\n
![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/06\/sparks.jpg\")
<\/a>\nI \u00e5r har br\u00f6derna Ron och Russel Mael st\u00e5tt tillsammans p\u00e5 scenen i 50 \u00e5r. De f\u00f6rsta \u00e5ren som Halfnelson men sen 1972 under namnet Sparks. Femtio \u00e5r \u00e4r en imponerande l\u00e5ng tid, och visst har det varit \u00e5r d\u00e4r det inte h\u00e4nt n\u00e5got ut\u00e5t, men dom har aldrig lagt av utan varit aktiva under alla dessa \u00e5r. 2017 blev en riktig nyt\u00e4ndning av bandet och skivan Hippopotamus \u00e4r den st\u00f6rsta skivsucc\u00e9n Sparks haft p\u00e5 \u00f6ver 40 \u00e5r. De var i Stockholm h\u00f6sten 2017, innan skivan var sl\u00e4ppt, och nu n\u00e4r den blivit en skiva ganska l\u00e5ngt upp p\u00e5 m\u00e5nga listor, \u00e4r dom ute p\u00e5 en till sv\u00e4ng.<\/p>\n
Redan vid en f\u00f6rsta l\u00e5ten, den lite kr\u00e5ngliga ”What the hell is it this time”, m\u00e4rks det att b\u00e5de Sparks och publiken \u00e4r p\u00e5 riktigt bra hum\u00f6r. Det h\u00e4r kommer bli en trevlig kv\u00e4ll \u00e4r min k\u00e4nsla. B.C. d\u00e4r \u00e4ven tystnaden i l\u00e5ten \u00e4r som musik tas till nya h\u00f6jder.<\/p>\n
S\u00e5ngaren Russel \u00e4r p\u00e5 riktigt str\u00e5lande hum\u00f6r, ska snart fylla 70 \u00e5r, och har inga problem att hitta de d\u00e4r riktigt h\u00f6ga tonerna i s\u00e5ngerna. Deras ombytliga artpop\/rock\/EDM sitter som en sm\u00e4ck denna kv\u00e4ll.Broderns Ron Mael dansv\u00e4ng \u00e4r ovanligt l\u00e5ng denna kv\u00e4ll, ett tecken p\u00e5 att \u00e4ven han trivdes och vill ge det extra tillbaka till \u00e4lskande publiken. Sparks \u00e4r bandet som inspirerar m\u00e5nga musiker och att kunna vara kreativ p\u00e5 denna niv\u00e5 efter 50 \u00e5r av musikkarri\u00e4r \u00e4r unikt, och lika unika \u00e4r Sparks som band. Det finns tv\u00e5 saker ytterligare jag \u00f6nskar av kv\u00e4llen, fler l\u00e5tar fr\u00e5n 80-tals skivorna, dom hoppas nu n\u00e4stan helt \u00f6ver och fler l\u00e5tar \u00f6verlag. En fem-sex s\u00e5nger till och konserten hade f\u00e5tt en given femma, nu \u00e4r den lite kort och stannar vid en stark fyra, f\u00f6r det var en riktigt trevlig kv\u00e4ll, en kv\u00e4ll jag inte ville skulle ta slut, trots att det var stekande hett inne p\u00e5 Cirkus.<\/p>\n
<\/p>\n
Kv\u00e4llens l\u00e5tlista:<\/p>\n
What the Hell Is It This Time?
\nHasta Manana Monsieur
\nUnaware
\nPropaganda
\nAt Home, At Work, At Play
\nTryouts for the Human Race
\nProbably Nothing
\nMissionary Position
\nHippopotamus
\nB.C.
\nThe Rhythm Thief
\nEdith Piaf (Said It Better Than Me)
\nNever Turn Your Back on Mother Earth
\nMy Way\/When Do I Get to Sing ”My Way”
\nThe Number One Song in Heaven
\nThis Town Ain’t Big Enough for Both of Us
\nMy Baby’s Taking Me Home<\/p>\n
Extranummer:<\/strong> Sparks p\u00e5 Cirkus Betyg: 4 I \u00e5r har br\u00f6derna Ron och Russel Mael st\u00e5tt tillsammans p\u00e5 scenen i 50 \u00e5r. De f\u00f6rsta \u00e5ren som Halfnelson men sen 1972 under namnet Sparks. Femtio \u00e5r \u00e4r en imponerande l\u00e5ng tid, och visst har det varit \u00e5r d\u00e4r det inte h\u00e4nt n\u00e5got ut\u00e5t, men dom har aldrig lagt […]<\/p>\n","protected":false},"author":12,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20],"tags":[],"class_list":{"0":"post-118624","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-film","7":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/118624","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/12"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=118624"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/118624\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":118627,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/118624\/revisions\/118627"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=118624"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=118624"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=118624"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}
\nChange
\nAmateur Hour
\nSuburban Homeboy<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"