{"id":119194,"date":"2018-08-07T13:32:15","date_gmt":"2018-08-07T12:32:15","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=119194"},"modified":"2018-08-07T13:32:15","modified_gmt":"2018-08-07T12:32:15","slug":"pa-jakt-efter-blues-i-mississippi","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=119194","title":{"rendered":"P\u00e5 jakt efter blues i Mississippi"},"content":{"rendered":"
\"\"<\/a>
Terry Bean p\u00e5 Reds<\/figcaption><\/figure>\n

Det g\u00e5r inte att uppleva blues i Mississippi utan att samtidigt konfronteras med slaveriet och den rasism som fortfarande pr\u00e4glar delar av den amerikanska s\u00f6dern.<\/p>\n

Den musik vi idag kallar blues b\u00f6rjade dyka upp i skiftet mellan 1800 och 1900-talet i Mississippis delta. Kringvandrande musiker spelade f\u00f6r dricks, en \u00f6vernattning, mat och alkohol. Det enda som skilde dem fr\u00e5n v\u00e5ra svenska folkmusiker under samma tidsperiod var den musik de spelade. Blues var Mississippideltats egen folkmusik.<\/p>\n

Spelplatserna var lokaler som kallades Juke Joints. Troligtvis utvecklades Juke Joints fr\u00e5n de skjul d\u00e4r plantagernas slavar kunde umg\u00e5s p\u00e5 de f\u00e5 lediga stunder de hade. P\u00e5 dagtid var en Juke Joint ett st\u00e4lle f\u00f6r familjeunderh\u00e5llning, men fram\u00e5t kv\u00e4llen gjorde alkohol, spel och inte minst sex, entr\u00e9. Musiker s\u00e5som Elvis Presley, Jerry Lee Lewis, Chuck Berry snodde helt friskt och ohejdat l\u00e4mpliga moves, exempelvis h\u00f6ftrullningar, vildsint pianohamrande eller duck walk fr\u00e5n sin lokala Juke Joint.<\/p>\n

Charley Patton f\u00f6ddes n\u00e5gon g\u00e5ng mellan 1881 och 1887 n\u00e4ra Edwards, Mississippi. Patton var en av de f\u00f6rsta bluesmusikerna och den amerikanske musikhistorikern Robert Palmer kallade Patton \u201d1900-talets viktigaste amerikanske musiker\u201d. N\u00e4r Patton avled 1934 hade han influerat flera generationer av bluesmusiker, bland andra Robert Johnson, Son House, Muddy Waters och Howlin Wolf. Patton var ocks\u00e5 en showman av stora m\u00e5tt och var k\u00e4nd f\u00f6r att spela sin gitarr bakom ryggen och bakom nacken 50 \u00e5r innan Hendrix gjorde detsamma.<\/p>\n

Mitt f\u00f6rsta stopp i Mississippi var Vicksburg, d\u00e4r jag fick min f\u00f6rsta musikaliska upplevelse. Jag fick \u00e4ven uppleva s\u00f6derns subtila segregation av idag. I Vicksburg finns ett flertal st\u00e4llen d\u00e4r jag kunde h\u00f6ra levande musik. Ett var 10 South Rooftop Bar, det andra var LD\u2019s Kitchen. P\u00e5 takbaren var bes\u00f6karna \u00f6verv\u00e4gande vita, p\u00e5 LD\u2019s var det tv\u00e4rtom.<\/p>\n

3 juli, dagen f\u00f6re USA:s nationaldag, s\u00e5g jag ett band p\u00e5 LD\u2019s som var bland det b\u00e4sta jag sett. Det var en \u00e4ldre man som ackompanjerades av n\u00e5gra yngre musiker och som de kunde spela. De gled mellan blues, jazz, gospel och soul med samma l\u00e4tthet som Sara Sj\u00f6str\u00f6m glider genom vattnet. Jag ins\u00e5g att f\u00f6r dem \u00e4r det inte fr\u00e5gan om olika musikstilar, utan det \u00e4r olika aspekter av det, som f\u00f6r dom \u00e4r folkmusik.<\/p>\n

\"\"<\/a>
LD’s Kitchen, Vicksburg<\/figcaption><\/figure>\n
\"\"<\/a>
Reds Lounge<\/figcaption><\/figure>\n

I Clarksdale, Mississippi, finns en \u00e4kta Juke Joint, en av de f\u00e5 som fortfarande finns kvar. Reds Lounge huserar nere vid floden i en byggnad som en g\u00e5ng i tiden var den musikaff\u00e4r, d\u00e4r den unge Ike Turner k\u00f6pte sina instrument.<\/p>\n

Jag tillbringade tv\u00e5 kv\u00e4llar p\u00e5 Reds och jag m\u00e5ste s\u00e4ga att det var en upplevelse som \u00e4r sv\u00e5r att riktigt beskriva. Lokalen \u00e4r liten, t\u00e4t och sm\u00e5tt kaotiskt. Det finns ingen scen utan musikerna finns p\u00e5 golvet n\u00e5gra meter fr\u00e5n publiken. Stolar och bord \u00e4r en udda samling som ackumulerats under \u00e5ren. Halvliters Budweiser s\u00e4ljs fr\u00e5n gigantiska smutsgula isboxar och toaletterna skall vi inte prata om. Det \u00e4r kanske 50 personer i lokalen och musikerna sm\u00e5k\u00e4ftar med alla mellan numren. N\u00e5gon kliver upp med ett munspel och k\u00f6r n\u00e5gra l\u00e5tar. Det \u00e4r som att vara p\u00e5 konsert i n\u00e5gons vardagsrum.<\/p>\n

