{"id":119297,"date":"2018-08-10T14:03:09","date_gmt":"2018-08-10T13:03:09","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=119297"},"modified":"2018-08-11T08:38:35","modified_gmt":"2018-08-11T07:38:35","slug":"way-out-west-iggy-pop-snortajt-rojigt-fyrverkeri","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=119297","title":{"rendered":"Way Out West: Iggy Pop – Snortajt r\u00f6jigt fyrverkeri"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a>Foto: Peter Birgerstam<\/p>\n

Iggy Pop p\u00e5 Way Out West<\/strong>
\n9 augusti 2018
\nBetyg 5<\/strong><\/p>\n

Han ser ut och beter sig p\u00e5 scen som han gjort i decennier, upptr\u00e4der f\u00f6rst\u00e5s med sin skrynkliga bara \u00f6verkropp. R\u00f6r sig spastiskt f\u00f6r att ibland sl\u00e5 om till dramatiska, stillast\u00e5ende gester. Punkfarfar\u00a0 f\u00f6rmedlar en aura av ober\u00e4knelighet och arrogans. Det fenomenala bandet presenteras inte, mikrofonstativet vr\u00e4ks omkull flera g\u00e5nger , l\u00e4derremmen attackerar golvet och han spottar ur sig ett ”kill”. Men det \u00e4r mest poser, en attityd f\u00f6r att framst\u00e5 som farlig.\u00a0 Han personifierar verkligen sin l\u00e5ttitel\u00a0Raw Power.<\/em>\u00a0 F\u00f6rundrav\u00e4rt vilket bett och variation det finns \u00e4nnu i den dova, aningen skrikiga 71-\u00e5riga r\u00f6sten. Han artikulerar skapligt och uppb\u00e5dar sedvanligt patos. Och egentligen verkar Iggy inte bara vid god vig\u00f6r, utan ocks\u00e5 p\u00e5\u00a0 gott hum\u00f6r. Tackar f\u00f6r att vi kommit f\u00f6r att kolla in honom, vill se p\u00e5 publikhavet och g\u00e5r flera g\u00e5nger ner sjungandes till kravallstaketet.<\/p>\n

James Newell Osterberg Jr kommer in med\u00a0 fyrmannaband till tonerna av liveklassiker, fr\u00e5n tidigt 60-tal med furi\u00f6se James Brown. Blir p\u00e5 WOW lika furi\u00f6s kickstart i\u00a0I Wanna Be Your Dog. \u00a0<\/em>Sk\u00f6nt ”ov\u00e4sen”\u00a0 omg\u00e5ende n\u00e4r bandet manglar och Iggy kvider ur sig v\u00e4lk\u00e4nda fraser. Ljudet hade mycket diskant i sig, susar i \u00f6ronen dagen efter. F\u00f6r att k\u00e4nna energin f\u00e4rdas runt i kroppen, gick jag efterhand ganska l\u00e5ngt fram p\u00e5 sidan. Fr\u00e5n de tv\u00e5 gnistrande gitarristerna, som kompletterade varann f\u00f6rtr\u00e4ffligt, h\u00f6rdes mycket fuzz och sylvassa, sprakande solon.<\/p>\n

Konserten blir f\u00f6retr\u00e4desvis en hitkavalkad med ”\u00f6rh\u00e4ngen” fr\u00e5n punkeran. Material fr\u00e5n mest den tidiga solokarri\u00e4ren varvas med Stooges-klassiker. Kan till\u00e4gga att jag s\u00e5g ett \u00e5terf\u00f6renat Stooges p\u00e5 Gr\u00f6na Lund 2003.\u00a0 Vi f\u00e5r\u00a0Passenger\u00a0<\/em>med pianosolo i sticket, h\u00e4rligt riffande i\u00a0Lust For Life\u00a0<\/em>( noterade \u00f6verraskande likheten med en produktion som Exile On Main Street),\u00a0<\/em>i\u00a0Skull Ring\u00a0<\/em>blir det \u00f6sigt v\u00e4rre. Sj\u00e4tte l\u00e5ten b\u00f6rjar som ballad. Det \u00e4r\u00a0I\u00b4m Sick Of You<\/em> med sin fascinerande sp\u00e4nnvidd, en hit som tilldelas aftonens f\u00f6rsta konstpaus.\u00a0Some Weird Sin\u00a0<\/em>introduceras med\u00a0 p\u00e5st\u00e5endet om att frontmannen aldrig erh\u00e5llit n\u00e5gon licens att leva.<\/p>\n

