{"id":118141,"date":"2018-06-14T08:16:51","date_gmt":"2018-06-14T07:16:51","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=118141"},"modified":"2018-06-14T08:19:33","modified_gmt":"2018-06-14T07:19:33","slug":"valskriven-och-valbehovlig-dokumentation-hog-standard-av-hakan-lahger-lasse-ermalm","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=118141","title":{"rendered":"V\u00e4lskriven och v\u00e4lbeh\u00f6vlig dokumentation- h\u00f6g standard av H\u00e5kan Lahger & Lasse Ermalm"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a><\/p>\n

h\u00f6g standard –\u00a0<\/strong>Om Sonet, folkhemmet och starten p\u00e5 det svenska musikundret<\/p>\n

H\u00e5kan Lahger & Lasse Ermalm<\/strong><\/p>\n

Leopard f\u00f6rlag<\/p>\n

Utgivningsdatum: maj 2018<\/p>\n

Recensionsdatum 14 juni<\/p>\n

ISBN 9789173437769<\/p>\n

 <\/p>\n

Det \u00e4r en konst att kunna ber\u00e4tta f\u00e4ngslande i skrift, inte minst n\u00e4r det handlar om att \u00e5terge andras ber\u00e4ttelser i form av omfattande intervjumaterial. Detta vet jag av egen erfarenhet. H\u00e5kan Lagher, som befunnit sig i musikskrivaryrket i n\u00e4rmare fyra decennier, beh\u00e4rskar till fullo konsten att vara klarg\u00f6rande och engagerande. P\u00e5 80-talet l\u00e4ste jag honom n\u00e4r han var redakt\u00f6r f\u00f6r tidningen Schlager. P\u00e5 senare \u00e5r har jag haft stor beh\u00e5llning av\u00a0 reportagebok om Bob Dylan samt hans\u00a0 och formgivarpartnern Lasse Ermalms gedigna\u00a0Proggen –\u00a0<\/em>om musikr\u00f6relsens uppg\u00e5ng och fall. Ermalm \u00e4r en n\u00e4rmast legendarisk skivomslagsmakare. F\u00f6r drygt tio \u00e5r sedan gavs duons praktverk om skivbolaget Metronome ut. Nu har jag som varit skivsamlare, frossat i en dokumentation om en oberoende svensk skivbolagsj\u00e4tte vars\u00a0 imponerande katalog jag inte k\u00e4nt till.<\/p>\n

Boksl\u00e4ppet skedde i G\u00f6teborg p\u00e5 Pustervik 23\/5 under \u00e5terkommande programrubriken Talk is cheap<\/i> i samarbete med Folkuniversitetet och Pustervik.\u00a0 Vi var n\u00e5gra f\u00e5 entusiaster som klev inomhus trots sk\u00f6nt f\u00f6rsommarv\u00e4der. Tre kortare panelsamtal genomf\u00f6rdes med n\u00e4mnda f\u00f6rfattare j\u00e4mte socialantropologen \/ dj:n Anna Gavanas och Louise Hammar – k\u00e4nd f\u00f6r stor erfarenhet av internationella\u00a0 musikindustrin V\u00e4rden, tillika kv\u00e4llens intervjuare, hette Olav Fumarola Unsgaard. Ett sj\u00e4lvklart namn d\u00e5 han\u00a0 bland annat jobbar som redakt\u00f6r p\u00e5 Leopard f\u00f6rlag. Vad som yttrades fr\u00e5n scen \u00a0 spelades tack och lov in och blir en del av podden\u00a0Musiken och livsfr\u00e5gorna.<\/em><\/p>\n

