{"id":118735,"date":"2018-06-26T23:30:05","date_gmt":"2018-06-26T22:30:05","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=118735"},"modified":"2018-06-29T19:11:39","modified_gmt":"2018-06-29T18:11:39","slug":"vederhaftig-och-spackad-genomgang-1968-av-hakan-thorn","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=118735","title":{"rendered":"Vederh\u00e4ftig och sp\u00e4ckad genomg\u00e5ng &#8211; 1968 av H\u00e5kan Th\u00f6rn"},"content":{"rendered":"<p><a href=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/06\/9789171735416.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignnone size-medium wp-image-118736\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/06\/9789171735416-194x300.jpg\" alt=\"\" width=\"194\" height=\"300\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/06\/9789171735416-194x300.jpg 194w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/06\/9789171735416-768x1185.jpg 768w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/06\/9789171735416-664x1024.jpg 664w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/06\/9789171735416.jpg 1296w\" sizes=\"auto, (max-width: 194px) 100vw, 194px\" \/><\/a>Omslag Pelle Sj\u00f6d\u00e9n<\/p>\n<p>Titel:\u00a0<strong>1968 &#8211;\u00a0<\/strong>Revolutionens rytmer (En ber\u00e4ttelse om hur musik och uppror skakade v\u00e4rldsordningen.)<\/p>\n<p>F\u00f6rfattare:\u00a0<strong>H\u00e5kan Th\u00f6rn<\/strong><\/p>\n<p>F\u00f6rlag: Daidalos<\/p>\n<p>ISBN 9789171735416<\/p>\n<p>Boksl\u00e4ppet \u00e4gde rum p\u00e5 Pustervik i G\u00f6teborg i mitten p\u00e5 juni. Det ingick i programserien Talk is cheap med Olav Furmarola Unsgaard som v\u00e4rd. F\u00f6rutom\u00a0 sociologen H\u00e5kan Th\u00f6rn, medverkade musikern Nikke Str\u00f6m (som jag r\u00e5kar ha\u00a0 intervjuat) och v\u00e4ltalige journalisten Ina Lundstr\u00f6m. Vi bj\u00f6ds p\u00e5 illustrativa musikexempel och sn\u00e4rtiga utl\u00e4ggningar fr\u00e5n scen. Den utflyttade v\u00e4rml\u00e4nningen Str\u00f6m kunde f\u00f6rt\u00e4lja att han, detta mytomspunna \u00e5rtal ett halvt sekel tillbaka i tiden, redan var ordf\u00f6rande i en lokal FNL-grupp. Bokens f\u00f6rfattare \u00e4r f\u00f6r ung f\u00f6r att ha varit med om n\u00e5gon r\u00f6relse -68, liksom \u00e4r fallet f\u00f6r undertecknad. Professor Th\u00f6rn minns teveserien The Monkees och m\u00f6jligen tv\u00e5 svarta knutna handskar p\u00e5 prispallen i Mexico-OS. Jag som \u00e4r n\u00e5gra \u00e5r \u00e4ldre kan bara tillfoga ungdomsradions Tio i topp. Minns ocks\u00e5 tolv \u00e5r senare att studiekamrat till mig p\u00e5 folkh\u00f6gskola, skrev uppsats om protestr\u00f6relserna i Europa som fick genomslag under ett konfliktfyllt \u00e5r, ett \u00e5r f\u00f6rknippat med uppror mot or\u00e4ttvisor och en repressiv maktapparat.