{"id":117427,"date":"2018-04-24T16:17:52","date_gmt":"2018-04-24T15:17:52","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=117427"},"modified":"2018-04-25T06:53:33","modified_gmt":"2018-04-25T05:53:33","slug":"skont-svangig-souljazz-med-superbt-samspel-magnus-lindgren-och-ida-sand","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=117427","title":{"rendered":"Sk\u00f6nt sv\u00e4ngig souljazz  med superbt samspel &#8211; Magnus Lindgren och Ida Sand"},"content":{"rendered":"<p><strong>Magnus Lindgren och Ida Sand med Stockholm Underground<\/strong><\/p>\n<p><strong>Derg\u00e5rdsteatern i Lerum<\/strong><\/p>\n<p><strong>4<\/strong><\/p>\n<p>22\/4 2018<\/p>\n<p><a href=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/04\/31087210_1708615969215275_771350489701810176_o.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignnone size-large wp-image-117429\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/04\/31087210_1708615969215275_771350489701810176_o-1024x637.jpg\" alt=\"\" width=\"1024\" height=\"637\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/04\/31087210_1708615969215275_771350489701810176_o-1024x637.jpg 1024w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/04\/31087210_1708615969215275_771350489701810176_o-300x186.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/04\/31087210_1708615969215275_771350489701810176_o-768x477.jpg 768w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/04\/31087210_1708615969215275_771350489701810176_o.jpg 1250w\" sizes=\"auto, (max-width: 1024px) 100vw, 1024px\" \/>Foton Christer \u00c5kerlund<\/a><\/p>\n<p>Beundransv\u00e4rt av f\u00f6reningen Musik i Lerum strax utanf\u00f6r G\u00f6teborg att ha tillr\u00e4cklig budget och publikunderlag, f\u00f6r att kunna st\u00e4lla samman ett mycket gediget konsertprogram. Och fina arrangemang g\u00f6r att artister och supporters av livemusik trivs i Derg\u00e5rdsteatern, som utrustats med uts\u00f6kt akustik. En ljus s\u00f6ndagseftermiddag kan det k\u00e4nnas avigt att g\u00e5 inomhus, f\u00f6r att lyssna p\u00e5 en hyllning till fl\u00f6jtisten Herbie Mann och hans skiva Memphis Underground (1969). Nu nj\u00f6t uppskattningsvis 150 personer av sv\u00e4ngig\u00a0 musik i skiftande tempon,\u00a0 djupt rotad i afrikansk-amerikansk tradition. Vill flika in att jag p\u00e5 jazzmagasinet Orkesterjournalens hemsida\u00a0 recenserade liveversionen av Magnus Lindgrens senaste platta Stockholm Underground, s\u00e5 som den l\u00e4t p\u00e5 Nefertiti i november.\u00a0 Uppl\u00e4gget i Lerum var snarlikt, fast inte identiskt d\u00e5 Ida Sand hade tillkommit. Hon tillf\u00f6rde l\u00e5tlistan ett antal egna bidrag, f\u00f6retr\u00e4desvis covers, fr\u00e5n \u00e4nnu ej sl\u00e4ppt skiva. En skiva samtliga p\u00e5 scen varit med p\u00e5.<\/p>\n<p>F\u00f6rvillas inte av fotot ovan som s\u00e5 ypperligt f\u00e5ngar hur taktilt lyh\u00f6rda musiker samverkar i stunden. En fl\u00f6jtist i v\u00e4rldsklass \u00e4r den 43-\u00e5rige &#8221;projektledaren&#8221;, vars eleganta saxofonspel ocks\u00e5\u00a0 h\u00f6rdes i ett flertal l\u00e5tar. N\u00e4stan allt Lindgren tar i blir till guld, oavsett om han arrangerar f\u00f6r storband eller leder mindre grupper. Har s\u00e4kerligen live h\u00f6rt bl\u00e5saren och l\u00e5tskrivaren minst ett tiotal g\u00e5nger, alltid blivit lika bel\u00e5ten.\u00a0 Utan b\u00f6jelse f\u00f6r utmanande tonspr\u00e5k &#8211;\u00a0 j\u00e4mf\u00f6r Goran Kajfes, Dan Berglund med flera &#8211; \u00e4r han\u00a0 en nyfiken virtuos som sprider sann musikalisk gl\u00e4dje. De remarkabla kollegor han omger sig med i Stockholm Underground, har i flera decennier tillh\u00f6rt gr\u00e4ddan av live-\/studiomusiker inom beatbaserad musik. F\u00f6ga f\u00f6rv\u00e5nande har de i flera fall haft prestigefyllda internationella uppdrag. Jag har haft f\u00f6rm\u00e5nen att se Per Lindvall, Lars Danmark Danielsson och Henrik Jansson, b\u00e5de p\u00e5\u00a0 st\u00f6rre scener och intima klubbspelningar. Ida Sand \u00e4r lika f\u00f6runderligt osvensk i sitt uttryck.\u00a0 Besj\u00e4lad s\u00e5ng och dito\u00a0 klaviaturspel andas oemotst\u00e5ndlig charm och\u00a0 \u00e4kta k\u00e4nslor.