{"id":119225,"date":"2018-08-09T01:31:47","date_gmt":"2018-08-09T00:31:47","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=119225"},"modified":"2018-08-09T08:58:55","modified_gmt":"2018-08-09T07:58:55","slug":"ystad-sweden-jazzfestival-hojdpunkter-fran-angransande-genrer","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=119225","title":{"rendered":"Ystad Sweden Jazzfestival – H\u00f6jdpunkter fr\u00e5n angr\u00e4nsande genrer"},"content":{"rendered":"

1-5\/8 2018<\/strong><\/p>\n

\"\"<\/a>Markus F\u00e4gersten<\/p>\n

Youn Sun Nah Quintet\u00a0<\/strong>bj\u00f6d p\u00e5 ett fantasifullt vidunderligt \u00e4ventyr, den tillst\u00e4llning jag rankar allra h\u00f6gst om jag tvingas till ett om\u00f6jligt val.\u00a0 Blyga kvinnan fr\u00e5n Sydkorea grejar knappt presentationer, i musiken sl\u00e4pper dock alla h\u00e4mningar. Brukar ha sv\u00e5rt f\u00f6r r\u00f6stkonstn\u00e4rer, men Sverigebekantingen – haft l\u00e5ngvarigt samarbete med Ulf Wakenius, n\u00e5got jag sett live – faller jag i farstun f\u00f6r, liksom en extatisk publik gjorde.\u00a0 S\u00e5ngfenomenet\u00a0 som experimenterar med standards, chansons, hemlandets toner och arty rock, har\u00a0 skaffat sig \u00e4ndam\u00e5lsenliga musiker fr\u00e5n fr\u00e4mst USA.\u00a0 Ibland ”st\u00f6kade” Youn runt, improviserade \u00f6ver fast melodisk struktur. Kul, liksom ett groovigt parti featuring klaviaturer och trummor. Vi rycks med av flamencoinspirerad melodi,\u00a0 traditionell k\u00e4rlekss\u00e5ng, engelsk sj\u00f6mansvisa (inramas av\u00a0 hennes ljudillustrationer), Waits, L Cohen, Nina\u00a0 Simone och till och med folkvisan Vem kan segla f\u00f6rutan vind? <\/em>Genom snabba v\u00e4ndningar, osannolikt\u00a0 oktavomf\u00e5ng och mycket varierande volym utmanar hon instrumentalisterna som lyh\u00f6rt h\u00e4nger p\u00e5. Pianospelet var glimrande, kompet hade en huvudroll med basisten Brad Christopher Jones som finlirande kraftk\u00e4lla. Publiken f\u00f6rsattes i trance! Och jag blev s\u00e5 tagen att jag beh\u00f6vde ta en paus f\u00f6r att vila \u00f6ronen, efter en upplevelse ord inte kan f\u00e5nga.<\/p>\n

\"\"<\/a>Kenny Fransson<\/p>\n

Luftig, behaglig popjazz best\u00e5ende av\u00a0 originall\u00e5tar rotade i elektroniska klanger. S\u00e5 lyder mitt f\u00f6rs\u00f6k att sammanfatta livemusiken fr\u00e5n Ellen Andrea Wang.<\/strong> Hon skriver allt material och beh\u00e4rskar till fullo den komplicerade kombon s\u00e5ng \/ basspel. Hon flankeras av Erland Dahlen p\u00e5 trummor och Andreas Ulvo p\u00e5 keyboards, vars best\u00e5ndsdelar \u00e4r avg\u00f6rande f\u00f6r det f\u00f6rn\u00e4mliga utfallet. P\u00e5 Konstmuseet f\u00f6rst\u00e4rktes mitt positiva intryck fr\u00e5n Nefertiti i v\u00e5ras, n\u00e4r tyngdpunkten \u00e5terigen l\u00e5g p\u00e5 senaste albumet\u00a0Blank Out.\u00a0<\/em>Helheten var suggestiv, l\u00e5tcykeln full\u00e4ndad och ljudet utomordentligt fylligt. Den sf\u00e4riska musiken pulserar och andas med l\u00e4ckra \u00f6verg\u00e5ngar, kan beskrivas som ett fl\u00f6de m olika riktningar; trots att Wang ruskade om ibland med gnissel och tungt beat. Hon sjunger p\u00e5 engelska, introducerade f\u00f6red\u00f6mligt sina texter.\u00a0 Den unga norskan har tillverkat flera l\u00e5tar av hitkarakt\u00e4r. Avslutningen var magisk, med svepande och effektfulla m\u00f6nster.\u00a0 Trions bedrifter, inte minst trummisens rytmk\u00e4nsla, renderade i en perfekt konsert. Wang \u00e4r v\u00e4ldigt bra p\u00e5 vad hon g\u00f6r, det vill s\u00e4ga sjunga, spela och skriva.<\/p>\n