<\/p>\n<p>Th\u00f6rn p\u00e5pekar att han \u00e4r en passionerad musiklyssnare, vilket resulterat i en tidigare karri\u00e4r som recensent. N\u00e4r dottern fr\u00e5gade om en lista \u00f6ver just 1968, d\u00e5 fick han avg\u00f6rande impulsen till att b\u00f6rja forska om jubileums\u00e5ret. Visade sig att ingen tidigare\u00a0 fusionerat den tidens rebelliska r\u00f6relser med musik vars syfte blev att kanalisera och kommunicera med mottagarna. Musiken i boken fungerar som energigivare, f\u00f6rmedlar frihetsbudskap, g\u00e5r i polemik mot etablissemanget och hyllar b\u00e5de gr\u00e4nsl\u00f6s k\u00e4rlek och (tragiskt nog) droger. Tack vare valet av artister\/ grupper, s\u00e5dana som gjorde avtryck som subversiva krafter eller blev anlitade som s\u00e5dana, utspelas merparten av skeendet mellan p\u00e4rmarna i ett v\u00e5ldsamt USA med skarpa mots\u00e4ttningar.<\/p>\n<p>Till bokens fr\u00e4msta f\u00f6rtj\u00e4nster h\u00f6r det minuti\u00f6sa redovisandet av medborgarr\u00e4ttsr\u00f6relsens aktiviteter, Black Power och hur Svarta pantrarna formas och formerar sig.\u00a0<em>1968\u00a0<\/em>redog\u00f6r i detalj f\u00f6r hur brutalt makten agerade vid \u00e5terkommande demonstrationer. Skr\u00e4mmande m\u00e5nga offer i sammanst\u00f6tningar, d\u00e4r demonstranter ans\u00e5gs vara uppviglare, p\u00e5stods rent av vara delaktiga i ett inb\u00f6rdeskrig. 329 upplopp, som kom att kallas &#8221;race riots&#8221;, registrerades under fyra \u00e5r p\u00e5 60-talet, vilket \u00e4r statistik som saknar motsvarighet i landets historia.\u00a0 Skarpskjutande polis\/ milit\u00e4r och r\u00e4ttsapparaten s\u00e5g \u00e4ven ockupationer och protestm\u00f6ten (exempelvis n\u00e4r MC5 spelade i Chicago under Demokraternas konvent) som legitima tillf\u00e4llen att anv\u00e4nda chockerande \u00f6verv\u00e5ld.<\/p>\n<p>L\u00e4saren ges informativ bakgrund till de str\u00f6mningar som exploderade i omtalade motst\u00e5ndshandlingar bland studenter och hippies, v\u00e4nsterradikaler och drogf\u00f6respr\u00e5kare, f\u00f6rtryckta minoriteter och kvinnor\u00f6relsen. Intressant nog \u00e4gnas d\u00e4rtill ett kapitel om olika protestr\u00f6relser i liknande anda n\u00e5gra decennier fram\u00e5t, s\u00e5 som fredsr\u00f6relsen, milj\u00f6ivrare, WTO-protesterande och klimathot-f\u00f6respr\u00e5kare.\u00a0 Ideologierna som v\u00e4gledde\u00a0 &#8221;tr\u00f6skas&#8221; igenom, vilket inneb\u00e4r att b\u00e5de Freud och\u00a0 Marcuse (revolterande studenters favoritfilosof) f\u00e5r rej\u00e4lt med utrymme, liksom Abe Hoffman, Martin Luther King och flera t\u00e4nkare inom de svartas olika organisationer. Boken p\u00e5 n\u00e4rmare fyrahundra sidor &#8211; inklusive tidslinje, lista p\u00e5 hundra skivor, personregister\u00a0 samt omfattande notapparat &#8211; \u00e4r indelad i nio fullmatade kapitel.\u00a0 N\u00e4r kronologin \u00f6ver nyheter studeras, blir det m\u00e4rkbart att studentprotester med blodiga konsekvenser\u00a0 var ett globalt fenomen, intr\u00e4ffade \u00e4ven\u00a0 i Asien, Sydamerika och Afrika.<\/p>\n<figure id=\"attachment_118744\" aria-describedby=\"caption-attachment-118744\" style=\"width: 300px\" class=\"wp-caption alignnone\"><a href=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/06\/Hakan-01.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"size-medium wp-image-118744\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/06\/Hakan-01-300x199.jpg\" alt=\"\" width=\"300\" height=\"199\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/06\/Hakan-01-300x199.