{"id":117701,"date":"2018-05-07T20:16:44","date_gmt":"2018-05-07T19:16:44","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=117701"},"modified":"2018-05-07T20:16:44","modified_gmt":"2018-05-07T19:16:44","slug":"euforisk-folkpop-fran-granslos-duo-kom-hem-av-fjarill","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=117701","title":{"rendered":"Euforisk folkpop fr\u00e5n gr\u00e4nsl\u00f6s duo &#8211; Kom Hem av Fjarill"},"content":{"rendered":"<p><strong>Fjarill<\/strong><\/p>\n<p><strong>Kom Hem<\/strong><\/p>\n<p><strong>4<\/strong><\/p>\n<p>Producenter: J\u00fcrgen Spiegel, Aino L\u00f6wenmark och Hanmari Spiegel<\/p>\n<p>Inspelning, mix och master: J\u00fcrgen Spiegel i Walden Studio Hamburg<\/p>\n<p>Butter &amp; Fly Records \/ Indigo<\/p>\n<p>Release i Sverige 20\/4 2018<\/p>\n<p>50:15<\/p>\n<p><a href=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/05\/Fjarill_KomHem_Cover_300dpi400x400.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignnone size-medium wp-image-117704\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/05\/Fjarill_KomHem_Cover_300dpi400x400-300x300.jpg\" alt=\"\" width=\"300\" height=\"300\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/05\/Fjarill_KomHem_Cover_300dpi400x400-300x300.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/05\/Fjarill_KomHem_Cover_300dpi400x400-150x150.jpg 150w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/05\/Fjarill_KomHem_Cover_300dpi400x400.jpg 400w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/a>Foto Steven Haberland<\/p>\n<p>I och med tillg\u00e5ngen till Fjarills nya skiva, har jag kunnat g\u00f6ra ett ny uppt\u00e4ckt. Duon \u00e4r bosatt i Hamburg tack vare k\u00e4rleken till sina respektive. Aino L\u00f6wenmark kommer fr\u00e5n Leksand medan Hanmari Spiegel \u00e4r fr\u00e5n en g\u00e5rd utanf\u00f6r Pretoria i Sydafrika.\u00a0 Sedan de tr\u00e4ffades av en slump p\u00e5 en marknad i den nordtyska hamnstaden 2004, har de gett ut sex album. De har tilldelats flera priser inom diffusa kategorin V\u00e4rldsmusik och gett hundratals konserter.\u00a0 Vad jag kunnat utr\u00f6na skriver de allt material sj\u00e4lva. Huvudinstrumenten \u00e4r piano (Aino) och fiol (Hanmari). \u00d6verv\u00e4gande sjunger Aino p\u00e5 sitt modersm\u00e5l, vilket inte tycks bekymra livepubliken i Europa.<\/p>\n<p>Den prisbel\u00f6nta duon \u00e4r sv\u00e5rdefinierad, vilket ocks\u00e5 p\u00e5pekas p\u00e5 hemsida och i pressutskick. Ofta \u00f6sig folkpop, ibland l\u00e5tar med tydlig viskarakt\u00e4r, m\u00f6jligen drag av vokaljazz och n\u00e5gra g\u00e5nger\u00a0 kammarmusikaliska element. Ju l\u00e4ngre\u00a0 <em>Kom hem\u00a0<\/em>p\u00e5g\u00e5r, ju mer v\u00e4vs\u00a0 fler spr\u00e5k \u00e4n svenska in. Vi h\u00f6r flera s\u00e5nger p\u00e5 engelska, d\u00e4rtill strofer eller refr\u00e4ng p\u00e5 tyska, afrikaans och zulu; ibland blandas spr\u00e5k p\u00e5 ett m\u00e4rkligt vis i en och samma l\u00e5t. Skivan lanseras som ett konceptalbum om tillh\u00f6righet och hemvist. De fann en frihet i att lyssna in\u00e5t, fick syn p\u00e5 hur f\u00f6rh\u00e5llanden h\u00e4ngde ihop.\u00a0 Duon med sin totalt skilda bakgrunder, p\u00e5pekar att \u00e5terv\u00e4ndande f\u00f6ruts\u00e4tter att man rest bort. Ska noteras att de turnerat i sina respektive heml\u00e4nder.<\/p>\n<p>Inledande\u00a0<em>Stockholm<\/em> om l\u00e4ngtan<em> ,<\/em> vaggvisartade\u00a0<em>Good Night <\/em>samt avslutande hoppfulla\u00a0 <em>Resan <\/em>har en vemodig struktur med betagande, i flera fall sk\u00f6r, s\u00e5ng av L\u00f6wenmark. I \u00f6vrigt kan flertalet l\u00e5tar betecknas som sprudlande, energigivande up tempo-kompositioner. Kl\u00e4mmiga titell\u00e5ten med tv\u00e5spr\u00e5kig refr\u00e4ng liksom\u00a0<em>Hypnos,<\/em>\u00a0 har absolut hitpoential. Snacka om schwung! Och <em>Inkululeko <\/em>\u00e4r en extatisk lycktr\u00e4ff. \u00a0 S\u00e5ledes en bred livsbejakande skiva med enorma kontraster. Det \u00e4r l\u00e4tt att bli hooked p\u00e5 deras fl\u00f6de av starka melodier, v\u00e4lgjorda arrangemang och flod av klanger som d\u00e5 och d\u00e5 stoppas upp av tystnad. (Sist n\u00e4mnda beskrivning h\u00e4mtad fr\u00e5n Fjarills hemsida, d\u00e4r det resoneras om tystnadens betydelse.) Vid mina f\u00f6rsta lyssningar hade jag funderingar p\u00e5 om l\u00e5tarna verkligen h\u00f6ll m\u00e5ttet hela v\u00e4gen, det vill s\u00e4ga fr\u00e5gan om alla elva sp\u00e5r f\u00e5ngade mig v\u00e4cktes. Efter idog lyssning f\u00f6rsvinner eventuella reservationer. Utgivningen p\u00e5 egna bolaget \u00e4r i det n\u00e4rmaste helgjuten, med mycket sympatiska skiftningar mellan dur och moll j\u00e4mte ett berikande formspr\u00e5k.