\u00a0 Tolkningarna hon framf\u00f6rde i trioformat p\u00e5 Liseberg 2016 m\u00e5ste betecknas som magiska.<\/p>\n<p><a href=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/04\/31114197_1708615955881943_2318885063955054592_n.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignnone size-medium wp-image-117432\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/04\/31114197_1708615955881943_2318885063955054592_n-300x281.jpg\" alt=\"\" width=\"300\" height=\"281\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/04\/31114197_1708615955881943_2318885063955054592_n-300x281.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/04\/31114197_1708615955881943_2318885063955054592_n-768x720.jpg 768w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/04\/31114197_1708615955881943_2318885063955054592_n.jpg 960w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/a><\/p>\n<p>I Lerum f\u00e5r titell\u00e5ten p\u00e5\u00a0<em>Stockholm Underground<\/em> inleda, naturligtvis med utf\u00f6rligt intro av fl\u00f6jtkonstn\u00e4ren sj\u00e4lv.\u00a0 Det \u00e4r som om hans instrument talar inbjudande till oss. Bandmedlemmen fr\u00e5n huvudstaden i v\u00e5rt s\u00f6dra grannland gav sig till k\u00e4nna omg\u00e5ende, genom\u00a0 l\u00e4ckert solo p\u00e5 elbas. Konstaterar att \u00f6ronen smeks av l\u00e4ttlyssnade tong\u00e5ngar. I f\u00f6rsta set levereras ett flertal kompositioner fr\u00e5n skivan, vars underrubrik \u00e4r A tribute to Herbie Mann. Balladen <em>Theme For Laura <\/em>skriven tillsammans med Henrik Jansson, taktfast groove designade i olika tempon sammanf\u00f6rda i h\u00f6jdarl\u00e5ten <em>Message From Kakn\u00e4set <\/em>samt <em>Penny Blue <\/em>d\u00e4r annars tillbakadragne Henrik Jansson avfyrade snyggt solo.\u00a0 Elgitarr har ju s\u00e4llan position i framkant n\u00e4r souljazz spelas.<\/p>\n<p>Efter fikapaus blir det \u00e5ka av n\u00e4r leklynnet \u00f6ppnar upp soundet ytterligare.\u00a0 Teknisk apparatur\u00a0 bejakas. Vi snackar I-phone, loopar och inte minst en r\u00f6stf\u00f6rvr\u00e4ngande vocoder. F\u00f6rst avverkas ett suggestivt stycke med inskjutna pauser. Ida sj\u00f6ng med intensitet, kompet gick loss medan kapellm\u00e4starens tv\u00e4rfl\u00f6jt l\u00e5g \u00f6verst i registret. Vid ett tillf\u00e4lle fr\u00e5gar Magnus om n\u00e5gon i publiken har skivan <em>Memphis Underground<\/em> (jag r\u00e5kar ha titell\u00e5ten utgiven p\u00e5 samling av Atlantic med jazzfl\u00f6jt-musik).\u00a0 Han f\u00e5r ingen bekr\u00e4ftelse, d\u00e4remot god respons efter varje l\u00e5t, inklusive appl\u00e5der vid flera solon. Konsertens kulmen intr\u00e4ffar i och med ett Herbie Mann &#8211; medley. Det har i sig\u00a0 angen\u00e4ma hits som\u00a0<em>Hold On I\u00b4m Coming\u00a0<\/em>j\u00e4mte\u00a0<em>A Whiter Shade Of Pale.\u00a0<\/em>Huvudsp\u00e5ret avslutades med \u00f6sig boogie, om\u00f6jlig att inte stampa takten till.<\/p>\n<p><a href=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/04\/31150326_1708615639215308_3826404789416099840_o.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignnone size-medium wp-image-117439\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/04\/31150326_1708615639215308_3826404789416099840_o-300x213.jpg\" alt=\"\" width=\"300\" height=\"213\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/04\/31150326_1708615639215308_3826404789416099840_o-300x213.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/04\/31150326_1708615639215308_3826404789416099840_o-768x545.jpg 768w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/04\/31150326_1708615639215308_3826404789416099840_o-1024x727.jpg 1024w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/04\/31150326_1708615639215308_3826404789416099840_o.jpg 1250w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/a><\/p>\n<p>Ida Sand var inte n\u00e5gon sidekick, utan hade som sagt sina f\u00f6rn\u00e4mliga l\u00e5tar instoppade i l\u00e5tlistan. Minns jag r\u00e4tt bytte Magnus till tenorsax dessa g\u00e5nger.