Boken \u00e4r en sannsaga om tre ynglingar med jazzimport som ursprunglig drivkraft – stockholmarna Gunnar Bergstr\u00f6m, Sven Lindholm och Dag H\u00e4ggqvist. 1960 bildar de Sonet (ett skivbolag med det namnet\u00a0 existerade redan i Danmark). De tv\u00e5 f\u00f6rst n\u00e4mnda hade tidigare startat\u00a0Scandinavian Record Company\u00a0<\/em>medan sexton\u00e5ringen H\u00e4ggqvist k\u00f6per\u00a0 Gazell.\u00a0<\/em>N\u00e5gra eskapader fr\u00e5n Sven finns inte nedtecknade. Han f\u00f6rblir m\u00e4rkligt anonym.\u00a0 Gunnar, ungdomsv\u00e4nnen fr\u00e5n Hjorthagen, \u00e4r \u00e5 andra sidan en f\u00e4rgklick.\u00a0 Om\u00f6jlig i studion d\u00e4r han j\u00e4mt insisterade p\u00e5 fler tagningar, medan han hade god hand med artister, likt en A&R-man.\u00a0 Dag g\u00f6r stort avtryck i boken,\u00a0 \u00e4r sinnebilden f\u00f6r en entrepren\u00f6r, utrustad med kulturhistoriska proportioner.\u00a0 Anekdoter och kommentarer fr\u00e5n honom ger boken v\u00e4rdefull input. Dag H\u00e4ggqvist\u00a0 har rekord i antalet bes\u00f6k p\u00e5 v\u00e4rldsledande musikm\u00e4ssan Midem och f\u00e5tt hederspris p\u00e5 Grammisgala. Han \u00e4r son till \u00f6vers\u00e4ttaren, hedonisten och litteraturvetaren Arne vars frustande frispr\u00e5kiga memoarer N\u00e4stan hela sanningen <\/em>finns i min \u00e4go.<\/p>\n

Man f\u00e5r en mycket god inblick i grundarnas aff\u00e4rer, olika personlighet och hur de framledes\u00a0 blev en dominerande akt\u00f6r. Sonet gick sina egna v\u00e4gar, hade v\u00e4derkorn f\u00f6r vad som slog. F\u00e5 genrer var dem fr\u00e4mmande utan att r\u00f6d tr\u00e5d kunde sk\u00f6njas. Sp\u00e4nnvidden var enorm, fr\u00e5n ”Kvinnab\u00f6ske” till J:son Lindh.\u00a0 Men framf\u00f6r allt bekr\u00e4ftar l\u00e4sningen att de med tiden sk\u00e4ggiga livsnjutarna, l\u00e4t artister de trodde p\u00e5 f\u00e5 utvecklas sj\u00e4lvst\u00e4ndigt, \u00e4ven om de\u00a0 inte s\u00e5lde n\u00e4mnv\u00e4rt inledningsvis.<\/p>\n

Titeln p\u00e5 verket \u00e4r f\u00f6rst\u00e5s h\u00e4mtad fr\u00e5n en av Peps megahits och boken\u00a0 \u00e4r till\u00e4gnad Jerry Williams. Dessa portalfigurer ges r\u00e4ttm\u00e4tigt gener\u00f6st utrymme. 331 sidor\u00a0 informativ text och rikt bildmaterial \u00e4r uppdelad i 28 l\u00f6diga kapitel. F\u00f6rutom Jerka och Peps m\u00f6ter vi bland andra Ola H\u00e5kansson och Alexander Bard, Lasse Tennander och Bj\u00f6rn J:son Lindh, Tommy K\u00f6rberg och Billy Bolero, svenskamerikanen Sam Charters och Thomas Johansson p\u00e5 EMA Telstar \/ Live Nation, Chris Blackwell p\u00e5 Island Records (Bob Marley) och Seymour Stein (Madonna och New Wave-scenen i N.Y.C) p\u00e5 Sire Records. Och n\u00e4r Depeche Mode hade det knaggligt sina f\u00f6rsta \u00e5r st\u00f6ttades de och deras manager av Sonet. Sonets man i London visar sig vara en excentriker som ger upphov till m\u00e5nga mustiga anekdoter. I en mansdominerad v\u00e4rld representeras kvinnorna genom Py B\u00e4ckman, Sylvia Vrethammar samt fyra kontorister, tillika PR-proffs.<\/p>\n

Onekligen frestande att grotta ner sig i detaljer, redovisa f\u00f6rh\u00e5llanden jag inte k\u00e4nt till. Ska f\u00f6rs\u00f6ka avst\u00e5, s\u00e5 att musikn\u00f6rdar inte snuvas p\u00e5 konfekten. Sonet var inte bara ett frist\u00e5ende skivbolag med muskler och kontor i fyra nordiska huvudst\u00e4der j\u00e4mte London och Paris. Man var ocks\u00e5 musikf\u00f6rlag, gav sig in i konstbranschen och satsade i slutet stort p\u00e5\u00a0 film. N\u00e4r bolagsj\u00e4ttar startade en v\u00e5g av uppk\u00f6p f\u00f6rs\u00f6kte Sonet st\u00e5 emot. Mot b\u00e4ttre vetande bantade man inte sin alltf\u00f6r\u00a0 kostnadsintensiva kostym, inte ens n\u00e4r\u00a0 licenser fr\u00e5n betydande etiketter f\u00f6rlorades. L\u00e5n fr\u00e5n borgen\u00e4rer i form av skivbransch och egen personal r\u00e4ckte inte f\u00f6r att r\u00e4dda situationen. Tidigt 90-tal \u00f6vertar Polygram (sedermera Universal) verksamheten.\u00a0 Dock, ska man ta ”besserwissern” Bard p\u00e5 orden, beh\u00f6ver lovande artister \u00e4ven i dagens digitaliserade era, i lika stor utr\u00e4ckning omh\u00e4ndertagande skivbolag snarlika den humanism som pr\u00e4glade Sonet.<\/p>\n

