De lokala f\u00f6reningar som utg\u00f6r basen f\u00f6r organisationen Svensk Jazz sammanstr\u00e5lade i \u00e5r i Halmstad. D\u00e4r diskuterades tillst\u00e5ndet f\u00f6r den nationella jazzscenen, vars klimat jag skulle p\u00e5st\u00e5 \u00e4r mycket gott musikaliskt, men ganska k\u00e4rvt ekonomiskt, f\u00f6r s\u00e5v\u00e4l ut\u00f6vare som arrang\u00f6rer.\u00a0 Under vad som kallas jazzriksdag anordnades seminarier, h\u00f6lls \u00e5rsm\u00f6te och\u00a0 en gala f\u00f6r allm\u00e4nheten. Jag tog t\u00e5get till Hallands metropol f\u00f6r att p\u00e5 plats bevaka ett cirka tre timmar l\u00e5ngt evenemang, en tillst\u00e4llning bubblande av gl\u00e4dje och m\u00e5ngfald. Artistuppb\u00e5det hade viss regional tyngdpunkt, f\u00f6rutom\u00a0 omsorgsfulla smakprov\u00a0 fr\u00e5n pristagare. N\u00e5gra av de som spred stj\u00e4rnglans –\u00a0 till exempel gitarristen Max Schultz och vokalisten Kristin Amparo –\u00a0 passar inte in i n\u00e5gon av n\u00e4mnda kategorier. Ljudet var f\u00f6rtr\u00e4ffligt, st\u00e4mningen\u00a0 h\u00f6g och kompotten\u00a0 v\u00e4llagad. Ska noteras att 3\/4 av pristagarna var kvinnor, liksom m\u00e5nga av de imponerande solisterna. Kul att kvinnor premieras och g\u00f6r avtryck i denna t\u00f6jbara genre. Etiketter \u00e4r vanskliga! Termen jazz kan g\u00f6ra musikintresserade tveksamma, vilket en uppr\u00f6rd Miles Davis ins\u00e5g p\u00e5 80-talet. Enda smolken i b\u00e4garen: Halmstad teater var l\u00e5ngtifr\u00e5n uts\u00e5ld. Utebliven publik kan delvis f\u00f6rklaras av behaglig v\u00e4derlek.<\/p>\n \u00d6ppnade festen gjorde Emil Brandqvist trio, vars v\u00e4lrenommerade skivor ges ut p\u00e5 tyskt bolag. Trumslagarens trio anf\u00f6rs av prisbel\u00f6nte pianisten Tomas Terunen, i porlande, utforskande l\u00e5tar som \u00e4ndrar skepnad efterhand. Fascineras av f\u00f6rsynt polyrytmik och\u00a0 ringlande melodier, inte minst titelsp\u00e5ret fr\u00e5n nya Within A Dream.<\/em> F\u00f6rsta g\u00e5ngen, men absolut inte sista jag h\u00f6r trion. Ett stycke framf\u00f6r de tillsammans med tio\u00e5rs-jubilerande Vindla String Quartet, en str\u00e5kkvartett p\u00e5 g\u00e5ng med f\u00f6rsta skivan. De spelar i olika konstellationer under kv\u00e4llen. Observera att i princip all fakta i min text kommer fr\u00e5n aftonens slagf\u00e4rdiga konferencier Karin Klingenstierna (s\u00e5ngerska och aktiv i styrelsen f\u00f6r Nefertiti jazz).<\/p>\n En ypperlig musiker som funnits i de\u00a0 r\u00e4tta sammanhangen sedan 90-talet \u00e4r gitarristen Max Schultz. Live \u00e4r jag v\u00e4l f\u00f6rtrogen med hans stora kunnande inom fusion, blues och ortodox jazz. Han inleder coolt i Lee Ritenour-style med egna l\u00e5ten\u00a0Driftin`,\u00a0<\/em>varvid han \u00e5terkommer\u00a0 flera g\u00e5nger med sitt v\u00e4lbalanserade spel, som \u00e5terges\u00a0 i f\u00f6red\u00f6mlig akustik. S\u00e4llskap p\u00e5 scen har Schultz av ”husbandet” Bohusl\u00e4n Big Band, en institution som vet att t\u00e4nja p\u00e5 gr\u00e4nser. De \u00e4r nyskapande, ruggigt proffsiga och v\u00e4grar l\u00e5ta slentriant\u00e4nkande komma in i deras rymliga v\u00e4rld. Jag har h\u00e4pnat \u00f6ver\u00a0 konstant utveckling under flera decennier.