{"id":117472,"date":"2018-04-25T16:49:47","date_gmt":"2018-04-25T15:49:47","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=117472"},"modified":"2018-04-25T16:49:47","modified_gmt":"2018-04-25T15:49:47","slug":"filmrecension-isle-of-dogs-wes-andersons-nya-masterverk","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=117472","title":{"rendered":"Filmrecension: Isle of Dogs &#8211; Wes Andersons nya m\u00e4sterverk"},"content":{"rendered":"<p><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"aligncenter size-full wp-image-117475\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/04\/isleofdogs_650.jpg\" alt=\"\" width=\"650\" height=\"366\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/04\/isleofdogs_650.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/04\/isleofdogs_650-300x169.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><\/p>\n<p>Isle of Dogs<br \/>\nBetyg: 5<br \/>\nSvensk biopremi\u00e4r: 4 maj 2018<br \/>\nRegiss\u00f6r: Wes Anderson<\/p>\n<p>Det var med stor f\u00f6rv\u00e4ntan jag sl\u00e4ntrade in i salongen p\u00e5 den tidiga pressvisningen av Isle of Dogs, en film som jag sedan l\u00e4nge sett fram emot att f\u00e5 se. Som en beundrare av Wes Anderson \u2013 h\u00e4nf\u00f6rd av Moonrise Kingdom och The Grand Budapest Hotel \u2013 hoppades jag p\u00e5 ytterligare en filmisk fulltr\u00e4ff. Och jag skulle inte bli besviken.<\/p>\n<p>Det \u00e4r s\u00e4llan man ser en film som man njuter varenda minut av, som suger in en i sitt hj\u00e4rta och f\u00e5r en vilja stanna d\u00e4r, att rent av gl\u00f6mma bort omv\u00e4rlden under den koncentrerade tid man \u00e4r d\u00e4r inne. Dessa filmer \u00e4r rariteter; man minns dem efter\u00e5t, man minns vilken biograf man s\u00e5g dem p\u00e5, vilken tid p\u00e5 \u00e5ret det var, hur salongen s\u00e5g ut, hur stor bioduken var. Den animerade filmen Isle of Dogs \u00e4r just en s\u00e5dan film, en delikatess till filmupplevelse; en visuell chokladpralin som sm\u00e4lter l\u00e5ngsamt, l\u00e5ngsamt i munnen, som man njuter av varenda \u00f6gonblick av och som man aldrig vill ska ta slut.<\/p>\n<p><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignright size-full wp-image-117476\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/04\/isleofdogs2_400.jpg\" alt=\"\" width=\"400\" height=\"324\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/04\/isleofdogs2_400.jpg 400w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/04\/isleofdogs2_400-300x243.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 400px) 100vw, 400px\" \/>Isle of Dogs \u2013 \u201dHund\u00f6n\u201d \u2013 utspelar sig i Japan, \u201dtjugo \u00e5r fram i tiden\u201d. I den fiktiva staden Megasaki City har den onde, katt\u00e4lskande borgm\u00e4staren Kobayashi best\u00e4mt att alla hundar m\u00e5ste f\u00f6rvisas till \u201dSkr\u00e4p\u00f6n\u201d, som ligger strax utanf\u00f6r staden, p\u00e5 grund av deras osanit\u00e4ra h\u00e4lsotillst\u00e5nd vilket enligt honom har en negativ inverkan p\u00e5 stadens inv\u00e5nare. Detta verkst\u00e4lls snart och alla hundar, b\u00e5de tama och heml\u00f6sa, f\u00f6rvisas till den n\u00e4rliggande \u00f6n som \u00e4ven fungerar som en dumpningsplats f\u00f6r stadens sopor. S\u00e5ledes f\u00e5r alla ge upp sina \u00e4lskade husdjur som snart hamnar i undern\u00e4ring, sjukdom och mis\u00e4r. Detta accepteras av de flesta utan vidare, trots forskares l\u00f6ften om att snart ha kommit fram med vaccin f\u00f6r hundarnas sjukdomar (som senare visar sig vara skapade av borgm\u00e4staren sj\u00e4lv, i en konspiration f\u00f6r att bli av med hundarna, som han hatar). En som v\u00e4grar g\u00e5 med p\u00e5 detta \u00e4r Atari, borgm\u00e4starens adopterade son, som p\u00e5 grund av de nya lagarna har blivit fr\u00e5nskild sin privata livvaktshund, Spots. I ett r\u00e4ddningsf\u00f6rs\u00f6k kapar han ett propellerplan och flyger ut till \u201dSkr\u00e4p\u00f6n\u201d, d\u00e4r han snart kommer i kontakt med ett pack hundar som hj\u00e4lper honom med hans uppdrag.<\/p>\n<p>Isle of Dogs \u00e4r animerad p\u00e5 det s\u00e4tt som kallas f\u00f6r \u201dStop-Motion Cinematography\u201d, vilket inneb\u00e4r att karakt\u00e4rerna \u00e4r dockor, som sedan flyttas manuellt f\u00f6r varje r\u00f6relse. F\u00f6r att g\u00f6ra denna film anv\u00e4ndes \u00f6ver 1100 dockor, mer \u00e4n 2000 bakgrundskarakt\u00e4rer, som 27 animat\u00f6rer med hj\u00e4lp av 10 assistenter sedan fick i uppdrag av g\u00f6ra levande. Ett oerh\u00f6rt sv\u00e5rt och tidskr\u00e4vande arbete, d\u00e4r en hel vecka ibland inte leder till mer \u00e4n en halv sekunds film. Men, som i det h\u00e4r fallet leder till en uts\u00f6kt animation, d\u00e4r karakt\u00e4rerna ser oerh\u00f6rt levande ut.