Efter l\u00e4sningen \u00e4r det inte utan att man undrar om f\u00f6rfattarna anv\u00e4nt synonymlexikon. Spr\u00e5ket \u00e4r uppfinningsrikt och flyter fram smidigt. Radarparet \u00e4r\u00a0 goda stilister och attraktiv layout hj\u00e4lper till.”I slutet av 1800-talet er\u00f6vrade Christina Nilsson v\u00e4rlden, i b\u00f6rjan av 1900-talet s\u00e5g Jussi Bj\u00f6rling\u00a0 till att Sverige \u00e5terigen hamnade p\u00e5 operans v\u00e4rldskarta och i mitten av 1900-talet var det Birgit Nilssons namn som skanderades…” (sid 74-75).\u00a0<\/em>En randanm\u00e4rkning \u00e4r att n\u00e5gra g\u00e5nger \u00e4r det sv\u00e5rt att h\u00e4rleda k\u00e4llor. Kommer uppgiften fr\u00e5n den intervjuade eller fr\u00e5n f\u00f6rfattarens egen research? Att minnesbilder fr\u00e5n flera h\u00e5ll uppvisar bristande \u00f6verensst\u00e4mmelse, \u00e4r b\u00e5de begripligt och logiskt, \u00e4ven om det kan framst\u00e5 som f\u00f6rvirrande.<\/p>\n

Enstaka f\u00f6rargliga korrekturfel har slunkit med, s\u00e5som Dag med liten begynnelsebokstav, fel efternamn p\u00e5 nuvarande partiledaren i (V) samt att engelska uttrycket ”mess” \u00e4r o\u00f6versatt p\u00e5 ett st\u00e4lle. M\u00e4rk v\u00e4l, best\u00e5ende intryck \u00e4r att dokumentationen framst\u00e5r som en guldgruvan, f\u00f6r alla oss som hyser mer \u00e4n ett genomsnittligt intresse f\u00f6r musik. Vi slukar sidorna, kan inte hejda oss n\u00e4r vi kommit in i biografierna med sina sp\u00e4nnande f\u00f6rgreningar. Lahger & Ermalm har lyckats foga ihop en helt\u00e4ckande version av Sonets spretande m\u00e5ngfald. \u00a0 Vore ett\u00a0 kul tidsf\u00f6rdriv att\u00a0 leta efter\u00a0 deras l\u00e4tt identifierbara logga (en kornett) i skivsamlingen, f\u00f6r att se hur m\u00e5nga av deras utgivningar jag \u00e4ger. Den \u00f6versk\u00e5dliga, mycket l\u00e4sv\u00e4nliga presentation som f\u00e5tt heta\u00a0h\u00f6g standard\u00a0<\/em>rekommenderas varmt.<\/p>\n

 <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

h\u00f6g standard –\u00a0Om Sonet, folkhemmet och starten p\u00e5 det svenska musikundret H\u00e5kan Lahger & Lasse Ermalm Leopard f\u00f6rlag Utgivningsdatum: maj 2018 Recensionsdatum 14 juni ISBN 9789173437769   Det \u00e4r en konst att kunna ber\u00e4tta f\u00e4ngslande i skrift, inte minst n\u00e4r det handlar om att \u00e5terge andras ber\u00e4ttelser i form av omfattande intervjumaterial. Detta vet jag […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[43],"tags":[],"class_list":["post-118141","post","type-post","status-publish","format-standard","category-bokrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/118141","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=118141"}],"version-history":[{"count":8,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/118141\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":118592,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/118141\/revisions\/118592"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=118141"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=118141"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=118141"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}