{"id":118722,"date":"2018-06-25T11:53:36","date_gmt":"2018-06-25T10:53:36","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=118722"},"modified":"2018-06-25T11:53:36","modified_gmt":"2018-06-25T10:53:36","slug":"teaterkritik-utanfor-dorren-ett-stycke-som-ingen-teater-vill-spela-och-ingen-publik-vill-se-fast-det-vill-vi-ju","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=118722","title":{"rendered":"Teaterkritik: Utanf\u00f6r d\u00f6rren – ett stycke som ingen teater vill spela och ingen publik vill se – fast det vill vi ju"},"content":{"rendered":"
\"\"
Foto: Henrik Dahl<\/figcaption><\/figure>\n

Utanf\u00f6r d\u00f6rren – ett stycke som ingen teater vill spela och ingen publik vill se<\/strong>
\nAv Wolfgang Borchert
\nRegi Sara Israelsson
\nG\u00e4stspel med J\u00e4fvla scenkonst p\u00e5 Teatertribunalen
\nPremi\u00e4r 24 juni 2018
\nSpelas till och med 30 juni<\/p>\n

Ett drama som kryper under huden p\u00e5 mig, som ger m\u00e5nga tankar och k\u00e4nslor. En f\u00f6rest\u00e4llning jag b\u00e4r med mig efter\u00e5t. Surrealistiskt, lyriskt och samtidigt realistiskt om en tysk hemv\u00e4ndande soldat efter andra v\u00e4rldskriget. En handling som handlar om de existentiella fr\u00e5gorna, om vad som g\u00f6r livet v\u00e4rt att leva och vad som kan f\u00e5 en djupt deprimerad att vilja leva vidare.<\/p>\n

Handlingen utspelar sig efter andra v\u00e4rldskriget och kretsar kring Beckman, en tysk soldat som \u00e5terv\u00e4nder till Tyskland och bland annat har suttit i ryskt f\u00e5ngl\u00e4ger i tre \u00e5r. N\u00e4r han kommer hem finns ingen plats f\u00f6r honom i det nya samh\u00e4llet. De nazistiska tankarna f\u00f6rs\u00f6ker m\u00e4nniskor sopa under mattan. D\u00e4r finns inget jobb \u00e5t honom och hans fru har skaffat en ny man. <\/p>\n

Wolfgang Borchert som skrivit dramat hade sj\u00e4lv varit soldat i tyska arm\u00e9n och upplevt hur han och hans soldatv\u00e4nner kom hem trasiga och traumatiserade och inte f\u00e5r n\u00e5got st\u00f6d f\u00f6r att komma in i samh\u00e4llet. Borchert vill vittna om sin generations erfarenheten coh skrev novell och en diktsamling. Dramat ”Utanf\u00f6r d\u00f6rren” skrev han n\u00e4r han var d\u00f6ende och han dog tv\u00e5 veckor f\u00f6re premi\u00e4ren.<\/p>\n

Upps\u00e4ttningen med J\u00e4fvla scenkonst har dr\u00f6mlika drag. Kvinnor och m\u00e4n ikl\u00e4der sig roller av b\u00e5de k\u00f6nen. Alla sk\u00e5despelare g\u00e5r in och ut ur olika karakt\u00e4rer, f\u00f6rutom Beckman som spelas av Joakim Enoksen. Beckman ska vara 26 \u00e5r enligt vad som s\u00e4gs i f\u00f6rest\u00e4llningen men det syns tydligt att Enoksen \u00e4r n\u00e5gonstans strax \u00f6ver 35 \u00e5r. Det g\u00f6r inget n\u00e4r det \u00e4r scenkonst och speciellt inte i den h\u00e4r f\u00f6rest\u00e4llningen som \u00e4r dr\u00f6mlik. Beckman vill inte leva l\u00e4ngre och vi vet inte vad som \u00e4r hans dr\u00f6mmar, hans hallucinationer och vad som h\u00e4nder honom. Det fungerar bra att det \u00e4r s\u00e5.<\/p>\n

Scenografin f\u00f6rdjupar det mardr\u00f6mslika genom att den \u00e4r s\u00e5 enkel och utstr\u00e5lar fattigdom: golvet fyllt av grovt s\u00e5gsp\u00e5n och p\u00e5 scenutrymmet finns n\u00e5gra stora l\u00e5dor i plywood och p\u00e5 scenens bakre del \u00e4r en m\u00e4ngd flyttkartoner uppst\u00e4llda.<\/p>\n

