{"id":119251,"date":"2018-08-09T10:19:57","date_gmt":"2018-08-09T09:19:57","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=119251"},"modified":"2018-08-09T13:42:00","modified_gmt":"2018-08-09T12:42:00","slug":"rasism-och-mord-i-usas-soder","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=119251","title":{"rendered":"Rasism och mord i USA:s s\u00f6der"},"content":{"rendered":"
\"\"<\/a>
Selma Interpretive center<\/figcaption><\/figure>\n

I Montgomery, Alabama finns konfederationens f\u00f6rsta Vita Hus. N\u00e4r sydstaterna br\u00f6t sig ur Unionen i samband med starten av inb\u00f6rdeskriget valdes Jeffersson Davis till president och naturligtvis skulle \u00e4ven konfederationen ha ett eget Vita Hus. Sydstaternas huvudstad var Richmond, Virginia f\u00f6rutom en kort period i b\u00f6rjan n\u00e4r Davis allts\u00e5 residerade i Montgomery.<\/p>\n

\"\"<\/a>
Konfederationens f\u00f6rsta Vita Hus<\/figcaption><\/figure>\n

Idag \u00e4r huset ett museum fyllt av tidstypiska m\u00f6bler och \u00e4r i princip en hyllning till Jeffersson Davis och konfederationen. Slaveriet har ingen plats i detta hus, d\u00e4remot hyllas Jeffersson Davis som en stor amerikansk patriot. Jag visades runt av en mycket v\u00e4nlig \u00e4ldre dam som konstaterade att n\u00e4r hon gick i skolan sj\u00f6ng de Dixieland varje dag, men numera har \u201dde\u201d avskaffat den traditionen.<\/p>\n

\"\"<\/a>N\u00e5gon kilometer d\u00e4rifr\u00e5n ligger The National Memorial for Peace and Justice. Minnesm\u00e4rket \u00e4r skapat som ett vittnesm\u00e5l \u00f6ver de tusentals m\u00e4n och kvinnor som lynchats i USA. Monumentet best\u00e5r av h\u00e4ngande stenblock, ett block f\u00f6rt vart county d\u00e4r n\u00e5gon blivit lynchad och de lynchades namn \u00e4r inhuggna i blocken. EJI har identifierat mer \u00e4n 4\u00a0400 fall av lynchningar av afroamerikaner i USA under tidsperioden 1877 till 1950.\u00a0 \u00a0EJI, \u00e4r en ideell organisation som arbetar mot rasism och f\u00f6r m\u00e4nskliga r\u00e4ttigheter.<\/p>\n

Lynchningar var vanliga i s\u00f6dern i slutet av 1800-talet och i b\u00f6rjan av 1900-talet. De var inte s\u00e4llan offentliga tillst\u00e4llningar d\u00e4r de m\u00f6rdades kroppar h\u00e4ngdes fr\u00e5n tr\u00e4d p\u00e5 bytorget och m\u00f6rdarna lyfte upp sina barn p\u00e5 axlarna och tog bild p\u00e5 sig sj\u00e4lva tillsammans med offren. En selfie i Mississippi 1888 var inte alltid en uppbygglig historia.<\/p>\n

 <\/p>\n

”Southern trees bear a strange fruit
\nBlood on the leaves and blood at the root
\nBlack bodies swinging in the southern breeze
\nStrange fruit hanging from the poplar trees”
\n”Strange Fruit” av Abel Meeropol<\/p><\/blockquote>\n

Sk\u00e4len till lynchningarna var till synes banala. En svart man tilltalade en vit kvinna, en svart man drack ur en vit mans brunn. Svarta arbetare kr\u00e4vde b\u00e4ttre arbetsvillkor.<\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

Det underliggande verkliga motivet var allt annat \u00e4n banalt. Stora delar av den vita befolkningen i s\u00f6dern s\u00e5g inte de svarta som m\u00e4nniskor utan de betraktades fortfarande som egendom, trots att slaveriet var avskaffat. En mul\u00e5sna som trilskas m\u00e5ste piskas till underkastning. Genom att hugga de m\u00f6rdades namn i sten visar monumentet att de lynchade var m\u00e4nniskor med ett okr\u00e4nkbart m\u00e4nniskov\u00e4rde.<\/p>\n

Lynchningarna slutade inte 1950. Morden p\u00e5 Martin Luther King och Medgar Evers var p\u00e5 s\u00e4tt och vis moderna lynchningar. Afroamerikaner som inte visste sin plats m\u00e5ste l\u00e4ra sig en l\u00e4xa, vilket 14-\u00e5rige Emmet Till fick erfara p\u00e5 det allra v\u00e4rsta t\u00e4nkbara s\u00e4tt.<\/p>\n

