{"id":117308,"date":"2018-04-20T15:05:31","date_gmt":"2018-04-20T14:05:31","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=117308"},"modified":"2018-04-20T15:05:31","modified_gmt":"2018-04-20T14:05:31","slug":"goda-skadespelarinsatser-i-spretande-otackt-drama-dom-blinda-pa-goteborgs-stadsteater","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=117308","title":{"rendered":"Goda sk\u00e5despelarinsatser i spretande ot\u00e4ckt drama – Dom blinda p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsteater"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a>Foto Ola Kjelbye<\/p>\n

Av:\u00a0<\/strong>Astrid Saalbach<\/p>\n

\u00d6vers\u00e4ttning:\u00a0<\/strong>Nils Gredeby<\/p>\n

Regi:\u00a0<\/strong>Sisela Lindblom<\/p>\n

Scenografi & kostym:\u00a0<\/strong>Kajsa Hilton-Brown<\/p>\n

Ljud:\u00a0<\/strong>Tommy Carlsson & Daniel Johansson<\/p>\n

Ljus:\u00a0<\/strong>Max Mitle<\/p>\n

Koreografi:\u00a0<\/strong>Cecilia Milocco<\/p>\n

I rollerna:\u00a0<\/strong>Victor St\u00e5hl Segerhagen, Kim Theodoridou Bergquist, Johan Hafezi, Lisa Lindgren, Carina Boberg och Fredrik Evers<\/p>\n

Sverigepremi\u00e4r 13\/4 2018 p\u00e5 Studion G\u00f6teborgs Stadsteater<\/p>\n

Spelas till och med 16\/5<\/p>\n

Att recension levereras l\u00e5ngt efter premi\u00e4r beror p\u00e5 att undertecknad haft f\u00f6rhinder tidigare f\u00f6rest\u00e4llningar. Olyckligtvis hade f\u00e5\u00a0 skaffat sig biljett till den dag jag hade bokat(19\/4), men n\u00e5gon besvikelse kunde inte m\u00e4rkas fr\u00e5n scen. Teaterfolk vet att det ofta \u00e4r tr\u00f6gt med ordentlig uppslutning n\u00e4r v\u00e5rsolen g\u00f6r sig p\u00e5mind. Professionella som de \u00e4r l\u00e5ter de sig inte p\u00e5verkas av att nyskriven m\u00f6rk dramatik,\u00a0 inte \u00e4r n\u00e5got som spontant lockar hugade inomhus n\u00e4r v\u00e5ren \u00e4ntligen kommit. Sisela Lindblom har senaste \u00e5ren varit verksam i flera funktioner p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsteater. Denna g\u00e5ng tar hon sig an en prisbel\u00f6nt dramatiker som sitter i Danska akademin, n\u00e4mligen internationellt ofta spelade Astrid Saalbach. Enligt regiss\u00f6ren utforskas i Dom blinda <\/em>samtiden, via en diskussion kring synsinnet, genom att dramatikern s\u00e4tter fingret p\u00e5 verkliga sm\u00e4rtpunkter i m\u00e4nniskors relationer.\u00a0 I verk av Saalbach \u00e4r civilisationskritik ett p\u00e5tagligt inslag, vilket g\u00f6r ett callcenter\u00a0 perfekt l\u00e4mpat f\u00f6r att illustrera hennes teser.<\/p>\n

I en ombytlig tragikomisk enaktare kastas vi, efter ett bl\u00e5aktigt sv\u00e4vande preludium, rakt ut i en v\u00e4rld vars skr\u00e4mmande avarter jag bara l\u00e4st om hos G\u00fcnther Wallraff.\u00a0 Tre blinda f\u00f6rs\u00e4ljare sitter vid sina anpassade datorer. Vi h\u00f6r dem i \u00f6verlappade monologer k\u00f6ra sina standardargument, f\u00f6r att den potentielle kunden ska nappa; vilket ger klirr i kassan till firman och f\u00f6rmodligen provision till den anst\u00e4llde.\u00a0 Det kan r\u00f6ra sig om byte av elbolag, medlemskap i politiskt parti eller adoption av utrotningshotade apor. Vi kan anta att firman som leds av en m\u00e5lmedveten kvinna (Carina Boberg) och hennes n\u00e4stan helt blinda gruppchef (Fredrik Evers), p\u00e5 kapitalistiskt man\u00e9r slagit tv\u00e5 flugor i en sm\u00e4ll. Erh\u00e5ller l\u00f6nebidrag n\u00e4r de anst\u00e4ller synskadade (l\u00e4ste i tidningen Arbetet nyligen om el\u00e4ndiga arbetsmarknaden f\u00f6r denna utsatta kategori) och genom deras totala n\u00e4rvaro uppn\u00e5s\u00a0 ov\u00e4rderlig marknadsf\u00f6rdel. In i deras vanem\u00e4ssiga trygghet klampar den nye it-teknikern, deras support vid namn Rune (Victor St\u00e5hl Segerhagen). De synskadades gemenskap med p\u00e5st\u00e5tt eget spr\u00e5k och hypersensitiv\u00a0 h\u00f6rsel och f\u00f6rfinat luktsinne, utg\u00f6r en ogenomtr\u00e4nglig mur f\u00f6r den nye, efterhand alltmer paranoide teknikstrulfixaren.<\/p>\n

