{"id":117335,"date":"2018-04-21T21:38:43","date_gmt":"2018-04-21T20:38:43","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=117335"},"modified":"2018-04-21T23:01:10","modified_gmt":"2018-04-21T22:01:10","slug":"passionerat-om-att-falla-och-forsoka-resa-sig-tynneredsprojktet-pa-backa-teater","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=117335","title":{"rendered":"Passionerat om att falla och resa sig upp – Tynneredsprojektet p\u00e5 Backa Teater"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a>Foto Ola Kjelbye<\/p>\n

Av:\u00a0<\/strong>Fia Adler Sandblad och Gunilla Johansson Gyllenspetz<\/p>\n

Regiss\u00f6r:\u00a0<\/strong>Gunilla Johansson Gyllenspetz<\/p>\n

Scenograf & kostymer:\u00a0<\/strong>Martin Eriksson<\/p>\n

Komposit\u00f6rer:\u00a0<\/strong>Stefan Abelsson, Cassandra Hedberg och Bo Stenholm<\/p>\n

Musiker:\u00a0<\/strong>Stefan Abelsson och Bo Stenholm (b\u00e5da har repliker)<\/p>\n

Medverkande:\u00a0<\/strong>Fia Adler Sandblad, Isabella Amberntsson, Cassandra Hedberg, Anette Hilmersson, Agneta Johnsson, Svemirka Matic, Ulf R\u00f6nnerstrand, Anna-Karin Ulmstedt<\/p>\n

Spelas till och med 15\/5 p\u00e5 Backa Teater vid Lindholmen G\u00f6teborg<\/p>\n

Premi\u00e4r 20\/4 2018<\/p>\n

Ganska direkt\u00a0 markeras ett redan k\u00e4nt f\u00f6rh\u00e5llande. De genomg\u00e5ende fasansfulla historier vi tar emot under cirka 75 minuter \u00e4r autentiska, fast inte sj\u00e4lvupplevda av de som framf\u00f6r dem. Gmensam n\u00e4mnare \u00e4r projektet VI (en del av samordningsf\u00f6rbundet G\u00f6teborg V\u00e4ster som\u00a0 finansiellt sk\u00f6ter samordning mellan arbetsf\u00f6rmedling, f\u00f6rs\u00e4kringskassa, kommun och region). Som en frig\u00f6rande \u00e5tg\u00e4rd har m\u00e4nniskor i n\u00f6d kunnat erbjudas ett rum fyllt med fysiska och vokala \u00f6vningar. Drama som inkluderande rehabilitering helt enkelt. Under ledning av Fia Adler Sandblad \u00a0 fick deltagare under en trem\u00e5nadersperiod\u00a0 vara ifred f\u00f6r myndigheterna, ist\u00e4llet landa i sig sj\u00e4lva.\u00a0 N\u00e5gra av dem finns med i ensemblen. Allts\u00e5 inget uppdiktat manus, utan hard facts om oh\u00e5llbara situationer f\u00f6r att citera info fr\u00e5n teatern. Ett uttalat m\u00e5l var att n\u00e5 insikter i b\u00e5de egna och andras erfarenheter. I en ess\u00e4 i programh\u00e4ftet skriver Adler Sandblad om vikten av radikal empati och om att bryta tystnaden. Kvinnan, som sj\u00e4lv \u00e4r barnhemsbarn och\u00a0 sett som sin livsg\u00e4rning att\u00a0 driva frigruppen ADAS, betonar att vi beh\u00f6ver sammanhang, emotionella kontakter och m\u00f6jlighet att f\u00f6rst\u00e5 v\u00e4rlden.\u00a0 F\u00f6r att scenkonst ska n\u00e5 \u00e4nda fram, b\u00f6r v\u00e4l\u00a0 n\u00e4mnda ambiti\u00f6sa anspr\u00e5k vara uppfyllda, eller hur?<\/p>\n