1955 bes\u00f6kte Emmet Till fr\u00e5n Chicago sl\u00e4ktingar i Mississippi. Till anklagades f\u00f6r att tilltalat och visslat \u00e5t Carolyn Bryant, en 21-\u00e5rig vit kvinna som arbetade i familjens aff\u00e4r. En grupp m\u00e4n ledda av Carolyns make, Roy Bryant kidnappade Emmet Till fr\u00e5n hans sl\u00e4ktingars hus, de torterade och m\u00f6rdade honom och s\u00e4nkte kroppen i ett tr\u00e4sk. Emmet Tills moder, Mamie Till, tog beslutet att genomf\u00f6ra begravningen med \u00f6ppen kista, bjuda in pressen och l\u00e5ta dem fotografera fritt. Bilderna p\u00e5 Emmet Tills vanst\u00e4llda kropp tvingade det vita USA att reagera, men f\u00f6ga f\u00f6rv\u00e5nande frik\u00e4ndes Bryant & co av en helvit jury.<\/p>\n

\"\"<\/a>
Frik\u00e4nda<\/figcaption><\/figure>\n

Jag bes\u00f6kte Sumner, Mississippi, d\u00e4r r\u00e4tteg\u00e5ngen \u00e4gde rum. Det gamla tingshuset finns fortfarande kvar. I Sumner finns \u00e4ven Emmett Till Interpretive Center, en organisation som arbetar f\u00f6r att h\u00e5lla minnet av historien av Emmet Till vid liv. N\u00e4r jag gick in p\u00e5 den lokala restaurangen f\u00f6r att \u00e4ta lunch, fr\u00e5gade de nyfiket vem jag var. N\u00e4r de fick h\u00f6ra att jag var svenskt var f\u00f6rsta fr\u00e5gan om jag jobbade p\u00e5 Centret.<\/p>\n

\"\"<\/a>
Domstolen i Sumner, Missiissippi<\/figcaption><\/figure>\n

I Glendora, n\u00e5gra mil fr\u00e5n Sumner finns ett museum som skildrar mordet p\u00e5 Emmet Till. Jag hade adressen, men min trogna GPS kunde visa v\u00e4gen. Jag fr\u00e5gade lokalbefolkningen och de vinkade in mig p\u00e5 vad som n\u00e4rmast kan liknas vid en cykelv\u00e4g bredvid j\u00e4rnv\u00e4gssp\u00e5ret och d\u00e4r l\u00e5g museet i ett gammalt ginhouse. Det \u00e4r litet, slitet och underfinansierat.<\/p>\n

\"\"<\/a>
Emmet Till Museum, Glendora, Mississippi<\/figcaption><\/figure>\n

Nyligen har det framkommit uppgifter att Carolyn Bryant lj\u00f6g om hela h\u00e4ndelsen och utredningen har \u00e5terupptagits. M\u00f6rdarna \u00e4r sedan l\u00e4nge d\u00f6da och Carolyn Bryant \u00e4r 84 \u00e5r, s\u00e5 det \u00e4r oklart vad en eventuell r\u00e4tteg\u00e5ng skulle f\u00e5 f\u00f6r praktiska konsekvenser oavsett utslag.<\/p>\n

I Tuskeege, n\u00e5gra mil fr\u00e5n Montgomery, utbildades USA:s f\u00f6rsta svarta stridsflygare. De blivande piloterna tvingades sl\u00e5ss mot diskriminering och trakasserier p\u00e5 hemmaplan innan de s\u00e5 sm\u00e5ningom fick en chans att delta i kriget i Europa. Trots misstron fr\u00e5n den absoluta majoriteten av den amerikanska milit\u00e4ren visade de att de inte bara var kapabla att flyga i strid, utan var en av de mest framg\u00e5ngsrika skvadronerna i det amerikanska flygvapnet. Mus\u00e9et som ber\u00e4ttar historien om The Tuskeege Airmen visar att diskriminering \u00e4r dumheter och att inget samh\u00e4lle har r\u00e5d att v\u00e4lja bort folk p\u00e5 grund av ovidkommande faktorer s\u00e5som k\u00f6n, hudf\u00e4rg, religion eller sexuell l\u00e4ggning.<\/p>\n

\"\"<\/a>
Tuskeege Airmen National Museum<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"<\/a>
Jag intar verandan i Henning<\/figcaption><\/figure>\n

