{"id":118497,"date":"2018-06-10T20:20:03","date_gmt":"2018-06-10T19:20:03","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=118497"},"modified":"2018-06-10T20:47:20","modified_gmt":"2018-06-10T19:47:20","slug":"clandestino-festival-for-varldsmusik-i-vastsverige","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=118497","title":{"rendered":"Clandestino – festival f\u00f6r v\u00e4rldsmusik i V\u00e4stsverige"},"content":{"rendered":"

CLANDESTINO<\/strong><\/p>\n

7-10\/6 2018<\/p>\n

G\u00f6teborg \/ Gerlesborg<\/p>\n

\"\"<\/a> Sudan Archives – foto fr\u00e5n arrang\u00f6rens facebooksida<\/p>\n

Jag gillar festivaler. Kan d\u00e5 tyckas konstigt att jag\u00a0 inte tidigare har bes\u00f6kt Clandestino, som i \u00e5r arrangerades f\u00f6r sextonde g\u00e5ngen. Har kanske berott p\u00e5 att den varit inriktad p\u00e5 att \u00f6verraska, ge oss det annorlunda, vad vi inte k\u00e4nner till. Man f\u00e5r s\u00e5 att s\u00e4ga k\u00f6pa grisen i s\u00e4cken och som lockbete tillkommer n\u00e5gra affischnamn. Denna g\u00e5ng fick jag m\u00f6jlighet att bli ackrediterad, vilket gjorde att jag koncentrerade mig till Pustervik under tv\u00e5 kv\u00e4llar\/ n\u00e4tter. Har ju inga tidigare upplagor att j\u00e4mf\u00f6ra med. Men biljettf\u00f6rs\u00e4ljningen hade ett par problem att tampas med. Seun Kuti st\u00e4llde med kort varsel in sin Europaturn\u00e9. Det tropiska v\u00e4dret avh\u00f6ll spontanpublik att ta sig inomhus. I Pusterviks tr\u00e5nga \u00f6verv\u00e5ning var det klibbigt, p\u00e5 gr\u00e4nsen till bastuv\u00e4rme. Festivalen har sitt namn efter ett uttryck som ska uttydas ungef\u00e4r underjordiskt, g\u00f6mt eller i skymundan. Konstn\u00e4rlige ledaren Alexander Motturi grundade Clandestino d\u00e5 han var knuten till tidskriften Gl\u00e4nta och bevakade ett\u00a0 utvisnings\u00e4rende till Ghana. Som assisterande curatorer 2018 har ocks\u00e5 musikerna Jos\u00e8 Gonzalez, Mariam Wallentin och Andreas Werlin fungerat. Programmet har en ideologisk botten, inneh\u00e5ller inte bara liveakter utan samtal och dj-set. Artisterna \u00e4r ofta aktivister eller ambassad\u00f6rer p\u00e5 olika s\u00e4tt. Efter min tid spenderad vid J\u00e4rntorget i G\u00f6teborg, blir jag nyfiken p\u00e5 hur det g\u00e5r till n\u00e4r artister bokas. Hur g\u00f6r arrang\u00f6rer sina ofta esoteriska globala val?<\/p>\n

FREDAG 8 juni Efter en arbetsvecka med fyra n\u00e4tter p\u00e5 schemat sover jag ut. Vad jag f\u00f6rst ser \u00e4r extranumret av Stella Chiweshie fr\u00e5n Zambia i Folkteaterns foaj\u00e9. Hon spelar det slags tumpiano som kallas mbira, ett heligt instrument tidigare otill\u00e5tet f\u00f6r kvinnor att traktera. I sin musik inkorporerar hon funkig bas, v\u00e4sterl\u00e4ndskt trumset och marimba.\u00a0 Trots att bastoner mixades f\u00f6r h\u00f6gt var det mycket trivsamma minuter med alls\u00e5ng och f\u00e5gelkvitter. Chiweshe som k\u00e4mpar f\u00f6r kvinnors r\u00e4ttigheter, var ocks\u00e5 anlitad f\u00f6r workshop och ett samtal. N\u00e4r jag h\u00e4mtade ut min pressbricka p\u00e5 Pustervik p\u00e5gick \u00f6ronbed\u00f6vande soundcheck. Det kom fr\u00e5n ZOO, vilka utg\u00f6rs av en grupp stenh\u00e5rda snubbar fr\u00e5n Indonesien. F\u00f6rs\u00f6kte en stund ta till mig deras konsert, en kompromissl\u00f6s gotisk metal\/punk med dubbla slagverkare och skrikande attack i s\u00e5ngmikrofonen. Snacka om apokalyptisk st\u00e4mning, r\u00e5 och skoningsl\u00f6s, effektivt uppbyggd.<\/p>\n

