{"id":118618,"date":"2018-06-17T08:44:52","date_gmt":"2018-06-17T07:44:52","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=118618"},"modified":"2018-06-17T08:45:45","modified_gmt":"2018-06-17T07:45:45","slug":"teaterkritik-sex-fiaskon-och-en-doktor-minimalistisk-scen-med-accelererande-satiriska-finesser-och-fyndig-erotisk-akrobatik","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=118618","title":{"rendered":"Teaterkritik: Sex fiaskon och en doktor &#8211; Minimalistisk scen med accelererande satiriska finesser och fyndig erotisk akrobatik"},"content":{"rendered":"<p><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/06\/commediadellarte.jpg\" alt=\"\" width=\"480\" height=\"270\" class=\"aligncenter size-full wp-image-118620\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/06\/commediadellarte.jpg 480w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/06\/commediadellarte-300x169.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 480px) 100vw, 480px\" \/><\/p>\n<p><strong>Sex fiaskon och en doktor<\/strong><br \/>\nManus och regi Micke Klingvall<br \/>\nKostym Amanda Jalmberg<br \/>\nMusik Yosefin Buohler<br \/>\nTeater7 i Vintervikens Tr\u00e4dg\u00e5rd<br \/>\nL\u00f6rdagen den 16 juni 2018 Premi\u00e4r<\/p>\n<p>En commedia dell\u2019 arte f\u00f6rest\u00e4llning ska bjuda p\u00e5 livets alla spel\/f\u00f6rspel, allt l\u00e5gt\/h\u00f6gt i samh\u00e4llsapparaten, intensiva bus p\u00e5\/av scen, groteska vinklar, pinsamheter och involverande flirtar med publiken. Allt f\u00f6r att \u00e5sk\u00e5daren ska integreras och vara p\u00e5 helsp\u00e4nn och inte veta n\u00e4r de kommer att dras in i handlingen eller h\u00e5nas skaml\u00f6st. Den blyge som \u00f6nskar avst\u00e5nd mellan sig sj\u00e4lv och scenens sk\u00e5despelare, ska h\u00e5lla sig undan, sitta l\u00e5ngt bak, se ner i marken eller helt enkelt l\u00e4ra sig att livet \u00e4r allt f\u00f6r kort f\u00f6r att kosta p\u00e5 sig att ha tr\u00e5kigt. <\/p>\n<p>Eftermiddagens premi\u00e4r gav sannerligen allt det som en klassisk italiensk komedi ska ge. Redan inledningsvis socialiserade n\u00e5gra av ensemblens sk\u00e5despelare runt i sina fasta karakt\u00e4rer och gjorde sig bekanta med publiken. De betedde sig l\u00e4ttsamt och i traditionella masker och kl\u00e4der. Gr\u00e4nsen mellan de p\u00e5 scen och vi i publiken suddades omedelbart bort. <\/p>\n<p>Inledningsvis slog det mig hur liten scenen var, en av de minsta jag sett i liknande sammanhang. Jag blev omedelbart intresserad \u00f6ver hur man, med tanke p\u00e5 de antalet karakt\u00e4rer som beh\u00f6vs f\u00f6r att skapa den italienska komedins, t\u00e4nkte l\u00f6sa det. F\u00f6rvecklingar och dubbelhet \u00e4r en sj\u00e4lvklarhet i komisk teater. Det kr\u00e4ver dock mycket h\u00f6gt tempo och utrymme f\u00f6r att kunna accelerera eller l\u00e4gga sig platt. Att emotionellt g\u00e5 fr\u00e5n utkant till utkant kr\u00e4ver viss tid och scenplats. Publiken ska ju luras teatralt att tro att ber\u00e4ttelsen \u00e4r trov\u00e4rdig trots allt. Genomg\u00e5ende lyckades ensemblen l\u00f6sa scenbytena ganska bra och karakt\u00e4rsf\u00f6rv\u00e4xlingar fl\u00f6t f\u00f6rh\u00e5llandevis okej, om \u00e4n n\u00e5got oj\u00e4mnt. Alla karakt\u00e4rer fick tyv\u00e4rr inte sitt komiska utrymme fysiskt p\u00e5 grund av scenen. Den starkaste otydligheten var n\u00e4r Signora kom in i en scen och p\u00e5minde allt f\u00f6r mycket inledningsvis om Flavia utseendem\u00e4ssigt och energim\u00e4ssigt. Det tog den rollkarakt\u00e4ren n\u00e5gra repliker innan den nya karakt\u00e4ren utvecklade sig. <\/p>\n<p>Det \u00e4r alltid roligt med musik och s\u00e5ng som g\u00e5r hand i hand med handlingens ber\u00e4ttande form, \u201dvi vill roa er en stund\u201d. P\u00e5 ett alls\u00e5ngsliknande s\u00e4tt i kv\u00e4ll, var s\u00e5ngerna till f\u00f6r att hj\u00e4lpa till i den fysiska handlingen och s\u00e4tta oss rakt in i handlingarnas centrum omedelbart. Dess avslut hj\u00e4lpte till en tydlig punkt och manade oss till att appl\u00e5dera. Att ensemblen sj\u00f6ng olika bra spelade ingen som helst roll i detta sammanhang.