\u00e4nniskor borde den engagera. Inte ens barnens utsatthet k\u00e4nns riktigt verklig.<\/p>\n
L\u00e5ng och st\u00e5tlig i obligatorisk stickad yllem\u00f6ssa och v\u00e4ldigt kontrollerad \u00e4r Abbas en man att beundra inte att k\u00e4nna medlidande med.<\/p>\n
Den starkaste scenen \u00e4r n\u00e4r alla sitter uppradade hos myndigheten och besluten sedan ansl\u00e5s p\u00e5 v\u00e4ggen. Den nerv\u00f6sa v\u00e4ntan p\u00e5 ett beslut som man inte kan p\u00e5verka visar den totala utsattheten. Medan byr\u00e5kratins tj\u00e4nstem\u00e4n r\u00f6r sig upp och ner i verkets trappor. <\/p>\n
Filmen visar den kollektiva tragedin i flyktingsituationen men missar att spegla individens utsatthet och det \u00e4r synd p\u00e5 ett s\u00e5 viktigt \u00e4mne. <\/p>\n