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/06\/Hakan-01-768x510.jpg 768w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/06\/Hakan-01-1024x680.jpg 1024w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/a><figcaption id=\"caption-attachment-118744\" class=\"wp-caption-text\">H\u00e5kan Th\u00f6rn G\u00f6teborgs universitet &#8211; Foto Johan Wingborg<\/figcaption><\/figure>\n<p>Th\u00f6rns grepp \u00e4r som n\u00e4mnts att ge relief \u00e5t mycket av den symbolm\u00e4ttade musik som skrev detta \u00e5r, antingen f\u00f6r att opponera mot\u00a0 konsumtionssamh\u00e4llet, kriget i Vietnam, segregation, rasism, exploatering av m\u00e4nniskor eller dylika missf\u00f6rh\u00e5llanden. Ledande artister med inflytande kunde, likt tvetydiga James Brown vars <em>Say It Loud , I\u00b4m Black And I\u00b4m Proud <\/em>r\u00f6nte stor uppm\u00e4rksamhet, ocks\u00e5 bli ett vapen i kampen genom att deras\u00a0 musik anv\u00e4ndes. Sverige f\u00f6rekommer sparsamt. I princip enda inhemska grupp som behandlas \u00e4r International Harvester(featuring Tomas Tidholm), som n\u00e5got \u00e5r senare ombildades och d\u00f6ptes om\u00a0 till Tr\u00e4d, Gr\u00e4s och Stenar. Ska dock understrykas att Th\u00f6rn inledningsvis \u00e5terger\u00a0 de tv\u00e5 st\u00f6rsta nyheterna i svensk morgonpress n\u00e4r \u00e5ret bara hunnit bli n\u00e5gra dagar gammalt: Ambassad\u00f6r fr\u00e5n USA tr\u00e4ffas av \u00e4gg utanf\u00f6r riksdagen och Jimi Hendrix demolerar hotellrum i G\u00f6teborg.<\/p>\n<p>Ut\u00f6ver de musikskapare jag bara snuddat vid, ber\u00e4ttar Th\u00f6rn ing\u00e5ende om\u00a0 det r\u00e5a, adrenalinstinna och h\u00f6gljudda soundet fr\u00e5n den vita Detroit-scenen vars motarbetade f\u00f6rgrundsgestalter blev just Mc5, j\u00e4mte Stooges ( skivkontrakt detta \u00e5r) och i viss m\u00e5n Alice Cooper och Ted Nugent. Buffalo Springfield och deras\u00a0<em>For What\u00b4s It Worth\u00a0<\/em>\u00e4r sj\u00e4lvklart med, liksom Nina Simone vars kompromissl\u00f6sa arbete f\u00f6r svartas r\u00e4ttigheter intensifierades efter mordet p\u00e5 Martin Luther King (framf\u00f6rde l\u00e5ng l\u00e5t live om d\u00e5det n\u00e5gra dygn senare) och empatiska vissjungande aktivisten Joan Baez (som ju s\u00e5gs i fin form p\u00e5 Skeppsholmen f\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan). Ytterligare tunga namn som finns inskrivna i sitt sammanhang \u00e4r bland andra Aretha Franklin, Bob Dylan,\u00a0 the Doors\/ Jim Morrison, Jefferson Airplane, Janis Joplin Greatful Dead, Sly &amp; The Family Stone och ursprungsbefolkningens ambassad\u00f6r Buffey Saint-Marie.<\/p>\n<p>Om Bob Dylan som sammanbindande l\u00e4nk och ofrivillig brobyggare:\u00a0<em>&#8221; Framf\u00f6r allt f\u00f6rkroppsligade han de m\u00e5nga f\u00f6rbindelser som nu uppstod mellan disparata kulturella och politiska uttryck &#8211; mellan folkmusik och rock, melan den gamla och nya v\u00e4nstern, mellan den svarta medborgarr\u00e4ttsr\u00f6relsen och den vita fredsr\u00f6relsen&#8230;mellan beatgenerationens individualistiska frihetst\u00f6rst och hippier\u00f6relsens utopiska frihetsdr\u00f6mmar.