\"\"<\/a>Harri Paavolainen<\/p>\n

Ytterligare ett evenemang att bli lyrisk \u00f6ver var Jan Lundgren & Hans Backenroth med Ratinger Kammerchor\u00a0<\/strong>under ledning av\u00a0Dominikus Burghardt.\u00a0<\/strong> R\u00f6rde sig 0m en bukett n\u00e4stan\u00a0 uteslutande plockad fr\u00e5n\u00a0 den vackraste klassiska repertoaren.\u00a0 K\u00f6ren som sj\u00f6ng ordl\u00f6st fram till extranumren best\u00e5r av tjugoen personer, har sitt s\u00e4te i en liten stad utanf\u00f6r D\u00fcsseldorf. Vad vi nj\u00f6t\u00a0 kopi\u00f6st av kan betecknas som stramt och varsamt, genomf\u00f6rt med otvungen v\u00f6rdnad. Utrymmen f\u00f6r improvisation fr\u00e5n Jan Lundgren fanns inlagda av Martin Berggren, som stod f\u00f6r ypperliga arrangemang. K\u00f6ren var en angen\u00e4m\u00a0 v\u00e4lklingande bekantskap, alldeles s\u00e4rskilt i stycke av Rachmaninov.\u00a0 Extra plustecken utdelas f\u00f6r\u00a0Air\u00a0<\/em>med typiskt pregnanta bastakter fr\u00e5n\u00a0 Backenroth, som ledigt hittar r\u00e4tt oavsett sammanhang. Vidare v\u00e4cktes min f\u00f6rtjusning av exempelvis Albinoni\u00b4s Adagio, <\/em>\u00a0Chopin\u00b4s preludium som Barry Manilow ”knyckt”, Paganini p\u00e5 duo och en yster Bartok.\u00a0 En hymn av Bengt Hallberg tolkades and\u00e4ktigt. Att snillrike Lundgren var s\u00e5 f\u00f6rtrogen med Europas fr\u00e4msta tons\u00e4ttare genom historien var ok\u00e4nt f\u00f6r undertecknad. Kritiker b\u00f6r vara f\u00f6rsiktiga med genist\u00e4mpeln.\u00a0 Dock, Lundgrens uts\u00f6kta tajming och anslag var av s\u00e5dan magnitud, att han numera f\u00e5r finna sig i att ben\u00e4mnas som geni . Cirka \u00e5ttio i sitt format full\u00e4ndade minuter!<\/p>\n

\"\"<\/a>Markus F\u00e4gersten<\/p>\n

Merit Hemmingson<\/b> framtr\u00e4dde med sin nuvarande samarbetspartner trumslagaren\u00a0 Ola Winkler (Hultgren), beviset f\u00f6r att hon som vanligt h\u00e5ller sig till yngre musiker. Jag \u00e4ger en av plattorna ur den ber\u00f6mda frist\u00e5ende trilogin och s\u00e5g henne i Halland p\u00e5 70-talet. Nu har pionj\u00e4ren p\u00e5 hammondorgel blivit invald i Swedish Music Hall of Fame. Duon framf\u00f6r material ur sin senaste skiva, varvat med folkl\u00e5tar och Jan Johansson. Det nya egenskrivna materialet f\u00f6rmedlar en slags shaman-vibbar. Vi f\u00e5r flera polskor och, om jag h\u00f6r r\u00e4tt, vemodiga Kavaljersvisa fr\u00e5n V\u00e4rmland\u00a0<\/em> De avslutar med en hyllning till Gotland med v\u00e5gskvalp. Harmonier och rytmer glider ihop i l\u00e5tar inb\u00e4ddade i moll. Instrumenteringen \u00e4r\u00a0 ett g\u00e5ngbart koncept om kemin uppst\u00e5r, vilket den g\u00f6r h\u00e4r.\u00a0 Tyv\u00e4rr uppfattar jag inte Hemmingsons presentationer, d\u00e4remot hennes typiska nynnande. Trumljudet\u00a0 oftast mjukt med vispar, ibland metalliskt, kom i framkant i sv\u00e4ngigt avsnitt d\u00e4r intensiteten stegrades. Gillade spelet utan att det omsl\u00f6t mig , vilket kan ha att g\u00f6ra med avst\u00e5ndet till h\u00f6gtalarna.<\/p>\n

\"\"<\/a>Harri Paavolainen<\/p>\n

Om\u00a0Andreas Schaerer & A Novel of Anomaly\u00a0<\/strong>visste jag inte mer \u00e4n vad som framgick i festivalens gedigna program. Vi exponeras f\u00f6r en r\u00f6stkonstn\u00e4r fr\u00e5n Schweiz , vars omgivning utg\u00f6rs av Lucas Niggli ursprungligen fr\u00e5n Kamerun, Kalle Kalima med finsk bakgrund samt italienaren Luciano Bondini. Ska de etiketteras som dynamisk, virtuos v\u00e4rldsmusik? Genom vokal akrobatik t\u00e4njer Schaerer ofantligt p\u00e5 sitt register , excesser som n\u00e5gon g\u00e5ng\u00a0 \u00f6verdrivs. Sp\u00e4nnvidden \u00e4r emellertid ruskigt imponerande, vilket \u00e4ven g\u00e4ller ”powertrion”. Lyssnar till kontrapunktisk raffinerad duett med den vassa dragspelaren och frontmannens solo som fininst\u00e4lld m\u00e4nsklig beatbox \u00e4r exceptionellt. I mellansnack fokuserar spr\u00e5kbeg\u00e5vningen p\u00e5 temat kommunikation. Publiken f\u00e5r frejdiga toner h\u00e4mtade fr\u00e5n deras respektive heml\u00e4nder, ett inslag som toppas av Tony Allen-influenser och svulstigt dragspel. Av instrumentalisterna f\u00e4ste jag mig i f\u00f6rsta hand f\u00f6r den lysande trumslagaren Niggli. En fascinerande\u00a0 konsert tar slut efter ett orgiastiskt fyrverkeri av explosioner.<\/p>\n

