{"id":119204,"date":"2018-08-08T02:50:04","date_gmt":"2018-08-08T01:50:04","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=119204"},"modified":"2018-08-25T15:26:31","modified_gmt":"2018-08-25T14:26:31","slug":"ystad-jazzfestival-langvaga-stjarnor","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=119204","title":{"rendered":"Ystad Jazzfestival 1-5\/8 – N\u00e5gra l\u00e5ngv\u00e4ga stj\u00e4rnor"},"content":{"rendered":"

\"\"Markus F\u00e4gersten<\/a><\/p>\n

\u00c5rets hedersg\u00e4st var 74-\u00e5rige\u00a0 Monty Alexander<\/strong>, en legendar inom mainstream-jazzen. Den Jamaicab\u00f6rdige pianisten har varit ofattbart produktiv,\u00a0 spelat med m\u00e5nga av de st\u00f6rsta under cirka sextio \u00e5r.\u00a0 Hade ingen relation\u00a0 till honom. Vad han tillsammans med Hassan Shakur (bas) och Obed Calvaire (trummor) gav oss sent p\u00e5 kv\u00e4llen, var\u00a0 s\u00e4llsamt och ber\u00f6rande, en speciell livek\u00e4nsla\u00a0 f\u00e5ngad i stunden. Ett p\u00e5st\u00e5ende som f\u00f6rst\u00e4rktes\u00a0 av huvudpersonen allra sist. Alexander lyckades n\u00e4mligen genomf\u00f6ra spelningen fast han t\u00e4tt inp\u00e5 f\u00e5tt en stroke, h\u00e4rav antagligen f\u00f6rklaringen till att han tappade i densitet under ett skissartat avsnitt. Fr\u00e5n orkesterdiket kunde observeras hur trumslagaren – som hade avg\u00f6rande positivt inflytande – fick uppb\u00e5da stor kreativitet f\u00f6r att svara p\u00e5 Alexanders infall.\u00a0 Avsp\u00e4nt och genommusikaliskt, l\u00e4ttsamt och lustfyllt och med exakt koordinerade man\u00f6vrar fr\u00e5n trion placerad n\u00e4ra varandra. Subtila inpass h\u00f6rdes fr\u00e5n kompet. Pianolegendaren passade p\u00e5 att ber\u00e4tta om sin musikaliska resa. Ur repertoaren: I Got Rythm, <\/em>stycke med karibisk touch, rullande blues,\u00a0 No Woman No Cry<\/em> utan reggae, So What(?), <\/em>en meditation, Sinatra-s\u00e5ng (n\u00e4stan helt solo), Caravan<\/em>, filmmusik samt calypso med den tappre hj\u00e4lten p\u00e5 melodica. L\u00e4gg d\u00e4rtill en\u00a0 h\u00f6jdarversion fr\u00e5n spanskklingande Concierto de Aranjuez.<\/em><\/p>\n

\"\"Kenny Fransson<\/a><\/p>\n

Manhattan Transfer\u00a0<\/strong>bj\u00f6d p\u00e5 en superproffsig f\u00f6rest\u00e4llning p\u00e5 uts\u00e5lda Ystad Arena. Festivalens publikt st\u00f6rsta namn omges av en aura, inte minst tack vare m\u00e5nga Grammy-utm\u00e4rkelser.\u00a0 Sj\u00e4lv hade jag inga uttalade f\u00f6rv\u00e4ntningar p\u00e5 den fr\u00e4msta av jazzv\u00e4rldens vokalgrupper. Bet\u00e4nk att de firar 45 \u00e5rs jubileum (beror p\u00e5 hur man r\u00e4knar), bes\u00f6kte Sverige f\u00f6rsta g\u00e5ngen 1976 samt att Alan Paul och Janis Siegel \u00e4r kvar sedan\u00a0 nystarten.\u00a0 De handfull g\u00e5nger de beslutade sig f\u00f6r att g\u00e5 under ytan –\u00a0 exempelvis i Twin Peaks-influerat nummer,\u00a0Cornerpocket\u00a0<\/em>fr\u00e5n Basie, balladen\u00a0Candy,\u00a0<\/em> oemotst\u00e5ndliga Birdland\u00a0<\/em>illustrerad p\u00e5 backdrop och g\u00f6rfr\u00e4ck hiphop signerad Herbie Hancock – d\u00e5 drabbas jag av omfattande lyckorus. Sansl\u00f6st brett register noteras hos kvartetten fr\u00e5n USA.\u00a0 I Route 66<\/em> exponeras ypperligt\u00a0 sp\u00e4nsten i st\u00e4mbanden. Deras olika r\u00f6ster, synkade eller utbrutna var f\u00f6r sig, \u00e4r verkligen \u00f6rongodis.\u00a0 Osannolikt hur bra de fortfarande l\u00e5ter uppbackade av driven pianotrio, \u00e4ven om de ibland mest showar med sina hits. Alla f\u00e5r breda ut sig med bravur. Kvinnorna inte bara v\u00e4na, utan levererar ocks\u00e5 med kl\u00f6s. Siegel \u00e4r styv p\u00e5 att imitera ljudet av bl\u00e5sinstrument och\u00a0 nye medlemmen Trist Curless imponerar. L\u00e5ngvarige kapellm\u00e4staren Yaron Gershowsky bidrar definitivt till den enast\u00e5ende underh\u00e5llningen.\u00a0 Flertalet arrangemang st\u00e5r han f\u00f6r medan geniet Jon Hendricks\u00a0 skrivit m\u00e5nga texter. En konsert med flera ansikten, innovativ s\u00e5v\u00e4l som pastischartad. Gruppen besitter en beundransv\u00e4rd kapacitet, vilket bevisades h\u00e4r.<\/p>\n