Med mig p\u00e5 resan ut till Hisingen har jag Mikael Persbrandts omtumlande, turbulenta memoarer. I en minnesv\u00e4rd passage beskriver han, p\u00e5 gr\u00e4nsen till o\u00f6verstigliga sv\u00e5righeter att separera konsten fr\u00e5n verkligheten. Vad han syftar p\u00e5 \u00e4r den redan legendariska upps\u00e4ttningen av Fr\u00f6ken Julie<\/em>, vars vederm\u00f6dor fr\u00e5n de inblandade, dokumenterades av tevekameror. Detta samtidigt som huvudrollsinnehavarna privat genomgick en lika sm\u00e4rtsam som oundviklig skilsm\u00e4ssa. (I vilken m\u00e5n\u00a0 hatk\u00e4rleken sm\u00f6g sig in i det grymma drama det forna paret tvingades upprepa kv\u00e4ll efter kv\u00e4ll, g\u00e5r knappast att avg\u00f6ra.) Med Tynneredsprojektet <\/em>f\u00f6rh\u00e5ller det sig som framg\u00e5tt p\u00e5 helt annat vis. En faktap\u00e5minnelse om f\u00f6rorten som gr\u00e4nsar till V\u00e4stra Fr\u00f6lunda: Omr\u00e5det har senaste \u00e5ren ofta tyv\u00e4rr hamnat p\u00e5 l\u00f6psedlar, p\u00e5 grund av kriminella g\u00e4ng och deras d\u00f6dliga uppg\u00f6relser. I denna produktion finns emellertid inga g\u00e4ngmedlemmar, d\u00e4remot brottsoffer.<\/p>\n

Inget i manus \u00e4r s\u00e5ledes p\u00e5hittat!\u00a0 Av den anledningen vore det b\u00e5de f\u00f6rm\u00e4tet och kallhamrat cyniskt att kritisera inneh\u00e5llet.\u00a0 Vi h\u00f6r om\u00a0 \u00f6den som orsakat sv\u00e5ra trauman.\u00a0 R\u00f6r sig om synnerligen grov kvinnomisshandel, incest med storebror som f\u00f6r\u00f6vare, myndigheter som bollar hj\u00e4lps\u00f6kande emellan sig och en tablettberoende yngling med l\u00e5ngt framskriden social fobi. En medel\u00e5lders kvinna p\u00e5 min b\u00e4nkrad vecklar efter\u00e5t ihop en n\u00e4sduk, antagligen fuktig av t\u00e5rar. Vittnesm\u00e5len \u00e4r uppr\u00f6rande, fast hos mig bildas inte n\u00e5gon f\u00f6rv\u00e4ntad klump i magen, d\u00e4remot en k\u00e4nsla av f\u00f6rst\u00e4mning och frustration.\u00a0 Varf\u00f6r till\u00e5ts m\u00e4nniskor ha det s\u00e5 h\u00e4r illa? Vi som f\u00f6r n\u00e4rvarande finns inne i trygghetssystemen, kan n\u00e4ppeligen f\u00f6rest\u00e4lla oss den pl\u00e5gsamma \u00e5ngesten, de f\u00f6rnedrande omst\u00e4ndigheterna och k\u00e4nslor av f\u00f6rlust, otillr\u00e4cklighet och sorg.\u00a0 Inledningsvis riktas en dos ber\u00e4ttigad ilska\u00a0 mot ansvariga politiker (\u00e5tminstone ett par fanns n\u00e4rvarande p\u00e5 premi\u00e4ren).<\/p>\n

\"\"<\/a>Foto Ola Kjelbye<\/p>\n

Publiken sitter p\u00e5 svarta sittv\u00e4nliga b\u00e4nkar p\u00e5 samma sida som ing\u00e5ngen. Nedanf\u00f6r l\u00e4ktaren en scen befolkad av tio personer, vars inledande man\u00f6vrar best\u00e5r i att traska fram och tillbaka och inta olika kroppsliga positioner. Personerna str\u00e4cker p\u00e5 sig f\u00f6r att d\u00e4refter falla ihop, ett r\u00f6relsem\u00f6nster som \u00e5terkommer. Scenografin \u00e4r kal, g\u00e5r i gr\u00e5 f\u00e4rgskala, laddad av symbolik. De gr\u00e5a tr\u00e4plattorna kan associera till en f\u00e4rgl\u00f6s existens och en vistelse i gr\u00e5zonen. \u00a0 Centralt p\u00e5 scen sluttar plattorna ner\u00e5t mot ett fyrkantigt h\u00e5l, likt golvet vid en duschanordning. I min tolkning ett slukh\u00e5l som skulle kunna ses som d\u00f6den. L\u00e4ngst bak\u00a0 n\u00e5gra avsatser och genomskinliga plastl\u00e5dor.\u00a0 I f\u00f6rvaringsboxarna\u00a0 batteridrivna kaniner och r\u00f6da dansskor. Med p\u00e5 scen finns f\u00f6rst\u00e5s ett antal instrument: akustisk gitarr, basklarinett, fiol och mandolin.<\/p>\n