Regiss\u00f6ren Sara Israelsson s\u00e4ger i f\u00f6rest\u00e4llningen programblad:
\n– Som regiss\u00f6r dras jag ofta till komplicerade texter och jag har brottats med Utanf\u00f6r d\u00f6rren under hela repetitionsprocessen. Jag har dock st\u00e4ndigt \u00e5terkommit till tanken att pj\u00e4sen \u00e4r skriven p\u00e5 s\u00e5 vis att publiken tvingas in i Beckmans tankev\u00e4rld f\u00f6r att d\u00e4r utforska den dubbla positionen tillsammans med honom. Jag hoppas att v\u00e5r upps\u00e4ttning tar vara p\u00e5 det och p\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt kan v\u00e4cka tankar om kollektivt ansvar och kollektiv skuld, om strukturellt f\u00f6rtryck och individen ansvar, och om hur de flesta av oss, s\u00e5 fort vi ser p\u00e5 v\u00e4rlden genom intersektionella glas\u00f6gon, tvingas inse att vi \u00e4r b\u00e5de offer och f\u00f6r\u00f6vare.<\/em><\/p>\n

Jag s\u00e5g dock inte f\u00f6rest\u00e4llningen fr\u00e4mst p\u00e5 det s\u00e4ttet, \u00e4ven om det \u00e4r ett s\u00e4tt att se den och f\u00f6rst\u00e5 den, tolka den. Beckman f\u00e5r under sin vandringsf\u00e4rd f\u00f6r att hitta ett s\u00e4tt att leva vidare en f\u00f6ljeslagare, Den andre, som kan ses som m\u00e4nniskor omkring oss, som kommer med hurtfriska r\u00e5d, den andra kan ocks\u00e5 ses som en inre r\u00f6st inom Beckman. Den andra f\u00f6rs\u00f6ker f\u00e5 Beckman att vilja leva vidare. Ibland k\u00e4nner jag igen typiska drag fr\u00e5n de i nutiden s\u00e5 vanliga positivistiska gurus, sj\u00e4lvhj\u00e4lps-f\u00f6respr\u00e5kare som predikar att vi kan sj\u00e4lva styra och skapa v\u00e5r v\u00e4rld: t\u00e4nker vi positivt nog kan vi er\u00f6vra hela v\u00e4rlden.<\/p>\n

Beckman m\u00f6ter dock ingen som vill hj\u00e4lpa honom. Ingen st\u00e5r vid hans sida. Han blir mer och mer destruktiv och djupare och djupare deprimerad och \u00e5ngesten tar h\u00e5rdare tag i honom och \u00e4nd\u00e5 n\u00e4r ett litet ljus av hopp t\u00e4nds av en kvinna som \u00e4r v\u00e4nlig mot honom \u00e4r han \u00e4nd\u00e5 reda att leva vidare. Kan sj\u00e4lvmord f\u00f6rhindras genom att den \u00e5ngestfyllda f\u00e5r hopp?<\/p>\n

Det \u00e4r skr\u00e4mmande att inse att Beckmans situation \u00e5terupprepas i v\u00e4rlden om och om igen. M\u00e4nniskor som upplevt n\u00e5got traumatiskt och kanske dessutom st\u00e5tt p\u00e5 den f\u00f6rlorade sidan tas emot i det nya samh\u00e4llet?<\/p>\n

Det finns mycket att fundera p\u00e5 efter att ha sett J\u00e4fvla scenkonst upps\u00e4ttning av Utanf\u00f6r d\u00f6rren. Det \u00e4r precis s\u00e5 jag vill att bra scenkonst ska vara. Bra scenkonst ska ge mycket att fundera kring och kunna tolkas p\u00e5 flera s\u00e4tt.<\/p>\n

Sommartid \u00e4r det glest med teaterpremi\u00e4rer och glest med teaterf\u00f6rest\u00e4llningar, f\u00f6rutom Parkteatern. Den h\u00e4r upps\u00e4ttningen ges bara under en veckas tid. Har du liksom jag ett stort teatersug just nu s\u00e5 boka biljett. Den \u00e4r sev\u00e4rd i allra h\u00f6gsta grad och jag hoppas den \u00e5terkommer i h\u00f6st s\u00e5 fler f\u00e5r chansen att se den.<\/p>\n

<\/a><\/p>\n

<\/a><\/p>\n

<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Utanf\u00f6r d\u00f6rren – ett stycke som ingen teater vill spela och ingen publik vill se Av Wolfgang Borchert Regi Sara Israelsson G\u00e4stspel med J\u00e4fvla scenkonst p\u00e5 Teatertribunalen Premi\u00e4r 24 juni 2018 Spelas till och med 30 juni Ett drama som kryper under huden p\u00e5 mig, som ger m\u00e5nga tankar och k\u00e4nslor. En f\u00f6rest\u00e4llning jag b\u00e4r […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31,13624],"tags":[12285,4955,12288,7643],"class_list":{"0":"post-118722","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-recension","7":"category-film","8":"category-teater","9":"category-teaterrecension","10":"category-toppnytt","11":"tag-recension","12":"tag-scenkonst","13":"tag-teater","14":"tag-teaterkritik","15":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/118722","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=118722"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/118722\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":118728,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/118722\/revisions\/118728"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=118722"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=118722"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=118722"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}