\u00a0 De skriver full\u00f6diga arrangemang, samarbetar med s\u00e5dana som utmanar deras kreativitet. BBB kickar ig\u00e5ng med\u00a0Dizzy Atmosphere\u00a0<\/em>(arr Krister Olofsson) och f\u00f6ljer upp med komposition av Grammymeriterade Maria Schneider. I trumpet- och trombonsektionen syns n\u00e5gra nykomlingar, som sj\u00e4lvfallet hade l\u00e4rt sig sina l\u00e4xor. En nygammal k\u00e4r bekantskap var Ove Ingemarsson p\u00e5 tenorsax. Bj\u00f6rn Cedergren (fotot ovan), Alberto Pinton p\u00e5 barytonsax , trumslagarnestorn G\u00f6ran Kroon och den alltid eminente trumpetaren Samuel Olsson var n\u00e5gra som stod ut i ett urstarkt kollektiv.<\/p>\n I paus pratade jag med en v\u00e4n som representerade en lokalf\u00f6rening. Vi enades om att det vibrato som Joakim Rolandson utvann ur sin sopransax, m\u00e5ste rankas mycket h\u00f6gt.\u00a0 Ingen musik\u00e4lskare kan f\u00f6rbli ober\u00f6rd av en s\u00e5dan emotionell urladdning. Hans solo utgjorde of\u00f6rgl\u00f6mlig utsmyckning av Walking By Flashlight <\/em>(Schneider), en ov\u00e4rderlig bedrift helt enkelt. Kan som kuriosa flika in att jag samtalade med honom h\u00e4rom veckan efter hans inhopp med supertrion Bronk p\u00e5 Nef.<\/p>\n Malin W\u00e4ttring \u00e4r en\u00a0 ung musiker som h\u00e5llit ig\u00e5ng sin sp\u00e4nnande kvartett\u00a0 ett antal \u00e5r, dessutom redan prisad som komponist. Och ett best\u00e4llningsverk har hon kn\u00e5pat ihop f\u00f6r Bohusl\u00e4n Big Band. I Halmstad gavs utsnitt ur b\u00e5da verksamheterna. Ovanligt nog f\u00f6redrog hon sopransaxen. Vet sedan tidigare att hon till fullo beh\u00e4rskar bl\u00e5sinstrument.\u00a0 Mest imponerad blir jag n\u00e4r hon dirigerar med hela kroppen i egen v\u00e4lgjord l\u00e5t. Det l\u00e5ter riktigt bra! Extra krydda i form av fr\u00e4scha features fr\u00e5n Alberto Pinton p\u00e5 basklarinett och Jenny Christoffersson p\u00e5 kontrabas.\u00a0 F\u00f6rsta g\u00e5ngen jag h\u00f6r Jenny vikariera i BBB. Allt eftersom programmet fortskrider kommer hon in i epicentrum. Borde inte vara f\u00f6rv\u00e5nad, faktum \u00e4r dock att hennes runda dova basg\u00e5ngar \u00e4r en stor tillg\u00e5ng oavsett omgivning.<\/p>\n En annan instrumentalist av rang heter\u00a0 Michaela \u00d6stergaard-Nielsen, en kvinna jag s\u00e5g p\u00e5 Ystad jazzfestival i fjol.\u00a0 Danskan som f\u00e5tt sin musikutbildning i Sverige erh\u00f6ll \u00e5tr\u00e5v\u00e4rda Jazzkannan. Alldeles innan den ceremonin hade hon startat andra set, ett live – cinema – performance tillsammans med initiativtagaren Lisa Nordstr\u00f6m. Vad som s\u00e5gs bakom dem var avsnitt ur Sonica Sequence, vars inneh\u00e5ll filmats i Japan, Kuba, Indonesien och Cypern. Improviserad elektronisk musik n\u00e5gra steg bortanf\u00f6r jazzens naturliga dom\u00e4n, fast verkligen intressant. Michaela bidrog till soundtrack med eggande rytmer och rasslande ljud. Konferencieren genomf\u00f6rde h\u00e4r och i samband med andra l\u00e4mpliga tillf\u00e4llen upplysande miniintervjuer. Organisationen Svensk jazz ansvarade f\u00f6r ytterligare tv\u00e5 prisutdelningar. Oldtimern Lars Lystedt fr\u00e5n Ume\u00e5 erh\u00f6ll\u00a0 Lifetime Achievement\u00a0 Award och PR-spridaren Christina Glaeser (min flitigaste uppdragsgivare) fick ta emot den s\u00e5 kallade Basisten.