{"id":117192,"date":"2018-04-16T06:41:32","date_gmt":"2018-04-16T05:41:32","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=117192"},"modified":"2018-04-16T07:30:03","modified_gmt":"2018-04-16T06:30:03","slug":"lustfylld-hogkvalitativ-sammanfattning-av-en-era-konsert-med-proggladan-i-goteborg","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=117192","title":{"rendered":"Lustfylld h\u00f6gkvalitativ sammanfattning av en era &#8211; Konsert med Proggl\u00e5dan i G\u00f6teborg"},"content":{"rendered":"<p><a href=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/04\/28619193_1587868071333101_8089646228605624394_o.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignnone size-medium wp-image-117180\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/04\/28619193_1587868071333101_8089646228605624394_o-300x226.jpg\" alt=\"\" width=\"300\" height=\"226\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/04\/28619193_1587868071333101_8089646228605624394_o-300x226.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/04\/28619193_1587868071333101_8089646228605624394_o-768x579.jpg 768w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/04\/28619193_1587868071333101_8089646228605624394_o-1024x772.jpg 1024w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/04\/28619193_1587868071333101_8089646228605624394_o.jpg 1208w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/a><\/p>\n<p><a href=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/04\/28619193_1587868071333101_8089646228605624394_o.jpg\">Bildcollage<\/a> fr\u00e5n facebooksidan Proggl\u00e5dan, ok\u00e4nd fotograf.<\/p>\n<p>14\/4 2018<\/p>\n<p><strong>Proggl\u00e5dan<\/strong><\/p>\n<p><strong>4<\/strong><\/p>\n<p>Stora Teatern G\u00f6teborg<\/p>\n<p>Musiker p\u00e5 scen: Coste Apetrea, Kenny H\u00e5kansson, G\u00f6ran Lagerberg, Stefan Blomquist, Peter Eyre, Nike Markelius, Anders Melander och Pale Olofsson<\/p>\n<p>Proggl\u00e5dan som sammanst\u00e4llts av gitarristen Coste Apetrea fanns f\u00e4rdig till f\u00f6rs\u00e4ljning f\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan. Den best\u00e5r av ett gigantiskt, tidigare outgivet material p\u00e5 fyrtio cd med cirka \u00e5ttio artister\/ grupper som \u00e4mnesvis inordnats i fyra boxar. Om jag \u00e4r r\u00e4tt underr\u00e4ttad kommer inspelningarna fr\u00e5n radioarkivet och programmet Tonkraft. Tiden den omsp\u00e4nner\u00a0 \u00e4r\u00a0 1967-1985, fast det ju heter att proggen f\u00f6rsvann inte l\u00e5ngt efter T\u00e4ltprojektet. Under senaste \u00e5ren har konserter genomf\u00f6rts f\u00f6r att celebrera denna tilldragelse. I helgen hade jag, tillsammans med ett par hundra andra, f\u00f6rm\u00e5nen att f\u00e5 lyssna live p\u00e5 musiken.\u00a0 Kan som kuriosa inflika att jag intervjuat b\u00e5de Anders Melander och Nike Markelius f\u00f6r facklig tidning. Att kv\u00e4llens v\u00e4rd,\u00a0 Zappa &#8211; look a like\u00a0 Coste Apetrea fr\u00e5n Samla Mammas Manna, fortfarande \u00e4r aktiv hade undg\u00e5tt mig. D\u00e4remot har jag efter millennieskiftet ett antal g\u00e5nger sett Kenny H\u00e5kansson, G\u00f6ran Lagerberg och Stefan Blomquist p\u00e5 scener lite varstans. De tillh\u00f6r utan tvekan \u00f6versta skiktet i svenskt musikliv. Kebnekajse, Dag Vag, EGBA, Fl\u00e4sket Brinner, Bill\u00b4s Boogie Band och Bj\u00f6rn J:son Lindh \u00e4r n\u00e5gra goda exempel p\u00e5 var de figurerat.\u00a0 Vikarierande trummisen Peter Eyre var en ny bekantskap. Har f\u00e5tt fram att han ing\u00e5tt i flera bem\u00e4rkta orkestrar och st\u00f6rre produktioner. Sj\u00e4lv framh\u00e5ller en musiker med gedigen utbildning,\u00a0 samarbeten med Mikael Rickfors, Ove Th\u00f6rnqvist och n\u00e4mnde Apetrea.