Regiss\u00f6ren har lyckligtvis funderat mycket p\u00e5 form n\u00e4r hon redigerat materialet Anars stor risk att m\u00e5lgruppen 15+ skulle bli blockerade av alltf\u00f6r pl\u00e5gsamma ber\u00e4ttelser. Ett antal specialkomponerade l\u00e5tar f\u00f6rekommer, n\u00e5gra med inspelad bakgrund, n\u00e5gra med solos\u00e5ng av Cassandra Hedberg. Tycker om hennes spr\u00f6da bidrag.\u00a0 Strimmor av n\u00f6dv\u00e4ndigt ljus bryter igenom n\u00e4r ensemblen blir k\u00f6r. R\u00f6sterna och ackompanjemanget antyder hopp om livet, vilket blir en ventil. F\u00f6r att balansera m\u00f6rkret finns vidare fler positiva inslag. En tio\u00e5rings orubbliga sj\u00e4lvf\u00f6rtroende\u00a0 f\u00f6rmedlat av Isabella Amberntsson, en utagerande tjej som stortrivs p\u00e5 scen. Vad m\u00e5nde bliva?\u00a0 De mobila kaninerna som det ankommer p\u00e5 Agneta Johnsson att r\u00e4dda fr\u00e5n avgrunden, vilket\u00a0 lockade fram m\u00e5nga f\u00f6rl\u00f6sande skratt. Duktig tr\u00e5nande skolelev\u00a0 f\u00f6r\u00e4lskad i sin magister. En uppbl\u00e5st Ulf R\u00f6nnerstrand som f\u00f6rklarar hur myndigheterna f\u00f6rdelat ansvar. Och Svemirka Matic n\u00e4r hon redog\u00f6r f\u00f6r dr\u00f6mmen om en danskarri\u00e4r.<\/p>\n

Har trots allt n\u00e5gra inv\u00e4ndningar. Ett par g\u00e5nger tenderade Tynneredsprojektet\u00a0<\/em>att glida \u00f6ver till minif\u00f6rel\u00e4sning, med\u00a0 redovisande av statistik. Ett annat bekymmer var underskottet p\u00e5 m\u00e4n, vilket gjorde att\u00a0 Stenholm\u00a0 fick framf\u00f6ra en monolog. Anser inte att det\u00a0 v\u00e5gade greppet fungerade till bel\u00e5tenhet. Min kraftigaste reservation handlar dock om ett m\u00e4rkligt f\u00f6rfarande betr\u00e4ffande ljudet. Varf\u00f6r utrustade man inte de medverkande med myggor, s\u00e5 att vi kunnat h\u00f6ra samtliga repliker? \u00a0 Hoppas tekniska m\u00f6jligheterna finns att \u00e5tg\u00e4rda problemet, som var mest m\u00e4rkbart f\u00f6rsta halvtimmen.<\/p>\n

Fanns inga sp\u00e5r av tveksamhet eller nervositet hos\u00a0 ensemblens amat\u00f6rer. Hade varit intressant att f\u00e5 veta om just deras egna \u00f6den, redovisades av kollegor p\u00e5 scen.\u00a0 Upps\u00e4ttningen \u00e4r v\u00e4lkommen, fyller ett\u00a0 behov f\u00f6r b\u00e5de avs\u00e4ndare och mottagare.\u00a0 Den har s\u00e5v\u00e4l intellektuella som k\u00e4nslom\u00e4ssiga kvaliteter, \u00e4ven om mycket av texten har en okonstlad saklighet \u00f6ver sig. \u00a0 Att flera sekvenser fungerade som tr\u00f6sterika andningsh\u00e5l mitt i bedr\u00f6velsen, \u00e4r v\u00e4rt att \u00e5terigen po\u00e4ngtera. Och att sjuttio personer medverkat i det fler\u00e5riga projektet, vars initiativtagare heter Ebba Both\u00e9n Nystr\u00f6m.<\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Foto Ola Kjelbye Av:\u00a0Fia Adler Sandblad och Gunilla Johansson Gyllenspetz Regiss\u00f6r:\u00a0Gunilla Johansson Gyllenspetz Scenograf & kostymer:\u00a0Martin Eriksson Komposit\u00f6rer:\u00a0Stefan Abelsson, Cassandra Hedberg och Bo Stenholm Musiker:\u00a0Stefan Abelsson och Bo Stenholm (b\u00e5da har repliker) Medverkande:\u00a0Fia Adler Sandblad, Isabella Amberntsson, Cassandra Hedberg, Anette Hilmersson, Agneta Johnsson, Svemirka Matic, Ulf R\u00f6nnerstrand, Anna-Karin Ulmstedt Spelas till och med 15\/5 p\u00e5 […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,31],"tags":[],"class_list":["post-117335","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","category-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/117335","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=117335"}],"version-history":[{"count":11,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/117335\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":117374,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/117335\/revisions\/117374"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=117335"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=117335"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=117335"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}