Daniel Lemma och hans reggaebetonade band Hot This Year hade det tvivelaktiga n\u00f6jet att ers\u00e4tta Sean Kuti. Egentligen en om\u00f6jlig uppgift, eftersom publiken ofta haft m\u00f6jlighet att njuta av dem live. Lokalen var halvfull.\u00a0 F\u00f6rsta impulsen: Attans vilket bedr\u00f6vligt ljud det ofta \u00e4r p\u00e5 Pustervik. Bastoner som dr\u00e4nker och d\u00e4rmed skapar obalans \u00e4r alltid ett otyg. Med \u00f6ronproppar och viss justering kunde f\u00f6rb\u00e4ttring noteras. Tycker om deras gungande soulreggae med inslag av dancehall och dub. P\u00e5 repertoaren starka l\u00e5tar som\u00a0Voices Below\u00a0<\/em>j\u00e4mte\u00a0Two Trains, Craving <\/em>och nyskrivna\u00a0Last Dance.\u00a0<\/em>Vi matas med behagliga takter st\u00f6pta i ett givet format. \u00d6nskar att de hade sl\u00e4ppt tyglarna, visat upp ett friare f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4tt.\u00a0 Av de skickliga samspelta musikerna m\u00e4rktes som v\u00e4ntat mest Partillo och Lance-a-Lot, p\u00e5 trummor respektive bas. De duktiga bl\u00e5sarna hade f\u00f6r lite att g\u00f6ra. En melodi var en hyllning till Toots and The Maytals. I \u00f6vrigt under den knappa timmen de hade till f\u00f6rfogande, h\u00f6rdes influenser fr\u00e5n Curtis och Stevie, men framf\u00f6r allt Black Uhuru, Gregory Isaacs samt i extranumret UB 40.<\/p>\n

Ammar 808 \u00e4r den tunisiske producenten och mixaren Solyann Ben Youssefs alter ego. Han samplar instrumentet oud med cymbaler, handklapp och tung bas. P\u00e5 scen kamperar han med\u00a0 fl\u00f6jtist, keyboardist och s\u00e5ngare fr\u00e5n Tunisien, Marocko och Algeriet. Ivrigt p\u00e5hejade av vokalisterna blir ytan framf\u00f6r scen till ett dansgolv, n\u00e4r f\u00f6r oss ovana rytmer f\u00e5r det att spritta i kroppen.\u00a0 Traditionell musik m\u00f6ter elektronisk, med pulserande bastrummor i framkant.. S\u00e5ngen liknar rai. Kul med skira fl\u00f6jttoner p\u00e5 toppen av feta beats i varierande bpm. Kvartetten vill uppn\u00e5 extas med sin ”arab-disco”, vilket de n\u00e5gra g\u00e5nger lyckas med. Joey Le Soldat \u00e4r en rappare fr\u00e5n Burkina Faso vars skivdebut skedde f\u00f6r fem \u00e5r sedan. Hans militanta hip-hop ackompanjerades, p\u00e5 Pusterviks svettiga \u00f6verv\u00e5ning, av en energisk trumslagare fr\u00e5n Frankrike. Kanske inte min bag i l\u00e4ngden, men platsar definitivt i programmet. Avslutande anhalt blir\u00a0 b\u00f6rjan p\u00e5 ett dj-set med Mobile Girl fr\u00e5n Tyskland.<\/p>\n

L\u00d6RDAG 9 juni Utmattad efter g\u00e5rdagens hetta och ljudbombardemang,\u00a0 cyklar jag till J\u00e4rntorget senare \u00e4n jag t\u00e4nkt mig. Orkar inte bevista spelningar i Masthuggskyrkan eller p\u00e5 Oceanen. Hinner i lagom tid f\u00f6r Grammyvinnande Oumou Sangare fr\u00e5n Mali. Slipper besv\u00e4ras\u00a0 av underm\u00e5ligt ljud i stora salen (fast en h\u00f6gtalare knastrade bet\u00e4nkligt ett tag), blir ist\u00e4llet lycklig av ett synnerligen tajt band som syres\u00e4tter\u00a0 f\u00f6red\u00f6mligt.\u00a0 Befriande med en grupp\u00a0 ut\u00f6vare fr\u00e5n Frankrike och flera afrikanska l\u00e4nder, som skapar\u00a0 sound som vibrerar\u00a0 genom sin \u00f6ppna attityd. Musiken hamnar tvekl\u00f6st p\u00e5 en h\u00f6gre niv\u00e5, \u00e4n \u00f6vriga begivenheter jag \u00e4r med om under helgen. Enda antydan till minustecken\u00a0 den alltf\u00f6r dominanta gitarristen. Uppfattade jag r\u00e4tt var det en fransyska som stod f\u00f6r nyanserat lir p\u00e5 basgitarr. Aprop\u00e5 s\u00e4ttning f\u00f6rekom en koraspelare i f\u00e4rggrann dr\u00e4kt, vars duell med trumslagaren rev ner appl\u00e5der. F\u00e4rggranna var ocks\u00e5 stj\u00e4rnan och hennes dansanta k\u00f6rs\u00e5ngare, vars g\u00e4lla stolta r\u00f6ster\u00a0 f\u00f6rgyllde en tillst\u00e4llning, f\u00f6rpackad i \u00f6msom puttrande gung, \u00f6msom kokande h\u00e5rdrock\u00f6s. En h\u00e4rlig urladdning som motsvarade f\u00f6rv\u00e4ntningarna! Sangare som sajnades 1990 av Ali Farka Tour\u00e9, samarbetar p\u00e5 nya hyllade albumet med legendariske Tony Allen.<\/p>\n