<\/p>\n<p>Sj\u00e4lvklart ska en commedia dell\u00b4arte f\u00f6rest\u00e4llning ge f\u00f6rl\u00f6jligande dialekter\/spr\u00e5k (sk\u00e5nska, tyska och gotl\u00e4ndska), lyten, svordomar, sk\u00e4llsord och sexism &#8211; det \u00e4r en del av dess ursprung och ger oss utrymme att skratta \u00e5t oss sj\u00e4lva och saker vi kanske inte borde. F\u00f6rest\u00e4llningen bj\u00f6d p\u00e5 lagom doser och bra balans mellan det ena och det andra. D\u00e4remot ska man akta sig f\u00f6r att f\u00f6rs\u00f6ka l\u00e4spa roligt om man inte alls kan l\u00e4spa bra, eftersom det tyv\u00e4rr leder till att det komiska tryter och man h\u00f6r inte vad sk\u00e5despelaren s\u00e4ger. <\/p>\n<p>Manuset levererade just den satir som teaterformen kr\u00e4ver, d.v.s. v\u00e5r nutid fick ocks\u00e5 sina v\u00e4lbeh\u00f6vliga k\u00e4ngor genom Svenska Akademin, Metoo och den skandal\u00f6sa president p\u00e5 andra sidan Atlanten. Det b\u00e4sta var de s.k. k\u00f6nskamperna d\u00e4r m\u00e4n och kvinnor spelar p\u00e5 hur vi inte n\u00e5gonsin kan f\u00f6rst\u00e5r varandra f\u00f6r att kvinnor \u00e4r just kvinnor och m\u00e4n \u00e4r just bara karlar. Dessutom lyckades man snyggt och accepterande f\u00f6rklara naturligheten med sk\u00e4gg p\u00e5 kvinnor genom att g\u00f6ra transsexualiteten som det mest naturliga. D\u00e4remot f\u00e5r jag inte ihop titeln helt och fullt. Jag fann inte tillr\u00e4ckligt mycket sexiga fiaskon eller sex i antalet fiaskon p\u00e5 scen. Kanske f\u00e5r jag ringa Klingvall och fr\u00e5ga hur han menade.<\/p>\n<p>Ge dig sj\u00e4lv m\u00f6jligheten till l\u00e4ttsam underh\u00e5llning med ett och annats tjuvnyp. Det \u00e4r det som ger livets s\u00f6ta det salt som piggar upp. Du kan v\u00e4lja att h\u00f6ra det du vill och ge det n\u00e5got som kan flyta eller s\u00e5 inser du att det finns rannsakning som f\u00f6rtj\u00e4nar en djupdykning. Man m\u00e5ste inte \u201dn\u00f6ja sig med det man kan f\u00e5\u201d eftersom man sj\u00e4lv skapar sin mening genom att ta det man vill ha.<\/p>\n<p>Ensemble:<br \/>\nAmanda Jalmberger (Il Dottore, Zanni), Ola Wallinder (Il Capitano, Pantalone), Yosefin Buohler (Flavia, Signora), Martin \u00c5kesson (Flavio)<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Sex fiaskon och en doktor Manus och regi Micke Klingvall Kostym Amanda Jalmberg Musik Yosefin Buohler Teater7 i Vintervikens Tr\u00e4dg\u00e5rd L\u00f6rdagen den 16 juni 2018 Premi\u00e4r En commedia dell\u2019 arte f\u00f6rest\u00e4llning ska bjuda p\u00e5 livets alla spel\/f\u00f6rspel, allt l\u00e5gt\/h\u00f6gt i samh\u00e4llsapparaten, intensiva bus p\u00e5\/av scen, groteska vinklar, pinsamheter och involverande flirtar med publiken. Allt f\u00f6r [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":32,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31,13624],"tags":[13709,12285,4955,13711,7643,13710],"class_list":{"0":"post-118618","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-recension","7":"category-film","8":"category-teater","9":"category-teaterrecension","10":"category-toppnytt","11":"tag-commedia-dell-arte","12":"tag-recension","13":"tag-scenkonst","14":"tag-teater7","15":"tag-teaterkritik","16":"tag-vinterviken","17":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/118618","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/32"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=118618"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/118618\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":118623,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/118618\/revisions\/118623"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=118618"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=118618"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=118618"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}