N\u00e4r miniserien R\u00f6tter, Roots, s\u00e4ndes p\u00e5 den amerikanska TV-kanalen ABC i januari 1977 s\u00e5gs den av ungef\u00e4r halva befolkningen i USA. Det \u00e4r avsev\u00e4rda siffror oavsett vilken typ av program vi talar, men med tanke p\u00e5 att R\u00f6tter handlar om hur en afrikansk ung man kidnappas fr\u00e5n sitt hem och s\u00e4ljs som slav i USA \u00e4r tittarsiffrorna exceptionella. Historien om hur f\u00f6rfattaren Alex Haley sp\u00e5rade sin sl\u00e4kt \u00e4nda tillbaka till det som idag \u00e4r Gambia f\u00e4ngslade en hel v\u00e4rld.<\/p>\n

Efter inb\u00f6rdeskrigen flyttade Haleys familj fr\u00e5n North Carolina till den lilla staden Henning, Tennessee, bel\u00e4get ungef\u00e4r 8 mil nordost om Memphis. Idag har familjens hem f\u00f6rvandlats till Alex Haley Museum and Interpretive Center. F\u00f6rutom sj\u00e4lva museet, finns \u00e4ven ett center f\u00f6r sl\u00e4ktforskning.<\/p>\n

\"\"<\/a>
Pettus Bridge, Selma, Alabama<\/figcaption><\/figure>\n

F\u00e5 broar b\u00e4r samma symboliska laddning som Pettus Bridge i Selma, Alabama. Det var d\u00e4r Martin Luther King skulle leda en marsch fr\u00e5n Selma till Montgomery. P\u00e5 andra sidan bron fanns f\u00f6rtrycket i form av den lokala polisen utrustad med rej\u00e4la batonger och skjutvapen.<\/p>\n

Det finns flera museer i Selma som visar olika aspekter av kampen f\u00f6r m\u00e4nskliga r\u00e4ttigheter. Tyv\u00e4rr var varken mus\u00e9et om Slaveriet och inb\u00f6rdeskriget eller R\u00f6str\u00e4ttsmuseet \u00f6ppet n\u00e4r jag var d\u00e4r, trots att skyltarna klart visade att de skulle vara \u00f6ppna. Beskedet fr\u00e5n turistbyr\u00e5n var att museerna sk\u00f6ttes av privata organisationer och att de angivna \u00f6ppettiderna inte alltid respekterades. Selma Interpretive center var dock \u00f6ppet och v\u00e4l v\u00e4rt ett bes\u00f6k.<\/p>\n

Selma \u00e4r en nedg\u00e5ngen stad, med ett litet halvd\u00f6tt citycenter utan hotell och bara en kv\u00e4lls\u00f6ppen restaurang. Det \u00e4r synd, men \u00e4ven talande att de slarvar bort en viktig del av historien som beh\u00f6ver ber\u00e4ttas, men som r\u00e4tt sk\u00f6tt \u00e4ven skulle kunna locka historieintresserade bes\u00f6kare till staden och ge en v\u00e4lbeh\u00f6vlig skjuts till det lokala n\u00e4ringslivet.<\/p>\n

Efter att ha \u00e5kt runt i s\u00f6dern ett par veckor kan jag konstatera att i USA:s sydstater kommer man inte undan rasism och segregation. Inb\u00f6rdeskriget \u00e4r fortfarande n\u00e4rvarande och dess konsekvenser p\u00e5verkar \u00e4ven dagens USA.<\/p>\n

Peter Johansson<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

I Montgomery, Alabama finns konfederationens f\u00f6rsta Vita Hus. N\u00e4r sydstaterna br\u00f6t sig ur Unionen i samband med starten av inb\u00f6rdeskriget valdes Jeffersson Davis till president och naturligtvis skulle \u00e4ven konfederationen ha ett eget Vita Hus. Sydstaternas huvudstad var Richmond, Virginia f\u00f6rutom en kort period i b\u00f6rjan n\u00e4r Davis allts\u00e5 residerade i Montgomery. Idag \u00e4r huset […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[3],"tags":[13743,13742,13740,13734,13741,11862,13744,6129],"class_list":{"0":"post-119251","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-litteratur","7":"tag-alabama","8":"tag-alex-haley","9":"tag-emmet-till","10":"tag-mississippi","11":"tag-montgomery","12":"tag-selma","13":"tag-tennessee","14":"tag-usa","15":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/119251","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=119251"}],"version-history":[{"count":8,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/119251\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":119269,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/119251\/revisions\/119269"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=119251"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=119251"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=119251"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}