{"id":117880,"date":"2018-05-20T20:34:16","date_gmt":"2018-05-20T19:34:16","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=117880"},"modified":"2018-05-20T20:34:16","modified_gmt":"2018-05-20T19:34:16","slug":"omvaxlande-originallatar-med-varierande-tuggmotstand-vivian-av-john-holmstrom-om-tat-sat","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=117880","title":{"rendered":"Omv\u00e4xlande originall\u00e5tar med varierande tuggmotst\u00e5nd – Vivian av John Holmstr\u00f6m (Om Tat Sat)"},"content":{"rendered":"

John Holmstr\u00f6m<\/strong><\/p>\n

Vivian<\/strong><\/p>\n

3<\/strong><\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

Mix: \u00c5ke Linton<\/p>\n

Master: Jonas Kullhammar<\/p>\n

Inspelad i Spinroad Recording Studious Lindome<\/p>\n

Omslag\/ foto: Kerstin Ehrnlund<\/p>\n

PACAYA records<\/p>\n

57:35<\/p>\n

Release 12\/5 2018<\/p>\n

Debut av\u00a0 John Holmstr\u00f6m under eget namn, efter att ha spelat med m\u00e5nga i ett ansenligt antal \u00e5r. Alla kompositioner har honom som upphovsman. Min ing\u00e5ng till pianisten \u00e4r att jag blev f\u00f6rtjust i hans medverkan p\u00e5 Anna Lunds\u00a0Hurrakel\u00a0<\/em>h\u00e4rom \u00e5ret. En koppling av mer kuri\u00f6s natur \u00e4r att han kommer fr\u00e5n M\u00f6lndal, staden jag bott i sedan 80-talets mitt. Albumets titel h\u00e4rr\u00f6r fr\u00e5n en lokal pizza. Till sitt projekt Om Tat Sat, som i skrivande stund \u00e4r p\u00e5 releaseturn\u00e9, har 35-\u00e5ringen v\u00e4rvat ett namnkunnig skara: Niklas Barn\u00f6 p\u00e5 trumpet, gitarristen Susanna Risberg, medan kompet utg\u00f6rs av Gustav Nahlin (trummor) och Palle Sollinger (kontrabas). De \u00e5tta sp\u00e5ren p\u00e5\u00a0Vivian<\/em> s\u00e4gs representera\u00a0 personer, platser och perioder i livet vars betydelse varit central f\u00f6r l\u00e5tskrivaren.\u00a0 Musiken kan betecknas som en korsning mellan traditionell och avantgardistisk jazz, j\u00e4mte en kortare utflykt till konstmusik.<\/p>\n

Man b\u00f6rjar med utdragna toner och en trumpet som liksom hovrar runt ett \u00e5terkommande m\u00f6nster, varp\u00e5 Risberg fyller i genom att plocka fram vackra ackord. I mellanrummen h\u00f6rs mycket nyanserat trumspel. Det distinkta temat i \u00f6ppningsnumret har en m\u00e4rklig egenskap,\u00a0 \u00e5terkommer i snarlik tappning \u00e5tskilliga g\u00e5nger p\u00e5 skivan.\u00a0S\u00e4ffleblues\u00a0<\/em>\u00e4r knixig, skuttar fram i ryckiga etapper. Trumpetst\u00f6tar attackerar utan att hela v\u00e4gen f\u00e5 f\u00e4ste hos mig. Med sin skenbara rastl\u00f6shet och frapperande ombytlighet, \u00e4r\u00a0Vivian<\/em> en oj\u00e4mn produktion, inte l\u00e4tt att f\u00e5 \u00f6verblick \u00f6ver. Ibland inkorporeras albumets pregnanta bl\u00e5sinstrument, ibland fladdrar\u00a0 toner omkring i ett vakuum. M\u00e5nga taktf\u00f6rskjutningar och tempobyten f\u00f6rekommer! Jag f\u00f6rmodar att Holmstr\u00f6ms noter varit en utmaning, kr\u00e4ver v\u00e4ldigt duktiga, skolade musiker. Lyckligtvis \u00e4r g\u00e4nget h\u00e4r av s\u00e5dan beskaffenhet, n\u00e5got som blir \u00e4n mer uppenbart n\u00e4r jag lyssnat p\u00e5 dem live.<\/p>\n

T.V,P<\/em> (=terrariet vid plattan) och\u00a0Peace Song Earth\u00a0<\/em>tillf\u00f6r andra energier, vilket ska utl\u00e4sas som\u00a0 uppfriskande s\u00e5v\u00e4l som st\u00e4mningsfullt.\u00a0 Handlar dels om rakt beat i form av pulserande driv med rhodes och trummor i framkant. Och dels om ett lyriskt stycke till\u00e4gnat indianerna i Amazonas. Sist n\u00e4mnda titel bryter av genom sitt utf\u00f6rliga, klassiskt pr\u00e4glade intro p\u00e5 flygel, varp\u00e5 \u00f6vriga diskret bygger vidare.\u00a0 Gustav Nahlins trumspel firar triumfer och Susanna Risberg levererar ett makal\u00f6st fint solo. Ensemblen binder slutligen elegant ihop tr\u00e5darna. Trumpetaren k\u00e4nd fr\u00e5n exempelvis Fire Orchestra och Alberto Pinton Quartet, fyrar av\u00a0 bl\u00e4ndande teknik i Aj, Satan<\/em>, utan att formulera samma varma klangf\u00e4rg som mina favorittrumpetare. L\u00e5ten \u00e4r en av plattans h\u00f6jdare med sitt h\u00e4rligt lunkande tempo.<\/p>\n