<\/p>\n Hittills har jag omedvetet f\u00f6rsummat att skriva om de vokala bidrag som f\u00f6rgyllde galan. L\u00e5t mig b\u00f6rja med rutinerade Lina Nyberg. F\u00f6r albumet Terrestrial\u00a0<\/em> tilldelades hon Gyllene Skivan, en utm\u00e4rkelse som genom omfattande r\u00f6stningsf\u00f6rfarande, varje \u00e5r utser b\u00e4sta svenska jazzproduktion. 2017 t\u00e4vlade hundrasjuttio plattor. Undertecknad ingick i juryn. Lina komponerade denna g\u00e5ng f\u00f6r symfoniorkester och tidigare i aktuella trilogin f\u00f6r Vindla String Quartet. Och med dem p\u00e5 plats sj\u00f6ng hon till str\u00e5kars ackompanjemang en speciell form av kammarmusik. Vidare gjorde hon ett sofistikerat Ella-nummer d\u00e4r storbandet hade ett otroligt klipp i bl\u00e5ssektionerna samt var i framkant i finalens jublande version av On The Sunny Side Of The street<\/em>. Kvinnan med arton album p\u00e5 sitt cv, jobbar mycket med tonbildning och klangf\u00e4rg, inte helt olikt Annika Skoglund p\u00e5 sin tid.<\/p>\n En rej\u00e4l injektion inom skr\u00e5et s\u00e5ngare har senaste \u00e5ren varit Kristin Amparo. I likhet med Nyberg har hon tidigare samarbetet med BBB, som i sin tur nyss haft ett utbyte med Norrbotten Big Band. Amparo har sl\u00e4ppt rappandet till f\u00f6rm\u00e5n f\u00f6r en bred storbandsrepertoar, vilket inkluderar gospel och \u00e5tskilliga strimmor\u00a0 soul. Hon \u00f6vertygar p\u00e5 ett f\u00f6rv\u00e4ntat s\u00e4tt, f\u00f6rfogar \u00f6ver makal\u00f6st upptr\u00e4nade st\u00e4mband, \u00e4r p\u00e5 vippen att skapa extas med sin s\u00e5ng\u00a0I\u00b4ve Seen The Devil\u00a0<\/em>(skriven efter arbete med S.O.S barnbyar).<\/p>\n Om jag \u00e4r r\u00e4tt underr\u00e4ttad kommer yrv\u00e4dret Linnea Henriksson fr\u00e5n trakten. Hon b\u00f6rjar med en dansant klatschig popbagatell, som hon sa till mig efter\u00e5t att hon brukar k\u00f6ra som avslutning. Fr\u00e4ckast i detta arrangemang var de frenetiska trumpetst\u00f6tarna och Kroon p\u00e5 percussion.\u00a0 Tjejen som hade konsert p\u00e5 WOW ifjol \u00f6verraskar kolossalt i sin tolkning av\u00a0I Fall In Love Too Easily<\/em>, en melodi f\u00f6rknippad med en soft, sk\u00f6r Chet Baker. Utan st\u00f6d av svulstig elektricitet f\u00f6rm\u00e5r hon \u00e4nd\u00e5 lyfta texten, ge den s\u00e5rbarhet och djup. En storartad bedrift! Och i finalen har hon ambitioner att f\u00e5 fart p\u00e5 den n\u00e5got avvaktande publiken, vilket hon delvis g\u00e5r i land med.<\/p>\n![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/05\/M5A9316.jpg\")
<\/a>Foton Johan Palmborg<\/p>\n<\/a><\/p>\n<\/a><\/p>\n<\/a><\/p>\n<\/a><\/p>\n<\/a><\/p>\n<\/a><\/p>\n<\/a><\/p>\n<\/a><\/p>\n