&#8221;<\/em> (sid. 122)<\/p>\n<p>Ber om urs\u00e4kt f\u00f6r att jag delvis beg\u00e5tt samma misstag som f\u00f6rfattaren, vilket best\u00e5r i att referera\u00a0 p\u00e5 bekostnad av v\u00e4rderande omd\u00f6men. I m\u00f6jligaste m\u00e5n har den\u00a0 akademiska sakprosan undvikits. Tack och lov f\u00f6r det! Men texten\u00a0 blir \u00e4nd\u00e5 ganska ofta kompakt,\u00a0 emellan\u00e5t saknar spr\u00e5ket den sn\u00e4rtiga stringens som var n\u00e4rvarande i samtalen under boksl\u00e4ppet. De m\u00e5nga citaten, teserna och den gedigna faktainsamlingen; g\u00f6r framst\u00e4llningen en smula \u00f6verlastad. \u00a0 Mer av egna reflektioner och\u00a0 kommentarer hade underl\u00e4ttat.\u00a0 Och det \u00e4r m\u00e5nga f\u00f6rkortningar att h\u00e5lla reda p\u00e5. Redakt\u00f6ren borde ha gett fler anvisningar till f\u00f6rfattaren att luckra upp spr\u00e5ket. Ska absolut inte p\u00e5st\u00e5 att boken k\u00e4nts tr\u00e5kig, d\u00e4remot h\u00e4vda att den har sina tr\u00f6ga stunder.\u00a0 Jag appl\u00e5derar det originella uppslaget\u00a0 och att en h\u00e4ngiven professor\u00a0 bem\u00f6dade sig om att genomf\u00f6ra sitt dr\u00f6mprojekt(?).\u00a0 Korrekturl\u00e4sningen \u00e4r inte klanderfri, uppt\u00e4ckte att ord missats p\u00e5 n\u00e5gra st\u00e4llen plus tv\u00e5 felaktiga uppgifter. Bobby Byrd som spelade keyboards, sj\u00f6ng (Famous Flames med mera) och skrev flera hits \u00e5t James Brown, p\u00e5st\u00e5s vara trummis hos &#8221;soul-gudfadern&#8221;\u00a0 och f\u00f6r vara korrekt heter \u00f6ppningsl\u00e5ten\u00a0<em>Rambling Rose<\/em> p\u00e5 ikonf\u00f6rklarade skivan <em>Kick Out The Jams.\u00a0<\/em> Konklusion blir\u00a0 inte enbart positiv.\u00a0<em>1968 &#8211; Revolutionens rytmer<\/em> bringar l\u00e4sarna relevant kunskap med sin fyndiga sammansm\u00e4ltning av undergroundpolitik och musikalisk energi, fast \u00e4r man ovan vid popul\u00e4rvetenskapliga texter ska man f\u00f6r att inte storkna, l\u00e5ta bli att ta till sig alla kapitel utan uppeh\u00e5ll.<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Omslag Pelle Sj\u00f6d\u00e9n Titel:\u00a01968 &#8211;\u00a0Revolutionens rytmer (En ber\u00e4ttelse om hur musik och uppror skakade v\u00e4rldsordningen.) F\u00f6rfattare:\u00a0H\u00e5kan Th\u00f6rn F\u00f6rlag: Daidalos ISBN 9789171735416 Boksl\u00e4ppet \u00e4gde rum p\u00e5 Pustervik i G\u00f6teborg i mitten p\u00e5 juni. Det ingick i programserien Talk is cheap med Olav Furmarola Unsgaard som v\u00e4rd. F\u00f6rutom\u00a0 sociologen H\u00e5kan Th\u00f6rn, medverkade musikern Nikke Str\u00f6m (som jag [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[43],"tags":[],"class_list":["post-118735","post","type-post","status-publish","format-standard","category-bokrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/118735","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=118735"}],"version-history":[{"count":8,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/118735\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":118803,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/118735\/revisions\/118803"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=118735"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=118735"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=118735"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}