\"\"<\/a>Foto Kerstin Ehrnlund<\/p>\n

 <\/p>\n

R\u00e4kna f\u00e5r <\/em>presenterades live som en surrealistisk atonal dr\u00f6m, f\u00f6ljaktligen\u00a0 spel i olika skalor vars beh\u00e5llning delvis gick mig f\u00f6rbi. I avslutande titell\u00e5ten lyckas l\u00e5tskrivare Holmstr\u00f6m desto b\u00e4ttre. Jag gl\u00e4ds \u00e5t lyriskt anstruken ECM-jazz, inklusive delikat avslappnat bassolo av Palle Sollinger. K\u00e4nner mig som framg\u00e5tt kluven i den prek\u00e4ra positionen som ”smakdomare”. Kanske vill Holmstr\u00f6m s\u00e4ga f\u00f6r mycket nu n\u00e4r han f\u00e5tt chansen, vilket medf\u00f6r att materialet spretar. Vissa l\u00e5tar \u00e4r slagkraftiga nog att hamna p\u00e5 repeat i huvudet, medan somliga dissonanser passerar f\u00f6rbi.\u00a0 Tre summerande iakttagelser: Bandledaren h\u00e5ller f\u00f6rv\u00e5nansv\u00e4rt l\u00e5g profil, l\u00e5tarnas skiftningar g\u00f6r\u00a0Vivian\u00a0<\/em>till en originell skapelse och musikerna \u00e4r enormt duktiga.<\/p>\n

Releasespelning p\u00e5 Unity\u00a0<\/strong>Hade f\u00f6rm\u00e5nen att vara med p\u00e5 liveversionen och dessutom f\u00e5 en pratstund med i f\u00f6rsta hand Holmstr\u00f6m. Vill omg\u00e5ende betona att betyget\u00a0 hamnar ett pinnh\u00e5l h\u00f6gre efter en v\u00e4l genomf\u00f6rd konsert i G\u00f6teborg.\u00a0 L\u00e5tarna \u00f6verlag mer integrerade, till och med tajtare, bortsett fr\u00e5n enstaka g\u00e5nger n\u00e4r strukturen var uppl\u00f6st. Vi gavs f\u00f6rklaringar till varifr\u00e5n l\u00e5tar blivit namngivna och till vilka de till\u00e4gnats. Samspelet \u00e4r smidigt, man stakar ut\u00a0 oftast mycket njutbar f\u00e4rdriktning, anv\u00e4nder noter som underlag.\u00a0 Underligt nog har komposit\u00f6ren skrivit ut sig i vissa sekvenser, gjort sig sj\u00e4lv sysslol\u00f6s. H\u00e4rleder inga sj\u00e4lvklara referenser\u00a0 hos en man som p\u00e5 Musikh\u00f6gskolan\u00a0 hade Ronny Johansson som pianol\u00e4rare. Tar reda p\u00e5 att influenser varit McCoy Tyner, Monk, Lars Jansson samt klassiska tons\u00e4ttare. I en namnl\u00f6s l\u00e5t broderar 35-\u00e5ringen uts\u00f6kt. I andra set \u00e4r han vid ett tillf\u00e4lle anf\u00f6rare av ett gungande groove. Fast Susanna Risberg s\u00e4ger att hon lyssnat mycket p\u00e5 Pat Metheny och John Scofield, m\u00e4rks en egen stil.\u00a0 Gillar hennes s\u00e4tt att en smula avigt framst\u00e4lla melodier!. Sollinger framst\u00e5r som en solid ryggrad, ligger hela tiden r\u00e4tt utan att sticka ut hakan. Trumslagaren Gustav Nahlin m\u00e5ste vara f\u00f6rtjust i kontraster, har inga problem med att skifta fr\u00e5n jobb med Miss Li till experimentella\u00a0 Paavo. Hans hanterande av trummorna \u00e4r oerh\u00f6rt l\u00e4ckert att lyssna p\u00e5. Kapellm\u00e4staren ber\u00e4ttar f\u00f6r mig att han valt medmusiker inte bara f\u00f6r deras kapacitet, utan ocks\u00e5 valt personer han trivs tillsammans med.<\/p>\n

\"\"<\/a>Foto Ronnie Mag Larsen<\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

John Holmstr\u00f6m Vivian 3 Mix: \u00c5ke Linton Master: Jonas Kullhammar Inspelad i Spinroad Recording Studious Lindome Omslag\/ foto: Kerstin Ehrnlund PACAYA records 57:35 Release 12\/5 2018 Debut av\u00a0 John Holmstr\u00f6m under eget namn, efter att ha spelat med m\u00e5nga i ett ansenligt antal \u00e5r. Alla kompositioner har honom som upphovsman. Min ing\u00e5ng till pianisten \u00e4r […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[22],"tags":[],"class_list":["post-117880","post","type-post","status-publish","format-standard","category-skivor","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/117880","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=117880"}],"version-history":[{"count":6,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/117880\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":117954,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/117880\/revisions\/117954"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=117880"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=117880"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=117880"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}