{"id":117855,"date":"2018-05-17T11:59:13","date_gmt":"2018-05-17T10:59:13","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=117855"},"modified":"2018-05-18T09:51:39","modified_gmt":"2018-05-18T08:51:39","slug":"filmrecension-tully","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=117855","title":{"rendered":"Filmrecension: Tully"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a>
\n<\/span>Tully<\/span>
\n<\/span>Betyg 3<\/span>
\n<\/span>Svensk biopremi\u00e4r 18 maj<\/span>
\n<\/span>Regi: Jason Reitman\u00a0 \u00a0 \u00a0 \u00a0 \u00a0 \u00a0 \u00a0 \u00a0 \u00a0 \u00a0 \u00a0 \u00a0 \u00a0 <\/span><\/p>\n

Manus: Diablo Cody
\n<\/span>
\n<\/span>”Tully” \u00e4r Diablo Codys och Jason Reitmans tredje sk\u00f6tebarn -efter succen med ”Juno”, som p\u00e5b\u00f6rjade temat kring graviditet och moderskap, och ”Young Adult”, d\u00e4r Jason f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen introduceras till briljanta Charlize Theron. ”Tully” fokar p\u00e5 systraskapet. Marlo \u00e4r en tv\u00e5-barns mamma som v\u00e4ntar sin tredje unge. \u00a0Livet som mamma \u00e4r stressfyllt. Marlo har en son med koncentrationssv\u00e5righeter som st\u00e4ndigt f\u00f6rbryllar skolledningen och kallar Marlo till krism\u00f6te efter krism\u00f6te. Och den sj\u00e4lvmedvetna 13-\u00e5riga dottern som blir allt h\u00e5rdare mot sig sj\u00e4lv skapar orosmoln p\u00e5 moderns himmel. Att f\u00e5 en tredje outvecklad individ till hemmet kommer som ni f\u00f6rst\u00e5r inte utan problem. <\/span>
\n<\/span>
\n<\/span>L\u00f6sningen \u00e4r nattnannyn. Hen kan avlasta Marlo p\u00e5 n\u00e4tterna och se till att hon f\u00e5r sin sk\u00f6nhetss\u00f6mn. Nattnannyn, spelad av Mackenzie Davis, \u00e4r en fri spirituell varelse som kan det mesta. Som en bok med roliga fakta f\u00f6r fj\u00e4rdeklassare beskriver Marlo henne. Tully f\u00f6renklar Marlos vardag och hj\u00e4lper henne att hitta sig sj\u00e4lv i mammarollen. <\/span> ”Tully” \u00e4r en fin film om graviditet, moderskap och systerskap. H\u00e4r finns mycket girl power att h\u00e4mta. Tv\u00e5 kvinnor med udda personlighet finner varandra. De speglar sig i den andres erfarenheter och egenheter. Varning f\u00f6r ” En ov\u00e4ntad v\u00e4nskap”-syndromet n\u00e4r nattnannyn f\u00e5r Marlos v\u00e4rld att \u00f6ppna\u00a0 sig. Den vandrande schablonen Tully symboliserar den perfekta kompisen som alltid har svar p\u00e5 tal och trots ynka 26 v\u00e5rar fyllda vet allt. Det \u00e4r ett tr\u00f6ttsamt narrativ. Samtidigt \u00e4r ”Tully” som film r\u00e5 och ocensurerad. Charlize Theron som Marlo \u00e4r h\u00e4rligt bitter. Hennes kropp med j\u00e4ttemage och osminkat anlete visas utan retuscheringar. Det \u00e4r en triumf att se en icke-normativ kropp portr\u00e4tteras p\u00e5 film. Tully framh\u00e4ver den osminkade sanningen om sm\u00e5barnslivet<\/span>\u00a0– en nyanserad skildring som varken sk\u00f6n- eller svartm\u00e5lar. <\/span>\u00a0<\/span>
\n<\/span>
\n<\/span>Marlo g\u00f6r allt f\u00f6r barnen. Hon l\u00e4ser godnattsagor, fixar mat och skjutsar dem till tr\u00e4ningen. Hon finns d\u00e4r j\u00e4mt \u00a0– b\u00e5de f\u00f6re och efter Tully. H\u00e4r i ligger filmens grundproblem. Det \u00e4r f\u00f6rst n\u00e4r nannyn kommer in i bilden som Marlo b\u00f6rjar ta ansvar. Eller s\u00e5 antyder filmen. Efter m\u00e5nga dagars s\u00f6mn \u00e4r hon piggast i kvarteret. <\/span>Hon bakar br\u00f6d och minions-formade muffins till alla i skolklassen. Hon accepterar att sonen inte passar in i den kommunala skolan och tar saken i egna h\u00e4nder. Hon \u00e4r den \u201cperfekta\u201d mamman. Och Marlos tidigare s\u00e5 bittra men sk\u00f6na jag f\u00e5r representera \u201cden misslyckade mamman\u201d. Det k\u00e4nns unket. \u00c4ven mans-portr\u00e4ttet – den fine fadern som b\u00e4ddar ner barnen och d\u00e4refter tar p\u00e5 sig h\u00f6rlurarna f\u00f6r att via dumburken lira sitt favo-zombier\u00f6j – k\u00e4nns som rena sten\u00e5ldern. Ur ett j\u00e4mst\u00e4lldhets-perspektiv hamnar Tully l\u00e5ngt ner p\u00e5 skalan. Trots kompetenta skapare och ett Girl power-laddat budskap n\u00e5r den inte hela v\u00e4gen. Manuset \u00e4r v\u00e4lskrivet.\u00a0<\/span>Diablo Cody och Jason Reitman sk\u00f6ter sina filmkarakt\u00e4rer med varsam hand. Med framg\u00e5ng har de gett oss m\u00e4nniskor av k\u00f6tt och blod att bry oss om. Ta Juno och Paulie som klockrena exempel. ”Tully” \u00e4r inget undantag. \u00a0<\/span>
\n<\/span>
\n<\/span>Det finns onekligen goda intentioner h\u00e4r. Men med ett \u00f6verfl\u00f6d av klyschor och en mellanmj\u00f6lks-kvamlig feminism charmar Cody och Jason i sin tredje akt bara i lagom dos.\u00a0<\/span>
\n<\/span>
\n<\/span>Petter Stjernstedt\u00a0<\/span><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Tully Betyg 3 Svensk biopremi\u00e4r 18 maj Regi: Jason Reitman\u00a0 \u00a0 \u00a0 \u00a0 \u00a0 \u00a0 \u00a0 \u00a0 \u00a0 \u00a0 \u00a0 \u00a0 \u00a0 Manus: Diablo Cody ”Tully” \u00e4r Diablo Codys och Jason Reitmans tredje sk\u00f6tebarn -efter succen med ”Juno”, som p\u00e5b\u00f6rjade temat kring graviditet och moderskap, och ”Young Adult”, d\u00e4r Jason f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen introduceras till […]<\/p>\n","protected":false},"author":40,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[51,16,20,13624],"tags":[],"class_list":["post-117855","post","type-post","status-publish","format-standard","category-filmer","category-recension","category-film","category-toppnytt","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/117855","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/40"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=117855"}],"version-history":[{"count":12,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/117855\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":117895,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/117855\/revisions\/117895"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=117855"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=117855"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=117855"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}