![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/08\/videomannen650.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Videomannen
\nBetyg 2
\nSvensk biopremi\u00e4r 24 augusti 2018<\/p>\n
En film som \u00e4r t\u00e4nkt som en hyllning till \u00e5ttiotalets videokultur och alla de som var besatta av filmer videov\u00e5ld och f\u00f6r vilka namn som Video Invest och ben\u00e4mningar som italiensk \u201dgiallo” s\u00e4tter ig\u00e5ng nostalgiska minnen. Det fungerar sis\u00e5d\u00e4r. Ett problem med filmen \u00e4r nog den f\u00f6r s\u00f6tsliskiga f\u00f6ruts\u00e4gbara romantiska historia som f\u00e5tt bli ett t\u00e4cke kring ber\u00e4ttelsen. Vissa delar av ber\u00e4ttelsen fungerar b\u00e4ttre, som jakten p\u00e5 en stulen video och uppl\u00f6sningen av vad som h\u00e4nt med den f\u00f6rsvunna Zombie-filmen, det \u00e4r r\u00e4tt roligt.<\/p>\n
![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/08\/videomannen2-300x201.jpg\")
Stefan Sauk spelar huvudrollen som Ennio, en italienare som kom till Sverige under \u00e5ttiotalet och blev s\u00e5 fascinerad av video att han byggde upp en av landets b\u00e4sta videobutiker. Men nu har tiden g\u00e5tt och videobutiker tillh\u00f6r det f\u00f6rg\u00e5ngna. Ennios dr\u00f6m \u00e4r att \u00e5terigen \u00f6ppna sin videobutik och det ska han f\u00e5 r\u00e5d till genom att s\u00e4lja sin v\u00e4rdefullaste \u00e4godel \u2013 en zombiefilm fr\u00e5n det \u00f6k\u00e4nda videobolaget Video Invest. Men filmen f\u00f6rsvinner under mystiska omst\u00e4ndigheter och en desperat jakt p\u00e5 en f\u00f6r\u00f6vare inleds. Denna jakten \u00e4r lite sm\u00e5kul men \u00e4nd\u00e5 k\u00e4nner jag aldrig riktigt den \u00e5ngest som Ennio borde k\u00e4nna. Det k\u00e4nns f\u00f6r spelat.<\/p>\n
\u00c5ttiotalets videokultur kan betyda r\u00e4tt mycket olika. F\u00f6r mig var det inte alls dessa filmer som vi samlades kring. F\u00f6r mig och mina v\u00e4nner i karate-klubben handlade det om att samlas hos n\u00e5gon som lyckats smuggla in kungfu-filmer med framf\u00f6r allt Bruce Lee. Ett annat videosp\u00e5r f\u00f6r mig var de l\u00e5nga perioder s\u00e5 jag bodde i London och vi tillbringade m\u00e5nga kv\u00e4llar framf\u00f6r videon med vad som v\u00e4l m\u00e5ste kallas kvalitetsfilmer som aldrig gick upp p\u00e5 svenska biografer. Nu beh\u00f6ver f\u00f6rst\u00e5s inte en film som \u00e4r t\u00e4nkt bli en kultrulle om \u00e5ttiotalets videoperiod handla om den typ av film som jag och mina v\u00e4nner och bekanta samlades kring, det \u00e4r mer en reflektion hos mig att \u00e5ttiotalets videotid handlar om s\u00e5 mycket mer \u00e4n just porr, skr\u00e4ck och giallo.<\/p>\n
Den del av filmen som jag tycker fungerar s\u00e4mst \u00e4r m\u00f6tet mellan Ennio och Simone, en alkoholiserad kvinna som ocks\u00e5 \u00e4r besatt av 1980-talet men samtidigt desperat skickar ut bilder p\u00e5 Instagram och Facebook f\u00f6r att f\u00e5 likes. Skildringen av henne och Ennios kritik av sociala medier blir v\u00e4ldigt klich\u00e9artad. <\/p>\n
I rollistan har Stefan Sauk s\u00e4llskap av en rad duktiga sk\u00e5despelare som Lena Nilsson, Morgan Alling, Martin Wallstr\u00f6m, Sven Wollter, Amanda Ooms och Carolin Stoltz, vilket jag hade hoppats hade tillf\u00f6rt extra kvalitetspo\u00e4ng. Det \u00e4r n\u00e5got av sj\u00e4lva s\u00e4ttet att l\u00e5ta dem agera som k\u00e4nns o\u00e4kta. Ingen k\u00e4nns riktigt trov\u00e4rdig.<\/p>\n