\"\"<\/a>Kenny Fransson<\/p>\n

Mamma kommer fr\u00e5n Frankrike, pappa fr\u00e5n Haiti medan C\u00e9cile McLorin Salvant\u00a0<\/strong>v\u00e4xte upp i Miami. Karri\u00e4ren kantas av superlativ.\u00a0 Den tv\u00e5faldiga Grammy-vinnaren har j\u00e4mf\u00f6rts med stilbildande storheter, likheter med Dinah Washington och Nancy Wilson finns. S\u00e5ngaren med den djupt besj\u00e4lade r\u00f6sten\u00a0 blandar sin bakgrund i kyrkok\u00f6r med intresset f\u00f6r klassisk musik, blues och standards. Sl\u00e4tkammade vackra stycken fogas ihop med dj\u00e4rvare utflykter. 2015 publicerades \u00f6versvallande liverecension fr\u00e5n mig i OJ n\u00e4r\u00a0 hon\u00a0 g\u00e4stade G\u00f6teborg f\u00f6rsta g\u00e5ngen. \u00c5terigen\u00a0 en fenomenal prestation, men\u00a0 samtidigt alltf\u00f6r in\u00e5tv\u00e4nt, stundom p\u00e5 gr\u00e4nsen till tr\u00e5kigt. G\u00e5r emellertid inte att ta miste p\u00e5 att hon brinner f\u00f6r negligerad afrikansk-amerikansk historik, s\u00e4rskilt kvinnornas.\u00a0 Trion musiker under ledning av Sullivan Fortner p\u00e5 piano \u00e4r maximalt avsp\u00e4nda, interfolierar varsamt med Salvant; vars m\u00f6rka, vassa\u00a0 r\u00f6st har ett fabul\u00f6st omf\u00e5ng.\u00a0 Efterlyser dock mer energi. Arrangemangen\u00a0 sensibla med klangrikt utforskande. Den exceptionella vokalkonstn\u00e4ren firade st\u00f6rst triumfer i originalet Fog,<\/i> Kurt Weil samt en feministisk kaxig blues.<\/p>\n

\"\"<\/a>Jan Backenroth<\/p>\n

M\u00e5ste erk\u00e4nna att jag inte hade koll p\u00e5 Paolo Fresu Devil<\/strong> Quartet<\/strong>. Deras program har rubriken\u00a0Carpe Diem\u00a0<\/em>( namnet p\u00e5 senaste skivan), huvudsakligen lugn och akustiskt inriktad musik. Fresu \u00e4r en formf\u00f6rnyare som p\u00e5 ett eggande s\u00e4tt trakterar trumpet\/ flygelhorn. Hemma p\u00e5 Sardinien \u00e4r han omtalad f\u00f6r att ha grundat en jazzfestival. Han lanseras som en\u00a0 \u00e5terkommande festivalfavorit. Den pianol\u00f6sa kvartetten \u00e4ger ett sammanh\u00e5llet sound, utan att bli kompakta. Fresu\u00a0 jobbar smidigt med elektronik och efterklanger, \u00e4r k\u00e4nd f\u00f6r att kunna h\u00e5lla en ton extremt l\u00e4nge. Kompet l\u00e5ter l\u00e4ckert, s\u00e4rskilt Stefano Bagnoli som r\u00e4ttm\u00e4tigt f\u00e5r epitetet maestro f\u00f6r spelet med vispar, \u00e4r en m\u00e4stare p\u00e5 att byta takter och tempo, ocks\u00e5 en duktig l\u00e5tskrivare. Gitarristen\u00a0 har angen\u00e4ma ljudkvaliteter som p\u00e5minner om Larry Coryell, tekniken\u00a0 l\u00e4tt att uppskatta. Konserten ger sannerligen mersmak! Den \u00e4r ofantligt tajt och samtidigt luftig, inneh\u00e5ller uts\u00f6kta skiftningar av tempon.\u00a0 Finns en magisk dimension hos den fullst\u00e4ndigt synkade\u00a0 gruppen och Fresu, vars genomtr\u00e4ngande, extraordin\u00e4ra ton rymmer en emotionell laddning..\u00a0 F\u00f6rn\u00e4mlig ljud\u00e5tergivning! P\u00e5 sluttampen h\u00e4rligt drag med n\u00e5gra v\u00e4lsmakande ”r\u00e4kor” fr\u00e5n gitarristen Bebo Ferra. Extranumret signerat Ferra: en distinkt trumpet i samspr\u00e5k med riffande gitarr.<\/p>\n

