{"id":117445,"date":"2018-04-24T08:38:19","date_gmt":"2018-04-24T07:38:19","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=117445"},"modified":"2018-04-24T08:38:19","modified_gmt":"2018-04-24T07:38:19","slug":"teaterkritik-bang-en-slaende-small-om-du-kan-nagot-om-bang-sedan-forr","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=117445","title":{"rendered":"Teaterkritik: Bang  &#8211; En sl\u00e5ende sm\u00e4ll om du kan n\u00e5got om Bang sedan f\u00f6rr"},"content":{"rendered":"<p>Bang &#8211; En f\u00f6rest\u00e4llning om krig, fred, karri\u00e4r och k\u00e4rlek<br \/>\nTeater \u00d62, \u00d6stg\u00f6tagatan 2 p\u00e5 S\u00f6dermalm<br \/>\nAv Agneta Wallin och Judith Hollander<br \/>\nText Barbro Alving (Bang)<br \/>\nRegi Judith Hollander<br \/>\nScenografi Sven Dahlberg, Anja R\u00fchle<br \/>\nTeknik under f\u00f6rest\u00e4llning Martin Hamberg<br \/>\nF\u00f6rest\u00e4llning som recenseras: M\u00e5ndagen den 23 april 2018<\/p>\n<p>F\u00f6rest\u00e4llningen ger ett ytligt, men j\u00e4mt skrapande fr\u00e5n hela Barbro Alvings liv. F\u00f6rest\u00e4llningen ber\u00f6r allt fr\u00e5n tankar om att vara en kvinna av sin tid (f\u00f6dd 1908), l\u00e4ngtan efter m\u00e4ns r\u00e4ttigheter, andra v\u00e4rldskriget och att f\u00f6da dottern Ruffa. Ett j\u00e4mt lager av ditten och datten och med en blandning av sv\u00e5righeter och sk\u00e4mt. Ingen tydlig tidslinje och kraftiga hopp fram och tillbaka. Ber\u00e4ttelserna f\u00f6ljer snare tematiska punkter \u00e4n en r\u00f6d tr\u00e5d.<\/p>\n<p>Att ha en sk\u00e5despelare p\u00e5 scen ensam i 60 minuter kr\u00e4ver sin akt\u00f6r. D\u00e5 kr\u00e4vs de h\u00f6gt och l\u00e5gt, och sv\u00e5rsm\u00e4lt och rappt. Agneta Wallin g\u00f6r en behagligt k\u00e4ck tolkning av Bang som med musikens hj\u00e4lp slussar oss mestadels tillbaka till 1930-1940. Sk\u00e5despelarens skicklighet i dialekter och involvera publiker med fr\u00e5gest\u00e4llningar, g\u00f6r att f\u00f6rest\u00e4llningen h\u00e5ller ihop.<\/p>\n<p>Det \u00e4r vackert att f\u00f6rest\u00e4llningen lyckas rama in ett faktum d.v.s. Barbros starka drivkraft som f\u00f6rfattare. Trots att Alving kom fr\u00e5n en litter\u00e4r och journalistisk familj, var det inte skrivandet i sig som var hennes starkaste motiv. Hennes intresse var snarare att hon vill p\u00e5verka m\u00e4nskligheten till n\u00e5got finare genom sina erfarenheter, \u201datt hj\u00e4lpa k\u00e4rleken f\u00e5 makt i v\u00e4rlden\u201d. Hon trodde starkt p\u00e5 att fakta kunde r\u00f6ja iv\u00e4gen dumhet och f\u00f6rtryck. Det p\u00e5visar den uppoffring och digra arbete hon gjorde, och hur hon offrade alla andra relationer ut\u00f6ver sitt arbetsrelation i v\u00e4rlden. M\u00e4nniskor var s\u00e5ledes st\u00e4ndigt besvikna p\u00e5 henne och hon blir aldrig riktig en kvinna f\u00f6r sin hatt.<\/p>\n<p>Om du inte kan n\u00e5got om Alving innan du ser f\u00f6rest\u00e4llningen kommer du att ha det sv\u00e5rt att f\u00e5 ihop till en tolkning som p\u00e5visar denna fantastiska flygande reporter som var en sj\u00e4lvklarhet i svensk journalistik under sin livstid (d\u00f6d 1987). F\u00f6rest\u00e4llningen lyckas inte hela v\u00e4gen fram till en r\u00e4ttvist portr\u00e4tt av den fantastiska Bang. N\u00e5got man verkligen skulle unna dagens nyare publik.<\/p>\n<p>\u00d62 har nyligen bytt lokaler och g\u00f6r inte utifr\u00e5n direkt sken av att vara en teater. Kanske att det inte var fullsatt p\u00e5verkade kv\u00e4llens f\u00f6rest\u00e4llning som k\u00e4ndes i skymundan? Den vita k\u00e4llarg\u00e5ngen ned till den fantastiska scenlokalen gav inte sinnena starka intryck. D\u00e4remot \u00e4r scenrummet formbart och flexibelt \u00e4ven om de vackra sofforna framf\u00f6r scen \u00e4r mer snygga \u00e4n bekv\u00e4ma att sitta i. Trots att min rygg \u00e4r stark hade jag inte orkat mer \u00e4n den timme som f\u00f6rest\u00e4llningen erbj\u00f6d. <\/p>\n<p>Musiken \u00e4r genomt\u00e4nkt och ger de r\u00e4tta sinnesst\u00e4mningar till de historiska klippen med allt f\u00f6r arisk s\u00e5ngkultur till kl\u00e4mk\u00e4cka l\u00e5tar fr\u00e5n 1960 talets hitlistor. En bra drivkraft och upplyftande av sk\u00e5despelarens ageranden p\u00e5 scen.<\/p>\n<p>Scenografin \u00e4r fantastiskt klockren om \u00e4n enkel med sina flyttkartonger, reseportf\u00f6ljer och h\u00f6gar av skrivna dokument. K\u00e4nslan f\u00f6r reporterns flackande live \u00e4r lyssande gestaltat och man k\u00e4nner n\u00e4stan lukten av \u00e4ldre dokument fr\u00e5n Franco och spanska inb\u00f6rdeskriget<\/p>\n<p>Sk\u00e5despelare Agneta Wallin<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Bang &#8211; En f\u00f6rest\u00e4llning om krig, fred, karri\u00e4r och k\u00e4rlek Teater \u00d62, \u00d6stg\u00f6tagatan 2 p\u00e5 S\u00f6dermalm Av Agneta Wallin och Judith Hollander Text Barbro Alving (Bang) Regi Judith Hollander Scenografi Sven Dahlberg, Anja R\u00fchle Teknik under f\u00f6rest\u00e4llning Martin Hamberg F\u00f6rest\u00e4llning som recenseras: M\u00e5ndagen den 23 april 2018 F\u00f6rest\u00e4llningen ger ett ytligt, men j\u00e4mt skrapande fr\u00e5n [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":32,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31,13624],"tags":[12285,7643],"class_list":{"0":"post-117445","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-recension","7":"category-film","8":"category-teater","9":"category-teaterrecension","10":"category-toppnytt","11":"tag-recension","12":"tag-teaterkritik","13":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/117445","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/32"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=117445"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/117445\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":117446,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/117445\/revisions\/117446"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=117445"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=117445"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=117445"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}