\"\"Peter Birgerstam<\/a><\/p>\n

Fr\u00e5n inspirerade gitarrister h\u00f6rs fr\u00e4sande ackordstinna figurer och kompet stortrivs. Den f\u00f6rh\u00e5llandevis unge basisten g\u00e5r bananas i andra halvan. Fr\u00e5n\u00a0Search And Destroy\u00a0<\/em>och fram\u00e5t uppst\u00e5r en utdragen orgasm av v\u00e4lbefinnande. Det var g\u00e5shudsframkallande! Vi gl\u00e4ds oss\u00a0Massproduction\u00a0<\/em>plus ytterligare en melodi fr\u00e5n samarbetet med Bowie i Hansastudion, underbar \u00f6verg\u00e5ng till statiskt stompiga\u00a0Jean Genie\u00a0<\/em>(Bowie). I detta stim, denna extras, levererades f\u00f6rst\u00e5s No Fun<\/em>.\u00a0 Iggy Pop och bandet lyckas p\u00e5 ett infernaliskt s\u00e4tt, uppb\u00e5da enorm energi utan att tappa i kvalitet. F\u00f6r att anv\u00e4nda en klyscha, blir man ett sj\u00e4lvspelande piano. Kemin som infinner sig g\u00f6r publiken rusig av lycka.<\/p>\n

Nu n\u00e4r jag sovit ut, har jag tagit beslutet att ge h\u00f6gsta betyg. Spelar liksom ingen roll att Iggy Pop varken \u00e4r relevant eller nyskapande l\u00e4ngre. Vi bj\u00f6ds p\u00e5\u00a0 larmig, sansl\u00f6st energifylld rockhistoria.\u00a0 Bet\u00e4nk att jag, \u00e4ven om jag har\u00a0The Idiot, Brick By Brick\u00a0<\/em>j\u00e4mte konsertvideon\u00a0Kiss My Blood,\u00a0<\/em>vanligtvis mest lyssnar p\u00e5 helt andra sorters musik; senast som framg\u00e5tt i Kulturbloggen fr\u00e5n jazzfestivalen i Ystad.<\/p>\n

Iakttagelser och synpunkter i \u00f6vrigt WOW dag 1: Extremt heterogen publik, m\u00e5nga kvinnliga artister p\u00e5 Linn\u00e9,\u00a0 nyhet f\u00f6r i \u00e5r egen monter d\u00e4r G\u00f6teborgs-Posten (GP)\u00a0 arrangerade ett f\u00f6rvirrat samtal med rubriken ”Hur m\u00e5r rocken?”,\u00a0 Jenny Lewis med uttrycksfullt v\u00e4lklingande band var charmiga, Jorja Smith sj\u00f6ng neosoul som gav mersmak inf\u00f6r stor publik som\u00a0 jublade h\u00f6gt. S\u00e5g ocks\u00e5 delar av spelningarna med St Vincent och Arctic Monkeys.<\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Foto: Peter Birgerstam Iggy Pop p\u00e5 Way Out West 9 augusti 2018 Betyg 5 Han ser ut och beter sig p\u00e5 scen som han gjort i decennier, upptr\u00e4der f\u00f6rst\u00e5s med sin skrynkliga bara \u00f6verkropp. R\u00f6r sig spastiskt f\u00f6r att ibland sl\u00e5 om till dramatiska, stillast\u00e5ende gester. Punkfarfar\u00a0 f\u00f6rmedlar en aura av ober\u00e4knelighet och arrogans. Det […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16,13624],"tags":[],"class_list":{"0":"post-119297","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-recension","8":"category-toppnytt","9":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/119297","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=119297"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/119297\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":119346,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/119297\/revisions\/119346"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=119297"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=119297"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=119297"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}