\"\"<\/a>Jan Backenroth<\/p>\n

Wolfgang Haffner\u00a0<\/strong>Band<\/strong> \u00e4r ute p\u00e5 \u00e5rsl\u00e5ng turn\u00e9, levererade utan tvekan en kanonspelning jag kommer minnas med bubblande gl\u00e4dje. Den tyske trumfantomen \u00e4r obeskrivligt skicklig, p\u00e5st\u00e5r undertecknad som skrivit tio miniportr\u00e4tt under samlingsnamnet Groovearbetare i LO-tidningen.\u00a0 S\u00e4ttningen trummor, piano, vibrafon och bandl\u00f6s bas anv\u00e4nds f\u00f6r att servera en aptitlig anr\u00e4ttning av ekvilibristiskt latinstuk.\u00a0 Haffners trumset var placerat mitt p\u00e5 scen, d\u00e4r han gav sig sj\u00e4lv n\u00e5gra egna avdelningar, med\u00a0 uppvisningar p\u00e5 bl\u00e4ndande niv\u00e5. Kontraster mellan smaskigt fyrverkeri och f\u00f6rsynta rytmer,\u00a0 h\u00e5lla tillbaka och braka loss, verkar vara trummisens\u00a0 signum.\u00a0 Mesta\u00a0 materialet h\u00e4mtas fr\u00e5n senaste albumet\u00a0Kind Of Spain (<\/em>d\u00e4r\u00a0 Jan Lundgren medverkar). Cool inledning med slinga som upprepas. Sympatiskt att basen inte finns i framkant, trots att Christian Diener lirat med bandledaren i 35 \u00e5r. N\u00e4r kvartetten spelar unisont mycket nyanser, markerade takter och mestadels mediumtempo. Man \u00e4r p\u00e5 samma g\u00e5ng fyra separata storheter och enhetlig formation.\u00a0 Efter\u00e5t minns nog \u00e4nd\u00e5 publiken b\u00e4st\u00a0 utbrotten av polyrytmik, av en man som matchar mytomspunne Steve Gadd. Trevligt att f\u00e5 h\u00f6ra en aktad vibrafonist ta plats och Simon Oslender p\u00e5 klaviaturer var en stor beh\u00e5llning. Konserten gav ibland ett skenbart impulsivt intryck, med en l\u00e5gm\u00e4ld\u00a0 version av\u00a0Spain,<\/em> Rodrigo\u00b4s ”slagd\u00e4nga”,\u00a0La Fiesta(?)<\/em> samt\u00a0Bolero\u00a0<\/em>som hisnande toppnoteringar. Otroligt raffinerade, suggestiva melodier och soft final!<\/p>\n