Efter upptakten av Sudan Archives soloframtr\u00e4dande var jag beredd att avge v\u00e4ldigt positivt omd\u00f6me. Misstog hennes violin i b\u00f6rjan – n\u00e4r hon spelade pizzicato med instrumentet i annorlunda position –\u00a0 f\u00f6r mandolin eller liknande str\u00e4nginstrument.\u00a0 Tyv\u00e4rr bytte konserten skepnad efter sin magnifika, fascinerande inledning, blev efterhand fragmentarisk (omd\u00f6me fr\u00e5n jazzmusiker i publiken). Goda id\u00e9er f\u00f6rvaltades inte tillr\u00e4ckligt. Konsertens densitet tunnades ut, \u00e4ven om hon ruvar p\u00e5 en otrolig potential. Sudan Archives borde varit sparsammare med drum & bass-loopar.\u00a0 Artisten med i\u00f6gonfallande frisyr \u00e4r sj\u00e4lvl\u00e4rd, bor i USA och uppm\u00e4rksammades mycket f\u00f6r sin skivdebut ifjol. Hon skriver, spelar och producerar sin musik sj\u00e4lv, vars influenser \u00e4r nordafrikanska spelm\u00e4n, r&b och experimentell electronica. Hennes hybrid av trance har kallats ”fiddle-funk”. Den 23-\u00e5riga violinisten och vokalisten blev, \u00e5tminstone delvis festivalens fynd f\u00f6r undertecknad.<\/p>\n

Avrundade genom att i omg\u00e5ngar lyssna p\u00e5 Altin G\u00fcn vars sex medlemmar fr\u00e5n Holland best\u00e4mt sig f\u00f6r att fokusera p\u00e5 turkisk rock. Tv\u00e5 i det f\u00e4rska, hajpade bandet har sina r\u00f6tter i Turkiet. M\u00e5ste \u00e5nyo klaga p\u00e5 volymen. Felinst\u00e4llt ljud gjorde att det i omg\u00e5ngar dunkade i huvudet. I arrang\u00f6rens utf\u00f6rliga presentation n\u00e4mns referenser som anatolisk folkmusik och v\u00e4sterl\u00e4ndska psykedeliska tong\u00e5ngar. Observerade kvinnlig s\u00e5ng, dubbla slagverk och ett str\u00e4nginstrument som m\u00f6jligen var bouzouki. Ganska br\u00f6tigt emellan\u00e5t trots originella rytmer. Sammanfattningsvis ett kompetent och samtrimmat ungt band, vars material blev tr\u00e5kigt att lyssna p\u00e5 i l\u00e4ngden.\u00a0 Tar trapporna upp till matsalen en sista g\u00e5ng. Konstaterar att Still a.k.a Simone Trabucchi, m\u00e5ngsysslande konstn\u00e4r fr\u00e5n Italien med g\u00e4st, inte hade som kr\u00e4vdes f\u00f6r att f\u00e5 mig att stanna kvar i det kvalmiga rummet.<\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

CLANDESTINO 7-10\/6 2018 G\u00f6teborg \/ Gerlesborg Sudan Archives – foto fr\u00e5n arrang\u00f6rens facebooksida Jag gillar festivaler. Kan d\u00e5 tyckas konstigt att jag\u00a0 inte tidigare har bes\u00f6kt Clandestino, som i \u00e5r arrangerades f\u00f6r sextonde g\u00e5ngen. Har kanske berott p\u00e5 att den varit inriktad p\u00e5 att \u00f6verraska, ge oss det annorlunda, vad vi inte k\u00e4nner till. Man […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,20],"tags":[],"class_list":{"0":"post-118497","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-film","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/118497","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=118497"}],"version-history":[{"count":10,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/118497\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":118540,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/118497\/revisions\/118540"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=118497"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=118497"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=118497"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}