 <\/p>\n

Scenografin \u00e4r sinnrik och \u00e4ndam\u00e5lsenlig. F\u00e4ste mig s\u00e4rskilt vid de fyra h\u00f6ga moduler vars innersidor kunde vecklas ut till spektakul\u00e4ra spegelglas. I en t\u00e4mligen skr\u00e4mmande historia kantrar verklighetsuppfattningen f\u00f6r Rune, n\u00e4r svartsjuka och d\u00e4rmed utl\u00f6sande ondska tar honom i besittning. I pj\u00e4sens nyckelscener skildras p\u00e5 ett smart s\u00e4tt pendelr\u00f6relsen mellan tilltro och r\u00e4dsla, \u00f6verl\u00e4ge och underordning.\u00a0 I slutfasen flyttades fokus on\u00f6digt mycket och vi f\u00e5r m\u00e5nga bollar i luften. Intressanta problematiken kring hur blinda relaterar till sig sj\u00e4lva och omgivningen, f\u00f6rskjuts p\u00e5 bekostnad av hallucinationer och h\u00e4mndtankar hos en alltmer labil krutdurk, p\u00e5 v\u00e4g in i psykos.\u00a0 Tokroligt\u00a0 appendix tar oss tillbaka till utg\u00e5ngsl\u00e4get:\u00a0 en frist\u00e5ende scen om hj\u00e4lmf\u00f6rsedd gemensam aktivitet; bortom de funktionsnedsattas\u00a0 stressiga och konkurrensbetonade arbetsmilj\u00f6. Manus planar ut, blir inte s\u00e5 sammanh\u00e4ngande som f\u00f6rv\u00e4ntat.<\/p>\n

Antar att sk\u00e5despelarna som agerar blinda haft ett styvt jobb vid instuderingen av sina roller. Tillsammans med koreografen har de lyckats v\u00e4l, framst\u00e5r som trov\u00e4rdiga. Att f\u00e5 till mimik och r\u00f6relsem\u00f6nster borde rimligen vara l\u00e4ttare, \u00e4n att aldrig fixera sin motspelare med blicken. Fredrik Evers har n\u00e5gra kraftfulla utbrott och sprider typiska managementfloskler. Lisa Lindgren beh\u00e4rskar fullst\u00e4ndigt\u00a0 att samtidigt vara stursk och s\u00e5rbar. Som en slags f\u00f6rsonlig rival och vishetsapostel\u00a0 m\u00e4rks Johan Hafezi. Han g\u00f6r en beundransv\u00e4rd prestation. Hans motsats – den fl\u00e4ngiga farliga figur som Victor St\u00e5hl Segerhagen f\u00f6rkroppsligar – levererar en kuslig, imponerande rolltolkning. Betr\u00e4ffande Theodoridou Bergquist\u00a0 \u00e4r hon helt enkelt sensationell,\u00a0 skulle kunna ha hamnat i rubriken. Kom i skrivande stund p\u00e5 vad som \u00e4r s\u00e5 gl\u00e4djande med att hon landar i bra roller. F\u00f6r att parafrasera gruppchefens motto, utstr\u00e5lar Kim total n\u00e4rvaro. Vilken fr\u00f6jd att sk\u00e5da hur hon \u00e4ger scen med\u00a0 vidunderlig k\u00e4nslighet.\u00a0 Ska bli sp\u00e4nnande att forts\u00e4tta f\u00f6lja en stj\u00e4rna som i\u00a0Dom blinda<\/em> st\u00e5r i sin konstn\u00e4rliga blomning.\u00a0<\/em><\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Foto Ola Kjelbye Av:\u00a0Astrid Saalbach \u00d6vers\u00e4ttning:\u00a0Nils Gredeby Regi:\u00a0Sisela Lindblom Scenografi & kostym:\u00a0Kajsa Hilton-Brown Ljud:\u00a0Tommy Carlsson & Daniel Johansson Ljus:\u00a0Max Mitle Koreografi:\u00a0Cecilia Milocco I rollerna:\u00a0Victor St\u00e5hl Segerhagen, Kim Theodoridou Bergquist, Johan Hafezi, Lisa Lindgren, Carina Boberg och Fredrik Evers Sverigepremi\u00e4r 13\/4 2018 p\u00e5 Studion G\u00f6teborgs Stadsteater Spelas till och med 16\/5 Att recension levereras l\u00e5ngt efter […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20],"tags":[],"class_list":["post-117308","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/117308","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=117308"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/117308\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":117329,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/117308\/revisions\/117329"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=117308"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=117308"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=117308"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}