<\/p>\n<p>G\u00e4llande s\u00e4ttning medverkar J\u00fcrgen Spiegel fr\u00e5n Tingvall trio p\u00e5 trummor\u00a0 och slagverk, Steffi Stephan p\u00e5 bas (k\u00e4nd fr\u00e5n Udo Lindenbergs orkester) och Stefan Soppok p\u00e5 gitarrer och s\u00e5ng p\u00e5\u00a0<em>Inkululeko.\u00a0<\/em> F\u00f6rutom viloin spelar Hanmari Spiegel\u00a0 piano, cello, viola, gitarr och sjunger.\u00a0 Aino L\u00f6wenmark \u00e5 sin sida trakterar inte bara piano, utan ocks\u00e5 wurlitzer och ondes martinot som \u00e4r ett fransk elektroniskt instrument\u00a0 snarlikt en theremin. Produktionen fogar f\u00f6runderligt v\u00e4l in varje instrument i en f\u00f6rf\u00f6risk helhet.<\/p>\n<p>Mest frapperande \u00e4r \u00e4nd\u00e5 den vokala kraften. Undantagsvis spr\u00f6da toner, fast mest a en ob\u00e4ndig gl\u00e4dje i att sjunga ut och ge sig p\u00e5 tonartsh\u00f6jningar. M\u00e4rks sannerligen att L\u00f6wenmark med sin ljusa r\u00f6st, gillar att h\u00e4nga kvar p\u00e5\u00a0 stavelser, str\u00e4cka ut s\u00e5 l\u00e5ngt det g\u00e5r, upprepa vokala fundament och sjunga ordl\u00f6st.\u00a0 I flera sekvenser f\u00f6rst\u00e4rks detta &#8221;h\u00e4ng&#8221; av elektronik och gl\u00f6dheta str\u00e5kinstrument.\u00a0 Med kloka existentiella texter sjunger en fr\u00e5n Dalarna utflyttad artist\u00a0 s\u00e5 att varje nyans g\u00e5r fram. Det kan handla om kamp, tvivel och r\u00e4dsla; fast i grunden bubblar och gl\u00e4nser <em>Kom Hem<\/em> av positiv energi. Texterna medf\u00f6ljer CD-utg\u00e5van.<em>\u00a0<\/em> Med sin musikaliska partner f\u00f6renas hon i fina tv\u00e5st\u00e4mmiga\u00a0 refr\u00e4nger. Deras sj\u00e4lvklara r\u00f6ster f\u00e5r mig att associera till\u00a0 Miss Li, Ane Brun, Anna Christoffersson, Sofie Livebrant, Sara Isaksson och i viss m\u00e5n Anna Ternheim och Elin Ruth Sigvardsson.\u00a0 Nedv\u00e4xlingen fr\u00e5n\u00a0 frustande <em>Monster (<\/em>med diskret Bowie-blinkning) till s\u00f6ta balladen <em>Good Night,\u00a0<\/em>\u00e4r h\u00e4pnadsv\u00e4ckande, en fullkomligt briljant passage. L\u00e5t er omslutas av en genrefri\u00a0 mycket musikalisk duo som utstr\u00e5lar v\u00e4rme, reflektion och hopp.<\/p>\n<p><a href=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/05\/2018-02-15-09_32_27-Fjarill-\u2013-Stilla-Tyd_big.png\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignnone size-medium wp-image-117722\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/05\/2018-02-15-09_32_27-Fjarill-\u2013-Stilla-Tyd_big-221x300.png\" alt=\"\" width=\"221\" height=\"300\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/05\/2018-02-15-09_32_27-Fjarill-\u2013-Stilla-Tyd_big-221x300.png 221w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/05\/2018-02-15-09_32_27-Fjarill-\u2013-Stilla-Tyd_big.png 689w\" sizes=\"auto, (max-width: 221px) 100vw, 221px\" \/><\/a>Foto fr\u00e5n Fjarills hemsida<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Fjarill Kom Hem 4 Producenter: J\u00fcrgen Spiegel, Aino L\u00f6wenmark och Hanmari Spiegel Inspelning, mix och master: J\u00fcrgen Spiegel i Walden Studio Hamburg Butter &amp; Fly Records \/ Indigo Release i Sverige 20\/4 2018 50:15 Foto Steven Haberland I och med tillg\u00e5ngen till Fjarills nya skiva, har jag kunnat g\u00f6ra ett ny uppt\u00e4ckt. Duon \u00e4r bosatt [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,22],"tags":[],"class_list":["post-117701","post","type-post","status-publish","format-standard","category-musik","category-skivor","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/117701","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=117701"}],"version-history":[{"count":6,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/117701\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":117723,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/117701\/revisions\/117723"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=117701"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=117701"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=117701"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}