{"id":119394,"date":"2018-08-12T13:59:23","date_gmt":"2018-08-12T12:59:23","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=119394"},"modified":"2018-08-13T10:49:49","modified_gmt":"2018-08-13T09:49:49","slug":"way-out-west-tangerine-dream-rekonstruktion-som-haller-mattet","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=119394","title":{"rendered":"Way Out West: Tangerine Dream – Rekonstruktion som h\u00e5ller m\u00e5ttet"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a>Peter Birgerstam<\/p>\n

Tangerine Dream p\u00e5 Way Out West<\/strong>
\n11 augusti 2018
\n4<\/strong><\/p>\n

Utan att uttalat konkurrera om samma publik som\u00a0 landsm\u00e4nnen Kraftwerk \u00e4r j\u00e4mf\u00f6relsen oundviklig. Fast skillnaderna \u00e4r flera.\u00a0 Ursprungligen\u00a0 associerade med genren Krautrock,\u00a0 har T.D varit enormt produktiva (med ett hundratal album i sin katalog). I motsats till sina mer ber\u00f6mda grannar tillverkar de expansiv, elektronisk\u00a0 musik utan hitkarakt\u00e4r. Sedan grundaren Edgar Froeses d\u00f6d heter gruppens ledare Torsten Quaeschning. Med sig i Linn\u00e9t\u00e4ltet har han Ulrich Schnauss och Hoshiko Yamana. Alla tre har egna karri\u00e4rer ig\u00e5ng, \u00e4r involverade i andra projekt. F\u00f6r k\u00e4nnedom kan meddelas att jag har fyra av gruppens plattor, inklusive samlingsskivan\u00a0From Dawn Till Dusk.<\/em><\/p>\n

I deras syntetiska landskap p\u00e5g\u00e5r kontinuerligt ett f\u00f6r\u00e4nderligt fl\u00f6de. N\u00e5gra stilbrott och pauser mellan kompositioner \u00e4r inlagda, i denna en g\u00e5ng vision\u00e4ra musik vars beteckningar \u00e4r ambient och space music. Schnauss med h\u00f6rlurar p\u00e5 agerar som en operat\u00f6r, handhavandet av maskinparken sker via manual. En v\u00e4lg\u00f6rande viktig biroll mitt i allt det artificiella, har japanske violinisten Yamana positionerad i mitten. Fet bas och vr\u00e4kig gitarr, som finns lagrad i deras utrustning, inf\u00f6rlivas sparsamt och gradvis i en utvidgande ljudbild.\u00a0 Efter f\u00f6rsta sv\u00e4vande kompositionen, h\u00f6rs ett\u00a0 pulserande tungt beat<\/p>\n

\"\"<\/a>Peter Birgerstam<\/p>\n

P\u00e5 deras backdrop syns nonfigurativ videokonst i st\u00e4ndig omvandling,\u00a0 i \u00f6vrigt roterande spottar. Givetvis ingen info fr\u00e5n scen. Enligt uppgift h\u00f6rdes bland annat Stratosfear <\/em>fr\u00e5n 1976.\u00a0 Antar att man framf\u00f6rde representativa utsnitt ur sin omfattande produktion.\u00a0 Gruppens nuvarande medlemmar beh\u00f6vdes googla fram. De tackade genom att h\u00e4nvisa till skriftligt uttalande bakom dem.<\/p>\n

Instrumentalmusiken glider fram i\u00a0 str\u00e5k med tonala och rytmiska f\u00f6rskjutningar,\u00a0 ger ett h\u00f6gst\u00e4mt, s\u00f6kande intryck. Ett h\u00e4nf\u00f6rande stilbrott intr\u00e4ffar n\u00e4r ljudet av vattenfall f\u00f6rmedlas och ett ensamt piano tar vid. Det \u00e4r meditativt och behagligt trots n\u00e5gra skarpa kanter. \u00d6verlag in\u00e5tv\u00e4nt utan att bli introvert, med fokus p\u00e5 kombination vinande diskant – mullrande bas. I slutet \u00f6kade styrkan kraftigt. Utan att det blev pl\u00e5gsamt fladdrade byxbenen och br\u00f6stkorgen tog emot volymen. I slutfasen accentuerades deras sv\u00e4vande sound.<\/p>\n

Tyv\u00e4rr\u00a0 glest med \u00e5h\u00f6rare under en medvetet stel konsert (sj\u00e4lvklart inga spontana liveinslag), vars l\u00e4ngd uppgick till cirka sextiofem minuter. Mina f\u00f6rv\u00e4ntningar infrias i stort, men risken finns att den kommer falla ur minnet n\u00e4r musik\u00e5ret ska summeras.<\/p>\n

\"\"<\/a>Peter Birgerstam<\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Peter Birgerstam Tangerine Dream p\u00e5 Way Out West 11 augusti 2018 4 Utan att uttalat konkurrera om samma publik som\u00a0 landsm\u00e4nnen Kraftwerk \u00e4r j\u00e4mf\u00f6relsen oundviklig. Fast skillnaderna \u00e4r flera.\u00a0 Ursprungligen\u00a0 associerade med genren Krautrock,\u00a0 har T.D varit enormt produktiva (med ett hundratal album i sin katalog). I motsats till sina mer ber\u00f6mda grannar tillverkar de […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16,20],"tags":[],"class_list":{"0":"post-119394","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-recension","8":"category-film","9":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/119394","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=119394"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/119394\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":119453,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/119394\/revisions\/119453"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=119394"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=119394"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=119394"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}