\"\"<\/a>Harri Paavolainen<\/p>\n

Martin Tingvall\u00a0<\/strong>\u00e4r en v\u00e4lutbildad pianist,\u00a0 spelar solo som traditionen p\u00e5bjuder i Klosterkyrkan. Med utg\u00e5ngspunkt fr\u00e5n Hamburg \u00e4r han\u00a0 verksam i flera genrer, inte minst sin egna prisade pianotrio. Vidare har det blivit tv\u00e5 soloplattor. Anser att stilen delvis h\u00f6r hemma i den ryska stolta traditionen, var inte alls jazzig.\u00a0 Han \u00e4r en slipad f\u00f6rm\u00e5ga med mycket eruptioner och riktningsf\u00f6r\u00e4ndringar, i lugnare passager uppst\u00e5r filmiska tillst\u00e5nd. Tingvall anv\u00e4nde i sina l\u00f6pningar sannerligen instrumentets klangliga resurser.\u00a0 Inledde med Stream <\/em>och The Hunt<\/em> och senare\u00a0 kom bland annat en folkvisa p\u00e5 bluesig botten. I slutfasen m\u00e4rktes ett romantiskt tonspr\u00e5k, efter att han briljerat med l\u00e4ngre sjok av framv\u00e4llande melodiska kluster. En m\u00f6jligen m\u00e4rklig randanm\u00e4rkning \u00e4r att han spelade f\u00f6r l\u00e4nge. Gener\u00f6st att vilja ge valuta f\u00f6r entr\u00e9n, men programmet borde ha kortats. Och han hade g\u00e4rna f\u00e5tt tolka n\u00e5gon annan tons\u00e4ttare.<\/p>\n

\"\"<\/a>Markus F\u00e4gersten<\/p>\n

Jan Sigurd All Stars\u00a0<\/strong>blev en v\u00e4rmande show utomhus mitt p\u00e5 dagen, fast man i hettan l\u00e4ngtade efter att bli avkyld. Den filosofiskt lagde f\u00f6rfattaren och textmakaren beh\u00e4rskar att skriva intelligent med knorr. Sk\u00e5nske veteranen \u00e4r d\u00e4rtill s\u00e5 pass habil som pianist och s\u00e5ngare, att han kan samla h\u00f6gklassiga musiker omkring sig. Ur en remarkabel line up m\u00e5ste n\u00e4mnas S\u00e9bastien Charlier p\u00e5 munspel, Tomas Franck, Krister Jonsson och Per Melin (Sigurds enligt utsago \u00e4ldste vapendragare).\u00a0 P\u00e5 s\u00e5ng kompletterade Anna-Lena Brundin f\u00f6rtj\u00e4nstfullt. Vi f\u00f6rs\u00e5gs med snygga arr, str\u00e5lande solon, inlevelsefull s\u00e5ng och \u00e5tskilliga st\u00e4nk av melankoli. P\u00e5 l\u00e5tlistan fanns utm\u00e4rkta alster f\u00f6rknippade med Randy Newman, Moose Allison, Monica Z samt gediget material av huvudpersonen sj\u00e4lv. Tv\u00e5 av bl\u00e5sarna och H\u00e5kan Andersson ansvarade f\u00f6r raffinerade arrangemang. Sl\u00e5ende hur sk\u00f6nt det sv\u00e4ngde om Sigurds pianospel vars anslag \u00f6vertygade. En v\u00e4ldigt trevlig tilldragelse i visans tecken, avslutades med en nyskriven duett betitlad What If?<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

1-5\/8 2018 Markus F\u00e4gersten Youn Sun Nah Quintet\u00a0bj\u00f6d p\u00e5 ett fantasifullt vidunderligt \u00e4ventyr, den tillst\u00e4llning jag rankar allra h\u00f6gst om jag tvingas till ett om\u00f6jligt val.\u00a0 Blyga kvinnan fr\u00e5n Sydkorea grejar knappt presentationer, i musiken sl\u00e4pper dock alla h\u00e4mningar. Brukar ha sv\u00e5rt f\u00f6r r\u00f6stkonstn\u00e4rer, men Sverigebekantingen – haft l\u00e5ngvarigt samarbete med Ulf Wakenius, n\u00e5got jag […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16,20],"tags":[],"class_list":{"0":"post-119225","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-recension","8":"category-film","9":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/119225","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=119225"}],"version-history":[{"count":7,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/119225\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":119248,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/119225\/revisions\/119248"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=119225"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=119225"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=119225"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}