<\/p>\n<p>Den svenska proggen hade tv\u00e5 huvudf\u00e5ror. Dels den subversiva textbaserade grenen h\u00e4r fr\u00e4mst representerad av tungviktarna Melander &amp; Olofsson fr\u00e5n Nationalteatern, dels den instrumentala med frihetliga, ofta folkloristiska utflykter. Sist n\u00e4mnda inriktning inleder konserten, en konsert p\u00e5 uppemot hundra minuter utan paus. Jag faller i farstun direkt f\u00f6r ett bluesigt luftigt sound.\u00a0 Tippar p\u00e5 att de lirar n\u00e5got av Samla eller Bo Hansson. Visar sig att det \u00e4r ett Bo Hansson-medley som inte \u00e5terfinns p\u00e5 n\u00e5gon av hans skivor, d\u00e4remot i liveversion med Fl\u00e4sket Brinner.\u00a0 Inledningen f\u00f6ljs upp av ljuvliga klanger och str\u00e5lande samspel, i l\u00e5t signerad m\u00e4sterlige Kenny H\u00e5kansson med titeln\u00a0<em>Barfota.<\/em> En ren njutning att lyssna! Tonspr\u00e5ket utg\u00e5r fr\u00e5n\u00a0 h\u00f6rbar nordisk \u00e5dra. Samtliga\u00a0 ur Proggl\u00e5dans livestomme \u00e4r mer eller mindre att beteckna som virtuoser. Sk\u00f6nt nog, spelar de hela tiden med bibeh\u00e5llen melodisk linje. Vill framh\u00e5lla hur lyckat det blir med de jazziga utblickar som levereras av Blomquist och Lagerberg, som ju har en l\u00e5ngvarig bakgrund i EGBA.\u00a0 Taktbyten\u00a0 sker precis lagom ofta. Kompet visade v\u00e4gen perfekt och G\u00f6ran Lagerberg \u00e4r en stor tillg\u00e5ng f\u00f6r alla band han medverkat i.<\/p>\n<p>Med punkrebellen Nike Markelius\u00a0 som utannonserad g\u00e4st, tillf\u00f6rs en eftertraktad vokal dimension i kombination med het atmosf\u00e4r. Nyskrivna\u00a0<em>Inget br\u00f6llop\u00a0<\/em>definieras av rullande v\u00e5gor p\u00e5 stadig rytmisk botten. En definitiv h\u00f6jdare var en cover p\u00e5 l\u00e5t av Lhasa de Sela (dog endast 37 \u00e5r gammal). Det var en ballad med politisk udd\u00a0 vars k\u00e4nnetecken var oemotst\u00e5ndlig stigande intensitet. Nike drog ut p\u00e5 tonerna, sj\u00f6ng ut p\u00e5 ett imponerande s\u00e4tt. Vi fick uppskattningsvis fyra fr\u00e4scha l\u00e5tar, inga av dem kom fr\u00e5n Tant Strul-epoken. Kvinnan som alltid upptr\u00e4der i svart, gjorde ytterligare ett bejublat inhopp n\u00e4r hon sj\u00f6ng lead i\u00a0<em>Staten och kapitalet (<\/em>skrevs av Leif Nyl\u00e9n i Bl\u00e5 T\u00e5get med annan titel), det o\u00f6vertr\u00e4ffade exemplet p\u00e5\u00a0 progg och punk f\u00f6renade under samma flagg. Kenny H\u00e5kansson charmade oss n\u00e4r han gick loss i l\u00e4ckert solo. En n\u00e4rmast mytomspunnen slagd\u00e4nga gavs en fantastisk tolkning. Underligt nog satt den mogna publiken ner.<\/p>\n<p><a href=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/04\/18010559_1270316936421551_7237897388244165544_n.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignnone size-medium wp-image-117197\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/04\/18010559_1270316936421551_7237897388244165544_n-300x208.jpg\" alt=\"\" width=\"300\" height=\"208\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/04\/18010559_1270316936421551_7237897388244165544_n-300x208.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/04\/18010559_1270316936421551_7237897388244165544_n.jpg 720w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/a><\/p>\n<p>Innan\u00a0 g\u00f6teborgska bidraget gjorde entr\u00e9 fick vi h\u00f6ra\u00a0<em>Folkvisa fr\u00e5n Orsa\u00a0<\/em>skriven av Lars Hollmer. (tongivande medlem i Samla, dog 2008) och\u00a0<em>Samma lea, samma snea blues.