\"\"<\/a>Gunnel Backenroth<\/p>\n

Fusion-kungen Bill Evans har en igenk\u00e4nnbar stil p\u00e5 tenor- och framf\u00f6r allt sopransax. Han har gjort hela 24 album, tillh\u00f6r de en g\u00e5ng i tiden ruskigt talangfulla ynglingar som rekryterades av Miles Davis. P\u00e5 90-talet h\u00f6rde jag honom p\u00e5 jazzklubb. Var kul att se honom i team med v\u00e4rldsber\u00f6mde g\u00f6teborgaren Ulf Wakenius (gitarr), norske sensationen Per Mathisen p\u00e5 elbas och eftertraktade Keith Carlock bakom trummorna. Blev i mina \u00f6ron en i viss m\u00e5n oj\u00e4mn precisionsstyrd spelning, inte den ljudmatta eller h\u00e5rda attack fr\u00e5n Evans som jag trott. \u00d6verraskades av att han numera n\u00e4r det blir dags f\u00f6r ballad, s\u00e4tter sig vid pianot och sjunger med visst patos. Onekligen lysande samspel och fr\u00e4siga inlevelsefulla solon, \u00e4ven om inte alla l\u00e5tar var j\u00e4tteintressanta. Som melodisnickare \u00e4r Wakenius ”grym” n\u00e4r han trycker p\u00e5 , fast ibland hamnar han med sin racerteknik i \u00e5terv\u00e4ndsgr\u00e4nder. Uppskattade mycket norrmannens taktfasta, f\u00f6ljsamma basg\u00e5ngar medan Carlock ih\u00e4rdigt visade sina f\u00e4rdigheter. Noterade en fr\u00e4ck duell mellan trummis och gitarrist och en frenetisk konversation sopransax – trummor. Man hade en f\u00f6rk\u00e4rlek f\u00f6r kompositioner som v\u00e4xlade mellan stark och svag volym, snabba och l\u00e5ngsamma groove. Maffig avslutning med\u00a0 <\/i>riffexplosiva D.C.T <\/em>(Wakenius) och g\u00e5shudsframkallande Jean Pierre <\/em>(Miles Davis).\"\"<\/a>Markus F\u00e4gersten<\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

Lizz Wright\u00a0<\/strong>har gospelbakgrund, \u00e4r en kritikerrosad omtyckt artist som aldrig kompromissar, utstr\u00e5lar integritet och andlighet. Jag s\u00e5g henne i spektakul\u00e4r Nina Simone-tribute p\u00e5 Skeppsholmen f\u00f6r n\u00e4rmare tio \u00e5r sedan. Hennes f\u00f6rest\u00e4llning \u00e4r d\u00f6pt efter senaste albumet\u00a0Grace.\u00a0<\/em>Med sig p\u00e5 scen har amerikanskan ett fyrmannaband, varav Bobby Sparks sticker ut mest, n\u00e4r han p\u00e5\u00a0 orgel ser till att det sl\u00e5r gnistor om upplyftande l\u00e5tar (fick m\u00f6jlighet att tacka efter\u00e5t).\u00a0 Spr\u00f6d, trevande \u00f6ppning i osedvanligt l\u00e5g volym, d\u00e4r Wright tar sig in till k\u00e4rnan, medan musikerna \u00e4r kvar i sina bubblor. Den slutna strukturen\u00a0 ers\u00e4tts av\u00a0 horisonten i innerlig Neil Young-cover. Hennes alt g\u00f6r starkt intryck, \u00e4ven om den l\u00e5ngt om l\u00e4nge \u00e4r \u00e5terh\u00e5llsam. Musicerandet \u00e4r taktilt enligt devisen less is more. Med gospeln Walk With Me, Lord <\/em> tar konserten fart.\u00a0 Organisten f\u00e5r fria tyglar och kompet h\u00e4nger p\u00e5. En rivig popd\u00e4nga avl\u00f6ser, basgitarristen Nicholas D\u00b4Amato ger ifr\u00e5n sig ett h\u00e4rligt groove. Jublande frikyrkost\u00e4mning frammanas i\u00a0Singing To My Soul.\u00a0<\/em>Och framtr\u00e4dandet avrundas med gripande inlevelse. Skulle f\u00f6rmodligen v\u00e4xa till en helgjuten upplevelse hela v\u00e4gen, om jag finge lyssna fler g\u00e5nger.<\/p>\n

 <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Markus F\u00e4gersten \u00c5rets hedersg\u00e4st var 74-\u00e5rige\u00a0 Monty Alexander, en legendar inom mainstream-jazzen. Den Jamaicab\u00f6rdige pianisten har varit ofattbart produktiv,\u00a0 spelat med m\u00e5nga av de st\u00f6rsta under cirka sextio \u00e5r.\u00a0 Hade ingen relation\u00a0 till honom. Vad han tillsammans med Hassan Shakur (bas) och Obed Calvaire (trummor) gav oss sent p\u00e5 kv\u00e4llen, var\u00a0 s\u00e4llsamt och ber\u00f6rande, en […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16,20],"tags":[],"class_list":{"0":"post-119204","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-recension","8":"category-film","9":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/119204","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=119204"}],"version-history":[{"count":11,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/119204\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":119710,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/119204\/revisions\/119710"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=119204"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=119204"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=119204"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}