F\u00f6rsta kv\u00e4llen spelade en lokal musiker, Lucious Spiller med sitt band. Spiller \u00e4r ingen traditionell bluesmusiker utan kastade sig glatt mellan alla genrer som finns och n\u00e5gra till. Han b\u00f6rjade p\u00e5 en l\u00e5t, spelade halva och b\u00f6rjade sen improvisera, gled in i en annan l\u00e5t och sprang runt lokalen och gav alla minst varsitt personligt solo. Dagen d\u00e4rp\u00e5 h\u00f6rde jag en r\u00f6st som hojtade \u201dHey Sweden<\/em>\u201d fr\u00e5n en bil och det var Spiller som k\u00e4nde igen mig.<\/p>\n

\"\"<\/a>
, Lucious Spiller med band p\u00e5 Reds<\/figcaption><\/figure>\n

Andra kv\u00e4llen spelade Terry Bean, en mer traditionell bluesman. Bean satt sj\u00e4lv med sin gitarr och sitt munspel och gav oss en annan typ av show. Inte lika publikfriande, men med samma snack med publiken. P\u00e5 en Juke Joint g\u00e5r vi inte f\u00f6r att lyssna p\u00e5 en musiker, vi g\u00e5r dit f\u00f6r att vara tillsammans med en musiker.<\/p>\n

\"\"<\/a>
Riverside Hotel<\/figcaption><\/figure>\n

Clarksdale \u00e4r blues. N\u00e5gra 100 meter fr\u00e5n Reds finns The Riverside Hotel, d\u00e4r \u201dinte vita\u201d musiker bodde n\u00e4r de turnerade i segregationens USA. Hotellet \u00e4r fortfarande \u00f6ppet, men g\u00e4sterna \u00e4r mer blandade. Hotellet var ursprungligen ett sjukhus f\u00f6r \u201dinte vita\u201d. N\u00e4r Bessie Smith r\u00e5kade ut f\u00f6r en bilolycka ute p\u00e5 US 61 k\u00f6rdes hon naturligtvis dit ist\u00e4llet f\u00f6r det vita sjukhuset d\u00e4r hennes liv kanske kunde ha r\u00e4ddats. Bessie Smith dog 26 september 1937.<\/p>\n

I utkanten av stan finns den v\u00e4gkorsning mellan US 61 och US 49 d\u00e4r Robert Johnsson enligt legenden s\u00e5lde sin sj\u00e4l till dj\u00e4vulen i utbyte mot g\u00e5van att spela blues. Ike Turner, Sam Cooke, John Lee Hooker och Willie Brown f\u00f6ddes I Clarksdale. Muddy Waters och Son House n\u00e5gra kilometer d\u00e4rifr\u00e5n.<\/p>\n

F\u00f6r de som vill h\u00f6ra riktigt bra blues av artister ni aldrig har h\u00f6rt talas om \u00e4r st\u00e4der s\u00e5som Clarksdale och Vicksburg orterna att bes\u00f6ka. Mitt r\u00e5d \u00e4r att dels l\u00e4sa p\u00e5 innan ni \u00e5ker dit, dels prata med lokalbefolkningen och f\u00f6lja deras r\u00e5d. Det hus som en svensk bes\u00f6kare bed\u00f6mer vara ett \u00f6vergivet ruckel kan mycket v\u00e4l inneh\u00e5lla Pete\u2019s Grill, som s\u00e4ljer de b\u00e4sta kycklingvingar ni \u00e4nnu inte har \u00e4tit. Det fallf\u00e4rdiga skjulet vid floden \u00e4r Reds Lounge \u2013 bara att stiga p\u00e5.<\/p>\n

Lite film fr\u00e5n Reds<\/a><\/p>\n

Klipp med Terry Bean<\/a><\/p>\n

Peter Johansson<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Det g\u00e5r inte att uppleva blues i Mississippi utan att samtidigt konfronteras med slaveriet och den rasism som fortfarande pr\u00e4glar delar av den amerikanska s\u00f6dern. Den musik vi idag kallar blues b\u00f6rjade dyka upp i skiftet mellan 1800 och 1900-talet i Mississippis delta. Kringvandrande musiker spelade f\u00f6r dricks, en \u00f6vernattning, mat och alkohol. Det enda […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7],"tags":[753,13732,13736,13737,13734,13735,13738,13733],"class_list":{"0":"post-119194","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"tag-blues","8":"tag-clarksdale","9":"tag-lds-kitchen","10":"tag-lucious-spiller","11":"tag-mississippi","12":"tag-reds-lounge","13":"tag-terry-bean","14":"tag-vicksburg","15":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/119194","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=119194"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/119194\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":119203,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/119194\/revisions\/119203"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=119194"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=119194"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=119194"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}