{"id":117896,"date":"2018-05-18T14:14:37","date_gmt":"2018-05-18T13:14:37","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=117896"},"modified":"2018-05-18T14:56:15","modified_gmt":"2018-05-18T13:56:15","slug":"skivrecension-maini-sorri-magneto-dayo-when-two-world-meets","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=117896","title":{"rendered":"Skivrecension: Maini Sorri &#038; Magneto Dayo &#8211; When Two World Meet"},"content":{"rendered":"<p><span style=\"font-weight: 400;\">Artist Maini Sorri och Magneto Dayo<\/span><span style=\"font-weight: 400;\"><br \/>\n<\/span><span style=\"font-weight: 400;\">Titel When Two Worlds Meet<\/span><span style=\"font-weight: 400;\"><br \/>\n<\/span><span style=\"font-weight: 400;\">Betyg 3<\/span><span style=\"font-weight: 400;\"><br \/>\n<\/span><span style=\"font-weight: 400;\">Svensk release 22 maj<\/span><span style=\"font-weight: 400;\"><br \/>\n<\/span><span style=\"font-weight: 400;\"><br \/>\n<\/span><span style=\"font-weight: 400;\">Uppsala och Brooklyn. Synth och storstadsrap. Tv\u00e5 v\u00e4rldar m\u00f6ts n\u00e4r finlandsvenska Maini Sorri och amerikanske Magneto Dayo sl\u00e5r sina p\u00e5sar ihop. <\/span><span style=\"font-weight: 400;\"><br \/>\n<\/span><span style=\"font-weight: 400;\"><br \/>\n<\/span><span style=\"font-weight: 400;\">Med 20 singlar och 5 album bakom sig var Uppsala-baserade Maini Sorri, 57 \u00e5r gammal, sugen p\u00e5 n\u00e5got nytt. Samtidigt p\u00e5 andra sidan jordklotet i hipster-kvarteren i Brooklyn lyssnar en entusiasmerad Magneto Dayo p\u00e5 Maini. Han \u00e4lskar musiken och h\u00f6r genast av sig. Maini och Dayo\u00a0 best\u00e4mmer tr\u00e4ff. Och fyra \u00e5r senare har duon f\u00e4rdigst\u00e4llt sitt f\u00f6rsta gemensamma album. <\/span><span style=\"font-weight: 400;\"><br \/>\n<\/span><span style=\"font-weight: 400;\"><br \/>\n<\/span><span style=\"font-weight: 400;\">\u00a0\u201cWhen Two Worlds Meet\u201d? \u00e4r inte ett d\u00e5ligt album, men \u00e4r v\u00e4l nostalgisk i sin utformning.\u00a0Dayo \u00e4r k\u00e4nd rapare och producent som skrivit och producerat f\u00f6r m\u00e5nga stora artister inom hiphop-scenen. Med sin rappa k\u00e4ft och stora vokabul\u00e4r ger han tyngd \u00e5t produktionen. Och Maini med sin unika r\u00f6st tillf\u00f6r en elegans. Magnetos rap och Mainis synth skapar sp\u00e4nnande dynamik. \u00a0<\/span><span style=\"font-weight: 400;\"><br \/>\n<\/span><span style=\"font-weight: 400;\"><br \/>\n<\/span><span style=\"font-weight: 400;\">Det sv\u00e5rt att missa Maini Sorris f\u00f6rk\u00e4rlek till 90-talet. \u201cWhen Two Worlds Meet\u201d \u00e4r 90-tals-frustande dancehall och electropop med hiphop-rhymes och Daft Punk-aktiga beats.\u00a0Influenser finns fr\u00e5n s\u00e5v\u00e4l d\u00e5- som nutid fr\u00e5n Daft Punk till The Human League. Det \u00e4r spretigt v\u00e4rre, \u00e4nd\u00e5 h\u00e5lls bygget ihop med starkaste tapetklister. Nostalgin v\u00e4ger ibland \u00f6ver och det moderna soundet blir ett minneblott.<br \/>\n<\/span><\/p>\n<p><span style=\"font-weight: 400;\">Blue Song kom ut redan 2014 och kl\u00e4ttrade snabbt upp p\u00e5\u00a0National Airplay Top Charts lista. Det \u00e4r en dansant bit d\u00e4r sl\u00e4pig reggae blandas med dancehall och electro. \u201cSecond Chance\u201d l\u00e4gger ett snyggt synth-raster \u00f6ver beatet.<br \/>\nMed &#8221;An Echo&#8221; bjuds p\u00e5 lugn akustisk pop d\u00e4r pl\u00e5gsamma ekon fr\u00e5n det f\u00f6rflutna g\u00f6r sig p\u00e5minda. &#8221;When Two Worlds Meet&#8221;, albumets stora h\u00f6jdpunkt, \u00e4r modern Kendrik Lamar som tr\u00e4ffar helt r\u00e4tt.\u00a0<\/span><span style=\"font-weight: 400;\"><br \/>\n<\/span><span style=\"font-weight: 400;\"><br \/>\n<\/span><span style=\"font-weight: 400;\">Texterna med f\u00e5 undantag \u00e4r skrivna av Maini sj\u00e4lv och kretsar kring k\u00e4rlekskramp och identitetskris. Men den stora beh\u00e5llningen \u00e4r inte narrativet &#8211; utan kompositionen. <\/span><span style=\"font-weight: 400;\">Det \u00e4r en snygg produktion med detaljer som ekon, brus och LP-knaster som f\u00f6djupar ljudbilden. Genrerna blandas med mixat resultat.<br \/>\nFlera bitar k\u00e4nns\u00a0 synt-dr\u00e4nkta eller p\u00e5 annat s\u00e4tt \u00f6verm\u00e4ttade.<br \/>\nHybriden mellan melodisk metal och ultrarapid electropop i &#8221;Lost Love&#8221; tillh\u00f6r inte favoriterna men jag gillar modet. Att faktiskt v\u00e5ga testa. Tillsammans utforskar de konventioner och klampar med best\u00e4mda kliv \u00f6ver nedpissade revir.\u00a0<\/span><span style=\"font-weight: 400;\">\u201cWhen Two Worlds Meet\u201d \u00e4r ett album med ett stort mod. N\u00e4r tv\u00e5 v\u00e4rldar m\u00f6ts kan vackra saker ske. I dessa tider av \u00e5tstramad migrationspolitik och fr\u00e4mlingsfientlighet \u00e4r det ett budskap vi inte kan h\u00f6ra nog m\u00e5nga g\u00e5nger.<\/span><\/p>\n<p><span style=\"font-weight: 400;\">Petter Stjernstedt<\/span><span style=\"font-weight: 400;\"><br \/>\n<\/span><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Artist Maini Sorri och Magneto Dayo Titel When Two Worlds Meet Betyg 3 Svensk release 22 maj Uppsala och Brooklyn. Synth och storstadsrap. Tv\u00e5 v\u00e4rldar m\u00f6ts n\u00e4r finlandsvenska Maini Sorri och amerikanske Magneto Dayo sl\u00e5r sina p\u00e5sar ihop. Med 20 singlar och 5 album bakom sig var Uppsala-baserade Maini Sorri, 57 \u00e5r gammal, sugen p\u00e5 [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":40,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,22,13624],"tags":[],"class_list":{"0":"post-117896","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-recension","7":"category-film","8":"category-skivor","9":"category-toppnytt","10":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/117896","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/40"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=117896"}],"version-history":[{"count":18,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/117896\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":117915,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/117896\/revisions\/117915"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=117896"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=117896"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=117896"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}