\u00a0 I f\u00f6rsta avdelningen gav hon oss <em>Sppoky <\/em>med text av Dusty Springfield och h\u00e4pnadsv\u00e4ckande nog stompiga <em>Born On The Bayou <\/em>(John Fogerty) som jag har i original med Creedence. Ida trakterar antingen flygel eller fender rhodes. Passionerat sm\u00e5gungig\u00a0 musik avl\u00f6stes av v\u00e4rsta sv\u00e4ngfesten med sugande beat i\u00a0 fr\u00e4ckt utsv\u00e4vande rockd\u00e4nga. Inspirerade improvisationer f\u00f6rekom. Vidare sj\u00f6ng den besj\u00e4lade l\u00e5tskrivaren och interpreten soulfunkiga <em>Crash And Burn\u00a0<\/em> och\u00a0 extranumret\u00a0<em>Chain Of Fools,\u00a0<\/em> som ju var en Aretha Franklin\u00b4s st\u00f6rsta framg\u00e5ngar. Vill p\u00e5st\u00e5 att de starka melodier hon valt b\u00e4r en st\u00e4ndigt stigande stj\u00e4rna fram\u00e5t. Med absolut n\u00e4rvaro och personlig pr\u00e4gel surfar Sand p\u00e5 en kreativ v\u00e5g.<\/p>\n<p>M\u00e5ste betona hur hisnande samspelta musikerna p\u00e5 scen \u00e4r. \u00c5rets Lars Gullin &#8211; pristagare\u00a0 f\u00f6rs\u00e4tter sina medmusiker i ett avslappnat taggat tillst\u00e5nd. Det p\u00e5drivande och lagom utsmyckande kompet \u00e4r utomjordiskt. Precise Per Lindvall\u00a0 med sin makal\u00f6sa tajming p\u00e5 trumsetet har fullst\u00e4ndig koll p\u00e5 rytmiken, medan coole Lars\u00a0 D \u00e4r bl\u00e4ndande utan att hamna utanf\u00f6r ramarna. Hade flera delikata solon. Stilen\u00a0 p\u00e5minner om storheter som Victor Bailey eller Pino Palladino.<\/p>\n<p><a href=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/04\/31100502_1708615225882016_1295050274603270144_o.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignnone size-medium wp-image-117450\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/04\/31100502_1708615225882016_1295050274603270144_o-300x222.jpg\" alt=\"\" width=\"300\" height=\"222\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/04\/31100502_1708615225882016_1295050274603270144_o-300x222.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/04\/31100502_1708615225882016_1295050274603270144_o-768x569.jpg 768w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/04\/31100502_1708615225882016_1295050274603270144_o-1024x759.jpg 1024w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/04\/31100502_1708615225882016_1295050274603270144_o.jpg 1250w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/a><\/p>\n<p>Inte tillstymmelse till inv\u00e4ndningar. Varf\u00f6r d\u00e5 h\u00e5lla igen n\u00e5got vid betygs\u00e4ttningen? Jo, n\u00e5gon uppslukande k\u00e4nsla har inte dr\u00f6jt sig kvar, mer en inre gl\u00e4dje. \u00d6nskade mig \u00e4nnu mer av extras, emotioner och vilda uppt\u00e5g!\u00a0 Under r\u00e5dande omst\u00e4ndigheter m\u00e5ste det dock ha varit en om\u00e4nsklig uppgift att f\u00e5 till en of\u00f6rgl\u00f6mlig upplevelse. Vad vi fick ist\u00e4llet, var\u00a0 n\u00e5gra mycket berikande h\u00e4rliga timmar p\u00e5 pendelavst\u00e5nd fr\u00e5n G\u00f6teborg. Tack Musik i Lerum f\u00f6r att ni of\u00f6rtrutet f\u00f6rser publiken med kvalitetskonserter.<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Magnus Lindgren och Ida Sand med Stockholm Underground Derg\u00e5rdsteatern i Lerum 4 22\/4 2018 Foton Christer \u00c5kerlund Beundransv\u00e4rt av f\u00f6reningen Musik i Lerum strax utanf\u00f6r G\u00f6teborg att ha tillr\u00e4cklig budget och publikunderlag, f\u00f6r att kunna st\u00e4lla samman ett mycket gediget konsertprogram. Och fina arrangemang g\u00f6r att artister och supporters av livemusik trivs i Derg\u00e5rdsteatern, som [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16,20],"tags":[],"class_list":{"0":"post-117427","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-recension","8":"category-film","9":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/117427","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=117427"}],"version-history":[{"count":7,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/117427\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":117471,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/117427\/revisions\/117471"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=117427"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=117427"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=117427"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}