<\/p>\n<p><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignright size-full wp-image-117477\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/04\/isleofdogs3-400.jpg\" alt=\"\" width=\"400\" height=\"168\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/04\/isleofdogs3-400.jpg 400w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/04\/isleofdogs3-400-300x126.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 400px) 100vw, 400px\" \/>Filmen handlar s\u00e5ledes om Ataris kamp f\u00f6r att hitta Spots och f\u00f6r att r\u00e4dda hundarna fr\u00e5n \u201dden slutgiltiga l\u00f6sning\u201d som hans adoptivfar planerar \u2013 med hj\u00e4lp av \u201dWasabigift\u201d t\u00e4nker denne g\u00f6ra sig kvitt hundarna en g\u00e5ng f\u00f6r alla. Till sin hj\u00e4lp har Atari hundarna p\u00e5 \u00f6n och redaktionen f\u00f6r skoltidningen p\u00e5 en av stadens skolor, d\u00e4r den energiska amerikanska utbytesstudenten Tracy Walker g\u00f6r sitt b\u00e4sta f\u00f6r att vaska fram sanningen i den p\u00e5g\u00e5ende, smutsiga konspirationen. K\u00e4nda Hollywood-sk\u00e5despelare st\u00e5r f\u00f6r de engelsktalande r\u00f6sterna, b.la. Harvey Keitel, Edward Norton, Scarlett Johanssen, Bill Murray och Tilda Swinton. En rolig sak \u00e4r att Yoko Ono st\u00e5r f\u00f6r r\u00f6sten f\u00f6r den assisterande forskaren till Professor Watanabe, forskaren som kommer p\u00e5 vaccinet till hundarna (hennes karakt\u00e4r i filmen heter ocks\u00e5 Yoko Ono).<\/p>\n<p>Likt Moonrise Kingdom och Grand Budapest Hotel har Isle of Dogs n\u00e5gonting barnsligt och oskyldigt \u00f6ver sig, ber\u00e4ttelsen tuffar fram med hj\u00e4lp av l\u00e4ttsam, rytmisk musik som f\u00e5r det hela att k\u00e4nnas som i en saga (vilket det ju ocks\u00e5 \u00e4r). Dialogen \u00e4r perfekt skriven, hundarna pratar engelska, m\u00e4nniskorna pratar japanska och ist\u00e4llet f\u00f6r att \u00f6vers\u00e4tta detta med hj\u00e4lp av undertexter sker \u00f6vers\u00e4ttningen smidigt och komiskt med hj\u00e4lp av olika sorters tolkar. Otaliga humoristiska skruvar och karakt\u00e4rernas fantastiska mimik f\u00e5r mig att brista i skratt var och varannan minut; filmens barnsliga, sagolika sj\u00e4l \u2013 sj\u00e4lva sj\u00e4len i Wes Andersons filmskapande, f\u00e5r mig att bli varm om hj\u00e4rtat. Och f\u00f6r mig, som alltid har varit oerh\u00f6rt dragen till japansk kultur, har denna film allt som kr\u00e4vs f\u00f6r att bli en fulltr\u00e4ff. Isle of Dogs \u00e4r helt enkelt en visuell och narrativ full\u00e4ndning, och jag skulle bli f\u00f6rv\u00e5nad om den inte kammade hem \u00e5tminstone en Oscar f\u00f6r b\u00e4sta animerade film.<\/p>\n<p><iframe loading=\"lazy\" src=\"https:\/\/www.youtube.com\/embed\/dt__kig8PVU\" width=\"560\" height=\"315\" frameborder=\"0\" allowfullscreen=\"allowfullscreen\"><\/iframe><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Isle of Dogs Betyg: 5 Svensk biopremi\u00e4r: 4 maj 2018 Regiss\u00f6r: Wes Anderson Det var med stor f\u00f6rv\u00e4ntan jag sl\u00e4ntrade in i salongen p\u00e5 den tidiga pressvisningen av Isle of Dogs, en film som jag sedan l\u00e4nge sett fram emot att f\u00e5 se. Som en beundrare av Wes Anderson \u2013 h\u00e4nf\u00f6rd av Moonrise Kingdom och [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[50,51,16,20,13624],"tags":[1738,12285,12286,6385],"class_list":{"0":"post-117472","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-filmfilm","7":"category-filmer","8":"category-recension","9":"category-film","10":"category-toppnytt","11":"tag-filmrecension","12":"tag-recension","13":"tag-film","14":"tag-wes-anderson","15":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/117472","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=117472"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/117472\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":117478,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/117472\/revisions\/117478"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=117472"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=117472"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=117472"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}