\u00a0<\/em>Minns jag r\u00e4tt sj\u00f6ng Coste utan att g\u00f6ra anspr\u00e5k p\u00e5 att fullt ut l\u00e5ta som sk\u00e5ningen Peps. Anders Melander var en formidabel l\u00e5tskrivare under glansdagarna i Nationalteatern. B\u00e5de han och Pale Olofsson ingick i ensemblen n\u00e4r den uppk\u00e4ftiga teatern k\u00f6rde sin jubileumsrevy i G\u00f6teborg. Vi f\u00e5r underbara riff i\u00a0<em>Kolla kolla, B\u00e4ngen tr\u00e5lar\u00a0<\/em>och givetvis\u00a0<em>Jack the ripper<\/em>. I dessa teatermusik-hits \u00e4r refr\u00e4ngerna intimt f\u00f6rknippade med\u00a0 lika od\u00f6dliga noter.\u00a0 De turas om att sjunga, noggrant och tydligt. Man prickar fint l\u00e5tarnas intrikata temposkiftningar. Men jag hade \u00f6nskat mer j\u00e4drar anamma fr\u00e5n fr\u00e4mst Pale Olofsson, som satt p\u00e5 pall i gul huvudbonad. Han ingav en k\u00e4nsla av tr\u00f6tthet. Tv\u00e5\u00a0 udda alster fr\u00e5n dem:\u00a0 dels en hyllning till den lilla m\u00e4nniskan, n\u00e4mligen den ov\u00e4rderlige vaktm\u00e4staren, med stiligt solo av Stefan och Pale p\u00e5 munspel, dels en smattrande, klurig melodi som Melander h\u00e4mtat fr\u00e5n Mellan\u00f6stern.<\/p>\n<p>Extranumret gick i\u00a0 Bo Hansson-style, som med sitt sp\u00e4nnande, harmoniska orgelsound var en personlig favorit i ton\u00e5ren.\u00a0 \u00c4kta flum skrev jag i anteckningsblocket, vilket ska betraktas som ett enbart positivt epitet. Slutet blev p\u00e5 ett of\u00f6rklarligt s\u00e4tt vimsigt med interna lustigheter om teknikaliteter. Hade man sluppit detta och f\u00e5tt \u00e4nnu mer energi fr\u00e5n Pale Olofsson, hade jag dr\u00e4mt till med h\u00f6gsta betyg. Nu stannade min bed\u00f6mning p\u00e5 en j\u00e4ttestark 4:a\u00a0 Bevisar bara hur otroligt berikande det var att \u00e5terknyta bekantskapen med en svunnen era, att f\u00e5 guidas av alltj\u00e4mt hungriga veteraner som totalt beh\u00e4rskar vad de h\u00e5ller p\u00e5 med. Snacka om musikaliskt godis! Kommer ih\u00e5g en spelning f\u00f6r n\u00e4rmare 40 \u00e5r sedan p\u00e5 rockklubb i G\u00f6teborg med gitarristerna Coste Apetrea och Jukka Tolonen. Att nu f\u00e5 h\u00f6ra Coste spela lysande med Kenny var en uppenbarelse, lite som om tiden st\u00e5tt still f\u00f6r \u00fcberbeg\u00e5vad instrumentalmusik.,\u00a0 Och en eloge till den som ansvarade f\u00f6r repertoarval, vilket innebar att de undvek vad som inte h\u00e5ller m\u00e5ttet.<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Bildcollage fr\u00e5n facebooksidan Proggl\u00e5dan, ok\u00e4nd fotograf. 14\/4 2018 Proggl\u00e5dan 4 Stora Teatern G\u00f6teborg Musiker p\u00e5 scen: Coste Apetrea, Kenny H\u00e5kansson, G\u00f6ran Lagerberg, Stefan Blomquist, Peter Eyre, Nike Markelius, Anders Melander och Pale Olofsson Proggl\u00e5dan som sammanst\u00e4llts av gitarristen Coste Apetrea fanns f\u00e4rdig till f\u00f6rs\u00e4ljning f\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan. Den best\u00e5r av ett gigantiskt, tidigare outgivet [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20],"tags":[],"class_list":["post-117192","post","type-post","status-publish","format-standard","category-recension","category-film","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/117192","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=117192"}],"version-history":[{"count":13,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/117192\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":117206,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/117192\/revisions\/117206"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=117192"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=117192"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=117192"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}